Utsättningssymptom..en erfarenhet rikare

Ja, då sitter jag här och bloggar.
Hela jag snurrar, eller rättare sagt rummet snurarr och jag får ha full fokus på att jag ska trycka ner rätt tagenter när jag skrivwer. Det började igår. Baksmällan. Ångesten har kommit idag, liksom dimsynen och abstinensen.
Nej, jag är inte bakis. Iallafall inte vad jag vet.
Jag är (vad heter det nu) abstinensig?
MIn dag har varit ett egnda snurr, som fortsatt med att jag borstade tänderna med tvål och lade fel saker i soporna. Snurrigt ja, minst sagt. Jag befinner mig mitt i en karusell där världen snurrar, kroppen rör sig men inte mitt inre.
Jag är medveten men kan bara stå och titta på när det händer.
När abstinensen av medicinerna tar över min kropp. När jag darrhänt försöker ta något och sen tar fel sak, när jag ska gå och bara känner att benen viker sig.
Nu vet jag hur en drogberoende känner sig på riktigt.
För mig heter det:utsättningssymptom, men som indriekt är det samma som jävligt jobbig abstinens och som kan vara rent farlig.
Jag går ju inte "på droger " så, men det är exakt detsamma som att tända av (vad vet jag egentligen om det?....jag har aldrig knarkat, använt andra droger än medicinska preparat utskriven av behörig läkare)
Men, jag kan ju tänka mig. Jag vet ju hur det är att vara bakis. Och då är det bara "bit av en kaka" om man jämför med detta.
Utsättningssymptom kan man ha i flera veckor efter att ha slutat med ett preparat. Jag är alltså bara inne i en fas, en dryg fas och jag har även ringt min läkare då jag VERKLIGEN inte står ut längre.
Fan, jag lider ju mer av mediciner när jag INTE äter dem som när jag gör det.
Så, i detta läge kan jag bara säga.
Ge mig något. Nåt bara, så att jag slipper åka karusell resten av kvällen. Det är inte roligt att ha ett eget nöjesfält.