lördag 30 januari 2010

Exit

Jag har haft en sk "killing-week", en mördar vecka.
Denna vecka har varit full med ont i huvudet, hallucinationer, YRSEL (virvelvindeln konstant), spyor, gråt, en mamma och en son ur spel och en allmän sjukdomsbild. Det har också varit en vecka med en massa läkare och "o-roliga" provsvar.....ja, lite av varje som gör livet så surt som det kan bli.
Jag mår dåligt. Jag mår så dåligt som jag bara kan må, både psykist och fysiskt.
Den enda gången jag mår skapligt är när jag ligger still i sängen. Kul.
Min tillvaro är allt annat än rolig. Jag gråter mycket och kräks, men min läkare är övertygad om att det är sk utsättningssymptom (som toppen på isberget) som jag lider av. Jag kallar det en fet abstinens som jag inte ens önskar knarkarna på Plattan.
Mycket kommer att hända den närmaste tiden och jag kommer att blogga om det när jag kan. Ibland vet jag ju inte själv vad som kommer att hända och då är det svårt att kunna berätta nåt (när jag inte ens fattar själv...)
Jag hoppas och tror att detta är vändningen så att jag kan komma tillbaka till den jag en gång var.
Det jag vet och det jag kan säga är att det kommer att ta tid. Lång tid tills jag är 'jag' igen, en lång tid som jag äntligen har accepterat. (Nja, till och med igår sa jag åt doktorn att "jag borde ju vara tacksam över det jag har. Jag har ju allt". Vilket är a big fat lie! Jag har INTE allt! Jag har inte hälsan ((och ingen ny Ferarri heller, för den delen)) Denna gång finns återigen hoppet om att bli återställd. Hoppet har funnits hela tiden, vid varje gång jag har träffat en doktor. NU är tiden inne, NU är det min tur.
Denna gång har inte inträffat ännu men nu är det dags. Nu är det dags att inte leva ett elände, utan att leva det enkla, det som är livet.
Min inställning är just den, att detta är mitt "helvete" och att allt annat bara kan gå åt det goda hållet.
Mordor vs Fylke, Pomperipossa vs Hans och Greta, Nemos pappa vs Barracudan.
Nu kanske jag kommer att blogga om annat för att inte fokusera på det som komma skall. Vi får se om jag orkar blogga eller om jag helt enkelt hoppar över det ett tag. För min egen del är det lite av en frihet, även fast det är tungt också.
Vi får se.

1 kommentar:

Lisa sa...

Hej Annika!
Vet faktiskt inte vad jag ska skriva till dig, det finns liksom inget som hjälper... Tyvärr. Önskar att jag kunde svinga ett trollspö och så var allt som vanligt igen.

Kramar till dig.

Ängeln

Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig

Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig