Kväller

Begrundar dagen som varit.
Skum. Mycket tankar.
En känsla av tillfällig hopplöshet, maktlöshet.
Jag tänker mycket och ibland vill hjärtat mer än vad hjärnan vill.
I mitt inre är jag mycket spontan meddans Niklas är den som tänker mer realistigt.
Jag är nog mer "det ordnar sig"-typen.
Vi har nyss fattat ett par livsviktiga beslut. De har inte varit lätta att ta och endast Gud vet om vi har gjort rätt eller fel.
Pratade med vår präst om detta och han klargjorde bara att vissa beslut måste man bara stå för utan att känna skuld.
Jag känner ofta i mitt liv att jag har skuld till vissa beslut. Antar att det har att göra med min prestationsångest. Jag VILL kunna allt och jag VILL vara bäst.
Jag har redan fullt upp med att jobba bort denna prestation, och till och med fast jag nu är sjuk (ytterligare en grej jag har svårt att acceptera....vill ju INTE visa min svaghet...)vill jag visa att jag fortfarande faktiskt klarar av att prestera, trots att jag är sjuk.
Jag vet, det är skitdumt. OCH jag tror att det inte gör mig friskare heller. Att erkänna sin sjukdom och kunna ta tag i den vore nog bättre.
Vem vet, inte du, inte jag.......hoppas att högre makter leder mig rätt på livets krokiga väg, och att jag får hjälp att öppna de dörrar som behövs för att göra mitt liv bra.