Idag har det varit en vilodag. Söndagar ska ju vara det.
Inte mycket har hänt. Sovit, tittat på film och inte gjort så mycket alls.
Jag har konstaterat en sak. Jag är fenomenal på att köpa saker och inte använda. Jag köper krämer till huden, svindyra och använder dem inte. Jag köper kläder (längesen nu iofs) och använder inte.
Usch, måste göra nåt åt det.
Det gillar jag faktiskt med mig. När jag är medveten om att jag gör nåt galet så försöker jag verkligen att ändra på det. Vi får se när det blir.
Jaja, det syns väl om jag har "nya" kläder och är rosig i hyn...
söndag 31 januari 2010
lördag 30 januari 2010
Exit
Jag har haft en sk "killing-week", en mördar vecka.
Denna vecka har varit full med ont i huvudet, hallucinationer, YRSEL (virvelvindeln konstant), spyor, gråt, en mamma och en son ur spel och en allmän sjukdomsbild. Det har också varit en vecka med en massa läkare och "o-roliga" provsvar.....ja, lite av varje som gör livet så surt som det kan bli.
Jag mår dåligt. Jag mår så dåligt som jag bara kan må, både psykist och fysiskt.
Den enda gången jag mår skapligt är när jag ligger still i sängen. Kul.
Min tillvaro är allt annat än rolig. Jag gråter mycket och kräks, men min läkare är övertygad om att det är sk utsättningssymptom (som toppen på isberget) som jag lider av. Jag kallar det en fet abstinens som jag inte ens önskar knarkarna på Plattan.
Mycket kommer att hända den närmaste tiden och jag kommer att blogga om det när jag kan. Ibland vet jag ju inte själv vad som kommer att hända och då är det svårt att kunna berätta nåt (när jag inte ens fattar själv...)
Jag hoppas och tror att detta är vändningen så att jag kan komma tillbaka till den jag en gång var.
Det jag vet och det jag kan säga är att det kommer att ta tid. Lång tid tills jag är 'jag' igen, en lång tid som jag äntligen har accepterat. (Nja, till och med igår sa jag åt doktorn att "jag borde ju vara tacksam över det jag har. Jag har ju allt". Vilket är a big fat lie! Jag har INTE allt! Jag har inte hälsan ((och ingen ny Ferarri heller, för den delen)) Denna gång finns återigen hoppet om att bli återställd. Hoppet har funnits hela tiden, vid varje gång jag har träffat en doktor. NU är tiden inne, NU är det min tur.
Denna gång har inte inträffat ännu men nu är det dags. Nu är det dags att inte leva ett elände, utan att leva det enkla, det som är livet.
Min inställning är just den, att detta är mitt "helvete" och att allt annat bara kan gå åt det goda hållet.
Mordor vs Fylke, Pomperipossa vs Hans och Greta, Nemos pappa vs Barracudan.
Nu kanske jag kommer att blogga om annat för att inte fokusera på det som komma skall. Vi får se om jag orkar blogga eller om jag helt enkelt hoppar över det ett tag. För min egen del är det lite av en frihet, även fast det är tungt också.
Vi får se.
Denna vecka har varit full med ont i huvudet, hallucinationer, YRSEL (virvelvindeln konstant), spyor, gråt, en mamma och en son ur spel och en allmän sjukdomsbild. Det har också varit en vecka med en massa läkare och "o-roliga" provsvar.....ja, lite av varje som gör livet så surt som det kan bli.
Jag mår dåligt. Jag mår så dåligt som jag bara kan må, både psykist och fysiskt.
Den enda gången jag mår skapligt är när jag ligger still i sängen. Kul.
Min tillvaro är allt annat än rolig. Jag gråter mycket och kräks, men min läkare är övertygad om att det är sk utsättningssymptom (som toppen på isberget) som jag lider av. Jag kallar det en fet abstinens som jag inte ens önskar knarkarna på Plattan.
Mycket kommer att hända den närmaste tiden och jag kommer att blogga om det när jag kan. Ibland vet jag ju inte själv vad som kommer att hända och då är det svårt att kunna berätta nåt (när jag inte ens fattar själv...)
Jag hoppas och tror att detta är vändningen så att jag kan komma tillbaka till den jag en gång var.
Det jag vet och det jag kan säga är att det kommer att ta tid. Lång tid tills jag är 'jag' igen, en lång tid som jag äntligen har accepterat. (Nja, till och med igår sa jag åt doktorn att "jag borde ju vara tacksam över det jag har. Jag har ju allt". Vilket är a big fat lie! Jag har INTE allt! Jag har inte hälsan ((och ingen ny Ferarri heller, för den delen)) Denna gång finns återigen hoppet om att bli återställd. Hoppet har funnits hela tiden, vid varje gång jag har träffat en doktor. NU är tiden inne, NU är det min tur.
Denna gång har inte inträffat ännu men nu är det dags. Nu är det dags att inte leva ett elände, utan att leva det enkla, det som är livet.
Min inställning är just den, att detta är mitt "helvete" och att allt annat bara kan gå åt det goda hållet.
Mordor vs Fylke, Pomperipossa vs Hans och Greta, Nemos pappa vs Barracudan.
Nu kanske jag kommer att blogga om annat för att inte fokusera på det som komma skall. Vi får se om jag orkar blogga eller om jag helt enkelt hoppar över det ett tag. För min egen del är det lite av en frihet, även fast det är tungt också.
Vi får se.
Spöken
Lördagmorgonen började med en spökjakt på nedervåningen.
Det var ett tåg bestående av förste spökjägare (jag)med en "magisk pinne" för att mota bort otrevligheter med, tätt följd av en liten smurf med en partytuta och sist i ledet Niklas som moraliskt stöd och den sista övertygaren.
Davíd har kommit in i en period nu när det kan finnnas spöken, och för att inga framtida men (han ska inte behöva fajtas mmot två sorters spöken som jag gör) så övertygar vi honom att det inte finns några otäckheter och att han kan känna sig trygg vart han än är.
Jag är ju inte själv speciellt övertygande i och med att jag själv är oerhört spökrädd. Jag har tur, han kan inte läsa detta och jag tänker inte heller berätta det.
Min mörkrädsla sitter i sen jag var liten och hade en "snäll" pappa och bror som skrämde mig. Jag lever fortfarande med det varje dag och går själv ogärna ner i källaren när jag är ensam. Jag antar att det alltid kommer att sitta i, så, lika bra att erkänna det en gång för alla.
Inga trollspön hjälper för varken det ena eller de andra spökerna jag bär runt på.
Tur att vi kan övertyga Junior så att han får en trygg, eller iallafall en skrämselfri tillvaro.
Det var ett tåg bestående av förste spökjägare (jag)med en "magisk pinne" för att mota bort otrevligheter med, tätt följd av en liten smurf med en partytuta och sist i ledet Niklas som moraliskt stöd och den sista övertygaren.
Davíd har kommit in i en period nu när det kan finnnas spöken, och för att inga framtida men (han ska inte behöva fajtas mmot två sorters spöken som jag gör) så övertygar vi honom att det inte finns några otäckheter och att han kan känna sig trygg vart han än är.
Jag är ju inte själv speciellt övertygande i och med att jag själv är oerhört spökrädd. Jag har tur, han kan inte läsa detta och jag tänker inte heller berätta det.
Min mörkrädsla sitter i sen jag var liten och hade en "snäll" pappa och bror som skrämde mig. Jag lever fortfarande med det varje dag och går själv ogärna ner i källaren när jag är ensam. Jag antar att det alltid kommer att sitta i, så, lika bra att erkänna det en gång för alla.
Inga trollspön hjälper för varken det ena eller de andra spökerna jag bär runt på.
Tur att vi kan övertyga Junior så att han får en trygg, eller iallafall en skrämselfri tillvaro.
torsdag 28 januari 2010
Party all night long
Ja, det skulle man kunna kalla det.
Jag blev iallafall väckt vid 02 bläcket av att det sjöngs och skrattades.
Nej det var varken Niklas eller jag. Det var vår son, som dessutom hoppade i sängen.
Jag stövlade in och frågade om det var kul och om jag kunde haka på. Det fick jag inte. Då frågade jag honom om han ville fortsätta (då utan att sjunga och skratta) eller om han ville lägga sig så att alla i lugn och ro kunde somna om.
Han valde det sistnämnda. Det var tyst efter det.
Jag däremot läste ett kapitel i min bok som jag idag inte kommer ihåg nåt alls av, det mest spännande saker händer med mig nattetid. Alltid roligt att "aha var det så", efter att ha hittat ett tomt paket med kakor i köket morgonen därpå....
Idag har jag legat hela dagen. Har en stor oro i kroppen och sov bort morgonen och förmiddagen.
Jag är fortfarande i stadiet av att åka virvelvind så fort jag sitter, står eller går och idag har jag dessutom ont i ett öra och är blek som ett lakan,(vitgrön i ansiktet). Jag mår illa, fryser och för andra dagen på raken är det totalt mag ras.
Jag känner mig ledsen och trött. Så trött.
Jag har också fått svar på vissa prover. Vi får se vad vi skall göra med dessa. Doktorerna kliar sig i huvudet och jag kan bara anta att en massa fler tester behövs innan nån diagnos kan ställas. Vet inte så mycket mer så jag varken kan eller vill säga bu eller bä om detta.
Jag blev iallafall väckt vid 02 bläcket av att det sjöngs och skrattades.
Nej det var varken Niklas eller jag. Det var vår son, som dessutom hoppade i sängen.
Jag stövlade in och frågade om det var kul och om jag kunde haka på. Det fick jag inte. Då frågade jag honom om han ville fortsätta (då utan att sjunga och skratta) eller om han ville lägga sig så att alla i lugn och ro kunde somna om.
Han valde det sistnämnda. Det var tyst efter det.
Jag däremot läste ett kapitel i min bok som jag idag inte kommer ihåg nåt alls av, det mest spännande saker händer med mig nattetid. Alltid roligt att "aha var det så", efter att ha hittat ett tomt paket med kakor i köket morgonen därpå....
Idag har jag legat hela dagen. Har en stor oro i kroppen och sov bort morgonen och förmiddagen.
Jag är fortfarande i stadiet av att åka virvelvind så fort jag sitter, står eller går och idag har jag dessutom ont i ett öra och är blek som ett lakan,(vitgrön i ansiktet). Jag mår illa, fryser och för andra dagen på raken är det totalt mag ras.
Jag känner mig ledsen och trött. Så trött.
Jag har också fått svar på vissa prover. Vi får se vad vi skall göra med dessa. Doktorerna kliar sig i huvudet och jag kan bara anta att en massa fler tester behövs innan nån diagnos kan ställas. Vet inte så mycket mer så jag varken kan eller vill säga bu eller bä om detta.
onsdag 27 januari 2010
Snowball
Snowball= vodka och Tippex
Jaså, inte det?!
Snökaos. Japp, it is.
Tur att det är kaos på fler ställen än i min lilla hjärna.
Undrar vilken varning jag ska sätta in....hm....en klass två varning....ja, det låter vettigt.
Det som jag trodde var vettigt idag var att jag skjutsade min lilla son till dagis. Han var glad i hågen (thanks to the new method of the Äggklockemetoden, ska förklara den en annan gång)snön, eller "busvädret" som han kallade det hade just börjat och jag, smart såklart, hade en plan.
Om jag åker till affären och bunkrar så kan jag gott snöa inne! Jaaaaa, bra idé!!!
Sagt och gjort. Jag vinglade iväg myyyycket sakta till närmaste snabbköp. Gick in, fnissig dagen till ära.....idag kände jag mig verkligen full, fast klar i huvudet, men sådär fnissig som man kan bli...
Handlade, åkte hem.
Väl inne kunde jag pusta ut. Nu.....snöa, snöa, snöa....jag klarar mig!Vi har mat och allt sånt som behövs.
Fan.....toapapper.....slut....och än värre......godis!
Inte för att vi äter mycket godis men ska man hamna i en bivack så vill man ju gärna smoffa.
Får ringa maken. Han får fixa.
Har annars sovit bort morgonen. Kan inte göra annat. Vågar inte knappt gå ut. Tänk om jag vinglar omkull och blir liggande.
Jag håller mig inne och stilla och har telefonkontakt med jouren (min underbara oroande mamma)
Status just nu.
Illamående och inte ett dugg fnissig.
Jag längtar efter mina pojkar nu.
Jaså, inte det?!
Snökaos. Japp, it is.
Tur att det är kaos på fler ställen än i min lilla hjärna.
Undrar vilken varning jag ska sätta in....hm....en klass två varning....ja, det låter vettigt.
Det som jag trodde var vettigt idag var att jag skjutsade min lilla son till dagis. Han var glad i hågen (thanks to the new method of the Äggklockemetoden, ska förklara den en annan gång)snön, eller "busvädret" som han kallade det hade just börjat och jag, smart såklart, hade en plan.
Om jag åker till affären och bunkrar så kan jag gott snöa inne! Jaaaaa, bra idé!!!
Sagt och gjort. Jag vinglade iväg myyyycket sakta till närmaste snabbköp. Gick in, fnissig dagen till ära.....idag kände jag mig verkligen full, fast klar i huvudet, men sådär fnissig som man kan bli...
Handlade, åkte hem.
Väl inne kunde jag pusta ut. Nu.....snöa, snöa, snöa....jag klarar mig!Vi har mat och allt sånt som behövs.
Fan.....toapapper.....slut....och än värre......godis!
Inte för att vi äter mycket godis men ska man hamna i en bivack så vill man ju gärna smoffa.
Får ringa maken. Han får fixa.
Har annars sovit bort morgonen. Kan inte göra annat. Vågar inte knappt gå ut. Tänk om jag vinglar omkull och blir liggande.
Jag håller mig inne och stilla och har telefonkontakt med jouren (min underbara oroande mamma)
Status just nu.
Illamående och inte ett dugg fnissig.
Jag längtar efter mina pojkar nu.
tisdag 26 januari 2010
Utsättningssymptom..en erfarenhet rikare
Ja, då sitter jag här och bloggar.
Hela jag snurrar, eller rättare sagt rummet snurarr och jag får ha full fokus på att jag ska trycka ner rätt tagenter när jag skrivwer. Det började igår. Baksmällan. Ångesten har kommit idag, liksom dimsynen och abstinensen.
Nej, jag är inte bakis. Iallafall inte vad jag vet.
Jag är (vad heter det nu) abstinensig?
MIn dag har varit ett egnda snurr, som fortsatt med att jag borstade tänderna med tvål och lade fel saker i soporna. Snurrigt ja, minst sagt. Jag befinner mig mitt i en karusell där världen snurrar, kroppen rör sig men inte mitt inre.
Jag är medveten men kan bara stå och titta på när det händer.
När abstinensen av medicinerna tar över min kropp. När jag darrhänt försöker ta något och sen tar fel sak, när jag ska gå och bara känner att benen viker sig.
Nu vet jag hur en drogberoende känner sig på riktigt.
För mig heter det:utsättningssymptom, men som indriekt är det samma som jävligt jobbig abstinens och som kan vara rent farlig.
Jag går ju inte "på droger " så, men det är exakt detsamma som att tända av (vad vet jag egentligen om det?....jag har aldrig knarkat, använt andra droger än medicinska preparat utskriven av behörig läkare)
Men, jag kan ju tänka mig. Jag vet ju hur det är att vara bakis. Och då är det bara "bit av en kaka" om man jämför med detta.
Utsättningssymptom kan man ha i flera veckor efter att ha slutat med ett preparat. Jag är alltså bara inne i en fas, en dryg fas och jag har även ringt min läkare då jag VERKLIGEN inte står ut längre.
Fan, jag lider ju mer av mediciner när jag INTE äter dem som när jag gör det.
Så, i detta läge kan jag bara säga.
Ge mig något. Nåt bara, så att jag slipper åka karusell resten av kvällen. Det är inte roligt att ha ett eget nöjesfält.
Hela jag snurrar, eller rättare sagt rummet snurarr och jag får ha full fokus på att jag ska trycka ner rätt tagenter när jag skrivwer. Det började igår. Baksmällan. Ångesten har kommit idag, liksom dimsynen och abstinensen.
Nej, jag är inte bakis. Iallafall inte vad jag vet.
Jag är (vad heter det nu) abstinensig?
MIn dag har varit ett egnda snurr, som fortsatt med att jag borstade tänderna med tvål och lade fel saker i soporna. Snurrigt ja, minst sagt. Jag befinner mig mitt i en karusell där världen snurrar, kroppen rör sig men inte mitt inre.
Jag är medveten men kan bara stå och titta på när det händer.
När abstinensen av medicinerna tar över min kropp. När jag darrhänt försöker ta något och sen tar fel sak, när jag ska gå och bara känner att benen viker sig.
Nu vet jag hur en drogberoende känner sig på riktigt.
För mig heter det:utsättningssymptom, men som indriekt är det samma som jävligt jobbig abstinens och som kan vara rent farlig.
Jag går ju inte "på droger " så, men det är exakt detsamma som att tända av (vad vet jag egentligen om det?....jag har aldrig knarkat, använt andra droger än medicinska preparat utskriven av behörig läkare)
Men, jag kan ju tänka mig. Jag vet ju hur det är att vara bakis. Och då är det bara "bit av en kaka" om man jämför med detta.
Utsättningssymptom kan man ha i flera veckor efter att ha slutat med ett preparat. Jag är alltså bara inne i en fas, en dryg fas och jag har även ringt min läkare då jag VERKLIGEN inte står ut längre.
Fan, jag lider ju mer av mediciner när jag INTE äter dem som när jag gör det.
Så, i detta läge kan jag bara säga.
Ge mig något. Nåt bara, så att jag slipper åka karusell resten av kvällen. Det är inte roligt att ha ett eget nöjesfält.
Trenden
Japp, det som började igår med en rutten dag slutade med ännu mer ruttenhet.
Kvällen avslutades framför 'Spårlöst' som denna gång var från Colombia och jag kan, utan att överdriva, säga att jag storgrät redasn under den första vinjetten. Bara att byta kanal gjorde mig ledsen....inte för att jag blev av med baggegalan utan för att jag alltigenom haft en skitdag (så när som på ett par timmar).
Jag kunde inte sluta att gråta!Allt det som hänt på sista tiden, med tankar, svåra beslut, ångest och sånt kom i kapp mig, och även Niklas fick sig en släng av sleven.Vi är blödiga båda två.
Jag vet inte, men att ha ett sånt här sammanbrott varje vecka är inte hälsosamt.
Det är som att ramla tillbaka ner i avgrunden och inte hitta vägen upp. Man blir rädd för mörkret, gråter ännu mer och har på så vis sabbat vägen upp för en liten stund. Den syns inte genom alla tårar och man befinner sig som i ett litet vakum.
När man hittar vägen har en liten bit av sig själv försvunnit och man kan med nöd och näppe kravla sig upp.
Idag är det tisdag och jag har än inte trillat dit. Försöker vara lugn, försöker inte att tänka alls utan bara flyta ovanpå.
Ska se om det trixet tar mig genom denna dag på ett bättre sätt.
Nackdelen med mig är att jag vill förändra saker för fort. Jag vill bli frisk NU. Och så funkar det inte direkt. Medicinerna tar flera veckor på sig att "bygga bo" och de första 14 dagarna känner man bara av alla äckliga biverkningar och ingen effekt what so ever av medicinen.
Svårt att inse att man måste ta något som "inte hjälper" men som kanske gör det om man ger det tid.
Jag HAR inte tid. Jag vill vara frisk. NU. Igår helst!
Jag måste visa mer respekt och tålamod. Jag kan inte köra över mig själv så här. Håller återigen på med självslakt. Det är o-bra.
Kvällen avslutades framför 'Spårlöst' som denna gång var från Colombia och jag kan, utan att överdriva, säga att jag storgrät redasn under den första vinjetten. Bara att byta kanal gjorde mig ledsen....inte för att jag blev av med baggegalan utan för att jag alltigenom haft en skitdag (så när som på ett par timmar).
Jag kunde inte sluta att gråta!Allt det som hänt på sista tiden, med tankar, svåra beslut, ångest och sånt kom i kapp mig, och även Niklas fick sig en släng av sleven.Vi är blödiga båda två.
Jag vet inte, men att ha ett sånt här sammanbrott varje vecka är inte hälsosamt.
Det är som att ramla tillbaka ner i avgrunden och inte hitta vägen upp. Man blir rädd för mörkret, gråter ännu mer och har på så vis sabbat vägen upp för en liten stund. Den syns inte genom alla tårar och man befinner sig som i ett litet vakum.
När man hittar vägen har en liten bit av sig själv försvunnit och man kan med nöd och näppe kravla sig upp.
Idag är det tisdag och jag har än inte trillat dit. Försöker vara lugn, försöker inte att tänka alls utan bara flyta ovanpå.
Ska se om det trixet tar mig genom denna dag på ett bättre sätt.
Nackdelen med mig är att jag vill förändra saker för fort. Jag vill bli frisk NU. Och så funkar det inte direkt. Medicinerna tar flera veckor på sig att "bygga bo" och de första 14 dagarna känner man bara av alla äckliga biverkningar och ingen effekt what so ever av medicinen.
Svårt att inse att man måste ta något som "inte hjälper" men som kanske gör det om man ger det tid.
Jag HAR inte tid. Jag vill vara frisk. NU. Igår helst!
Jag måste visa mer respekt och tålamod. Jag kan inte köra över mig själv så här. Håller återigen på med självslakt. Det är o-bra.
måndag 25 januari 2010
Säljes
Idag har jag vaknat upp till solsken men i mitt inre är det kolmörkt.
Det känns som om jag befinner mig i en mörk korridor och jag ser ett ljus men inte kan lokalisera vart.
Rummet snurrar, jag har ont i huvudet och mår illa. Kan plötsligt lokalisera något som rätt som det är blir två stycken....vilken är verklig och vilken är det inte?
Ungefär så känner jag mig idag.
Jag är till salu. Jävligt billigt.
Ja, jag är faktiskt på så dåligt humör att mitt eget sällskap suger.
Lika bra att erkänna. Juniorens dåliga morgonhumör imorse var inte hans...det var mitt.
Har pratat med läkaren idag.
Vi ska ändra igen. Jag kan inte ha huvudvärk, migränliknande varje dag. Jag kan inte svettas, se dubbelt, låta det blixrta framför ögonen. Jag kan inte gå för jag ser två dörrar, kräkas varannan dag...
Jag ska få min CT. Hjärnröntgen. Kanske det kan svara på varför jag alltid (mer eller mindre, i flera år haft huvudvärk som bara blir värre)
På nåt vis känns det som om jag druckit sprit, men utan rus. Bara den obehagliga känslan att inte styra min kropp själv.
Dags att vila så jag orkar "face:a" mina killar när de kommer hem.
Hoppas att det värsta symptomen har försvunnit tills dess.
Det känns som om jag befinner mig i en mörk korridor och jag ser ett ljus men inte kan lokalisera vart.
Rummet snurrar, jag har ont i huvudet och mår illa. Kan plötsligt lokalisera något som rätt som det är blir två stycken....vilken är verklig och vilken är det inte?
Ungefär så känner jag mig idag.
Jag är till salu. Jävligt billigt.
Ja, jag är faktiskt på så dåligt humör att mitt eget sällskap suger.
Lika bra att erkänna. Juniorens dåliga morgonhumör imorse var inte hans...det var mitt.
Har pratat med läkaren idag.
Vi ska ändra igen. Jag kan inte ha huvudvärk, migränliknande varje dag. Jag kan inte svettas, se dubbelt, låta det blixrta framför ögonen. Jag kan inte gå för jag ser två dörrar, kräkas varannan dag...
Jag ska få min CT. Hjärnröntgen. Kanske det kan svara på varför jag alltid (mer eller mindre, i flera år haft huvudvärk som bara blir värre)
På nåt vis känns det som om jag druckit sprit, men utan rus. Bara den obehagliga känslan att inte styra min kropp själv.
Dags att vila så jag orkar "face:a" mina killar när de kommer hem.
Hoppas att det värsta symptomen har försvunnit tills dess.
söndag 24 januari 2010
Söndag eftermiddag
Snart slut på denna helg, den har gått snabbt förbi.
Min fredag var i mina mått mätt helt underbar. Jag hade en nästintill felfri dag och tack vare att min underbara mamma städat åt mig så kände jag inte panik för nåt alls
faktiskt. Otroligt skönt.
Resten av helgen har vi tagit det mer än lugnt och bara varit.
Mina killar var ute och åkte pulka igår meddans jag vilade och idag hängde till och med jag ut. Fantastiskt.
Ska ringa min doktor imorrn igen, känner att jag har lite frågetecken på min medicinering med en massa biverkningar som är helskumma.
Vi får se vad hon säger men det är ju jag som känner hur jag mår...
Nu ska vi avsluta helgen med lite skaldjur och Lilla D ska få pannkaka, sen blir det slappa framför Tobbe i 'Köping-gänget'. Min nya favorit.
Min fredag var i mina mått mätt helt underbar. Jag hade en nästintill felfri dag och tack vare att min underbara mamma städat åt mig så kände jag inte panik för nåt alls
faktiskt. Otroligt skönt.
Resten av helgen har vi tagit det mer än lugnt och bara varit.
Mina killar var ute och åkte pulka igår meddans jag vilade och idag hängde till och med jag ut. Fantastiskt.
Ska ringa min doktor imorrn igen, känner att jag har lite frågetecken på min medicinering med en massa biverkningar som är helskumma.
Vi får se vad hon säger men det är ju jag som känner hur jag mår...
Nu ska vi avsluta helgen med lite skaldjur och Lilla D ska få pannkaka, sen blir det slappa framför Tobbe i 'Köping-gänget'. Min nya favorit.
fredag 22 januari 2010
Två saker
...har fått mig att le idag och då har inte mina pojkar kommit hem ännu.
Den ena var en vårfågel. Det får mig att kunna blicka lite framåt.
Den andra var detta:
Enjoy!
http://tv.repubblica.it/copertina/nadal-mi-vuoi-sposare/41571?video
Vem vill inte det.....?
Den ena var en vårfågel. Det får mig att kunna blicka lite framåt.
Den andra var detta:
Enjoy!
http://tv.repubblica.it/copertina/nadal-mi-vuoi-sposare/41571?video
Vem vill inte det.....?
Ett tillfälligt lugn
Idag har det varit en bra dag hittills.
Jag har både ätit frukost (halleluja!) och "powernappat" i 3 timmar och sen har jag
börjat att förbereda kvällens meny, Lasagne.
So far so good.
Får jag klaga så har jag lite dimsyn och är yr i huvudet....tur att det bara tar en minut att köra till dagis, känns inte bra att framföra ett fordon i mitt tillstånd.
Det känns skönt att det är fredag och jag hoppas på att den tråkiga trenden har vänt för min son. Vi har båda haft en tung vecka och det vore verkligen skönt med ettt brejk från ledsamheter.
Jag hoppas att kunna blogga lite tankar ikväll.
Håll tummarna att jag orkar!
(till er som skriver kommentarer. I love you. TACK)
Jag har både ätit frukost (halleluja!) och "powernappat" i 3 timmar och sen har jag
börjat att förbereda kvällens meny, Lasagne.
So far so good.
Får jag klaga så har jag lite dimsyn och är yr i huvudet....tur att det bara tar en minut att köra till dagis, känns inte bra att framföra ett fordon i mitt tillstånd.
Det känns skönt att det är fredag och jag hoppas på att den tråkiga trenden har vänt för min son. Vi har båda haft en tung vecka och det vore verkligen skönt med ettt brejk från ledsamheter.
Jag hoppas att kunna blogga lite tankar ikväll.
Håll tummarna att jag orkar!
(till er som skriver kommentarer. I love you. TACK)
torsdag 21 januari 2010
Inget nytt under solen
Torsdagen har gått.
Läkarbesök och provtagning.
Är dagen idag bättre eller sämre än igår?.....får nog säga lika.
Ja, för jag har ju inte spytt idag. Iallafall inte fysiskt...
Ibland är det humorn som räddar min dag. Jag gör allt för att iallafall FÖRSÖKA vara glad, eller glädjas över något. När jag pratar med någon FÖRSÖKER jag inte låta som sju bedrövelser...fast....jag kanske borde gråta hela tiden?
Kanske måste bryta ihop som imorse och ringa mamma och storgråta?
Ja, jag vet faktiskt inte.
Ibland kanske man måste vara heldyster för att ha ont i själen?Bandage runt huvudet?
En skylt som det står "Psykiskt ostabil" på eller vad?
Eller så gör jag som jag tänkte från början....
Jag skiter i vad jag tror att folk tänker, är helt enkelt för sjuk för att prata om det, eller ens att tänka så(hm....tänker ju så ju.....jaja...)
Jag är glad att jag har denna offentliga blogg att kräkas i när jag behöver!
Jag lär känna mig själv och det tycker jag är underbart.
Kan liksom se mig själv i tredje person och göra en bedömning:
Japp, en sjuk människa med en gnutta humor kvar.Vad skall fredagen bringa?
Hoppas på sol....som vanligt (fast det var längesedan den var i mitt sinne)
Godnatt och sov gott.
'I morgon är en annan dag' som Christer sa.
Läkarbesök och provtagning.
Är dagen idag bättre eller sämre än igår?.....får nog säga lika.
Ja, för jag har ju inte spytt idag. Iallafall inte fysiskt...
Ibland är det humorn som räddar min dag. Jag gör allt för att iallafall FÖRSÖKA vara glad, eller glädjas över något. När jag pratar med någon FÖRSÖKER jag inte låta som sju bedrövelser...fast....jag kanske borde gråta hela tiden?
Kanske måste bryta ihop som imorse och ringa mamma och storgråta?
Ja, jag vet faktiskt inte.
Ibland kanske man måste vara heldyster för att ha ont i själen?Bandage runt huvudet?
En skylt som det står "Psykiskt ostabil" på eller vad?
Eller så gör jag som jag tänkte från början....
Jag skiter i vad jag tror att folk tänker, är helt enkelt för sjuk för att prata om det, eller ens att tänka så(hm....tänker ju så ju.....jaja...)
Jag är glad att jag har denna offentliga blogg att kräkas i när jag behöver!
Jag lär känna mig själv och det tycker jag är underbart.
Kan liksom se mig själv i tredje person och göra en bedömning:
Japp, en sjuk människa med en gnutta humor kvar.Vad skall fredagen bringa?
Hoppas på sol....som vanligt (fast det var längesedan den var i mitt sinne)
Godnatt och sov gott.
'I morgon är en annan dag' som Christer sa.
onsdag 20 januari 2010
tisdag 19 januari 2010
19 januari
Idag har min kära Syster födelsedag!
Grattis grattis!
Dagen har för övrigt gått i rastlöshetens tecken.
Jag svarar på medicinen och mår därefter. Att köra bil är ingen hit har jag märkt.
Får ta sparken istället (in Sweden we call it a 'Kick', klassisk kommentar från en känd Sällskapsresa)
Skulle vilja hänga på mig en skylt som det står "Out of order" på.
Vissa dagar liksom funkar man inte med något eller någon.
Jag är otroligt rastlös så det får nog bli en bok och lägga sig tidigt.
Hoppas på en bättre dag imorgon.
Grattis grattis!
Dagen har för övrigt gått i rastlöshetens tecken.
Jag svarar på medicinen och mår därefter. Att köra bil är ingen hit har jag märkt.
Får ta sparken istället (in Sweden we call it a 'Kick', klassisk kommentar från en känd Sällskapsresa)
Skulle vilja hänga på mig en skylt som det står "Out of order" på.
Vissa dagar liksom funkar man inte med något eller någon.
Jag är otroligt rastlös så det får nog bli en bok och lägga sig tidigt.
Hoppas på en bättre dag imorgon.
måndag 18 januari 2010
Ibland vill man bara.....
....säga upp sig som mamma.
Vissa dagar är inte Solstrålen en solstråle. Vissa dagar kan han vara värre än en tropisk storm. Det är sånna dagar jag vill säga upp mig i jobbet som Mamma.
Idag har min son varit på allt annat än på bra humör. Ja, jag vet ju att man inte alltid kan vara på topp, men i vissa fall måste man ju skärpa till sig även fast inte allt går rarätt.
Idag har han ballat ur på dagis (fröknarna hade haft fullt sjå tydligen) och när han kom hem, trött i mössan, så var inte humöret så mycket bättre...
Jag frågade om hur han haft det på dagis och så ytterligare 20 standardfrågor, vilket han svarar med att vara tyst.
Då blev jag pissed of kan jag lova.
Resultatet av det hela blev hämnd.
Hämnden ÄR ljuv ibland.
Jag sket i att svara honom när han pratade med mig. Han sa "mamma" åtminstone 20 gånger (och Niklas höll på att skratta ihjäl sig)
Till slut svarade jag och förklarade att det inte är så kul när man pratar och inte får svar.
Resultatet av det hela blev att jag till slut fick svar på det jag hade frågat och beviset på att gammal är äldst...
Bara att rätta sig in i ledet igen.
Överste Hahti har talat....
Vissa dagar är inte Solstrålen en solstråle. Vissa dagar kan han vara värre än en tropisk storm. Det är sånna dagar jag vill säga upp mig i jobbet som Mamma.
Idag har min son varit på allt annat än på bra humör. Ja, jag vet ju att man inte alltid kan vara på topp, men i vissa fall måste man ju skärpa till sig även fast inte allt går rarätt.
Idag har han ballat ur på dagis (fröknarna hade haft fullt sjå tydligen) och när han kom hem, trött i mössan, så var inte humöret så mycket bättre...
Jag frågade om hur han haft det på dagis och så ytterligare 20 standardfrågor, vilket han svarar med att vara tyst.
Då blev jag pissed of kan jag lova.
Resultatet av det hela blev hämnd.
Hämnden ÄR ljuv ibland.
Jag sket i att svara honom när han pratade med mig. Han sa "mamma" åtminstone 20 gånger (och Niklas höll på att skratta ihjäl sig)
Till slut svarade jag och förklarade att det inte är så kul när man pratar och inte får svar.
Resultatet av det hela blev att jag till slut fick svar på det jag hade frågat och beviset på att gammal är äldst...
Bara att rätta sig in i ledet igen.
Överste Hahti har talat....
söndag 17 januari 2010
Nu är det klippt
Skulle sy gardiner idag. Det gick bra. Ända tills jag satte upp dem vill säga.....
Klippte båda gardinerna likadant, (jag haft motivation att sy idag!) och sydde den ena jäveln fel!
Ja, jag svär för jag har inget mer tyg!
Det blev till att byta i två fönster av fyra, ha ångest att jag inte har tyg till två och låta dessa "gamla" gardiner sitta kvar.
Jag är besviken på mig själv. Jag borde vara mer noggrann.....tyvärr är jag ju inte "med i matchen" hela tiden så det är väl sånt som händer, men det får då också svida i plånboken.....
Skitans skit att jag behöver krypa till korset och handla mer!
Nu på kvällskvisten ringde min läkare. Fint med privatläkare, de kan till och med ringa på söndagar och så får man tid direkt på måndagen!
Min läkare ville återigen lägga in mig för att få ordning på medicineringen, som hör och häpna, inte hjälper mycket.
Jag tackade nej. Den här kvinnan skall vara hemma. Bra kvinna reder sig (inte?) själv....
Vill bara inte vara ett mer psykfall än vad jag redan känner mig som.
Satsar på en smart lösning imorrn och en mirakelkur som gör att jag kan hålla mig på linan ett tag till.
Mamma åker med mig och jag vågar inget annat än att lyssna på doktorn (och mamma...)
de vet väl bäst, som vanligt.
Men jobbigt är det ju. Jag vill ju vara min egen läkare och har prestationsångest för att jag inte kan de verksamma substanserna i Tryptizol....borde ju kunna det ju.
Japp, jag VET att jag är ur-dum.
Helgen har annars bestått av umgåsning med min familj. Gömt oss för spöken (inte mina hjärnspöken...), läst böcker, och ätit gott.
En lugn och skön helg med andra ord.
Klippte båda gardinerna likadant, (jag haft motivation att sy idag!) och sydde den ena jäveln fel!
Ja, jag svär för jag har inget mer tyg!
Det blev till att byta i två fönster av fyra, ha ångest att jag inte har tyg till två och låta dessa "gamla" gardiner sitta kvar.
Jag är besviken på mig själv. Jag borde vara mer noggrann.....tyvärr är jag ju inte "med i matchen" hela tiden så det är väl sånt som händer, men det får då också svida i plånboken.....
Skitans skit att jag behöver krypa till korset och handla mer!
Nu på kvällskvisten ringde min läkare. Fint med privatläkare, de kan till och med ringa på söndagar och så får man tid direkt på måndagen!
Min läkare ville återigen lägga in mig för att få ordning på medicineringen, som hör och häpna, inte hjälper mycket.
Jag tackade nej. Den här kvinnan skall vara hemma. Bra kvinna reder sig (inte?) själv....
Vill bara inte vara ett mer psykfall än vad jag redan känner mig som.
Satsar på en smart lösning imorrn och en mirakelkur som gör att jag kan hålla mig på linan ett tag till.
Mamma åker med mig och jag vågar inget annat än att lyssna på doktorn (och mamma...)
de vet väl bäst, som vanligt.
Men jobbigt är det ju. Jag vill ju vara min egen läkare och har prestationsångest för att jag inte kan de verksamma substanserna i Tryptizol....borde ju kunna det ju.
Japp, jag VET att jag är ur-dum.
Helgen har annars bestått av umgåsning med min familj. Gömt oss för spöken (inte mina hjärnspöken...), läst böcker, och ätit gott.
En lugn och skön helg med andra ord.
fredag 15 januari 2010
Från gråt till glädje
Idag har det hänt en massa. Både känslomässigt och kroppsligt.
Morgonen började med att vi försov oss. Både jag och Junior vaknade 08:20.
Jag hade då varit uppe 05 och tagit 2 migräntabletter då jag var mer än spyfärdig
när tuppen gol. Måste ha sovit trots att klockan ringt...
Därefter jagade jag på min stackars son till tårar för att vi var så sena.
Jag skällde även för att han var långsam att klä på sig.
Varför rinde jag inte till dagis och sa att vi var sena? Som om det vore dödsdömt
att komma fem minuter för sent?!
En riktigt dålig mamma kände jag mig som då!
Väl framme på dagis efter åtminstone tre trafikförelselser (säg inget till nån om det) så jäktade vi in. Min son var då glad i hågen och vi sprang ikapp in på dagis.
Barnen var på väg ut och jag satte på Davíd lite extra kläder, jag sa sen det jag alltid säger innan jag går (att pappa kommer sen och att jag älskar honom, både på svenska och spanska) och fick puss och kram som vanligt.
På väg ut säger han spontant 'Jag älskar dig Mamma hej då!'
Fröknarna log och jag log ännu mer!
Jag kan säga att mitt dåliga samvete var som bortblåst och jag gick LEENDE från dagis!
Den lilla solstrålen räddade min dag igen, som så många gånger förr!!!!
Gick hem och sov 4 timmar och somnade leende.
Herregud vilken GÅVA vi har!
Jag tänker beskydda och älska det lilla livet över allt annat, han är verkligen vårat lilla Guds Underverk!
Dagen flöt på. Jag har haft ordentliga ångestattacker idag och har återigen kontaktat läkare, vi får se vad som händer.
När sen Niklas och Davíd kom hem så var han som en liten sol!
Vi har verkligen haft en sån där rosaskimrande dag idag.
En dag full av pussar, kramar och lycka.
Davíd ville titta på Dumbo och så ville han att jag skulle sitta bredvid.
Han höll mig i handen i en timme. Jag kände mig som en riktig MAMMA!
För övrigt skall jag försöka att "må bra" de dagar jag har som är skapliga. Jag tillåter inte mig själv att le och vara glad åt de stunder som faktiskt är bra.
Vågar liksom inte ha en bra dag, fast jag vet att jag är beroende av "bra" dagar när jag har så många dagar som är mer än skit.
Måste jobba mer på det, måste jobba på att vara snäll mot mig själv. Så som jag beter mig mot mig själv skulle jag aldrig behandla mina vänner, och faktum är att jag är mig själv närmast och borde "kamma till mig" och vara snäll och göra även mig nöjd och glad.
Att våga leva.....vågar jag det?
Morgonen började med att vi försov oss. Både jag och Junior vaknade 08:20.
Jag hade då varit uppe 05 och tagit 2 migräntabletter då jag var mer än spyfärdig
när tuppen gol. Måste ha sovit trots att klockan ringt...
Därefter jagade jag på min stackars son till tårar för att vi var så sena.
Jag skällde även för att han var långsam att klä på sig.
Varför rinde jag inte till dagis och sa att vi var sena? Som om det vore dödsdömt
att komma fem minuter för sent?!
En riktigt dålig mamma kände jag mig som då!
Väl framme på dagis efter åtminstone tre trafikförelselser (säg inget till nån om det) så jäktade vi in. Min son var då glad i hågen och vi sprang ikapp in på dagis.
Barnen var på väg ut och jag satte på Davíd lite extra kläder, jag sa sen det jag alltid säger innan jag går (att pappa kommer sen och att jag älskar honom, både på svenska och spanska) och fick puss och kram som vanligt.
På väg ut säger han spontant 'Jag älskar dig Mamma hej då!'
Fröknarna log och jag log ännu mer!
Jag kan säga att mitt dåliga samvete var som bortblåst och jag gick LEENDE från dagis!
Den lilla solstrålen räddade min dag igen, som så många gånger förr!!!!
Gick hem och sov 4 timmar och somnade leende.
Herregud vilken GÅVA vi har!
Jag tänker beskydda och älska det lilla livet över allt annat, han är verkligen vårat lilla Guds Underverk!
Dagen flöt på. Jag har haft ordentliga ångestattacker idag och har återigen kontaktat läkare, vi får se vad som händer.
När sen Niklas och Davíd kom hem så var han som en liten sol!
Vi har verkligen haft en sån där rosaskimrande dag idag.
En dag full av pussar, kramar och lycka.
Davíd ville titta på Dumbo och så ville han att jag skulle sitta bredvid.
Han höll mig i handen i en timme. Jag kände mig som en riktig MAMMA!
För övrigt skall jag försöka att "må bra" de dagar jag har som är skapliga. Jag tillåter inte mig själv att le och vara glad åt de stunder som faktiskt är bra.
Vågar liksom inte ha en bra dag, fast jag vet att jag är beroende av "bra" dagar när jag har så många dagar som är mer än skit.
Måste jobba mer på det, måste jobba på att vara snäll mot mig själv. Så som jag beter mig mot mig själv skulle jag aldrig behandla mina vänner, och faktum är att jag är mig själv närmast och borde "kamma till mig" och vara snäll och göra även mig nöjd och glad.
Att våga leva.....vågar jag det?
torsdag 14 januari 2010
Fördel vs Nackdel
Ja, nu ska jag lista några fördelar med att bo i Surahammar respektive Boracay.
Bra med Boracay:
1.Sand och palmer
2.Varmt och gott
3. Inga björkar att vara allergisk mot
4. Förmodligen ett enklare leverne och därför också inte så mycket att gnälla om vad gäller standard
5. Goda snorkelmöjligheter
Det sämre med Boracay:
1.Långt hem till Mamma
2. Hajar i vattnet
3. Dålig lön som strandkrattare
4. Tång och annat skit som flyter i land på den vita fina stranden
5. Blir förmodligen trött på att äta grillad hummer jämt
Bra med Surahammar:
1. Nära till Mamma
2. Inga hajar i vattnet
3. Svennes kaviar
4. Man fattar vad folk säger utan att använda lexikon
5. Nära till stugan (19 mil)och kräftfisket
Sämre med Surahammar:
1. Förbannat kallt på vintern
2. Kliar av vattnet i duschen
3. 7 rum och kök att städa
4. Radiotjänst i Kiruna tar ut avgift för skitprogram på TV
5. Svårt att få tag i hummer till ett vettigt pris
Inget mer att gnälla om idag, bara försöka må så bra jag kan framför TVn....
Bra med Boracay:
1.Sand och palmer
2.Varmt och gott
3. Inga björkar att vara allergisk mot
4. Förmodligen ett enklare leverne och därför också inte så mycket att gnälla om vad gäller standard
5. Goda snorkelmöjligheter
Det sämre med Boracay:
1.Långt hem till Mamma
2. Hajar i vattnet
3. Dålig lön som strandkrattare
4. Tång och annat skit som flyter i land på den vita fina stranden
5. Blir förmodligen trött på att äta grillad hummer jämt
Bra med Surahammar:
1. Nära till Mamma
2. Inga hajar i vattnet
3. Svennes kaviar
4. Man fattar vad folk säger utan att använda lexikon
5. Nära till stugan (19 mil)och kräftfisket
Sämre med Surahammar:
1. Förbannat kallt på vintern
2. Kliar av vattnet i duschen
3. 7 rum och kök att städa
4. Radiotjänst i Kiruna tar ut avgift för skitprogram på TV
5. Svårt att få tag i hummer till ett vettigt pris
Inget mer att gnälla om idag, bara försöka må så bra jag kan framför TVn....
onsdag 13 januari 2010
Kära dagbok
Idag är jag tillbaka på ruta ett.
Jag har haft en del svackor hela veckan när jag kännt mig extra känslig och nu är det värre än värst.
Oftast blir jag uppretad och arg, mest på min sjukdoms bild men nu har jag återigen hamnat på Västerlånggatan i spelet Monopol.
Nä, jag vill inte ha det så, jag vill ha hotell på Strandvägen eller på Gustaf Adolfs torg.....kan ju inte direkt sikta på Norrmalmstorg, det vore ett för stort steg.
Jag sover mycket, gråter mycket och har en mage som är helpaj (kan den BLI sämre?!)
Vid jul märker jag att jag hade en topp, en topp när jag kände mig bättre och hade framtidsutsikter.
Nu, sedan 2010 börjat känner jag att det går utför igen.
Jag vill helst bara sova, är konstant astrött och vill inte träffa folk.
Hur i hela friden kan det vara sånna toppar och dalar?
Why is my life a rollercoaster?
Jag har, nu när jag haft dessa dalar försökt med den bästa medicinen av alla - musik.
Inte ens det har hjälpt mig.
Måste ringa psykiatern igen, det är inte skäligt att må så här.
Det svarta hålet kommer närmare och närmare. Denna gång ska jag vara utrustad med en stege så att jag iallafall inte faller så djupt.
Hopplös sjukdom.
Fuck a duck är det enda jag kan säga.
Jag har haft en del svackor hela veckan när jag kännt mig extra känslig och nu är det värre än värst.
Oftast blir jag uppretad och arg, mest på min sjukdoms bild men nu har jag återigen hamnat på Västerlånggatan i spelet Monopol.
Nä, jag vill inte ha det så, jag vill ha hotell på Strandvägen eller på Gustaf Adolfs torg.....kan ju inte direkt sikta på Norrmalmstorg, det vore ett för stort steg.
Jag sover mycket, gråter mycket och har en mage som är helpaj (kan den BLI sämre?!)
Vid jul märker jag att jag hade en topp, en topp när jag kände mig bättre och hade framtidsutsikter.
Nu, sedan 2010 börjat känner jag att det går utför igen.
Jag vill helst bara sova, är konstant astrött och vill inte träffa folk.
Hur i hela friden kan det vara sånna toppar och dalar?
Why is my life a rollercoaster?
Jag har, nu när jag haft dessa dalar försökt med den bästa medicinen av alla - musik.
Inte ens det har hjälpt mig.
Måste ringa psykiatern igen, det är inte skäligt att må så här.
Det svarta hålet kommer närmare och närmare. Denna gång ska jag vara utrustad med en stege så att jag iallafall inte faller så djupt.
Hopplös sjukdom.
Fuck a duck är det enda jag kan säga.
Tankar
Ibland undrar jag hur jag funkar.
Svårt att förklara vad jag menar men ska ge det en så klar bild som jag kan...
Jag känner mig själv som en otroligt känslomässig person. Jag är "yvig" i mina känslor. och det vet alla om som känner mig. Jag vill själv visa att jag tycker om folk i min omgivning, det är iallafall så jag ser på mig själv (vilket kanske inte är fallet?!)
Ibland är ju verkligheten en helt annan än den man lever i och det nog fler än jag.
Till exempel det här med dagis. Jag har inga som helst problem med att lämna min son där. Jag tycker inte att det är sorgligt eller nåt sånt, utan jag kan gå därifrån med "glatta" steg. Vill han vinka eller skicka slängpussar så är jag naturligtvis med på det och tokvinkar och pussar tillbaka.
Idag när jag lämnade honom var det bara puss och hejdå sen gick jag raka spåret ut och på väg till bilen sa en annan mamma "oj, det där gick lätt".
Ja, det gör det ju faktiskt! Är jag okänslig på nåt sätt?
Det har hänt en gång att han varit gnällig när jag gått men ändå kan jag glad i hågen åka därifrån. Jag bara går liksom.
DEt jag VET är att inom fem minuter har han annat att göra och skulle det bli bedrövligt så ringer de hem till mig (det har aldrig hänt hittills)
Jag är lika när det gäller När Davíd skall sova över hos nån. Jag litar totalt på den han är hos och skulle aldrig falla mig in att ringa för at kolla hur det går.
Har jag lämnat honom i någons vård så är det ju för att jag litar på den personens omdöme att ta hand om det bästa vi har.
Jag vet inte, är jag okänslig?
Nonchalerar jag saker?
Jag är också en mamma som inte låter bli att ta en konflikt. Jag står gärna fast vid allt jag bestämt även fast det ibland är dumdristigt att "ro alla båtar iland".
Synd nog är jag ingen som "väljer mina konflikter", jag är mer en sån som tycker att man ska lyssna på "kaptenen" och uppföra sig när det behövs. Till och med min kära man tycker att jag står på mig lite FÖR ofta.
En sak att jobba på för min del!!
Summan av detta är att jag inte älskar de nära och kära mindre för det. Jag älskar min egen familj och naturligtvis min övriga familj och vänner.
Nu är det bara att hoppas att omgivningen ser mig ur samma synvinkel som jag gör......kan bli knivigt;)
Svårt att förklara vad jag menar men ska ge det en så klar bild som jag kan...
Jag känner mig själv som en otroligt känslomässig person. Jag är "yvig" i mina känslor. och det vet alla om som känner mig. Jag vill själv visa att jag tycker om folk i min omgivning, det är iallafall så jag ser på mig själv (vilket kanske inte är fallet?!)
Ibland är ju verkligheten en helt annan än den man lever i och det nog fler än jag.
Till exempel det här med dagis. Jag har inga som helst problem med att lämna min son där. Jag tycker inte att det är sorgligt eller nåt sånt, utan jag kan gå därifrån med "glatta" steg. Vill han vinka eller skicka slängpussar så är jag naturligtvis med på det och tokvinkar och pussar tillbaka.
Idag när jag lämnade honom var det bara puss och hejdå sen gick jag raka spåret ut och på väg till bilen sa en annan mamma "oj, det där gick lätt".
Ja, det gör det ju faktiskt! Är jag okänslig på nåt sätt?
Det har hänt en gång att han varit gnällig när jag gått men ändå kan jag glad i hågen åka därifrån. Jag bara går liksom.
DEt jag VET är att inom fem minuter har han annat att göra och skulle det bli bedrövligt så ringer de hem till mig (det har aldrig hänt hittills)
Jag är lika när det gäller När Davíd skall sova över hos nån. Jag litar totalt på den han är hos och skulle aldrig falla mig in att ringa för at kolla hur det går.
Har jag lämnat honom i någons vård så är det ju för att jag litar på den personens omdöme att ta hand om det bästa vi har.
Jag vet inte, är jag okänslig?
Nonchalerar jag saker?
Jag är också en mamma som inte låter bli att ta en konflikt. Jag står gärna fast vid allt jag bestämt även fast det ibland är dumdristigt att "ro alla båtar iland".
Synd nog är jag ingen som "väljer mina konflikter", jag är mer en sån som tycker att man ska lyssna på "kaptenen" och uppföra sig när det behövs. Till och med min kära man tycker att jag står på mig lite FÖR ofta.
En sak att jobba på för min del!!
Summan av detta är att jag inte älskar de nära och kära mindre för det. Jag älskar min egen familj och naturligtvis min övriga familj och vänner.
Nu är det bara att hoppas att omgivningen ser mig ur samma synvinkel som jag gör......kan bli knivigt;)
tisdag 12 januari 2010
Jag är INTE värst!
Trodde jag var värst i att gnälla, men icke!
En engelsman slår mig med hästlängder.
Expressens nätbilaga skriver att den något bittra engelsmannen ringde SOS nio gånger för att klaga på att hans fru spelade bingo!
Han hade till och med kallat operatören för "slampa",vad nu hon kunde göra för att stoppa hustruns spel? ja det vet inte jag iallafall.... inte undra på att han blev dömd till 150 timmar samhällstjänst!
Jag må vara en gnällig person nu men direkt så bitter hoppas jag nog aldrig att jag blir. Eller ska jag ringa SVT för att gnälla om att posten kommer sent...?
Jaja, även solen har sina fläckar, kan hända även den bäste...
En engelsman slår mig med hästlängder.
Expressens nätbilaga skriver att den något bittra engelsmannen ringde SOS nio gånger för att klaga på att hans fru spelade bingo!
Han hade till och med kallat operatören för "slampa",vad nu hon kunde göra för att stoppa hustruns spel? ja det vet inte jag iallafall.... inte undra på att han blev dömd till 150 timmar samhällstjänst!
Jag må vara en gnällig person nu men direkt så bitter hoppas jag nog aldrig att jag blir. Eller ska jag ringa SVT för att gnälla om att posten kommer sent...?
Jaja, även solen har sina fläckar, kan hända även den bäste...
Shit vad gnällig jag är
Jaha, gnälldags och neggo igen.
Känns det igen?
Har haft en vecka full av allergi och idag har det blommat upp riktigt ordentligt.
Jag "tål" inte sommaren och som det verkar nu så tål jag inte heller vintern. När är min årstid?
Som det är nu så kliar det överallt och jag råkar ut för den ena allergichocken efter den andra. När ska detta ge sig och varför beter sig kroppen såhär?
Gråter jag inte av depression så har jag allergi. Pest eller kolera? Jag väljer digerdöden istället.
Skiten slutar med att jag får äta ännu mer medicin och att mitt immunförsvar fått sig ännu en match, vilket resulterar i att jag mår ännu sämre och att jag ännu mer vägrar att visa mig bland folk.
Inte kul att både se ut och känna mig som ett miffo.
Okej, slutgnällt vid klagomuren för idag.
Nu ska vi åka till mamma och äta sjömansbiff.
Over and out.
Känns det igen?
Har haft en vecka full av allergi och idag har det blommat upp riktigt ordentligt.
Jag "tål" inte sommaren och som det verkar nu så tål jag inte heller vintern. När är min årstid?
Som det är nu så kliar det överallt och jag råkar ut för den ena allergichocken efter den andra. När ska detta ge sig och varför beter sig kroppen såhär?
Gråter jag inte av depression så har jag allergi. Pest eller kolera? Jag väljer digerdöden istället.
Skiten slutar med att jag får äta ännu mer medicin och att mitt immunförsvar fått sig ännu en match, vilket resulterar i att jag mår ännu sämre och att jag ännu mer vägrar att visa mig bland folk.
Inte kul att både se ut och känna mig som ett miffo.
Okej, slutgnällt vid klagomuren för idag.
Nu ska vi åka till mamma och äta sjömansbiff.
Over and out.
måndag 11 januari 2010
Meningen
Läser precis i Aftonbladet om hur man ska uttrycka sig på internet.
Det står en massa "gör si" och "gör så" om hur man ska vara för att folk ska ta en på allvar, inte verka för cool, att inte bli missförstådd och så vidare.
Min syn på det hela är att låta folk göra som de vill.
Jag kan bara prata för mig själv när jag säger att jag skriver vad jag vill och misstolkas det, eller hur det nu tolkas är mindre viktigt.
Jag skriver ju ur MIN synvinkel och självklart kan olika saker tolkas på olika sätt.
Det står vidare att man skall skriva så att andra förstår, för att just det, minska missförstånd. Det är ju bara det att hur ska den som skiver veta om det kommer att misstolkas eller ej?
ALLT kan ju faktiskt misstolkas.
Jag fortsätter här i min blogg att skriva just det jag vill och även fast detta innehåll är offentligt så skriver jag för min skull och inte för någon annans.
Vet ändå att de som hittar till denna sida vet hur jag är och vad jag står, och det är ju det som räknas, eller hur?
Det står en massa "gör si" och "gör så" om hur man ska vara för att folk ska ta en på allvar, inte verka för cool, att inte bli missförstådd och så vidare.
Min syn på det hela är att låta folk göra som de vill.
Jag kan bara prata för mig själv när jag säger att jag skriver vad jag vill och misstolkas det, eller hur det nu tolkas är mindre viktigt.
Jag skriver ju ur MIN synvinkel och självklart kan olika saker tolkas på olika sätt.
Det står vidare att man skall skriva så att andra förstår, för att just det, minska missförstånd. Det är ju bara det att hur ska den som skiver veta om det kommer att misstolkas eller ej?
ALLT kan ju faktiskt misstolkas.
Jag fortsätter här i min blogg att skriva just det jag vill och även fast detta innehåll är offentligt så skriver jag för min skull och inte för någon annans.
Vet ändå att de som hittar till denna sida vet hur jag är och vad jag står, och det är ju det som räknas, eller hur?
söndag 10 januari 2010
Lat söndag
Idag händer inte mycket alls. Jag sov till tio, tills min kära make kom och väckte mig.
Junior? Ja, han ville sova kvar hos MollMoll och vi gjorde ett experiment och lät honom göra det. Två nätter borta från mamma och pappa. Hur skulle han, eum förlåt....VI klara oss utan våran ängel?
Svar: Det har gått jättebra. Vi längtar såklart men från och med imorgon är det vardag igen. Niklas börjar jobba, Davíd ska till dagis och jag ska ringa läkaren - igen.
Vi har haft en bra morgon, slökollat på en komedi och ska äta nu och om någon timme kommer solstrålen hem.
Och ja, han längtar nog efter oss precis lika mycket som vi längtar efter honom.
SÅ tomt utan hans närvaro.
Junior? Ja, han ville sova kvar hos MollMoll och vi gjorde ett experiment och lät honom göra det. Två nätter borta från mamma och pappa. Hur skulle han, eum förlåt....VI klara oss utan våran ängel?
Svar: Det har gått jättebra. Vi längtar såklart men från och med imorgon är det vardag igen. Niklas börjar jobba, Davíd ska till dagis och jag ska ringa läkaren - igen.
Vi har haft en bra morgon, slökollat på en komedi och ska äta nu och om någon timme kommer solstrålen hem.
Och ja, han längtar nog efter oss precis lika mycket som vi längtar efter honom.
SÅ tomt utan hans närvaro.
lördag 9 januari 2010
PMS eller känslig?
Ja, då är jag så där uppratad som bara jag kan bli av fåniga saker.....eller så är de inte fåniga utan idiotiska helt enkelt?
Nu har jag då varit in på Facebook och fick läsa "Har två barn till salu, eller annars bortskänkes".
Ja, jag förstår att man kan bli trött på de små när vingarna förvandlas till horn, och självklart vet jag att det är nåt man bara säger.
MEN, för mig känns det som ett direkt hån. För mig känns det som ett hån bara av att klaga på att det är sååååååå jobbigt med barn.
Då borde man inte ens vara förälder om man tycker så!
Jaaa, jag veeeet att jag själv är trött på min pojk ibland, men jag skulle aldrig få för mig att säga så eller vara så trött att jag spyr ur mig en sån sak.
För oss som inte kan få barn eller för den delen de som önskar att de fick ett barn till (men kanske har problem)är det ett fett hån.
Jag känner flera som gladeligen skulle göra vad som helst för att få en "gnällig" unge.
Jag (som då är en mönsterförälder och vet bäst) (ja, jag skojjar nu...) säger åt min son åtminstone ett par gånger om dagen att han är världen bästa och att jag älskar honom.
Jag bara undrar, HUR många gör det, hur många barn är det inte som far illa och nästan är oönskade?
Det är nästan så att jag skulle vilja påstå att Sverige borde införa adoptioner, för fasen vad vissa barn skulle få det bättre hos nån annan än dess riktiga familj.
Mer kärlek åt barn även fast de är gnälliga!
Nu har jag då varit in på Facebook och fick läsa "Har två barn till salu, eller annars bortskänkes".
Ja, jag förstår att man kan bli trött på de små när vingarna förvandlas till horn, och självklart vet jag att det är nåt man bara säger.
MEN, för mig känns det som ett direkt hån. För mig känns det som ett hån bara av att klaga på att det är sååååååå jobbigt med barn.
Då borde man inte ens vara förälder om man tycker så!
Jaaa, jag veeeet att jag själv är trött på min pojk ibland, men jag skulle aldrig få för mig att säga så eller vara så trött att jag spyr ur mig en sån sak.
För oss som inte kan få barn eller för den delen de som önskar att de fick ett barn till (men kanske har problem)är det ett fett hån.
Jag känner flera som gladeligen skulle göra vad som helst för att få en "gnällig" unge.
Jag (som då är en mönsterförälder och vet bäst) (ja, jag skojjar nu...) säger åt min son åtminstone ett par gånger om dagen att han är världen bästa och att jag älskar honom.
Jag bara undrar, HUR många gör det, hur många barn är det inte som far illa och nästan är oönskade?
Det är nästan så att jag skulle vilja påstå att Sverige borde införa adoptioner, för fasen vad vissa barn skulle få det bättre hos nån annan än dess riktiga familj.
Mer kärlek åt barn även fast de är gnälliga!
fredag 8 januari 2010
Kväller
Begrundar dagen som varit.
Skum. Mycket tankar.
En känsla av tillfällig hopplöshet, maktlöshet.
Jag tänker mycket och ibland vill hjärtat mer än vad hjärnan vill.
I mitt inre är jag mycket spontan meddans Niklas är den som tänker mer realistigt.
Jag är nog mer "det ordnar sig"-typen.
Vi har nyss fattat ett par livsviktiga beslut. De har inte varit lätta att ta och endast Gud vet om vi har gjort rätt eller fel.
Pratade med vår präst om detta och han klargjorde bara att vissa beslut måste man bara stå för utan att känna skuld.
Jag känner ofta i mitt liv att jag har skuld till vissa beslut. Antar att det har att göra med min prestationsångest. Jag VILL kunna allt och jag VILL vara bäst.
Jag har redan fullt upp med att jobba bort denna prestation, och till och med fast jag nu är sjuk (ytterligare en grej jag har svårt att acceptera....vill ju INTE visa min svaghet...)vill jag visa att jag fortfarande faktiskt klarar av att prestera, trots att jag är sjuk.
Jag vet, det är skitdumt. OCH jag tror att det inte gör mig friskare heller. Att erkänna sin sjukdom och kunna ta tag i den vore nog bättre.
Vem vet, inte du, inte jag.......hoppas att högre makter leder mig rätt på livets krokiga väg, och att jag får hjälp att öppna de dörrar som behövs för att göra mitt liv bra.
Skum. Mycket tankar.
En känsla av tillfällig hopplöshet, maktlöshet.
Jag tänker mycket och ibland vill hjärtat mer än vad hjärnan vill.
I mitt inre är jag mycket spontan meddans Niklas är den som tänker mer realistigt.
Jag är nog mer "det ordnar sig"-typen.
Vi har nyss fattat ett par livsviktiga beslut. De har inte varit lätta att ta och endast Gud vet om vi har gjort rätt eller fel.
Pratade med vår präst om detta och han klargjorde bara att vissa beslut måste man bara stå för utan att känna skuld.
Jag känner ofta i mitt liv att jag har skuld till vissa beslut. Antar att det har att göra med min prestationsångest. Jag VILL kunna allt och jag VILL vara bäst.
Jag har redan fullt upp med att jobba bort denna prestation, och till och med fast jag nu är sjuk (ytterligare en grej jag har svårt att acceptera....vill ju INTE visa min svaghet...)vill jag visa att jag fortfarande faktiskt klarar av att prestera, trots att jag är sjuk.
Jag vet, det är skitdumt. OCH jag tror att det inte gör mig friskare heller. Att erkänna sin sjukdom och kunna ta tag i den vore nog bättre.
Vem vet, inte du, inte jag.......hoppas att högre makter leder mig rätt på livets krokiga väg, och att jag får hjälp att öppna de dörrar som behövs för att göra mitt liv bra.
Bullbak
Fredag och bullbak. Underbart att få titta på när någon annan bakar!Sen vid 11 kaffet ska jag bara smoffa i mig rykande färska bullar!
Annars är det en vanlig dag. Vi är oerhört slappa och har inte gått utanför dörren på flera dagar.Igår satte Niklas igång saltvattenakvariet, men än tar det veckor innan han kan göra mer än att bara ha vatten i det. I kväll ska iallafall Farmor komma och hämta Davíd då han skall sova över i Virsbo.
Det märks rätt rejält nu att han är uttråkad. Han vill verkligen till dagis nu!
KOmmer bli bra på måndag när han börjar igen, och ...jag förstår honom. Det är skönt med ledighet i lagom mängd, märker ju själv, även fast jag är sjuk att jag skulle vilja vara igång.
Men, viljan är en sak, att det skall genomföras är en annan sak.
Mitt projekt för dagen är att vattna blommor. Tror att det är tio stycken, och det borde jag ju fixa tycker jag. För övrigt håller jag på att plöja igenom en bok på engelska av Hertiginnan av York, bra men bitvis seg.
Bara -15 grader idag, ett fall framåt.
Annars är det en vanlig dag. Vi är oerhört slappa och har inte gått utanför dörren på flera dagar.Igår satte Niklas igång saltvattenakvariet, men än tar det veckor innan han kan göra mer än att bara ha vatten i det. I kväll ska iallafall Farmor komma och hämta Davíd då han skall sova över i Virsbo.
Det märks rätt rejält nu att han är uttråkad. Han vill verkligen till dagis nu!
KOmmer bli bra på måndag när han börjar igen, och ...jag förstår honom. Det är skönt med ledighet i lagom mängd, märker ju själv, även fast jag är sjuk att jag skulle vilja vara igång.
Men, viljan är en sak, att det skall genomföras är en annan sak.
Mitt projekt för dagen är att vattna blommor. Tror att det är tio stycken, och det borde jag ju fixa tycker jag. För övrigt håller jag på att plöja igenom en bok på engelska av Hertiginnan av York, bra men bitvis seg.
Bara -15 grader idag, ett fall framåt.
onsdag 6 januari 2010
Städ dag
Förkylningen håller i sig. Idag har jag knappt haft röst...är det inte det ena så är det det andra sa kärringen som blödde näsblod....
Idag har vi städat bort julen helt. Det är sååååå skönt och framför allt så är det rent, fint och städat nu. Det har verkligen sett ut som ett bombnedslag i det Malmska hemmet. Nu känns det så bra att allt är i sin ordning igen.
Jag har haft ett par ordentliga dippar nu och det är så pissigt när jag precis trodde att medicinen faktiskt hjälper. Tyyypiskt som min lilla son säger.
Bara att ringa läkaren igen i nästa vecka....
Har ingen lust med något. Jag hade ju kunna varit smart att skriva lite på boken jag håller på att skriva, men jag har ingen lust och ingen ork med något alls.
The time is standing still.
Snart dags att krypa till kojs och läsa "Uti vår hage". Världsklass kan jag lova. Den får mig att somna leende.
Alltid något...
Idag har vi städat bort julen helt. Det är sååååå skönt och framför allt så är det rent, fint och städat nu. Det har verkligen sett ut som ett bombnedslag i det Malmska hemmet. Nu känns det så bra att allt är i sin ordning igen.
Jag har haft ett par ordentliga dippar nu och det är så pissigt när jag precis trodde att medicinen faktiskt hjälper. Tyyypiskt som min lilla son säger.
Bara att ringa läkaren igen i nästa vecka....
Har ingen lust med något. Jag hade ju kunna varit smart att skriva lite på boken jag håller på att skriva, men jag har ingen lust och ingen ork med något alls.
The time is standing still.
Snart dags att krypa till kojs och läsa "Uti vår hage". Världsklass kan jag lova. Den får mig att somna leende.
Alltid något...
tisdag 5 januari 2010
Nöjd
Jag funderar.
När är man nöjd?
Svaret är: förmodligen aldrig.
Det är en märklig fundering faktiskt. Man borde ju nöja sig nån gång, men i min värld så känns det som om det aldrig kommer att hända. Man suktar alltid efter ett bättre jobb, nyare bil, flera barn, bättre inkomst och bättre väder.
När väl vintern nu har kommit så gnäller man att det är för mycket snö.
I landet Sverige ska ju allt vara lagom. Lagomt är bäst, lagomt med snö, lagomt med jobb och lagomt med sömn.
Å andra sidan kan ju nöjdheten vara olika.
I den västerländska världen värderas saker på ett helt annat sätt än i andra länder.
Det amerikanarna är nöjda med är ju way to big för oss.
Egentligen tror jag aldrig att jag kommer att bli nöjd. Jag är inte bitter på något sätt, men jag är girig och strävar alltid efter nya erfarenheter i livet.
Undrar vad som krävs för att man skall uppskatta det man har och inte sörja det man saknar?
När är man nöjd?
Svaret är: förmodligen aldrig.
Det är en märklig fundering faktiskt. Man borde ju nöja sig nån gång, men i min värld så känns det som om det aldrig kommer att hända. Man suktar alltid efter ett bättre jobb, nyare bil, flera barn, bättre inkomst och bättre väder.
När väl vintern nu har kommit så gnäller man att det är för mycket snö.
I landet Sverige ska ju allt vara lagom. Lagomt är bäst, lagomt med snö, lagomt med jobb och lagomt med sömn.
Å andra sidan kan ju nöjdheten vara olika.
I den västerländska världen värderas saker på ett helt annat sätt än i andra länder.
Det amerikanarna är nöjda med är ju way to big för oss.
Egentligen tror jag aldrig att jag kommer att bli nöjd. Jag är inte bitter på något sätt, men jag är girig och strävar alltid efter nya erfarenheter i livet.
Undrar vad som krävs för att man skall uppskatta det man har och inte sörja det man saknar?
måndag 4 januari 2010
En otursdag
Jahaja, hemma igen efter en bra vistelse i stugan.
Dagen idag hade man ju iofs kunnat vara utan....
Morgonen började med att Lilla D ramlade ner för det oerhört branta trappen i stugan. (det är en sån där trapp som man tar vartannat steg...eller hur jag nu ska förklara det)
Fallet var ca 2 meter och han blev mer än vimmelkantig.
Vårat lilla troll!
När vi packat in oss i bilen så funkade inte fläkten vilket betyder ingen värme i bilen plus att det blev imma på rutorna. Tack och lov så hoppade den igång efter ett litet tag.
Väl hemma hann vi bara innanför dörren då Davíd skrek och skrek.....Vi fick inte tyst på honom. Det lilla Stålmannen-barnet som ju nästan aldrig gråter var hysterisk.
När Niklas skulle bära in honom till sängen kaskadspydde han över golvet.
Japp, Akuten it is, och vi åkte in.
Tack och lov fick vi förtur och Davíd var loj och slö.
Läkaren skrev in honom på observation och nu har vi nyss kommit hem igen.
Hjärnskakning och vara lite i stillhet var rekommendationen.
Vi ville åka hem för han hade behållit maten och var pigg som en lärka, det syntes inte på honom att han hade sviter så vi hoppas ju på att vi gjorde ett korrekt beslut.
När han gick i korridoren hade han smitit in på personalrummet. Sköterskorna frågade honom om han var en liten rymmare då det klockrenha svaret löd: "Ja, men min mamma och pappa älskar mig ändå"
Ett friskhetstecken:)
Nu är vi helt urlakade av all spänning så nu är det godnatt även för mamma och pappa i familjen.
Dagen idag hade man ju iofs kunnat vara utan....
Morgonen började med att Lilla D ramlade ner för det oerhört branta trappen i stugan. (det är en sån där trapp som man tar vartannat steg...eller hur jag nu ska förklara det)
Fallet var ca 2 meter och han blev mer än vimmelkantig.
Vårat lilla troll!
När vi packat in oss i bilen så funkade inte fläkten vilket betyder ingen värme i bilen plus att det blev imma på rutorna. Tack och lov så hoppade den igång efter ett litet tag.
Väl hemma hann vi bara innanför dörren då Davíd skrek och skrek.....Vi fick inte tyst på honom. Det lilla Stålmannen-barnet som ju nästan aldrig gråter var hysterisk.
När Niklas skulle bära in honom till sängen kaskadspydde han över golvet.
Japp, Akuten it is, och vi åkte in.
Tack och lov fick vi förtur och Davíd var loj och slö.
Läkaren skrev in honom på observation och nu har vi nyss kommit hem igen.
Hjärnskakning och vara lite i stillhet var rekommendationen.
Vi ville åka hem för han hade behållit maten och var pigg som en lärka, det syntes inte på honom att han hade sviter så vi hoppas ju på att vi gjorde ett korrekt beslut.
När han gick i korridoren hade han smitit in på personalrummet. Sköterskorna frågade honom om han var en liten rymmare då det klockrenha svaret löd: "Ja, men min mamma och pappa älskar mig ändå"
Ett friskhetstecken:)
Nu är vi helt urlakade av all spänning så nu är det godnatt även för mamma och pappa i familjen.
söndag 3 januari 2010
Fel århundrade
Jaha då har vi kommit in i ett nytt årtionde.Gott Nytt År förresten!
Min stora älskling fyller år idag,grattis grattis!
Vi är kvar i stugan och har haft flera lugna dagar.Lilla D och jag är förkylda så det har ju begränsat pulkaåkningen endel.
Tänkte på en sak,härnere går jag mest omkring halvnäck.Påpekade det för Niklas som kontrade med att fråga, vad det var för skillnad hemma då jag går lika oklädd där. Jag borde alltså levt på stenåldern!
Levt näck med endast ett lönnlöv.Praktiskt och miljövänligt!Mina värderingar är ju också att kvinnan står vid spisen och därefter föder barn och det låter väl lagom stenålders,meddans mannen är stark och bär in ved och jagar.
Nån som har en tidsmaskin?Nä,tänkte väl det...
Min stora älskling fyller år idag,grattis grattis!
Vi är kvar i stugan och har haft flera lugna dagar.Lilla D och jag är förkylda så det har ju begränsat pulkaåkningen endel.
Tänkte på en sak,härnere går jag mest omkring halvnäck.Påpekade det för Niklas som kontrade med att fråga, vad det var för skillnad hemma då jag går lika oklädd där. Jag borde alltså levt på stenåldern!
Levt näck med endast ett lönnlöv.Praktiskt och miljövänligt!Mina värderingar är ju också att kvinnan står vid spisen och därefter föder barn och det låter väl lagom stenålders,meddans mannen är stark och bär in ved och jagar.
Nån som har en tidsmaskin?Nä,tänkte väl det...
fredag 1 januari 2010
Nyårsdagen 2010
Gort Nytt År!
Bloggar från mobilen och är inte ens säker att det funkar...
Vi är i srugan och utanför kommer det vackra snöflingor dalande.
Nyårsaftonen var bra,vi smällde av raketer och skålade in det nya decenniet i BOBs förmycketutspädd apelsinsaft.Trots det blev det ändock ett nytt år.Idag är Lilla D och jag riktigt förkylda.Försöker bara att ha en slappdag idag.Lugnt och skönt
Bloggar från mobilen och är inte ens säker att det funkar...
Vi är i srugan och utanför kommer det vackra snöflingor dalande.
Nyårsaftonen var bra,vi smällde av raketer och skålade in det nya decenniet i BOBs förmycketutspädd apelsinsaft.Trots det blev det ändock ett nytt år.Idag är Lilla D och jag riktigt förkylda.Försöker bara att ha en slappdag idag.Lugnt och skönt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer