En otursdag

Jahaja, hemma igen efter en bra vistelse i stugan.
Dagen idag hade man ju iofs kunnat vara utan....
Morgonen började med att Lilla D ramlade ner för det oerhört branta trappen i stugan. (det är en sån där trapp som man tar vartannat steg...eller hur jag nu ska förklara det)
Fallet var ca 2 meter och han blev mer än vimmelkantig.
Vårat lilla troll!
När vi packat in oss i bilen så funkade inte fläkten vilket betyder ingen värme i bilen plus att det blev imma på rutorna. Tack och lov så hoppade den igång efter ett litet tag.
Väl hemma hann vi bara innanför dörren då Davíd skrek och skrek.....Vi fick inte tyst på honom. Det lilla Stålmannen-barnet som ju nästan aldrig gråter var hysterisk.
När Niklas skulle bära in honom till sängen kaskadspydde han över golvet.
Japp, Akuten it is, och vi åkte in.
Tack och lov fick vi förtur och Davíd var loj och slö.
Läkaren skrev in honom på observation och nu har vi nyss kommit hem igen.
Hjärnskakning och vara lite i stillhet var rekommendationen.
Vi ville åka hem för han hade behållit maten och var pigg som en lärka, det syntes inte på honom att han hade sviter så vi hoppas ju på att vi gjorde ett korrekt beslut.
När han gick i korridoren hade han smitit in på personalrummet. Sköterskorna frågade honom om han var en liten rymmare då det klockrenha svaret löd: "Ja, men min mamma och pappa älskar mig ändå"
Ett friskhetstecken:)
Nu är vi helt urlakade av all spänning så nu är det godnatt även för mamma och pappa i familjen.