Idag är jag tacksam för att jag har två så fina pojkar, en stor och en liten.
Min värld skulle vara mörk utan dem.
De är ljuset.
Herren välsigne er och bevare er
Herren låte sitt ansikte lysa mot er och vare er nådig
Herren vände sitt ansikte till er och give er frid
onsdag 30 december 2009
tisdag 29 december 2009
The worst day ever
Igår var den värsta dagen hittills i mitt liv. Jag mår återigen skit efter att jag har haft en skaplig jul där jag till och med har kostat på mig fler en ett leende.
Dagen idag känns lite bättre än igår men jag har en tomhet som känns helt svart.
Nåt fattas.
Bara att bita ihop och försöka att gå vidare fastän det känns jävligt mörkt.
Tack alla som skänkt mig glädje och tack för uppmuntran.
Ärlig som jag är så erkänner jag här och nu att jag tänkte strunta i livet igår, tack och lov så har jag andra tankar idag. Till och med min psykiater hade säkert varit orolig över mina tankar igår kväll.
Vette fasen hur jag kan sjunka så lågt i mina svackor, jag känner mig helt schitzo....ena dagen skaplig och andra dagen vill jag mer än gärna dra nåt gammalt över mig.
Skumt och för mig jäkligt skrämmande. Tur att medicinen hjälper mig att vara flytande.
Nu ska jag försöka att samla ny kraft och imorrn åker vi ner till stugan. Kommer hem några dagar inpå det nya året. Vi kommer att fira Niklas födelsedag där iallafall.
Gott Nytt År alla.
Jag hoppas att 2010 ska bli ett bättre år. Sämre än pissåret 2009 kan det ju knappast bli.
Kram
2009 års mesta pessimist
Dagen idag känns lite bättre än igår men jag har en tomhet som känns helt svart.
Nåt fattas.
Bara att bita ihop och försöka att gå vidare fastän det känns jävligt mörkt.
Tack alla som skänkt mig glädje och tack för uppmuntran.
Ärlig som jag är så erkänner jag här och nu att jag tänkte strunta i livet igår, tack och lov så har jag andra tankar idag. Till och med min psykiater hade säkert varit orolig över mina tankar igår kväll.
Vette fasen hur jag kan sjunka så lågt i mina svackor, jag känner mig helt schitzo....ena dagen skaplig och andra dagen vill jag mer än gärna dra nåt gammalt över mig.
Skumt och för mig jäkligt skrämmande. Tur att medicinen hjälper mig att vara flytande.
Nu ska jag försöka att samla ny kraft och imorrn åker vi ner till stugan. Kommer hem några dagar inpå det nya året. Vi kommer att fira Niklas födelsedag där iallafall.
Gott Nytt År alla.
Jag hoppas att 2010 ska bli ett bättre år. Sämre än pissåret 2009 kan det ju knappast bli.
Kram
2009 års mesta pessimist
måndag 28 december 2009
En vanlig dag
Jaha, då var det en vanlig dag idag igen. Eller vad är det för dag?
Tycker att man blir mer än förvirrad med all dess ledighet.
Gårdagen flöt på som en lugn slappardag och dagen idag bjuder på lite av varje. Davíd ska till Mormor och Lasse och sova över meddans Niklas och jag har en del att bita i.
Mycket snurrar och har sig och hur man än gör eller tänker så är rumpan alltid där bak.
Önskar vägledning, men som tur är så finns det aldrig något facit.
Jag tror inte på spådomar och sånt, jag tror mer på ödet, att det skall vara "meant to be".
Att allt som sker händer av en anledning. Just då, just nu, skall det vara så här.
Kanske inte alltid är kul men kanske är det nödvändigt?
Vem sitter inne med svaret på dessa gåtor? Maila mig om nån vet svaret...
Tycker att man blir mer än förvirrad med all dess ledighet.
Gårdagen flöt på som en lugn slappardag och dagen idag bjuder på lite av varje. Davíd ska till Mormor och Lasse och sova över meddans Niklas och jag har en del att bita i.
Mycket snurrar och har sig och hur man än gör eller tänker så är rumpan alltid där bak.
Önskar vägledning, men som tur är så finns det aldrig något facit.
Jag tror inte på spådomar och sånt, jag tror mer på ödet, att det skall vara "meant to be".
Att allt som sker händer av en anledning. Just då, just nu, skall det vara så här.
Kanske inte alltid är kul men kanske är det nödvändigt?
Vem sitter inne med svaret på dessa gåtor? Maila mig om nån vet svaret...
lördag 26 december 2009
Annandagen 2009
Jaha, en ny dag är snart till ända.
Dagen har återigen gått i snurrighetens tecken. Jag är här kroppsligt men i huvudet och hjärtat är jag ute och svävar.
Vi har idag varit och firat jul med min bästa Syster och hennes familj.
Som vanligt känns det som att "komma hem" och vi trivs oerhört bra i deras sällskap!
Min mage har återigen fått liv efter julaftonens maraton på toaletten, gudars vad jag blir trött på detta springande.
Nu ska jag snart bänka mig framför Robinson för att sen läsa min fina Kungabok som jag fick idag!Sov en stund i bilen hem men jag är ju som vanligt trött. Har haft stora problem med allergin i några dagar och äter en sån medicin som gör att man blir trött av att bara se på kartongen....
Skönt med en "vardag" imorrn, men jag måste säga att det varit en otroligt bra jul utan krav!
Dagen har återigen gått i snurrighetens tecken. Jag är här kroppsligt men i huvudet och hjärtat är jag ute och svävar.
Vi har idag varit och firat jul med min bästa Syster och hennes familj.
Som vanligt känns det som att "komma hem" och vi trivs oerhört bra i deras sällskap!
Min mage har återigen fått liv efter julaftonens maraton på toaletten, gudars vad jag blir trött på detta springande.
Nu ska jag snart bänka mig framför Robinson för att sen läsa min fina Kungabok som jag fick idag!Sov en stund i bilen hem men jag är ju som vanligt trött. Har haft stora problem med allergin i några dagar och äter en sån medicin som gör att man blir trött av att bara se på kartongen....
Skönt med en "vardag" imorrn, men jag måste säga att det varit en otroligt bra jul utan krav!
fredag 25 december 2009
Juldagen 2009
Grattis grattis till min "gamla" kompis Sarah som fyller år i dag!
Har haft en lugn dag. Packat upp alla fina julklappar som Tomten kom med igår.
Fick en massa fina Kungliga böcker som jag läser med glädje nu.
Det är verkligen lätt att göra mig nöjd. Anything med de kungliga och jag är nöjd. Jaaa, jag är nördig och det är förbaskat roligt, då jag gillar både nutida och gammal historia.
Annars snurrar tankarna i huvudet på mig. Jag är inte direkt närvarande skulle man kunna säga. Vet inte direkt hur jag ska uttrycka mig men det kommer väl en dag när jag kan blogga om precis allt som händer inuti mig just nu. Jag hoppas bara att alla pusselbitar i pusslet skall läggas och att friden kommer inombords.
Hoppas att någon högre makt skall säga sitt, vägleda mig rätt.
Davíd har varit på ett uruselt humör idag. En riktig gnällunge faktiskt. Ja, såklart jag tänker klaga lite. Han är ju mestadels from som ett lamm, så jag kan väl få protestera lite när han för en gångs skull surar;)
Nu ska jag lägga mig och läsa. Sov en stund på dagen men som vanligt är jag medvetslös vid denna tid på kvällen. Jag är ingen direkt nattsuddare.....
Godnatt och god fortsättning på julen.
Har haft en lugn dag. Packat upp alla fina julklappar som Tomten kom med igår.
Fick en massa fina Kungliga böcker som jag läser med glädje nu.
Det är verkligen lätt att göra mig nöjd. Anything med de kungliga och jag är nöjd. Jaaa, jag är nördig och det är förbaskat roligt, då jag gillar både nutida och gammal historia.
Annars snurrar tankarna i huvudet på mig. Jag är inte direkt närvarande skulle man kunna säga. Vet inte direkt hur jag ska uttrycka mig men det kommer väl en dag när jag kan blogga om precis allt som händer inuti mig just nu. Jag hoppas bara att alla pusselbitar i pusslet skall läggas och att friden kommer inombords.
Hoppas att någon högre makt skall säga sitt, vägleda mig rätt.
Davíd har varit på ett uruselt humör idag. En riktig gnällunge faktiskt. Ja, såklart jag tänker klaga lite. Han är ju mestadels from som ett lamm, så jag kan väl få protestera lite när han för en gångs skull surar;)
Nu ska jag lägga mig och läsa. Sov en stund på dagen men som vanligt är jag medvetslös vid denna tid på kvällen. Jag är ingen direkt nattsuddare.....
Godnatt och god fortsättning på julen.
torsdag 24 december 2009
onsdag 23 december 2009
Dagbok
Jag har börjat skriva dagbok igen. Jag är en "periodare" när det gäller det.
Det är ju ens innersta tankar och funderingar och sånt som jag vill men inte kan dela med mig av här.
Jag har ju sagt att jag skall vara så ärlig jag kan här och det ska jag, men ibland gäller det att vara privat, även för sig själv.
Mycket snurrar i mitt huvud och jag har kommit på att hur man än gör med världsliga "problem" så har man ändan bak.
Tänk om det fanns facit på flera av funderingarna!
Typ "Vänta, jag ska fuska lite och kolla facit".....
DET är det jag önskar mig till julklapp!
Jävligt mycket pengar och många bra svar på mina funderingar i mitt livs skede just nu.
Fast, jag vet ju att det är jag och kanske några till som sitter inne med svaret.....
Att vara eller icke vara, det är frågan.
Det är ju ens innersta tankar och funderingar och sånt som jag vill men inte kan dela med mig av här.
Jag har ju sagt att jag skall vara så ärlig jag kan här och det ska jag, men ibland gäller det att vara privat, även för sig själv.
Mycket snurrar i mitt huvud och jag har kommit på att hur man än gör med världsliga "problem" så har man ändan bak.
Tänk om det fanns facit på flera av funderingarna!
Typ "Vänta, jag ska fuska lite och kolla facit".....
DET är det jag önskar mig till julklapp!
Jävligt mycket pengar och många bra svar på mina funderingar i mitt livs skede just nu.
Fast, jag vet ju att det är jag och kanske några till som sitter inne med svaret.....
Att vara eller icke vara, det är frågan.
tisdag 22 december 2009
Förvirrad
Detta har varit en mycket konstig dag.
Julklappshandel och så har jag och mamma haft en mysig dag.
Idag har det varit ömsom skratt och ömsom gråt.
22 december 2009 är en dag att minnas.
Julklappshandel och så har jag och mamma haft en mysig dag.
Idag har det varit ömsom skratt och ömsom gråt.
22 december 2009 är en dag att minnas.
måndag 21 december 2009
Måndag
Jaha, måndag igen. Jag är numera så förvirrad/disträ att jag måste kolla almanackan för att veta vilken dag det är. Förra lördagen jagade jag upp min stackars son i tron av att det var måndag och att han skulle till dagis....Shit happens, och förmodligen har jag redan bloggat om det....vem vet. Inte jag.
Jaha, vi går snart mot ljusare tider. Min bror, som btw har namnsdag idag, grattis, informerade mamma om att 17:47 då får vi se fram emot midsommaren, för då har det vänt!
Låter ju fint med ljuset, hoppas vara att det kommer ljus i mitt liv också, att sinnet går mot en sommar också.
Det är verkligen konstigt att vara sjuk i huvudet. Haha, det där lät det! Vad jag menar är att det är konstigt att ha "ont i själen". Fast, på nåt sätt är det ju som att ha ont i nyckelbenet. Har ju haft det sedan 2001 och det syns ju inte heller, men gör förbannat ont ändå.
Ibland känns det som att man borde ha ett gips runt huvudet för att folk ska fatta att det gör ont inuti själen.
Idag har jag varit på fotvård och skämt bort mig. Det är verkligen lyxigt och jag får en ro i kroppen när nån pysslar med mig. Asskönt verkligen.
Har ingen julstress heller, det är inget som ligger på min lott i och med att vi ska vara hos mamma och Lasse på julafton. Bara lite att handla och det känns inte som något krav.
Tror och hoppas att det blir en bra julafton, trots att vi blir många.
Jaha, vi går snart mot ljusare tider. Min bror, som btw har namnsdag idag, grattis, informerade mamma om att 17:47 då får vi se fram emot midsommaren, för då har det vänt!
Låter ju fint med ljuset, hoppas vara att det kommer ljus i mitt liv också, att sinnet går mot en sommar också.
Det är verkligen konstigt att vara sjuk i huvudet. Haha, det där lät det! Vad jag menar är att det är konstigt att ha "ont i själen". Fast, på nåt sätt är det ju som att ha ont i nyckelbenet. Har ju haft det sedan 2001 och det syns ju inte heller, men gör förbannat ont ändå.
Ibland känns det som att man borde ha ett gips runt huvudet för att folk ska fatta att det gör ont inuti själen.
Idag har jag varit på fotvård och skämt bort mig. Det är verkligen lyxigt och jag får en ro i kroppen när nån pysslar med mig. Asskönt verkligen.
Har ingen julstress heller, det är inget som ligger på min lott i och med att vi ska vara hos mamma och Lasse på julafton. Bara lite att handla och det känns inte som något krav.
Tror och hoppas att det blir en bra julafton, trots att vi blir många.
söndag 20 december 2009
Föräldraskap & släktskap
Vissa saker jag täker på är återkommande tankar, en av dem är detta med släkt och föräldraskap.
Hur funkar det och hur gör man?
Jag ställde mig själv frågan innan Davíd kom med storken. Hur skulle jag känna för ett barn jag inte biologiskt har fött fram?
Jag kan bara säga, jag känner precis som alla andra mammor skulle jag tro. En oändlig, nästan skrämmande tanke om hur man kan älska någon så.
Hna är minst lika älskad som alla andra och kanske till och med mer i vissa fall.
Min mamma känner likadant. Hon tycker inte att det är någon som helst skillnad på barnbarnen, skillnaden är ju att Davíd inte ser ut som oss, det är där det märks. För övrigt är han ju en spegelbild av både mig och Niklas. Idag sa jag "skitvarmt" och den lilla dagens eko snappade genast upp det såklart. Han pratar även till viss del dalmål som klingar igenom med jämna mellanrum. Det är underbart tycker jag.
I helgen har jag studerat mina pojkar och jag kan konstatera att Niklas är en fantastisk pappa (och Davíd är ju ett fantastiskt barn!) Niklas är en pappa som tar sig tid, som bryr sig om, och som är den där hjälten som pappor ska vara.
Det finns inte någon annan jag skulle se som far till mitt barn, han är helt enkelt bäst.
Så är det ju inte alltid att man tycker. Vissa kan vara mor utan att vara mamma och vissa kan man älska lika högt även fast det "bara" är vänner.
Jag önskar att jag hade haft en mer närvarande pappa. Självklart älskar jag min pappa men hade jag fått önska då hade jag velat "haft" honom mer närvarande i mitt liv. På så vis kan andra människor komma att betyda så mycket mer än vad vissa gör. Man behöver inte vara biologisk för att man skall älska den. Jag älskar inte alla i min släkt. Jag umgås inte heller med dem.
Skulle jag få välja hade jag nog gjort helt annat val. Däremot älskar jag vissa delar så att jag känner en massa mer tillhörighet till de som kanske är släkt men som jag ser det som att de är en del av familjen i stället.
Nu för tiden brukar jag sålla. Det är som med julkorten, de som vi får av skickar vi tillbaka till.Varför slösa energi och kärlek på någon som inte tycker lika som en annan?
Asdumt, för att citera råttan i IceAge3.
Så, jag älskar de jag vill oavsett hur och vilka det är. Älskar jag en kompis så gör jag det och även fast nån tillhör de närmaste behöver inte betyda att jag älskar dem för det. Jag kanske inte ens tycker om dem....vem vet.
Jag hoppas iallafall att Davíd tycker att vi är bra föräldrar, så att han kan se tillbaka på sin barndom med glädje och känna att han haft närvarande föräldrar och kontaktnät.
Hur funkar det och hur gör man?
Jag ställde mig själv frågan innan Davíd kom med storken. Hur skulle jag känna för ett barn jag inte biologiskt har fött fram?
Jag kan bara säga, jag känner precis som alla andra mammor skulle jag tro. En oändlig, nästan skrämmande tanke om hur man kan älska någon så.
Hna är minst lika älskad som alla andra och kanske till och med mer i vissa fall.
Min mamma känner likadant. Hon tycker inte att det är någon som helst skillnad på barnbarnen, skillnaden är ju att Davíd inte ser ut som oss, det är där det märks. För övrigt är han ju en spegelbild av både mig och Niklas. Idag sa jag "skitvarmt" och den lilla dagens eko snappade genast upp det såklart. Han pratar även till viss del dalmål som klingar igenom med jämna mellanrum. Det är underbart tycker jag.
I helgen har jag studerat mina pojkar och jag kan konstatera att Niklas är en fantastisk pappa (och Davíd är ju ett fantastiskt barn!) Niklas är en pappa som tar sig tid, som bryr sig om, och som är den där hjälten som pappor ska vara.
Det finns inte någon annan jag skulle se som far till mitt barn, han är helt enkelt bäst.
Så är det ju inte alltid att man tycker. Vissa kan vara mor utan att vara mamma och vissa kan man älska lika högt även fast det "bara" är vänner.
Jag önskar att jag hade haft en mer närvarande pappa. Självklart älskar jag min pappa men hade jag fått önska då hade jag velat "haft" honom mer närvarande i mitt liv. På så vis kan andra människor komma att betyda så mycket mer än vad vissa gör. Man behöver inte vara biologisk för att man skall älska den. Jag älskar inte alla i min släkt. Jag umgås inte heller med dem.
Skulle jag få välja hade jag nog gjort helt annat val. Däremot älskar jag vissa delar så att jag känner en massa mer tillhörighet till de som kanske är släkt men som jag ser det som att de är en del av familjen i stället.
Nu för tiden brukar jag sålla. Det är som med julkorten, de som vi får av skickar vi tillbaka till.Varför slösa energi och kärlek på någon som inte tycker lika som en annan?
Asdumt, för att citera råttan i IceAge3.
Så, jag älskar de jag vill oavsett hur och vilka det är. Älskar jag en kompis så gör jag det och även fast nån tillhör de närmaste behöver inte betyda att jag älskar dem för det. Jag kanske inte ens tycker om dem....vem vet.
Jag hoppas iallafall att Davíd tycker att vi är bra föräldrar, så att han kan se tillbaka på sin barndom med glädje och känna att han haft närvarande föräldrar och kontaktnät.
fredag 18 december 2009
Jag - En Kunganörd
Som de flesta vet så är ju jag en Kunganörd av stora mått mätt.
Jag har nu när jag är sjuk kunnat kolla lite i mina böcker och förkovrat mig i lite glamour. Böcker som jag kunnat slöläsa och som inte tagit så mycket energi från mig. Jag har även
kollat igenom "vår" Kungasida Royalcourt.se och sett hur denna, jämfört med andra länders sidor är uppbyggd.
Måste jag säga att jag inte är nöjd?
Det är asmycket som kan ändras till det bättre och som jag påtalat för hovet många gånger.
Jag är nog deras största fan och kritiker.
Min kungaboks samling är förhoppningsvis på väg att närma sig hundra böcker då jag hoppas på att den röda gubben har med sig två nya böcker. Såg, till min glädje att det kommit en bok om Riksregalierna, som till min stora besvikelse, bara finns att köpa i Slottsboden.
Den vill ju jag ha ju!
Hoppas att kunna komma åt den nästa gång jag sätter mina fötter i den Kungliga huvudstaden.
Nåt som retar mig ännu mer är att jag tycker mig veta bättre än reportrarna i både tidningar och på TV, jag borde därför anställas som kommentator eller reporter....ja, alltså om jag fick bestämma då......
Hm.....är dock realist och tror inte att så blir fallet...men kul, ja det skulle det vara.
Snart dags för mig att bläddra igenom den nya Svensk Damtidning och fullkomligt frossa i
fina klänningar!
Japp, jag VAR prinsessa i mitt tidigare liv....
Jag har nu när jag är sjuk kunnat kolla lite i mina böcker och förkovrat mig i lite glamour. Böcker som jag kunnat slöläsa och som inte tagit så mycket energi från mig. Jag har även
kollat igenom "vår" Kungasida Royalcourt.se och sett hur denna, jämfört med andra länders sidor är uppbyggd.
Måste jag säga att jag inte är nöjd?
Det är asmycket som kan ändras till det bättre och som jag påtalat för hovet många gånger.
Jag är nog deras största fan och kritiker.
Min kungaboks samling är förhoppningsvis på väg att närma sig hundra böcker då jag hoppas på att den röda gubben har med sig två nya böcker. Såg, till min glädje att det kommit en bok om Riksregalierna, som till min stora besvikelse, bara finns att köpa i Slottsboden.
Den vill ju jag ha ju!
Hoppas att kunna komma åt den nästa gång jag sätter mina fötter i den Kungliga huvudstaden.
Nåt som retar mig ännu mer är att jag tycker mig veta bättre än reportrarna i både tidningar och på TV, jag borde därför anställas som kommentator eller reporter....ja, alltså om jag fick bestämma då......
Hm.....är dock realist och tror inte att så blir fallet...men kul, ja det skulle det vara.
Snart dags för mig att bläddra igenom den nya Svensk Damtidning och fullkomligt frossa i
fina klänningar!
Japp, jag VAR prinsessa i mitt tidigare liv....
torsdag 17 december 2009
En torsdag
Jaha, då var denna dag snart slut.
Läser just nu i tidningen om en tomte som körde rattfulll och när han blev stoppad av polisen hade han frågat vart renarna var.....DET är humor på hög nivå, eller kanske inte körandet men att han var utklädd till självaste Santa Claus.
Idag har jag haft en "mellan hopp och förtvivlan"-dag. Hade ett pissigt humör i morse, som lättade upp efter att jag sovit till 14, som visade sig bli bättre och som nu är sämre igen. Har haft riktigt ont i munnen av all allergi, plus att jag är torr som en öken i munnen. Hatar verkligen biverkningar.
Hur som helst har vi haft fint besök idag, vilket var SUPERKUL.
Jag älskar verkligen alla våra vänner och den energin de ger är oslagbar, även fast jag bara orkar vara social en stund.
Tack för besöket. Vi har verkligen saknat er.
Nu väntar jag hem pojkarna. Junioren har haft farmor och farfar-dag och Niklas är nu iväg och hämtar honom. Kvällen kommer att bjuda på sista delen av 'Bonden' och lite slapp tid i soffan.
Läser just nu i tidningen om en tomte som körde rattfulll och när han blev stoppad av polisen hade han frågat vart renarna var.....DET är humor på hög nivå, eller kanske inte körandet men att han var utklädd till självaste Santa Claus.
Idag har jag haft en "mellan hopp och förtvivlan"-dag. Hade ett pissigt humör i morse, som lättade upp efter att jag sovit till 14, som visade sig bli bättre och som nu är sämre igen. Har haft riktigt ont i munnen av all allergi, plus att jag är torr som en öken i munnen. Hatar verkligen biverkningar.
Hur som helst har vi haft fint besök idag, vilket var SUPERKUL.
Jag älskar verkligen alla våra vänner och den energin de ger är oslagbar, även fast jag bara orkar vara social en stund.
Tack för besöket. Vi har verkligen saknat er.
Nu väntar jag hem pojkarna. Junioren har haft farmor och farfar-dag och Niklas är nu iväg och hämtar honom. Kvällen kommer att bjuda på sista delen av 'Bonden' och lite slapp tid i soffan.
onsdag 16 december 2009
Attityder och bemötanden
"Möt alltid en person så som du själv vill bli bemött", vem har inte hört det förut?
Jag har det och jag vet att det fasen inte är lätt att bemöta folk på ett sätt som kanske skulle vara välförtjänt.
Jag tänker på när man svarar i telefonen. Hur låter man då? Blir personen som ringer vänligt bemött eller är det en grinig som svarar?
Det är klurigt det där, men ack så viktigt. Jag pratar ibland med folk (kanske inte nu då...) som har ett ganska taskigt bemötande. Det kan vara när man ringer och får höra nån som svarar surt eller stressat. Jag kan då tänka att varför svarar man så och HUR kan jag veta om att personen i andra ändan håller i fem matkassar, en snorig unge och en husnyckel i handen?
Jag har fått lära mig att det är okej att säga till att man inte har tid, eller varför inte strunta i att svara och ringa upp senare, eller svara, vänligt, och tala om att man inte kan prata och ringa tillbaka senare. Typ så.
Varför tar jag då upp detta idag?
Jo för jag har varit till gynekologen (eller slaktaren som jag gärna vill kalla dem för)
och jag har aldrig nånsin blivit så bra bemött som jag blev idag.
Riktigt omhändertagen verkligen!
Vet inte om jag märker det särskilt nu när jag är i denna fas i livet men det var nåt speciellt idag.
Sköterskan tog på mig, alltså hälsade mig välkommen. Läkaren frågade vänliga frågor och förklarade ALLT. Så nu vet jag allt om livmoder, tappar och urinblåsor.....
Det var helt enkelt ett möte som jag ofta mår dåligt av men som idag var en ren fröjd.
Skulle alla läkare och sköterskor vara som dem skulle jag kunna klä av mig varje dag!
De gav mer energi än vad de tog och det känns bra.
Jag har det som ett mål, att bara göra saker/umgås med de som GER och inte tar energi.
På en kick off med jobbet för nåt år sedan fick vi varsin spegel med orden om att vi skulle titta i den varje gång vi svarade i telefonen för att den som ringer ser en glad person som svarar i telefonen.
Något att tänka på (speciellt för mig nu som ser det mesta i svart) och ta till sig.
Vad har vi för attityd, hur bemöter vi våra medmänniskor?
Jag har det och jag vet att det fasen inte är lätt att bemöta folk på ett sätt som kanske skulle vara välförtjänt.
Jag tänker på när man svarar i telefonen. Hur låter man då? Blir personen som ringer vänligt bemött eller är det en grinig som svarar?
Det är klurigt det där, men ack så viktigt. Jag pratar ibland med folk (kanske inte nu då...) som har ett ganska taskigt bemötande. Det kan vara när man ringer och får höra nån som svarar surt eller stressat. Jag kan då tänka att varför svarar man så och HUR kan jag veta om att personen i andra ändan håller i fem matkassar, en snorig unge och en husnyckel i handen?
Jag har fått lära mig att det är okej att säga till att man inte har tid, eller varför inte strunta i att svara och ringa upp senare, eller svara, vänligt, och tala om att man inte kan prata och ringa tillbaka senare. Typ så.
Varför tar jag då upp detta idag?
Jo för jag har varit till gynekologen (eller slaktaren som jag gärna vill kalla dem för)
och jag har aldrig nånsin blivit så bra bemött som jag blev idag.
Riktigt omhändertagen verkligen!
Vet inte om jag märker det särskilt nu när jag är i denna fas i livet men det var nåt speciellt idag.
Sköterskan tog på mig, alltså hälsade mig välkommen. Läkaren frågade vänliga frågor och förklarade ALLT. Så nu vet jag allt om livmoder, tappar och urinblåsor.....
Det var helt enkelt ett möte som jag ofta mår dåligt av men som idag var en ren fröjd.
Skulle alla läkare och sköterskor vara som dem skulle jag kunna klä av mig varje dag!
De gav mer energi än vad de tog och det känns bra.
Jag har det som ett mål, att bara göra saker/umgås med de som GER och inte tar energi.
På en kick off med jobbet för nåt år sedan fick vi varsin spegel med orden om att vi skulle titta i den varje gång vi svarade i telefonen för att den som ringer ser en glad person som svarar i telefonen.
Något att tänka på (speciellt för mig nu som ser det mesta i svart) och ta till sig.
Vad har vi för attityd, hur bemöter vi våra medmänniskor?
måndag 14 december 2009
Feliz Navidad
Vi var på luciakonsert igår i Sura kyrka. Oerhört stämningsfullt och fullsatt i kyrkan.
Det var mörkt, det var det och dubbel dos medicin som gjorde att jag klarade mig ifrån panikångesten. 1-0 till mig!
Det roliga var att Davíd satt som ett ljus hela tiden och tittade storögt på alla som sjöng.
Han sjöng även med lite i nån visa han kände igen.
Mot slutet sjöng de 'Feliz Navidad' och ett stooooort leende spred sig i hans underbara lilla ansikte.
Både Niklas och jag log. Niklas frågade om han hörde att det var spanska och han bara log till svar.
Kul att se att han kommer ihåg, eller iallafall hör att det var spanska och inte engelska!
För övrigt fick jag känslan av frid.
Det finns inte många som vet att jag ville läsa till präst förut.....tyvärr rann det ut i sanden....
Det var mörkt, det var det och dubbel dos medicin som gjorde att jag klarade mig ifrån panikångesten. 1-0 till mig!
Det roliga var att Davíd satt som ett ljus hela tiden och tittade storögt på alla som sjöng.
Han sjöng även med lite i nån visa han kände igen.
Mot slutet sjöng de 'Feliz Navidad' och ett stooooort leende spred sig i hans underbara lilla ansikte.
Både Niklas och jag log. Niklas frågade om han hörde att det var spanska och han bara log till svar.
Kul att se att han kommer ihåg, eller iallafall hör att det var spanska och inte engelska!
För övrigt fick jag känslan av frid.
Det finns inte många som vet att jag ville läsa till präst förut.....tyvärr rann det ut i sanden....
Teknikfreak
Jag blir så trött. Trött på att inte hitta det jag söker. Nu har jag surfat och letat efter en nedräkningsklocka. Hittade jag det då? Nä. Bara en massa annat oförståeligt skit.
Tror att det bästa är att jag går och lägger mig nu.
Förresten, jag har blivit med i Facebook. Vet inte varför, men det bara blev så. Vet egentligen inte vad man ska med det till heller, men, lite "nygamla" bekantskaper har kommit fram ur gömmorna och det är ju kul.
På så vis så känns Facebook som om att det är min enda kontakt med outer space, eller den riktiga världen så att säga. Håller mig fortfarande så isolerad jag kan, orkar helt enkelt inte med någon. Har vissa "bra" dagar och orkar då ses lite med nån, men det är fortfarande korta stunder som gäller. All min energi går år att vara "social" när det krävs, men det river och sliter i mitt inre.
Vissa dagar känns det som om jag vill gå i ide. Jag orkar inte prata med nån, jag vill inte gå ut.
På så vis skulle jag nog kunna ladda mina batterier bättre om jag var själv....fast jag vill ju heller inte vara utan mina pojkar...
Min läkare har sagt att jag MÅSTE ut en stund varje dag, men jag orkar inte. Jag hyperventilerar och har panikångest när jag går ut. Struntar i det med och går bara ut när det är tvunget.
Nåväl, slutklagat för min del idag. Gudars vad skönt det är att spy ur sig i den här bloggen emellanåt. Det ger mig kraft att fortsätta gnälla, eller jag menar försöka se positivt på tillvaron.
Godnatt.
Tror att det bästa är att jag går och lägger mig nu.
Förresten, jag har blivit med i Facebook. Vet inte varför, men det bara blev så. Vet egentligen inte vad man ska med det till heller, men, lite "nygamla" bekantskaper har kommit fram ur gömmorna och det är ju kul.
På så vis så känns Facebook som om att det är min enda kontakt med outer space, eller den riktiga världen så att säga. Håller mig fortfarande så isolerad jag kan, orkar helt enkelt inte med någon. Har vissa "bra" dagar och orkar då ses lite med nån, men det är fortfarande korta stunder som gäller. All min energi går år att vara "social" när det krävs, men det river och sliter i mitt inre.
Vissa dagar känns det som om jag vill gå i ide. Jag orkar inte prata med nån, jag vill inte gå ut.
På så vis skulle jag nog kunna ladda mina batterier bättre om jag var själv....fast jag vill ju heller inte vara utan mina pojkar...
Min läkare har sagt att jag MÅSTE ut en stund varje dag, men jag orkar inte. Jag hyperventilerar och har panikångest när jag går ut. Struntar i det med och går bara ut när det är tvunget.
Nåväl, slutklagat för min del idag. Gudars vad skönt det är att spy ur sig i den här bloggen emellanåt. Det ger mig kraft att fortsätta gnälla, eller jag menar försöka se positivt på tillvaron.
Godnatt.
lördag 12 december 2009
Luciatåget
Luciafirandet som gick av stapeln på dagis igår gick över förväntan. Först och främst var jag med, det var ju utomhus så det kändes okej. Sen var ju vår lilla pojke pepparkaksgubbe.
Han kom ungefär i mitten av tåget och såg moloken ut, sen stod han och frös i de tio minuter som uppvisningen varade. Han sjöng lite men stod mest och såg vettskrämd ut (inte undra på, det var ju en masssssssa folk)
Direkt efter när vi hade applåderat kom han gråtande springande emot oss, han var stelfrusen den stackaren. Han grät och grät, Niklas bar in honom och han fick på sig varma kläder.
På kvällen frågade jag honom varför han hade blivit ledsen och han sa att han var kall om händerna.
Vi är iallafall stolta över att han vågade vara med!
Han kom ungefär i mitten av tåget och såg moloken ut, sen stod han och frös i de tio minuter som uppvisningen varade. Han sjöng lite men stod mest och såg vettskrämd ut (inte undra på, det var ju en masssssssa folk)
Direkt efter när vi hade applåderat kom han gråtande springande emot oss, han var stelfrusen den stackaren. Han grät och grät, Niklas bar in honom och han fick på sig varma kläder.
På kvällen frågade jag honom varför han hade blivit ledsen och han sa att han var kall om händerna.
Vi är iallafall stolta över att han vågade vara med!
fredag 11 december 2009
Oj
Jag: "Idag ska du vara Pepparkaksgubbe"
Davíd: "Mamma, jag vill inte vara Pepparkaksgubbe"
Jag: "Nähä, men du sa ju det, det var ju därför vi köpte de kläderna"
Davíd: "Mamma, jag vill vara prinsessa istället"
Jag ler: "Men gubben, det finns inga prinsessor i ett luciatåg"
Davíd: "Men Mamma, jag ska inte åka tåg"
Say no more.....
Davíd: "Mamma, jag vill inte vara Pepparkaksgubbe"
Jag: "Nähä, men du sa ju det, det var ju därför vi köpte de kläderna"
Davíd: "Mamma, jag vill vara prinsessa istället"
Jag ler: "Men gubben, det finns inga prinsessor i ett luciatåg"
Davíd: "Men Mamma, jag ska inte åka tåg"
Say no more.....
tisdag 8 december 2009
Förändring
Tänk vilken förändring man går igenom när man har sjukdomen depression, för en sjukdom det är det i allra högsta grad.
För några år sedan gick kag en coachingutbildning med jobbet och blev starkae i mig själv. Tycket ett tag att jag både hade självkänsla och självförtroende, vilket jag inte tyckt förut.
Helst det där med självkänslan, sitt eget egenvärde. Det kan jag säga nu är som bortblåst, ja båda två faktiskt.
Jag som ALLTID har varit den glada, har haft viljan att synas osv är numera en som vill hålla sig i bakgrunden och det är INTE jag!
Nu har jag även fått tillbaka en massa skit med allergin och infektioner...känns oerhört kul....
Klär mig också dystert. Jag har alltid varit en färgstark person, även bokstavligt, men numera klär jag mig bara i svart. Som idag, jag poppade till mig med svartvit idag. Inte dåligt!
(min mamma kommenterade mitt klädval att jag redan såg svart ut i övrigt och att jag inte behövde vara så svart som jag känner mig)
Jag hade faktiskt en "kris" för tio år sedan och då hände samma sak. Jag hade svart hår och bara svarta kläder och en otroligt skarp make up, inte punkigt men mera rockigt på nåt sätt.
Varför det vet jag inte.
Konstigt är det iallafall hur man kan "förfalla" på så kort tid. Fast, så är det väl med allting, går man upp i vikt så är det ju alltid en kamp med att ta sig till en schysst matchvikt igen.
Önskar bara att nån hade en trollstav eller en Aladdinlampa som jag kunde låna...
Har läst på nu inför doktormötet. Läst igenom litteraturen och gått igenom självtestet om hur min dagsform är. Känner mig ändå nervös. Har varit nervös och gråtig de senaste dagarna och har sovit mycket. Jag har liksom gått i ide och vill bli väckt igen till ett normalt liv i sisådär april, när det börjar ljusna.
Nån som har en tidsmaskin att låna ut?
För några år sedan gick kag en coachingutbildning med jobbet och blev starkae i mig själv. Tycket ett tag att jag både hade självkänsla och självförtroende, vilket jag inte tyckt förut.
Helst det där med självkänslan, sitt eget egenvärde. Det kan jag säga nu är som bortblåst, ja båda två faktiskt.
Jag som ALLTID har varit den glada, har haft viljan att synas osv är numera en som vill hålla sig i bakgrunden och det är INTE jag!
Nu har jag även fått tillbaka en massa skit med allergin och infektioner...känns oerhört kul....
Klär mig också dystert. Jag har alltid varit en färgstark person, även bokstavligt, men numera klär jag mig bara i svart. Som idag, jag poppade till mig med svartvit idag. Inte dåligt!
(min mamma kommenterade mitt klädval att jag redan såg svart ut i övrigt och att jag inte behövde vara så svart som jag känner mig)
Jag hade faktiskt en "kris" för tio år sedan och då hände samma sak. Jag hade svart hår och bara svarta kläder och en otroligt skarp make up, inte punkigt men mera rockigt på nåt sätt.
Varför det vet jag inte.
Konstigt är det iallafall hur man kan "förfalla" på så kort tid. Fast, så är det väl med allting, går man upp i vikt så är det ju alltid en kamp med att ta sig till en schysst matchvikt igen.
Önskar bara att nån hade en trollstav eller en Aladdinlampa som jag kunde låna...
Har läst på nu inför doktormötet. Läst igenom litteraturen och gått igenom självtestet om hur min dagsform är. Känner mig ändå nervös. Har varit nervös och gråtig de senaste dagarna och har sovit mycket. Jag har liksom gått i ide och vill bli väckt igen till ett normalt liv i sisådär april, när det börjar ljusna.
Nån som har en tidsmaskin att låna ut?
måndag 7 december 2009
Tillbaka igen
Nu är jag tillbaka igen, här på bloggen.
Nästan en månad sedan jag skrev nåt här. Det har varit skönty med ett brejk men samtidigt har jag saknat att skriva, jag är ju trots allt en "skrivare" när allt kommer omkring.
Jag mår inget bättre. Kanske är därför jag inte bloggat. Det blir liksom samma tugg hela tiden om min sjukdom, men what the heck, det är ju så mitt liv ser ut så det kan ju inte undvikas.
Jag har funderat på det. Om jag skulle byta liv med någon så får nån annan känna på att leva i mina kläder ett tag. Antar att det skulle vara nyttigt både för den som byter och för mig som då får se på utifrån.
För den som bytte så skulle livet se ut som följande. Sova, sova, sova lite till, äta en massa mediciner, inte ha någon som helst matlust och leka lite med familjen tills krafterna helt tar slut.
Kul va?
Jag har inte direkt förhandlingsläge om att få någon som vill byta om man säger så......
Den som bytte skulle då se hur viktigt det är att lyssna på kroppen och inte strunta i alla varningssignaler som finns och som jag då har struntat i.
Livet kommer ikapp, hur gärna man än vill springa i från det......
Jag skulle få se hur alla runt om mig har det och mår. Hur man hjälper någon som har det oerhört jobbigt psykiskt och kanske öka förståelsen hos vissa.
Det är ju faktiskt en del som tvivlar fortfarande, på att man kan må som jag gör. Jag vet, jag har själv varit en av de dömande och funderat på vilka veklingar som får psykiska åkommor.
Och som ett brev på posten är jag där själv!Tack så mycket liksom.
Nu har jag iallafall träffat en doktor som är psykiater, en som kan sin sak och vet hur hjärnan funkar. Jag vet också mer nu och har läst på i material jag fick av henne. Jag är inte "dum i huvudet" och jag är definitivt inte ensam om att ha ont i själen, det kan jag lätt bedömma med tanke på att läkaren hade fullt upp i sin kalender.....
Jag har fått många svar. Svar på att jag inte är knäpp när jag inte vet vilken dag det är, svar på att delar av hjärnan faktiskt slutar att fungera när man lider av denna sjukdom och att vägen tillbaka är lång.
Det jag inte lyckas ta in är att jag måste inse att jag inte kan göra saker jag gjort förut och att jag för närvarande inte orkar träffa folk, men framförallt har jag inte blivit vän med tanken om att inte skämmas för att jag mår psykiskt dåligt.
Det har ju funkat bra med att kunna säga att det beror på astma, men inte under vintertid direkt......
Jag tror att det är det som är svårast. Att få folk att förstå att jag just nu är en dag till dag människa. Kan ha en "bra" dålig dag och en pissdag nästa dag och att jag dessutom inte orkar mycket alls. För min del är det såklart jobbigt att förklara detta och att inse att det är så här...att min verklighet är nästan sagolikt osannolik och dålig.
Tack och lov har jag ett underbart stöd. Min man förstår mig fullt ut och ställer inga krav, min mamma ställer upp så mycket hon kan och jag är såå tacksam över att ha dessa starka personer som orkar hålla mitt huvud ovanför ytan, utan dem hade det inte gått "bra" alls.
Ska tillbaka till läkaren imorgon få se hur det blir...Det är iallafall en läkare som VET hur det är att vara jag. En läkare som kan sin sak.
En läkare som förhoppningsvis är min väg tillbaka till livet och glädjen.
Nästan en månad sedan jag skrev nåt här. Det har varit skönty med ett brejk men samtidigt har jag saknat att skriva, jag är ju trots allt en "skrivare" när allt kommer omkring.
Jag mår inget bättre. Kanske är därför jag inte bloggat. Det blir liksom samma tugg hela tiden om min sjukdom, men what the heck, det är ju så mitt liv ser ut så det kan ju inte undvikas.
Jag har funderat på det. Om jag skulle byta liv med någon så får nån annan känna på att leva i mina kläder ett tag. Antar att det skulle vara nyttigt både för den som byter och för mig som då får se på utifrån.
För den som bytte så skulle livet se ut som följande. Sova, sova, sova lite till, äta en massa mediciner, inte ha någon som helst matlust och leka lite med familjen tills krafterna helt tar slut.
Kul va?
Jag har inte direkt förhandlingsläge om att få någon som vill byta om man säger så......
Den som bytte skulle då se hur viktigt det är att lyssna på kroppen och inte strunta i alla varningssignaler som finns och som jag då har struntat i.
Livet kommer ikapp, hur gärna man än vill springa i från det......
Jag skulle få se hur alla runt om mig har det och mår. Hur man hjälper någon som har det oerhört jobbigt psykiskt och kanske öka förståelsen hos vissa.
Det är ju faktiskt en del som tvivlar fortfarande, på att man kan må som jag gör. Jag vet, jag har själv varit en av de dömande och funderat på vilka veklingar som får psykiska åkommor.
Och som ett brev på posten är jag där själv!Tack så mycket liksom.
Nu har jag iallafall träffat en doktor som är psykiater, en som kan sin sak och vet hur hjärnan funkar. Jag vet också mer nu och har läst på i material jag fick av henne. Jag är inte "dum i huvudet" och jag är definitivt inte ensam om att ha ont i själen, det kan jag lätt bedömma med tanke på att läkaren hade fullt upp i sin kalender.....
Jag har fått många svar. Svar på att jag inte är knäpp när jag inte vet vilken dag det är, svar på att delar av hjärnan faktiskt slutar att fungera när man lider av denna sjukdom och att vägen tillbaka är lång.
Det jag inte lyckas ta in är att jag måste inse att jag inte kan göra saker jag gjort förut och att jag för närvarande inte orkar träffa folk, men framförallt har jag inte blivit vän med tanken om att inte skämmas för att jag mår psykiskt dåligt.
Det har ju funkat bra med att kunna säga att det beror på astma, men inte under vintertid direkt......
Jag tror att det är det som är svårast. Att få folk att förstå att jag just nu är en dag till dag människa. Kan ha en "bra" dålig dag och en pissdag nästa dag och att jag dessutom inte orkar mycket alls. För min del är det såklart jobbigt att förklara detta och att inse att det är så här...att min verklighet är nästan sagolikt osannolik och dålig.
Tack och lov har jag ett underbart stöd. Min man förstår mig fullt ut och ställer inga krav, min mamma ställer upp så mycket hon kan och jag är såå tacksam över att ha dessa starka personer som orkar hålla mitt huvud ovanför ytan, utan dem hade det inte gått "bra" alls.
Ska tillbaka till läkaren imorgon få se hur det blir...Det är iallafall en läkare som VET hur det är att vara jag. En läkare som kan sin sak.
En läkare som förhoppningsvis är min väg tillbaka till livet och glädjen.
lördag 14 november 2009
Ingen mirakelkur direkt
Japp, hade ett snack med min läkare igår. Inga framsteg men ändå flera viktiga beslut togs.
Jag tog initiativet att minska ner på min medicin för jag lider så otroligt mycket av alla biverkningar, eller vad sägs om ständig diarré......det är ju roligt....om man gillar det.
Jag gillar INTE det.
Hoppas att magskrället ger sig lite.... Nog snackat skit nu.
Doktorn och jag beslutade att ligga lågt (har jag mått dåligt ett halvår så vad spelar då några dagar för roll...?) Ska till en annan läkare i slutet av denna månad.
Denna läkare är specialist och jag hoppas verkligen att hon kan få mig tillbaka till livet!
Idag har vi varit en sväng till min pappa. Skönt att träffa honom, det blir inte så ofta numera.
Till vår glädje lyckades jag få Phai att laga majsplättar! Niklas och jag har nu en kulinarisk höjdpunkt inför kvällen. Vem är egentligen bäst lämpad att göra thaimat....jo Phai såklart!
Var till min älskade Farmors grav. Det var ledsamt såklart men ändå kände jag mig stark och jag är nu på kvällskvisten ganska "glad" inom mig. En skön känsla av att få prata lite med henne på nära håll.
Jag tänder ljus varje dag och jag saknar min Farmor oerhört. Ibland är jag till och med lite arg.....egoistiskt, jag vet det men hon borde varit här nu när jag behöver hennes stöd som mest.....Vet ändå att hon tänker på mig och hon skänker säkert mig den styrka jag behöver för att klara detta ändå.......
Kanske det är så att jag måste klara mig ur detta på egen hand utan henne...?Har aldrig tänkt så, men så kanske det är?
Who knows.......
Jag tog initiativet att minska ner på min medicin för jag lider så otroligt mycket av alla biverkningar, eller vad sägs om ständig diarré......det är ju roligt....om man gillar det.
Jag gillar INTE det.
Hoppas att magskrället ger sig lite.... Nog snackat skit nu.
Doktorn och jag beslutade att ligga lågt (har jag mått dåligt ett halvår så vad spelar då några dagar för roll...?) Ska till en annan läkare i slutet av denna månad.
Denna läkare är specialist och jag hoppas verkligen att hon kan få mig tillbaka till livet!
Idag har vi varit en sväng till min pappa. Skönt att träffa honom, det blir inte så ofta numera.
Till vår glädje lyckades jag få Phai att laga majsplättar! Niklas och jag har nu en kulinarisk höjdpunkt inför kvällen. Vem är egentligen bäst lämpad att göra thaimat....jo Phai såklart!
Var till min älskade Farmors grav. Det var ledsamt såklart men ändå kände jag mig stark och jag är nu på kvällskvisten ganska "glad" inom mig. En skön känsla av att få prata lite med henne på nära håll.
Jag tänder ljus varje dag och jag saknar min Farmor oerhört. Ibland är jag till och med lite arg.....egoistiskt, jag vet det men hon borde varit här nu när jag behöver hennes stöd som mest.....Vet ändå att hon tänker på mig och hon skänker säkert mig den styrka jag behöver för att klara detta ändå.......
Kanske det är så att jag måste klara mig ur detta på egen hand utan henne...?Har aldrig tänkt så, men så kanske det är?
Who knows.......
fredag 13 november 2009
Gamla godingar
Jag lyssnar på mina favoriter Ace of Base.
Varför jag har grävt upp de gamla rävarna?
Jo, jag försöker komma på "partyhumör", eller ja, på humör i största allmänhet.
Humör ja, jo det har jag, men det är allt annat än på topp. Jag mår skitdåligt nu igen,
skillnaden mellan att må skitdåligt och att må dåligt är att när jag mår skitdåligt då tar jag mig inte ens ur sängen utan bara ligger och gråter. Där är jag nu - igen.
I en rejäl jävla fetsvacka!
Inte undra på att mina pojkar också märker av det....
Jag kan ärligt erkänna att jag helst av allt skulle vilja vara själv just nu för jag tål knappt att se mig själv!!!
Det är en sak som man ska tänka på, jag gör det ofta.
Man måste vara överrens med sig själv! Kommer man inte överrens med sig själv är det svårt att ta sig till andra.
Det är ju med sitt eget sällskap man skall trivas om man hamnar på en öde ö och jag vill fasen inte umgås med nån gråtmild jäkel........!!!
Jag vet ju om detta men jag kan ändå inte göra något åt det!
Moment 22 liksom.
Hoppas att min läkare kommer med en mirakelkur i dag för jag vet ärligt talat inte hur länge jag står ut med detta.
Jag är trött. Mycket trött.
Varför jag har grävt upp de gamla rävarna?
Jo, jag försöker komma på "partyhumör", eller ja, på humör i största allmänhet.
Humör ja, jo det har jag, men det är allt annat än på topp. Jag mår skitdåligt nu igen,
skillnaden mellan att må skitdåligt och att må dåligt är att när jag mår skitdåligt då tar jag mig inte ens ur sängen utan bara ligger och gråter. Där är jag nu - igen.
I en rejäl jävla fetsvacka!
Inte undra på att mina pojkar också märker av det....
Jag kan ärligt erkänna att jag helst av allt skulle vilja vara själv just nu för jag tål knappt att se mig själv!!!
Det är en sak som man ska tänka på, jag gör det ofta.
Man måste vara överrens med sig själv! Kommer man inte överrens med sig själv är det svårt att ta sig till andra.
Det är ju med sitt eget sällskap man skall trivas om man hamnar på en öde ö och jag vill fasen inte umgås med nån gråtmild jäkel........!!!
Jag vet ju om detta men jag kan ändå inte göra något åt det!
Moment 22 liksom.
Hoppas att min läkare kommer med en mirakelkur i dag för jag vet ärligt talat inte hur länge jag står ut med detta.
Jag är trött. Mycket trött.
tisdag 10 november 2009
Förberedelser
Jag tror man aldrig kan vara nog förberedd på folks reaktioner i olika situationer.
Jag har nyss fått erfara det på fler än ett sätt.
Inte för att jag är någon expert på hur man skall bete sig men ibland har jag lite svårt att veta vad folk menar....jag är kanske extra känslig just nu eller så feltolkar jag bara situationer.
Vet faktiskt inte.
Niklas och jag hämtade mat häromdagen, då kom den första kommentaren från en kille, som i och för sig var berusad...
"Är han köpt på E-bay?
Vad svarar man? Är det elakt eller nyfiket?
Jag vet då inte om man skall skratta eller gråta.
Att sedan få frågan, i det första man pratar om när de ser att vår fina son är född i ett annat land är vad det kostar, ja, jag vet inte....är folk klumpiga eller är det bara nyfikenhet?
Jag HOPPAS att det är av välvilja och nyfikenhet, men som sagt, det är nog varken första eller sista gången man får vakta sitt barn med moderskänslor.
Vi gör ju ingen hemlighet i att vi inte är biologiska föräldrar till Davíd men jag tycker (som jag skrivit förr) att ibland klampar folk på som om de har rätt i att fråga om allt och förväntar sig ett svar på allt också.
Fenomenet frågor har kommit på sista tiden och jag kan säga att iallafall jag är den som mest är förvånad.
Givetvis svarar vi på det vi kan (och det vi vill) men i det stora hela är det vår sons integritet och bakgrund det handlar om och det vill vi inte svara på.
Jaja....d.et är väl bara att vänja sig. Men, det är svårt att ha "färdiga svar" på sådana frågor.
(och ja, det ÄR skillnad på frågor och frågor....)Självklart får man fråga, men det kan ju finnas en värme bakom eller åtminstone lite förståelse......
Stor kram i höstrusket.
Jag har nyss fått erfara det på fler än ett sätt.
Inte för att jag är någon expert på hur man skall bete sig men ibland har jag lite svårt att veta vad folk menar....jag är kanske extra känslig just nu eller så feltolkar jag bara situationer.
Vet faktiskt inte.
Niklas och jag hämtade mat häromdagen, då kom den första kommentaren från en kille, som i och för sig var berusad...
"Är han köpt på E-bay?
Vad svarar man? Är det elakt eller nyfiket?
Jag vet då inte om man skall skratta eller gråta.
Att sedan få frågan, i det första man pratar om när de ser att vår fina son är född i ett annat land är vad det kostar, ja, jag vet inte....är folk klumpiga eller är det bara nyfikenhet?
Jag HOPPAS att det är av välvilja och nyfikenhet, men som sagt, det är nog varken första eller sista gången man får vakta sitt barn med moderskänslor.
Vi gör ju ingen hemlighet i att vi inte är biologiska föräldrar till Davíd men jag tycker (som jag skrivit förr) att ibland klampar folk på som om de har rätt i att fråga om allt och förväntar sig ett svar på allt också.
Fenomenet frågor har kommit på sista tiden och jag kan säga att iallafall jag är den som mest är förvånad.
Givetvis svarar vi på det vi kan (och det vi vill) men i det stora hela är det vår sons integritet och bakgrund det handlar om och det vill vi inte svara på.
Jaja....d.et är väl bara att vänja sig. Men, det är svårt att ha "färdiga svar" på sådana frågor.
(och ja, det ÄR skillnad på frågor och frågor....)Självklart får man fråga, men det kan ju finnas en värme bakom eller åtminstone lite förståelse......
Stor kram i höstrusket.
söndag 8 november 2009
Haha
Davíd nyss: "Pappa, den där fisken har trillat omkull!"
Niklas: Ja....
Davíd: "Pappa - den har simmat för sista gången"......
Kan bara säga att nu kommer det kommentarer om allt!
Underbart. Han sprider glädje.
Niklas: Ja....
Davíd: "Pappa - den har simmat för sista gången"......
Kan bara säga att nu kommer det kommentarer om allt!
Underbart. Han sprider glädje.
Uppriktighet
Jag till Niklas: "Älskling, kan vi värma glögg?"
Niklas: "Men Gumman, du dricker ju inte glögg"
Jag: "Nä, men det oftar gott"
Niklas: "Okej jag värmer på lite vinglögg"
Jag: "Jag dricker ju varken vin eller glögg, jag VILL verkligen lära mig att dricka det!"
Davíd: "Suckar och säger uppriktigt "Mamma - stackars dig!"
Niklas: "Men Gumman, du dricker ju inte glögg"
Jag: "Nä, men det oftar gott"
Niklas: "Okej jag värmer på lite vinglögg"
Jag: "Jag dricker ju varken vin eller glögg, jag VILL verkligen lära mig att dricka det!"
Davíd: "Suckar och säger uppriktigt "Mamma - stackars dig!"
lördag 7 november 2009
Självkänslan som försvann
Låter som titeln på en bok eller nåt.....
Tyvärr måsta jag säga att den gäller mig själv.
Jag, som alltid kan stå på mig , säga nej och stå för mina åsikter har helt plötsligt börjat känna mig liten.
Jag känner mig som om jag inte klarar nånting alls.
Nu vet jag ju om jag tänker efter att det är denna lömska sjukdoms fel, men ändå.
Jag känner mig som en bluff. Snacka om att självkänslan fått sig en törn, och en rejäl sådan.
Jag känner mig som en bluffmamma, som när som helst ska bli avslöjad som att jag inte fixar det, eller som en bluff-hustru som för närvarande inte är den perfekta hustrun.
Som om jag har pallat äpplen och nån kommer på en.....
Känslan är inte kul alls.
Inte heller den vännen jag borde vara. Jag har på sista tiden dragit mig undan all "offentligt" ljus, och det är ju olikt mig så det förslår..... och ja, det är skitjobbigt.
Skulle nog behöva en knuff, eller att nån knuffade bort den lilla elakingen på axeln som talar om att jag inte duger.....
Tyvärr måsta jag säga att den gäller mig själv.
Jag, som alltid kan stå på mig , säga nej och stå för mina åsikter har helt plötsligt börjat känna mig liten.
Jag känner mig som om jag inte klarar nånting alls.
Nu vet jag ju om jag tänker efter att det är denna lömska sjukdoms fel, men ändå.
Jag känner mig som en bluff. Snacka om att självkänslan fått sig en törn, och en rejäl sådan.
Jag känner mig som en bluffmamma, som när som helst ska bli avslöjad som att jag inte fixar det, eller som en bluff-hustru som för närvarande inte är den perfekta hustrun.
Som om jag har pallat äpplen och nån kommer på en.....
Känslan är inte kul alls.
Inte heller den vännen jag borde vara. Jag har på sista tiden dragit mig undan all "offentligt" ljus, och det är ju olikt mig så det förslår..... och ja, det är skitjobbigt.
Skulle nog behöva en knuff, eller att nån knuffade bort den lilla elakingen på axeln som talar om att jag inte duger.....
fredag 6 november 2009
En sån där URK morgon
Ja, idag har jag haft en sån där morgon som man inte vill ha.
Jag skulle helst vilja ha ett rutigt förkläde och dofta nybakade bullar. Barn skall springa runt benen och leka kull och vara vattenkammade.....Ack denna ljuva dröm.
Sanningen är att jag sovit dåligt med alla sladdar och var väl lagomt trött när min fyraåring som vanligt numera skall "busa" och inte klä på sig ytterkläderna.
Jag är totalallergisk mot tjat så jag gjorde som vanligt med förberedelserna "om ett litet tag skall vi klä på oss och åka till dagis" osv.....
Påminner han hela tiden om det som vi har som rutin sedan ett år sedan.
Hela tiden säga "om ett par minuter"...."nu ska vi"......
Idag gick det halvbra igen och jag körde med en ny taktik.
"Åka ifrån-taktiken".
Den tekniken är inte bra, det erkänner jag rakt av, men jag bara ballade ur och gick.
Såklart blev det ju stortjut, men jag var bara så trött på pedagogik och hela baletten......
Det slutade med att jag skrek och talade om för honom att jag inte accepterar sådant uppförande mer.
Till min förvåning funkade det!
Jag är ju inte direkt stolt över mitt beteende förstås.....
Vet att det INTE är bästa metoden...men va fan....till och med jag kan flippa ibland.....
Jag har en spännande måndag framför mig......
Funkade den otroligt opedagogiska "elaka" metoden bättre??????
Den som lever får se.
Jag skulle helst vilja ha ett rutigt förkläde och dofta nybakade bullar. Barn skall springa runt benen och leka kull och vara vattenkammade.....Ack denna ljuva dröm.
Sanningen är att jag sovit dåligt med alla sladdar och var väl lagomt trött när min fyraåring som vanligt numera skall "busa" och inte klä på sig ytterkläderna.
Jag är totalallergisk mot tjat så jag gjorde som vanligt med förberedelserna "om ett litet tag skall vi klä på oss och åka till dagis" osv.....
Påminner han hela tiden om det som vi har som rutin sedan ett år sedan.
Hela tiden säga "om ett par minuter"...."nu ska vi"......
Idag gick det halvbra igen och jag körde med en ny taktik.
"Åka ifrån-taktiken".
Den tekniken är inte bra, det erkänner jag rakt av, men jag bara ballade ur och gick.
Såklart blev det ju stortjut, men jag var bara så trött på pedagogik och hela baletten......
Det slutade med att jag skrek och talade om för honom att jag inte accepterar sådant uppförande mer.
Till min förvåning funkade det!
Jag är ju inte direkt stolt över mitt beteende förstås.....
Vet att det INTE är bästa metoden...men va fan....till och med jag kan flippa ibland.....
Jag har en spännande måndag framför mig......
Funkade den otroligt opedagogiska "elaka" metoden bättre??????
Den som lever får se.
torsdag 5 november 2009
Snyggast!
Jaha....du är jag "online" nu då.
Ja, nu menar jag ju inte här utan jag är uppkopplad gentemot sjukhuset.
Det var jag och typ 20 pensionärer. Trodde jag gått fel först men jag var helt rätt. Klinisk fysiologi. Ingen aning om vad det är......
Nu ska jag ha EKG fram till måndag. Ser ju inte kul ut och känns inte heller kul men....jag lyckades med att sova middag så det kommer nog gå fint att sova ikväll trots alla sladdar.
För övrigt är det full snöstorm här!
Jag njuter!
Jag älskar snö!
Sitter här inne i värmen och ser när det viner utanför. Har bett min käre man att sätta på vinterhjulen och tills dess kör jag inte bil, så, nu känner jag mig som en liten lurk som vägrar att gå ut innan det töat bort (hm......ihållande snö.....det visste jag inte.....)
Dags att tända ljus nu, det mörknar på!
Ja, nu menar jag ju inte här utan jag är uppkopplad gentemot sjukhuset.
Det var jag och typ 20 pensionärer. Trodde jag gått fel först men jag var helt rätt. Klinisk fysiologi. Ingen aning om vad det är......
Nu ska jag ha EKG fram till måndag. Ser ju inte kul ut och känns inte heller kul men....jag lyckades med att sova middag så det kommer nog gå fint att sova ikväll trots alla sladdar.
För övrigt är det full snöstorm här!
Jag njuter!
Jag älskar snö!
Sitter här inne i värmen och ser när det viner utanför. Har bett min käre man att sätta på vinterhjulen och tills dess kör jag inte bil, så, nu känner jag mig som en liten lurk som vägrar att gå ut innan det töat bort (hm......ihållande snö.....det visste jag inte.....)
Dags att tända ljus nu, det mörknar på!
onsdag 4 november 2009
Bloggtorkan är över
Här igen!
Dock blir det ett kort inlägg.
Migrän för tredje dagen....
Blir snart mer tokig än vad jag redan är......
Tack för fina mail och tankar. Jag suger åt mig allt jag kan!
Nu är det godnatt. Imorrn långtids EKG. Jag är orolig.
(P....du har rätt...har mått kasst efter A H1N1 -sprutan....)
Dock blir det ett kort inlägg.
Migrän för tredje dagen....
Blir snart mer tokig än vad jag redan är......
Tack för fina mail och tankar. Jag suger åt mig allt jag kan!
Nu är det godnatt. Imorrn långtids EKG. Jag är orolig.
(P....du har rätt...har mått kasst efter A H1N1 -sprutan....)
torsdag 22 oktober 2009
Mörbultad torsdag
Jag känner mig mörbultad. Som en utbankad köttbit på väg ner i stekpannan. Jag bara i armen alltså. Jag var ju och tog sprutan igår. Själva sprutan var "piece of cake", det är nu, dagen efter, som är värre. Men så är det väl alltid dagen efter...
Hur kul som helst på själva ferren men sen får man surt dagen efter.
Så, egentligen borde jag äta pizza idag, sovit bort halva dagen har jag ju redan gjort.....
Jag har faktiskt tvättat lite idag. Eller maskinen och inte jag då. Handtvätt nej nej......det räcker väl med att jag är en grottmänniska för övrigt?
Nu är det dags att ta pilbågen på ryggen och gå ut och jaga dagens middag!
Hur kul som helst på själva ferren men sen får man surt dagen efter.
Så, egentligen borde jag äta pizza idag, sovit bort halva dagen har jag ju redan gjort.....
Jag har faktiskt tvättat lite idag. Eller maskinen och inte jag då. Handtvätt nej nej......det räcker väl med att jag är en grottmänniska för övrigt?
Nu är det dags att ta pilbågen på ryggen och gå ut och jaga dagens middag!
onsdag 21 oktober 2009
Dagens leende
Våran Åke är på TV!
Alltså han som vigde oss på Arlanda för fem år sedan!
Niklas och jag gifte oss i VIPrummep på Arlanda och nu är han med på TV....Åkebråke och han var gammal redan då.
Hela jag ler....ikväll blev jag glad för lite!
Alltså han som vigde oss på Arlanda för fem år sedan!
Niklas och jag gifte oss i VIPrummep på Arlanda och nu är han med på TV....Åkebråke och han var gammal redan då.
Hela jag ler....ikväll blev jag glad för lite!
Höstruskig onsdag
Idag fyller Måns 2 år, grattis grattis!
Dagen har varit lugn än så länge. Jag har vilat och surfat runt lite och bland annat försöka att fatta vad Facebook går ut på. Det är inte lätt. Helst inte när man är halv grottmänniska som jag verkar vara.
Idag är även en dag för reflektioner och insikt. Reflektioner över hur andra har det och insikt om att mitt eget liv är ganska "bra", förhållandevis.
För, mitt liv är ju bra, det är ju jag som är problemet just nu, inte livet.
Men...för att jag ska må bra krävs det ju förändringar, och där är väl där allt brister. Just nu har jag inte ens ork att fundera på HUR, bara att jag VET att det en dag kommer att se lite ljusare ut.
Jag längtar verkligen till den dagen då jag får tillbaka inspirationen. Det känns faktiskt lite stressande. Jag är ju annars ALLTID inspirerad till att göra än det ena och än det andra. Nu vill jag varken eller.....vet inte varför och har ingen förklaring.
Nu ska jag iallafall klä på mig och ta mig till vårdcentralen och ta "svin-sprutan".
Bävar för det men det är väl bara att bita i hop och göra det.
Min läkare påminnde ju att jag var i "riskzonen" så det är bara att pallra sig iväg......
Lycka till Annika.
Tack tack.
Dagen har varit lugn än så länge. Jag har vilat och surfat runt lite och bland annat försöka att fatta vad Facebook går ut på. Det är inte lätt. Helst inte när man är halv grottmänniska som jag verkar vara.
Idag är även en dag för reflektioner och insikt. Reflektioner över hur andra har det och insikt om att mitt eget liv är ganska "bra", förhållandevis.
För, mitt liv är ju bra, det är ju jag som är problemet just nu, inte livet.
Men...för att jag ska må bra krävs det ju förändringar, och där är väl där allt brister. Just nu har jag inte ens ork att fundera på HUR, bara att jag VET att det en dag kommer att se lite ljusare ut.
Jag längtar verkligen till den dagen då jag får tillbaka inspirationen. Det känns faktiskt lite stressande. Jag är ju annars ALLTID inspirerad till att göra än det ena och än det andra. Nu vill jag varken eller.....vet inte varför och har ingen förklaring.
Nu ska jag iallafall klä på mig och ta mig till vårdcentralen och ta "svin-sprutan".
Bävar för det men det är väl bara att bita i hop och göra det.
Min läkare påminnde ju att jag var i "riskzonen" så det är bara att pallra sig iväg......
Lycka till Annika.
Tack tack.
tisdag 20 oktober 2009
Dimmig tisdag
Idag har vi haft en riktig mor dag son, Davíd och jag.
Mormorsdagstisdagen uteblev och jag tyckte att vi kunde umgås hemma bara vi två.
Vi har lekt, spelat spel, hållit på med pärlplattor och grejat.
Skönt att bara rå om varandra en hel dag!
Sa jag förresten att vi gick i pyjamas till 13:30.......sååååå skönt med en sån slappardag.
Det behövs!
Mormorsdagstisdagen uteblev och jag tyckte att vi kunde umgås hemma bara vi två.
Vi har lekt, spelat spel, hållit på med pärlplattor och grejat.
Skönt att bara rå om varandra en hel dag!
Sa jag förresten att vi gick i pyjamas till 13:30.......sååååå skönt med en sån slappardag.
Det behövs!
måndag 19 oktober 2009
I bilen
Davíd: "Mamma, varför sitter jag i barnstol?"
Jag: "Därför att du är ett barn"
Davíd: "Varför är jag ett barn?"
Jag leende: "Därför att du bara är fyra år och inte är gammal"
Davíd: "Jaha"
Vilket okomplicerat liv!Man bara nöjer sig med det svaret.....
Jag: "Därför att du är ett barn"
Davíd: "Varför är jag ett barn?"
Jag leende: "Därför att du bara är fyra år och inte är gammal"
Davíd: "Jaha"
Vilket okomplicerat liv!Man bara nöjer sig med det svaret.....
fredag 16 oktober 2009
Dagens
Davíd: "Mamma, jag är en polke"
Jag: "Ja, du är en pojke"
Davíd: "Mamma, du är en flicka för du har stora tuttar och långt hår"
Jag: Försökte hålla mig för skratt.....
Davíd: "Mamma, jag tycker ditt hår är fint"
Jag: "Ja, du är en pojke"
Davíd: "Mamma, du är en flicka för du har stora tuttar och långt hår"
Jag: Försökte hålla mig för skratt.....
Davíd: "Mamma, jag tycker ditt hår är fint"
torsdag 15 oktober 2009
Funderingar
Ikväll har den första kommentaren kommit från Davíd, att han är brunare än mig.
Jag har bara väntat på den här dagen och jag trodde faktiskt både att den skulle komma tidigare, i och med att vi var utomlands, och att den skulle komma senare, att han inte var medveten.
Men, nu i samband med alla miljontals "varför" så kom även den funderingen idag.
Inte som en fråga direkt utan mer som ett konstaterande.
Vad vi svarade. Jo att mamma och pappa är blekfisar och att Davíd är jättefin med sin bruna färg.
Han tyckte naturligtvis att "fisar" lät skoj!
Jag har länge funderat på hur man ska svara på något liknande och har kommit fram till att det ger sig med tillfället samt att vi alltid ska vara ärliga.
Vi ser ju vår lilla pojke som våran och glömmer nästan bort att han kommer från andra sidan jorden (ja, ni fattar säkert hur jag menar)
Han är ju så svensk som allra helst nu.
Jag har bara väntat på den här dagen och jag trodde faktiskt både att den skulle komma tidigare, i och med att vi var utomlands, och att den skulle komma senare, att han inte var medveten.
Men, nu i samband med alla miljontals "varför" så kom även den funderingen idag.
Inte som en fråga direkt utan mer som ett konstaterande.
Vad vi svarade. Jo att mamma och pappa är blekfisar och att Davíd är jättefin med sin bruna färg.
Han tyckte naturligtvis att "fisar" lät skoj!
Jag har länge funderat på hur man ska svara på något liknande och har kommit fram till att det ger sig med tillfället samt att vi alltid ska vara ärliga.
Vi ser ju vår lilla pojke som våran och glömmer nästan bort att han kommer från andra sidan jorden (ja, ni fattar säkert hur jag menar)
Han är ju så svensk som allra helst nu.
tisdag 13 oktober 2009
Inget nytt under solen
Inget nytt. Jag mår kass och har gjort sedan helgen, orkar inte ens blogga.
Eller, för den delen, vad ska jag blogga om?
Att jag sover?
Hursomhelst så kom ett genombrott i Davíds utveckling idag.
När vi kom till dagis tog han ton direkt och pratade med Fröken. Det har aldrig hänt att han har pratat direkt han kommit dit. Jag blev såklart både förvånad och glad.
För övrigt har vi nu sett de fyra filmerna med Johan Falk. De två första kanonbra, tredje och fjärde lite sämre, men helt klart sevärda!!!
Tidigt i säng i kväll, jag är trött trots att jag sovit 6 timmar på dagen...
Eller, för den delen, vad ska jag blogga om?
Att jag sover?
Hursomhelst så kom ett genombrott i Davíds utveckling idag.
När vi kom till dagis tog han ton direkt och pratade med Fröken. Det har aldrig hänt att han har pratat direkt han kommit dit. Jag blev såklart både förvånad och glad.
För övrigt har vi nu sett de fyra filmerna med Johan Falk. De två första kanonbra, tredje och fjärde lite sämre, men helt klart sevärda!!!
Tidigt i säng i kväll, jag är trött trots att jag sovit 6 timmar på dagen...
lördag 10 oktober 2009
Helkväll
Äntligen!
Johan Falk på DVD!
Jag bara ÄLSKAR dessa polisfilmer och likt en tiger på jakt bara slängde vi oss över dem på videobutiken.
Vi kommer att ha en helkväll maken, Johan Falk och jag.
2 filmer men först en god middag - världens lättaste:
Färsk lax i ugn med vitlöksost och pressad potatis!
Jag säger bara: Världsklass!
Det kommer att bli en bra kväll med stort duntäcke, DVD på stoooora TVn och ostkrokar!
Jag tänker njuta.
Johan Falk på DVD!
Jag bara ÄLSKAR dessa polisfilmer och likt en tiger på jakt bara slängde vi oss över dem på videobutiken.
Vi kommer att ha en helkväll maken, Johan Falk och jag.
2 filmer men först en god middag - världens lättaste:
Färsk lax i ugn med vitlöksost och pressad potatis!
Jag säger bara: Världsklass!
Det kommer att bli en bra kväll med stort duntäcke, DVD på stoooora TVn och ostkrokar!
Jag tänker njuta.
fredag 9 oktober 2009
En underbar höstdag
Idag har jag varit gråtig men det gör inget. Jag fick nämligen fullt av energi igår!
Min lilla son gosade med sin mamma i en halvtimme!!!!
Det var många "MIN Mamma" och pussar och kramar. Han satt dessutom i mitt knä och fikade!
Snacka om medicin!
Kan säga att jag sov gott inatt:)
Jag tror att det är första gången som han frivilligt gosat med mig så länge.
Ja, han har ju gosat förut också, men då var det ju under pistolhot....och inte direkt frivilligt.
Barn måste ju vara själens bästa medicin!
Vilken glädje de ger, det är underbart!
Min lilla son gosade med sin mamma i en halvtimme!!!!
Det var många "MIN Mamma" och pussar och kramar. Han satt dessutom i mitt knä och fikade!
Snacka om medicin!
Kan säga att jag sov gott inatt:)
Jag tror att det är första gången som han frivilligt gosat med mig så länge.
Ja, han har ju gosat förut också, men då var det ju under pistolhot....och inte direkt frivilligt.
Barn måste ju vara själens bästa medicin!
Vilken glädje de ger, det är underbart!
torsdag 8 oktober 2009
Äntligen!
"IDAG HADE JAG HELST INTE VELAT TRÄFFA MIG SJÄLV"
Det hade kunnat varit jag som skrev den boken!
Det kunde ha varit jag som hade fått Nobels pris i litteratur.....
Nu gick det till den fantastiska rumänska författaren Herta Myller.
Grattis
Det hade kunnat varit jag som skrev den boken!
Det kunde ha varit jag som hade fått Nobels pris i litteratur.....
Nu gick det till den fantastiska rumänska författaren Herta Myller.
Grattis
Glädjande
Idag på dagis fick jag höra av fröknarna att Davíd ler mycket mer. Han är också mer framåt och pratar en hel del.
Snacka om glädjebesked att han äntligen kan vara en trygg liten pojke även där bland alla sina vänner och med ett nytt språk!
Helt otroligt vad "svensk" han har blivit!
Jag är en omåttligt stolt Mamma!
Snacka om glädjebesked att han äntligen kan vara en trygg liten pojke även där bland alla sina vänner och med ett nytt språk!
Helt otroligt vad "svensk" han har blivit!
Jag är en omåttligt stolt Mamma!
Torsdag
Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag tycker att allt är tråkigt och att jag inte har lust.
Jamen det är ju sjukdomens fel!
Jag vill ju ha lust att göra saker, jag vill ha bättre tålamod och inte vara otåligare än min underbara 4 åring.
Jag vill må bra.
Jag får höra väldigt ofta om folk som hamnat "här", här där jag är nu. Inne i en nattsvart depression och som hela tiden säger "jag trodde inte att det skulle hända mig".
Då är frågan. Vem TROR man att det ska hända? Och nästa fråga, vem önskar man att hamna i detta helvete som det är?
Jag tror inte att man måste vara på ett visst sätt, "hon har så många järn i elden" osv. Jag tror att det kan drabba någon, närsomhelst och vemsomhelst.
Frågan är bara hur bra man är att lyssna på sin kropp.
Jag skulle ha "stannat upp" när jag började få dålig mage, eller så skulle jag ha stannat upp när jag började få migrän ofta, ofta, eller NÄR skulle jag ha stannat upp?
Och varför har inte alla andra som gått "in i väggen" inte stannat upp?
Vad beror det på?
Varför lyssnar man inte på sig själv?
En sak vi lärde oss på coachingen (genom jobbet) var att vara sams med sig själv.
Mår man själv inte bra kan ingen annan heller må bra som är en närmast.
Det är ju sant så sant, men varför lyssnar man inte på det då?
Nä, man är hela tiden för fet, törs inte det och det för vad ska "folk" säga och såntdär.
NÄR ska man börja lyssna till sig själv och sin kropp?
Jo, förmodligen när det redan är för sent och man hamnar i träsket.
Jag för min del är ju mest inne på att bli frisk. Självklart.
Jag vill också ha ett datum på när jag är "mig själv" igen.
Det jag är livrädd för är att vakna upp och inse att jag är någon annan än jag var förut och inte den spralliga person som jag är van att vara.
Jag är rädd för att ha en annan identitet än den jag brukar ha.
Jag är rädd för det okända.
Det jag tror är att jag måste gå ur detta med helt andra värderingar och prioriteringar än vad jag hade innan depressionen.
Vad är viktigt, vad kan jag/kan jag inte göra, nåt sånt.
Det är skrämmande, och som jag insett nu.....en jäkligt lång väg tillbaka till livet.
Jamen det är ju sjukdomens fel!
Jag vill ju ha lust att göra saker, jag vill ha bättre tålamod och inte vara otåligare än min underbara 4 åring.
Jag vill må bra.
Jag får höra väldigt ofta om folk som hamnat "här", här där jag är nu. Inne i en nattsvart depression och som hela tiden säger "jag trodde inte att det skulle hända mig".
Då är frågan. Vem TROR man att det ska hända? Och nästa fråga, vem önskar man att hamna i detta helvete som det är?
Jag tror inte att man måste vara på ett visst sätt, "hon har så många järn i elden" osv. Jag tror att det kan drabba någon, närsomhelst och vemsomhelst.
Frågan är bara hur bra man är att lyssna på sin kropp.
Jag skulle ha "stannat upp" när jag började få dålig mage, eller så skulle jag ha stannat upp när jag började få migrän ofta, ofta, eller NÄR skulle jag ha stannat upp?
Och varför har inte alla andra som gått "in i väggen" inte stannat upp?
Vad beror det på?
Varför lyssnar man inte på sig själv?
En sak vi lärde oss på coachingen (genom jobbet) var att vara sams med sig själv.
Mår man själv inte bra kan ingen annan heller må bra som är en närmast.
Det är ju sant så sant, men varför lyssnar man inte på det då?
Nä, man är hela tiden för fet, törs inte det och det för vad ska "folk" säga och såntdär.
NÄR ska man börja lyssna till sig själv och sin kropp?
Jo, förmodligen när det redan är för sent och man hamnar i träsket.
Jag för min del är ju mest inne på att bli frisk. Självklart.
Jag vill också ha ett datum på när jag är "mig själv" igen.
Det jag är livrädd för är att vakna upp och inse att jag är någon annan än jag var förut och inte den spralliga person som jag är van att vara.
Jag är rädd för att ha en annan identitet än den jag brukar ha.
Jag är rädd för det okända.
Det jag tror är att jag måste gå ur detta med helt andra värderingar och prioriteringar än vad jag hade innan depressionen.
Vad är viktigt, vad kan jag/kan jag inte göra, nåt sånt.
Det är skrämmande, och som jag insett nu.....en jäkligt lång väg tillbaka till livet.
onsdag 7 oktober 2009
Ska man vara fin.....
...får man verkligen lida pin....!
Häromdagen fick Davíd en briljant idé. Han skulle kamma Niklas men när han kom på att han hade så kort hår kom han, till min stora glädje, och frågade mig istället!
Självklart fick han kamma mitt hår!
Jag fullkomligt älskar när någon pillar med mitt hår!
Davíd borstade och gjorde fint....och luvade mig rejält.... Självklart bet jag ihop, "det ÄR skönt att
få omvårdnad av håret, även av en fyraåring" intalade jag mig själv.
Han borstade i måndagskväll och i tisdags morse...
Igår, när Niklas gav mig en skalpmassage skrek jag rakt ut....!!!
Jag hade som ett "blåmärke" över hela huvudet (och nej, jag har inte slagit i det nånstans)
Niklas garvade och konstaterade att jag hade ont i skalpen efter hårborstningen!
Och ja, jag tror banne mig att han har rätt!
Gissa vem som inte borstar håret nu på några dagar.........................
Häromdagen fick Davíd en briljant idé. Han skulle kamma Niklas men när han kom på att han hade så kort hår kom han, till min stora glädje, och frågade mig istället!
Självklart fick han kamma mitt hår!
Jag fullkomligt älskar när någon pillar med mitt hår!
Davíd borstade och gjorde fint....och luvade mig rejält.... Självklart bet jag ihop, "det ÄR skönt att
få omvårdnad av håret, även av en fyraåring" intalade jag mig själv.
Han borstade i måndagskväll och i tisdags morse...
Igår, när Niklas gav mig en skalpmassage skrek jag rakt ut....!!!
Jag hade som ett "blåmärke" över hela huvudet (och nej, jag har inte slagit i det nånstans)
Niklas garvade och konstaterade att jag hade ont i skalpen efter hårborstningen!
Och ja, jag tror banne mig att han har rätt!
Gissa vem som inte borstar håret nu på några dagar.........................
tisdag 6 oktober 2009
Tisdag
Det händer inget speciellt.
Jag är skittrött på att vara sjuk och jag har ju dessutom dragit på mig en förkylning och låter som en kraxande kråka.
Ibland är jag trött på allt (ja, även annars)
Varför har man dagar då ALLT är tråkigt?
Jag gillar annars hösten med alla färger och att det viner i träden men nu tycker jag bara att det är blaha. Antar att det är för att jag "missat" sommaren.
Det som gjort mig glad nu på sistone är allt kul som dimper ner i brevlådan. Kan/orkar man inte åka och handla så kan man ju numera göra det hemifrån!
Håller redan på att spana efter julklapparna.
Jag är skittrött på att vara sjuk och jag har ju dessutom dragit på mig en förkylning och låter som en kraxande kråka.
Ibland är jag trött på allt (ja, även annars)
Varför har man dagar då ALLT är tråkigt?
Jag gillar annars hösten med alla färger och att det viner i träden men nu tycker jag bara att det är blaha. Antar att det är för att jag "missat" sommaren.
Det som gjort mig glad nu på sistone är allt kul som dimper ner i brevlådan. Kan/orkar man inte åka och handla så kan man ju numera göra det hemifrån!
Håller redan på att spana efter julklapparna.
måndag 5 oktober 2009
10 år
Idag firar Niklas och jag 10 år!
10 år, det är en lååååång tid!
Dessa tio år har varit fulla av kärlek, respekt, glädje och sorg.
Milstolparna är givetvis förlovningen 001122, bröllopet den 16 februari 2004 och dagen då vi blev mamma och pappa den 18 juni 2008
Vi har rest mycket, upplevt bra och dåliga saker och det har varit många hinder som gjort vår kärlek än starkare.
Vi är minst lika lyckliga och kära nu som då och det känns skönt och tryggt att ha dessa år att blicka tillbaka på!
Vi två är ett, som nu blivit tre!
10 år, det är en lååååång tid!
Dessa tio år har varit fulla av kärlek, respekt, glädje och sorg.
Milstolparna är givetvis förlovningen 001122, bröllopet den 16 februari 2004 och dagen då vi blev mamma och pappa den 18 juni 2008
Vi har rest mycket, upplevt bra och dåliga saker och det har varit många hinder som gjort vår kärlek än starkare.
Vi är minst lika lyckliga och kära nu som då och det känns skönt och tryggt att ha dessa år att blicka tillbaka på!
Vi två är ett, som nu blivit tre!
lördag 3 oktober 2009
Glädje
Jag kan inte nog säga TACK för alla som bryr sig om mig!
Tusen TACK för alla fina vykort, sms, hälsningar, blogginlägg och nallebud.
Jag är överväldigad och tårögd (mer än vanligt) av att jag har fina människor runt om mig som gör mitt liv lättare.
Jag hoppas att jag kan vara samma stöd tillbaka om NI, mina finaste vänner skulle behöva det!
All Kärlek!
/Annika
torsdag 1 oktober 2009
"Allföll"
Frågan vi alla ställer oss är Varför....eller Davíds mer sköna version "Allföll".
Alltidng är numer a"varför". Allt från varför man ska sätta på sig pyjamas till att man skall laga mat.
Niklas och jag har också numer insett att det inte håller att svara honom med "Att därför att mamma/pappa säger det". Det funkar bara i extremfall.
Annars...ja, man får helt enkelt förklara att man ska ha pyjamas på sig för att det är ett sovplagg som man sover i.
Lite roligt faktiskt. I hans ögon är det ju ingen självklarhet som det är för oss vuxna.
Det är med eftertanke man nu får ta den delen med att förklara varför det är si och så och jag tycker det nog att det är mer än UNDERBART!
Denna nyfikenhet och postitviteten som han ger våra liv!
Offatbart, härligt och ja alldeles, alldeles underbart!
Alltidng är numer a"varför". Allt från varför man ska sätta på sig pyjamas till att man skall laga mat.
Niklas och jag har också numer insett att det inte håller att svara honom med "Att därför att mamma/pappa säger det". Det funkar bara i extremfall.
Annars...ja, man får helt enkelt förklara att man ska ha pyjamas på sig för att det är ett sovplagg som man sover i.
Lite roligt faktiskt. I hans ögon är det ju ingen självklarhet som det är för oss vuxna.
Det är med eftertanke man nu får ta den delen med att förklara varför det är si och så och jag tycker det nog att det är mer än UNDERBART!
Denna nyfikenhet och postitviteten som han ger våra liv!
Offatbart, härligt och ja alldeles, alldeles underbart!
onsdag 30 september 2009
Surt sa räven
Japp...jag klarade det. Jag var på föräldramötet.
Jag hatar numera folksamlingar som kan göra mig sjukare än vad jag är men med mycket mod och ett stort stöd i Niklas uthärdade jag dessa knappt två timmar.
Jag själv är nöjd med min prestation även fast Niklas såg att jag var nära att flippa ur ett tag.
Om man lider av panikångest är det svårt att sitta i en grupp. Förut har jag inte haft svårigheter alls med att vara i grupp, jag har helst av allt velat synas som den utåtriktade person jag är.
Nu hade jag svårt att ens vara i grupp, med rädslan för baciller och för rädslan att vara bland människor som inte känner mig och som därmed kunna tänka att jag var ett miffo om jag skulle freaka ur.
Naturligtvis är jag det. Ett miffo. Ja, enligt vissa alltså.....men vaddå....nåt måste ju även jag bjuda på.
Lärkan är hemma igen om än jättetrött. Han har sovit gott hos Mormor och Lasse och jag har idag haft en helt egen dag. Dagen har mestadels bestått av sovning efter att ha tagit en megakur med kortison, mina allergiska besvär bara ökade och jag vill inte åka till sjukhus igen.
Jag hatar kortison. Man sväller upp och ser ut som en ballong. Nu vet jag ju också att det hjälper föga och att det enda som verkligen hjälper är lugn och ro....
Jag vet bara inte hur jag ska kunna stressa ner mer än vad jag gör.
Min hjälte och mitt barn är nu ute och grejar i garaget och det är kanske dags att jag klär på mig....
....eller var det av?
Är det morgon eller kväll?
Är jag inne eller ute?
Är solen fortfarande gul?
Många frågor, väldigt få svar...
Jag hatar numera folksamlingar som kan göra mig sjukare än vad jag är men med mycket mod och ett stort stöd i Niklas uthärdade jag dessa knappt två timmar.
Jag själv är nöjd med min prestation även fast Niklas såg att jag var nära att flippa ur ett tag.
Om man lider av panikångest är det svårt att sitta i en grupp. Förut har jag inte haft svårigheter alls med att vara i grupp, jag har helst av allt velat synas som den utåtriktade person jag är.
Nu hade jag svårt att ens vara i grupp, med rädslan för baciller och för rädslan att vara bland människor som inte känner mig och som därmed kunna tänka att jag var ett miffo om jag skulle freaka ur.
Naturligtvis är jag det. Ett miffo. Ja, enligt vissa alltså.....men vaddå....nåt måste ju även jag bjuda på.
Lärkan är hemma igen om än jättetrött. Han har sovit gott hos Mormor och Lasse och jag har idag haft en helt egen dag. Dagen har mestadels bestått av sovning efter att ha tagit en megakur med kortison, mina allergiska besvär bara ökade och jag vill inte åka till sjukhus igen.
Jag hatar kortison. Man sväller upp och ser ut som en ballong. Nu vet jag ju också att det hjälper föga och att det enda som verkligen hjälper är lugn och ro....
Jag vet bara inte hur jag ska kunna stressa ner mer än vad jag gör.
Min hjälte och mitt barn är nu ute och grejar i garaget och det är kanske dags att jag klär på mig....
....eller var det av?
Är det morgon eller kväll?
Är jag inne eller ute?
Är solen fortfarande gul?
Många frågor, väldigt få svar...
tisdag 29 september 2009
Bajskorv och allergiska utslag
Jag har beställt en ny bok.
'Bajskorv'. Den handlar om en kanin som inte kan göra annat än att säga bajskorv.
Skitkul tycker jag:)
Givetvis är den helt opedagogisk och tokig precis som vi är i vår familj (eller iallafall jag och Davíd).
Davíd är inne i en period då allt är "prutt" osv. Och det roligaste han vet är att jag låtsaspruttar på honom!
En sak är säker....jag kommer aldrig att bli en vuxen förälder...jag kommer alltid att vara den annorlunda mamman, det kan jag lova!
Dagarna för övrigt är fulla av konstigheter och dessa står självklart jag för. Allergiska utslag och konstigheter i min kropp är det som står på menyn. Vet inte var det beror på men det slutar med att jag inte orkar något alls och bara vill sova.
Så fort jag har några "bra" dagar så blir jag genast sänkt av några heljävliga dagar.
Ställde till och med in spykologmötet igår. Orkade inte.
Ibland känns det som om jag vill ta semester från att vara sjuk.
Frågan är hur man tar sig ur sin kropp på ett så bra sätt att den inte märker att man sticker ett par veckor till Boracay?
Något att klura på.
David ska för övrigt sova hos Mormor och Lasse inatt för jag har bestämt mig för att gå med på föräldramötet ikväll.
Borde ju gå om jag petar in mig något och har Niklas som stöd.
Måste jag säga att det är 10 föräldrar anmälda varav Niklas och jag är två av dem....på 18 barn....
Tydligen ett allt för vanligt fenomen.......
'Bajskorv'. Den handlar om en kanin som inte kan göra annat än att säga bajskorv.
Skitkul tycker jag:)
Givetvis är den helt opedagogisk och tokig precis som vi är i vår familj (eller iallafall jag och Davíd).
Davíd är inne i en period då allt är "prutt" osv. Och det roligaste han vet är att jag låtsaspruttar på honom!
En sak är säker....jag kommer aldrig att bli en vuxen förälder...jag kommer alltid att vara den annorlunda mamman, det kan jag lova!
Dagarna för övrigt är fulla av konstigheter och dessa står självklart jag för. Allergiska utslag och konstigheter i min kropp är det som står på menyn. Vet inte var det beror på men det slutar med att jag inte orkar något alls och bara vill sova.
Så fort jag har några "bra" dagar så blir jag genast sänkt av några heljävliga dagar.
Ställde till och med in spykologmötet igår. Orkade inte.
Ibland känns det som om jag vill ta semester från att vara sjuk.
Frågan är hur man tar sig ur sin kropp på ett så bra sätt att den inte märker att man sticker ett par veckor till Boracay?
Något att klura på.
David ska för övrigt sova hos Mormor och Lasse inatt för jag har bestämt mig för att gå med på föräldramötet ikväll.
Borde ju gå om jag petar in mig något och har Niklas som stöd.
Måste jag säga att det är 10 föräldrar anmälda varav Niklas och jag är två av dem....på 18 barn....
Tydligen ett allt för vanligt fenomen.......
söndag 27 september 2009
Några dagar av lugn och ro som slutade i halvkaos
Vi har varit i stugan för några dagars lugn och ro.
Jag har mest vilat men även tagit korta promenader som har känts jättebra!
Davíd fick en ny cykel, en "sparkcykel" (som en vanlig cykel fast utan trampor) och som han ska lära sig hålla balansen med. Naturligtvis har han vurpat men till 90 % gick det bra. Kanonbalans redan!
Niklas har varit underbar med sitt tålamod.
Mina ups-and downs har varit tydliga och jag har en känsla av rastlöshet i kroppen. Nu har jag iallafall fått blodtrycksmedicin efter att ha haft skyhögt tryck (mer än vanligt vilket ju är konstigt eftersom jag bara vilar...)
Grattis till väldens bästa gudfar som fyllde 25 igår.
Vi skulle ha kommit hem idag på kvällen men gårdagen slutade i ett minst sagt kaos.
Vi lade Davíd vid halv åtta igår och han hade då klagat lite på ont i halsen.
Inget konstigt med det tyckte vi och jag låg och kikade på TV en stund. När jag väl tagit två sömntabletter och var på väg in i dimman vaknar jag till av att Davíd storgråter.
Jag väckte Niklas som fick gå upp, då visade det sig att Lilla D var så rosslig att han knappt kunde andas!!!!
Jag, full som en kastrull på sömnmedel blev ju mer än livrädd, (Niklas med...fast utan då...) Och vi bestämde oss för att packa ihop och köra hem.
Niklas fick bära ut sonen och leda ut sin fru.....vilken syn....!
Halv tre i natt var vi hemma och gav vårt barn allehanda mediciner som de oansvariga föräldrarna (vi...) inte tagit med. Så....nu åker vi ingenstans utan hostmedicin och sånt.
Han repade sig och somnade sen.
Davíd är rasslig idag men har kunnat vara uppe iallafall.
Idag har jag bara softat och tagit det lugnt efter nattens pärs.
Så...inget bra slut på en annars lugn helg.....
Jag har mest vilat men även tagit korta promenader som har känts jättebra!
Davíd fick en ny cykel, en "sparkcykel" (som en vanlig cykel fast utan trampor) och som han ska lära sig hålla balansen med. Naturligtvis har han vurpat men till 90 % gick det bra. Kanonbalans redan!
Niklas har varit underbar med sitt tålamod.
Mina ups-and downs har varit tydliga och jag har en känsla av rastlöshet i kroppen. Nu har jag iallafall fått blodtrycksmedicin efter att ha haft skyhögt tryck (mer än vanligt vilket ju är konstigt eftersom jag bara vilar...)
Grattis till väldens bästa gudfar som fyllde 25 igår.
Vi skulle ha kommit hem idag på kvällen men gårdagen slutade i ett minst sagt kaos.
Vi lade Davíd vid halv åtta igår och han hade då klagat lite på ont i halsen.
Inget konstigt med det tyckte vi och jag låg och kikade på TV en stund. När jag väl tagit två sömntabletter och var på väg in i dimman vaknar jag till av att Davíd storgråter.
Jag väckte Niklas som fick gå upp, då visade det sig att Lilla D var så rosslig att han knappt kunde andas!!!!
Jag, full som en kastrull på sömnmedel blev ju mer än livrädd, (Niklas med...fast utan då...) Och vi bestämde oss för att packa ihop och köra hem.
Niklas fick bära ut sonen och leda ut sin fru.....vilken syn....!
Halv tre i natt var vi hemma och gav vårt barn allehanda mediciner som de oansvariga föräldrarna (vi...) inte tagit med. Så....nu åker vi ingenstans utan hostmedicin och sånt.
Han repade sig och somnade sen.
Davíd är rasslig idag men har kunnat vara uppe iallafall.
Idag har jag bara softat och tagit det lugnt efter nattens pärs.
Så...inget bra slut på en annars lugn helg.....
onsdag 23 september 2009
tisdag 22 september 2009
Veckans njutning
Ja, jag erkänner!
Jag satt som klistrad sista halvtimmen av 'Svenska Hollywoodfruar'.
Det bästa som sänts på länge?
Ja, antagligen.
Nu såg jag ju inte Anna Anka "in full action", men lite av hennes del, och då kan man undra.
Vad gör henne till en elak/dålig person? (Jag såg ju nu bara liiite av henne....)
Är det för att hon har pengar och bor i ett fint hus eller är det för att hon säsger det vi alla vet?
Förmodligen båda två.
Vi svenskar tycker ju illa om alla det "går bra för", det vet vi ju alla......Jantelagen lyser igenom. "Varför ska hon ha det bättre än jag"-principen.
Jag tycker att hon ska köra på med sin linje, alltid retar det någon tydligen!
Grattis till henne som har gott ställt och ett bra liv!
Tycker hon att hon har det bra så är det ju alla tiders.
Jag har lärt mig att gratulera alla som vill och kan leva ut sin dröm, jag är ju för feg för att göra det och kan då inte nog lyckönska andra.
De andra var ju bara "bananas" och såååå härliga. Jag njöt.
Vilket program!
Underhållning när det är som bäst!
Kommer garanterat att sitta klistrad vid TVn på fredag när Anna är gäst hos 'Skavlan'.
Jag satt som klistrad sista halvtimmen av 'Svenska Hollywoodfruar'.
Det bästa som sänts på länge?
Ja, antagligen.
Nu såg jag ju inte Anna Anka "in full action", men lite av hennes del, och då kan man undra.
Vad gör henne till en elak/dålig person? (Jag såg ju nu bara liiite av henne....)
Är det för att hon har pengar och bor i ett fint hus eller är det för att hon säsger det vi alla vet?
Förmodligen båda två.
Vi svenskar tycker ju illa om alla det "går bra för", det vet vi ju alla......Jantelagen lyser igenom. "Varför ska hon ha det bättre än jag"-principen.
Jag tycker att hon ska köra på med sin linje, alltid retar det någon tydligen!
Grattis till henne som har gott ställt och ett bra liv!
Tycker hon att hon har det bra så är det ju alla tiders.
Jag har lärt mig att gratulera alla som vill och kan leva ut sin dröm, jag är ju för feg för att göra det och kan då inte nog lyckönska andra.
De andra var ju bara "bananas" och såååå härliga. Jag njöt.
Vilket program!
Underhållning när det är som bäst!
Kommer garanterat att sitta klistrad vid TVn på fredag när Anna är gäst hos 'Skavlan'.
måndag 21 september 2009
Livets vara eller inte vara
"To be or not to be, that's the question"
Den frågan har jag ställt mig många gånger.
Hur skall man leva för att nå maximal lycka?
Skall man bli upplyst som en viss Buddha för att känna att lyckan strålar emot en?
Vad är lycka?
Är lycka att vara frisk?
Är lycka att ha mycket pengar?
Vad?
Jag tror att alla man frågar har olika svar på vad lycka är.
Min lycka är att älska. Att älska alla jag har kär, allt från min älskade Man och min son till mina övriga familjemedlemmar och vänner.
Min lycka är att de älskar mig tillbaka.
Tänk vad många det är som lever i meningslösa familjer, att inte vara älskad, att inte göra det man vill här i livet.
Är det lycka att vara kvar i ett kasst förhållande?Är det lycka att jobba på ett ställe där man älskar att vara? Är lycka en hund, en sak eller rent av en tanke?
Ja, jag vet inte.
Jag håller på att ta reda på vad som är min lycka och vad som gör mig lycklig och harmonisk.
Det som är lycka för mig är mina pojkar. De gör min dag värd att leva för.
Lycka för mig är även numera att ha en bra dag. Önskar bara att jag var så förnuftig att jag fångade den också.....
Vilken är din lycka?
Den frågan har jag ställt mig många gånger.
Hur skall man leva för att nå maximal lycka?
Skall man bli upplyst som en viss Buddha för att känna att lyckan strålar emot en?
Vad är lycka?
Är lycka att vara frisk?
Är lycka att ha mycket pengar?
Vad?
Jag tror att alla man frågar har olika svar på vad lycka är.
Min lycka är att älska. Att älska alla jag har kär, allt från min älskade Man och min son till mina övriga familjemedlemmar och vänner.
Min lycka är att de älskar mig tillbaka.
Tänk vad många det är som lever i meningslösa familjer, att inte vara älskad, att inte göra det man vill här i livet.
Är det lycka att vara kvar i ett kasst förhållande?Är det lycka att jobba på ett ställe där man älskar att vara? Är lycka en hund, en sak eller rent av en tanke?
Ja, jag vet inte.
Jag håller på att ta reda på vad som är min lycka och vad som gör mig lycklig och harmonisk.
Det som är lycka för mig är mina pojkar. De gör min dag värd att leva för.
Lycka för mig är även numera att ha en bra dag. Önskar bara att jag var så förnuftig att jag fångade den också.....
Vilken är din lycka?
lördag 19 september 2009
Lördagkväll
Trött.
Numera är jag som en zombie vid 19:30.....men jag lyckas hålla ut!
Idag har jag varit ute och gått runt kvarteret vilket känns helt underbart. Niklas och Junior gick med och jag kände att jag orkade. Det som är det värsta är att jag tror att jag inte orkar och därför får jag panik. Niklas hade ett förslag att jag skulle ta med mig en pall men jag själv skrattade åt förslaget med svaret att jag blir "Den där som är ute och går med en stol"....
Känner mig ju tillräckligt knäpp som det är.....
Davíd har idag varit pappig. Otroligt pappig. Han tycker att det är jobbigt han får inte en lugn stund och jag backar av....vet inte om det är rätt eller fel men det är jobbigt att bli avvisad hela tiden. När pappa är hemma är han nr.1 och det är ju jag glad för såklart, för bådas skull.
Funderar på att börja lägga pussel....
eller vad sägs om dagens Youtubeklipp.....
My kind of humour......!!!!!!
Njut.
http://www.youtube.com/watch?v=vehDp37pLug&feature=related
(VARFÖR har han toppluva på sig...:?!:)
Godnatt.
Numera är jag som en zombie vid 19:30.....men jag lyckas hålla ut!
Idag har jag varit ute och gått runt kvarteret vilket känns helt underbart. Niklas och Junior gick med och jag kände att jag orkade. Det som är det värsta är att jag tror att jag inte orkar och därför får jag panik. Niklas hade ett förslag att jag skulle ta med mig en pall men jag själv skrattade åt förslaget med svaret att jag blir "Den där som är ute och går med en stol"....
Känner mig ju tillräckligt knäpp som det är.....
Davíd har idag varit pappig. Otroligt pappig. Han tycker att det är jobbigt han får inte en lugn stund och jag backar av....vet inte om det är rätt eller fel men det är jobbigt att bli avvisad hela tiden. När pappa är hemma är han nr.1 och det är ju jag glad för såklart, för bådas skull.
Funderar på att börja lägga pussel....
eller vad sägs om dagens Youtubeklipp.....
My kind of humour......!!!!!!
Njut.
http://www.youtube.com/watch?v=vehDp37pLug&feature=related
(VARFÖR har han toppluva på sig...:?!:)
Godnatt.
fredag 18 september 2009
Fredagsdrinken är Sockersprutt!
http://www.youtube.com/watch?v=T0OTDnHcU3E
Det roligaste på länge!
ÄNTLIGEN har jag hittat mitt favoritklipp!
Min favoritkusin med fru på camping månne....?....;)
Se och njut!
Det roligaste på länge!
ÄNTLIGEN har jag hittat mitt favoritklipp!
Min favoritkusin med fru på camping månne....?....;)
Se och njut!
Fredag
Ikväll blir vi barnlediga.
Lilla D ska sova över hos Farmor och Farfar. Inte för att det gör oss så mycket skillnad, han somnar ju vid 19 ändå och vi har hela kvällarna för oss själva ändå.
Denna gången ville han själv. Kul!
Jag var hos PL igår. Kan bara säga att jag är heeeelt urlakad när jag kommer därifrån, jag känner mig som en disktrasa.
Men, nu börjar det göra skillnad.
Igår ville/orkade jag absolut inte (jag vet ju att det är en megadryg timme...)men när jag väl var där och grät (förstås...) så var det skönt.
Det är skönt att "spy ur sig" till andra än till sina närmaste.
Det värsta, eller bästa är att jag kommer till insikt.
Insikt i vad som händer och även fast jag förstår är det som att stå på sidan om och titta på spektaklet.
Kan se mig själv i huvudrollen och med mig som publik....
"Hur tänkte jag där och hur fan kan man göra så".....lite så........groteskt egentligen:)
Hon kom iallafall med en hel del bra och så fick jag hemläxa....DET var nyttig läsning.
Ska citera lite ur den boken sen...
Efter att ha varit hos spykologen var jag till läkaren. Som vanligt har jag FÖR hör puls och blodtrycket var way to high......
Vi får se vad som händer framöver.
Nu är det frukosttajm....eller en powernap innan....
Puss!
Lilla D ska sova över hos Farmor och Farfar. Inte för att det gör oss så mycket skillnad, han somnar ju vid 19 ändå och vi har hela kvällarna för oss själva ändå.
Denna gången ville han själv. Kul!
Jag var hos PL igår. Kan bara säga att jag är heeeelt urlakad när jag kommer därifrån, jag känner mig som en disktrasa.
Men, nu börjar det göra skillnad.
Igår ville/orkade jag absolut inte (jag vet ju att det är en megadryg timme...)men när jag väl var där och grät (förstås...) så var det skönt.
Det är skönt att "spy ur sig" till andra än till sina närmaste.
Det värsta, eller bästa är att jag kommer till insikt.
Insikt i vad som händer och även fast jag förstår är det som att stå på sidan om och titta på spektaklet.
Kan se mig själv i huvudrollen och med mig som publik....
"Hur tänkte jag där och hur fan kan man göra så".....lite så........groteskt egentligen:)
Hon kom iallafall med en hel del bra och så fick jag hemläxa....DET var nyttig läsning.
Ska citera lite ur den boken sen...
Efter att ha varit hos spykologen var jag till läkaren. Som vanligt har jag FÖR hör puls och blodtrycket var way to high......
Vi får se vad som händer framöver.
Nu är det frukosttajm....eller en powernap innan....
Puss!
torsdag 17 september 2009
Besviken
Jaha, då hade jag bullat upp, köpt vaniljbullar och räkmackor och vad får man för det?
Ingen onsdagsgäst!
Jag är mycket besviken på min anonyma kommenterare som inte ens hade mage att ringa återbud igår!
Snacka om fegt.
Jag hade förväntat mig att face to face få höra hur jag ska bete mig gällande min sjukdom m.m
det hade ju varit oerhört intressant att höra. Otroligt besviken faktiskt!
Jag fick ju själv äta upp allt och det var ju inte så roligt, det är jäkligt tungt att dricka en panna kaffe och sen sova....
Även fast jag gnäller en hel del här så är jag ju ärlig och står för mina kommentarer.
Jag tycker att man ska hålla kommentarerna "på kammaren" eller stå för dem öppet, jag har då lättare att ta dem till mig.
Denna anonyma vågade tydligen inte "face:a" en sjuk person, eller iallafall inte mig....
Varför är jag inte förvånad?
Ingen onsdagsgäst!
Jag är mycket besviken på min anonyma kommenterare som inte ens hade mage att ringa återbud igår!
Snacka om fegt.
Jag hade förväntat mig att face to face få höra hur jag ska bete mig gällande min sjukdom m.m
det hade ju varit oerhört intressant att höra. Otroligt besviken faktiskt!
Jag fick ju själv äta upp allt och det var ju inte så roligt, det är jäkligt tungt att dricka en panna kaffe och sen sova....
Även fast jag gnäller en hel del här så är jag ju ärlig och står för mina kommentarer.
Jag tycker att man ska hålla kommentarerna "på kammaren" eller stå för dem öppet, jag har då lättare att ta dem till mig.
Denna anonyma vågade tydligen inte "face:a" en sjuk person, eller iallafall inte mig....
Varför är jag inte förvånad?
tisdag 15 september 2009
En bra dålig dag
Idag har jag haft en riktigt bra dag.
Har varit utan svackor fram tills nu. sov tre timmar på förmiddagen men sen orkade jag till och med göra en paj till mina pojkar på eftermiddagen!
Stolt över mig själv faktiskt.
Nu är jag däremot helslut så jag är glad att Idol börjar nu så att jag kan slappa framför TVn.
Tacksam över de "bra" dagar jag har och är glad för att solen har lyst på oss hela dagen!
Min fina idol Patrick Swayze har idag förlorat mot cancern, mycket tråkigt.
Godnatt och sov gott
Har varit utan svackor fram tills nu. sov tre timmar på förmiddagen men sen orkade jag till och med göra en paj till mina pojkar på eftermiddagen!
Stolt över mig själv faktiskt.
Nu är jag däremot helslut så jag är glad att Idol börjar nu så att jag kan slappa framför TVn.
Tacksam över de "bra" dagar jag har och är glad för att solen har lyst på oss hela dagen!
Min fina idol Patrick Swayze har idag förlorat mot cancern, mycket tråkigt.
Godnatt och sov gott
måndag 14 september 2009
Skärpning
Nu är jag hemma på Svensk mark igen, skönt.
Eftersom jag emellanåt får höra att jag ska skärpa mig så har jag nu gjort det.
Skärpt mig.
Eller ja, jag har köpt ett bälte. Åt Davíd. Han tappar byxorna mer än ofta och han är väl den enda som då skulle behöva bli "skärpt".
Jag mår som att lass skit. Flygningen och gårdagen var asjobbig och idag har jag bara haft en massa skumheter såsom konstiga utslag och liknande. Som pricken över i:et så har jag även fått en svampinfektion. Hur kul som helst. Not!
Jaaa...jag vet att jag är personlig nu men WTF spelar det för roll:)
Ryggen kliar som värsta loppbitna byracka och jag har fler än en gång haft det jobbigt.
En god vän ringde mig idag. Mycket glad för det!
Annars, vad händer.....? Inte mycket.
Har fullt upp i agendan ändå med en massa läkarbesök.
Inspirationen har kommit tillbaka lite även fast jag inte har ork.
Jag har numera lust att iallafall titta på lite pyssel, vi får se när jag gör något.
Niklas bad mig om att fundera över hur vår hall ska se ut. Jag har förslag men det betyder att vi inte har plats för vårt saltvattenakvarie som ska vara klart till jul. Jag har idétorka och måste be någon om råd där, men det är ett uppdrag jag fått. Att fundera.
Har även bett om att få igång den bärbara datorn så att jag kan komma ut på internet från sovrummet. Får se om jag får hjälp med det.
En annan sak. Jag ska klaga mindre här. Även fast det är min blogg så har jag idag köpt en skrivbok att skriva i. Där kommer mina tankar och funderingar om sjukdomen att stå. Här skall det vara andra tankar och funderingar. Men, som sagt, jag bestämmer vad som skrivs i slutändan och känner jag mig själv rätt så kommer jag klaga här ändå....haha.
Godnattkram!
Eftersom jag emellanåt får höra att jag ska skärpa mig så har jag nu gjort det.
Skärpt mig.
Eller ja, jag har köpt ett bälte. Åt Davíd. Han tappar byxorna mer än ofta och han är väl den enda som då skulle behöva bli "skärpt".
Jag mår som att lass skit. Flygningen och gårdagen var asjobbig och idag har jag bara haft en massa skumheter såsom konstiga utslag och liknande. Som pricken över i:et så har jag även fått en svampinfektion. Hur kul som helst. Not!
Jaaa...jag vet att jag är personlig nu men WTF spelar det för roll:)
Ryggen kliar som värsta loppbitna byracka och jag har fler än en gång haft det jobbigt.
En god vän ringde mig idag. Mycket glad för det!
Annars, vad händer.....? Inte mycket.
Har fullt upp i agendan ändå med en massa läkarbesök.
Inspirationen har kommit tillbaka lite även fast jag inte har ork.
Jag har numera lust att iallafall titta på lite pyssel, vi får se när jag gör något.
Niklas bad mig om att fundera över hur vår hall ska se ut. Jag har förslag men det betyder att vi inte har plats för vårt saltvattenakvarie som ska vara klart till jul. Jag har idétorka och måste be någon om råd där, men det är ett uppdrag jag fått. Att fundera.
Har även bett om att få igång den bärbara datorn så att jag kan komma ut på internet från sovrummet. Får se om jag får hjälp med det.
En annan sak. Jag ska klaga mindre här. Även fast det är min blogg så har jag idag köpt en skrivbok att skriva i. Där kommer mina tankar och funderingar om sjukdomen att stå. Här skall det vara andra tankar och funderingar. Men, som sagt, jag bestämmer vad som skrivs i slutändan och känner jag mig själv rätt så kommer jag klaga här ändå....haha.
Godnattkram!
torsdag 10 september 2009
35 grader i skuggan
Hej igen!
Skriver ett par rader fran ett VARMT Egypten.
Allt ar bra med oss men vart ressallskap har varit magsjukt.
Jag har hittills klarat mig, peppar, peppar.
Allt ar okej, sa bra det kan vara med ett kravel som jag.
Kan saga att det ar forsta gangen jag har hemlangtan. Antar att det ar for att jag inte ar kurant.
Hor igen pa svensk mark.
Kram
Skriver ett par rader fran ett VARMT Egypten.
Allt ar bra med oss men vart ressallskap har varit magsjukt.
Jag har hittills klarat mig, peppar, peppar.
Allt ar okej, sa bra det kan vara med ett kravel som jag.
Kan saga att det ar forsta gangen jag har hemlangtan. Antar att det ar for att jag inte ar kurant.
Hor igen pa svensk mark.
Kram
onsdag 9 september 2009
Jag skiner och solen ar full
Kanske inte sa, men nastan....
Jag latar mig sa gott det gar. Var ut och snorklade med god hjalp fran min man (jag liftade!) och sag nagra fiskar. Underbart!
Jag sover annars mycket och det ar verkligen JATTEVARMT.
Vi sover hela familjen, tar siesta nar det ar som varmast.
David har klappat en kamel och vill bara bada hela tiden.
Vi lekte en stund i poolen igar. Jag blir trott ganska fort och har haft en del svackor. Talat med min lakare och ska fa ny medicin nar vi kommer hem igen.
Skont med sallskap. Vi myser i goda vanners lag och med svarmor.
Allt sa okej det kan vara.
Egyptierna ar lata och loja pa grund av ramadan, men desto gladare pa kvallen.
Ca 40 grader i skuggan. Nast intill olidligt om man far klaga:)
Hors igen nar jag kommer hem.
Jag latar mig sa gott det gar. Var ut och snorklade med god hjalp fran min man (jag liftade!) och sag nagra fiskar. Underbart!
Jag sover annars mycket och det ar verkligen JATTEVARMT.
Vi sover hela familjen, tar siesta nar det ar som varmast.
David har klappat en kamel och vill bara bada hela tiden.
Vi lekte en stund i poolen igar. Jag blir trott ganska fort och har haft en del svackor. Talat med min lakare och ska fa ny medicin nar vi kommer hem igen.
Skont med sallskap. Vi myser i goda vanners lag och med svarmor.
Allt sa okej det kan vara.
Egyptierna ar lata och loja pa grund av ramadan, men desto gladare pa kvallen.
Ca 40 grader i skuggan. Nast intill olidligt om man far klaga:)
Hors igen nar jag kommer hem.
lördag 5 september 2009
Nära nu
Nu är vi packade och glada, iallafall jag.
Mina "kompisar" gör susen och jag är lugn som en filbunke.
Nu ska vi sätta oss i bilen på väg mot doktorn.
Antar att jag kommer att få en ny medicin som gör att jag kan andas bättre, hoppas på det men läkaren, som inte är min favorit, kan nog kanske tycka annorlunda.
Imorgon vid 06 nångång går flyget.
Niklas har hand om alla papper och har allt ansvar och en ny VD har tagit plats i bolagsstyrelsen, så, totalsemester på G.
Jag HOPPAS att jag kan njuta utan att ha en allt för jävlig vecka. Ska göra mitt yttersta, både för mig själv och för familjen.
Hej på en stund.
På återhörande.
Mina "kompisar" gör susen och jag är lugn som en filbunke.
Nu ska vi sätta oss i bilen på väg mot doktorn.
Antar att jag kommer att få en ny medicin som gör att jag kan andas bättre, hoppas på det men läkaren, som inte är min favorit, kan nog kanske tycka annorlunda.
Imorgon vid 06 nångång går flyget.
Niklas har hand om alla papper och har allt ansvar och en ny VD har tagit plats i bolagsstyrelsen, så, totalsemester på G.
Jag HOPPAS att jag kan njuta utan att ha en allt för jävlig vecka. Ska göra mitt yttersta, både för mig själv och för familjen.
Hej på en stund.
På återhörande.
fredag 4 september 2009
Herregud
Ja, jag ska väl inte missbruka guds ord men vi har 23 kilo i en väska.....vad ska man säga.....???!!! Ja.....Niklas fick packa om....
Niklas har redan hemliga planer på att sälja mig till en arab som inte kan engelska i tron att han får en frisk skandinav....i själva verket har han då köpt grisen i säcken....haha...synd för honom.
Kamelen Niklas fick för det köpet ska han ha turridning med hemma i Sura.
Tror att det blir en succé......
Jag har idag varit till doktorn igen för nya tester. Jga har en oerhört snäll mamma som skjutsar och är min egen taxi. Hade glömt en sak i stan och mamma vände snällt bilen när vi nästan var hemma för att hämta det glömda i Västerås.
Grattis till mig. Jag är unge till den bästa av mammor.
Imorgon ska jag få en av mina domar. Har läkartid klockan tio. Testet idag visar att jag har knappt hälften av den lungkapacitet jag borde ha. De som tror att man har lungkapacitet för att man har big boobs har fel. Den myten är "busted".
Jaja, en "struntsak" i sammanhanget.'
Nu ska jag på semester och njuta av varje minut. Jag har tillräckligt med "kompisar" med mig för att klara att sova sex timmar på flyget, sen är saken klar.
Önska mig lycka till.
Min panikångest kan behöva det.
"Vamos a la playa...oh oh oh oh oh"......
Hasta la vista...... I'll be back.
Niklas har redan hemliga planer på att sälja mig till en arab som inte kan engelska i tron att han får en frisk skandinav....i själva verket har han då köpt grisen i säcken....haha...synd för honom.
Kamelen Niklas fick för det köpet ska han ha turridning med hemma i Sura.
Tror att det blir en succé......
Jag har idag varit till doktorn igen för nya tester. Jga har en oerhört snäll mamma som skjutsar och är min egen taxi. Hade glömt en sak i stan och mamma vände snällt bilen när vi nästan var hemma för att hämta det glömda i Västerås.
Grattis till mig. Jag är unge till den bästa av mammor.
Imorgon ska jag få en av mina domar. Har läkartid klockan tio. Testet idag visar att jag har knappt hälften av den lungkapacitet jag borde ha. De som tror att man har lungkapacitet för att man har big boobs har fel. Den myten är "busted".
Jaja, en "struntsak" i sammanhanget.'
Nu ska jag på semester och njuta av varje minut. Jag har tillräckligt med "kompisar" med mig för att klara att sova sex timmar på flyget, sen är saken klar.
Önska mig lycka till.
Min panikångest kan behöva det.
"Vamos a la playa...oh oh oh oh oh"......
Hasta la vista...... I'll be back.
Den nakna sanningen
Detta skrev jag för en vecka sedan....har inte orkat skriva klart förräns nu. Läs och "njut"..... Ja, nu skriver jag här igen då. Mitt ämne för dagen är utbrändhetens vara eller icke vara. Detta är ett av de svåraste och enligt mig, värsta inlägg jag har skrivit. Det är inte lätt att lämna ut sig och blotta sig, men det är samtidigt skönt att berätta hur hjälplös och liten man är inför "naturen", eller vad man nu ska kalla det. Det är tungt att skriva, jag gråter, men samtidigt är det skönt, som en befrielse att få ur mig allt som samlas. Inlägget har tagit tid. Jag har jobbat med detta i flera omgångar, för att orka dela med mig och jag vet ännu inte, i skrivandets stund om jag väljer att publicera det eller inte. Förmodligen gör jag det, jag är ju sån. Gillar inte att mörklägga saker (mer än vad det redan är....) Jag har alltid varit en människa med full energi, som varit glad i hågen och haft gasen i botten hela tiden, mitt motto har varit "Ingenting är omöjligt". Jag har aldrig tänkt tanken på att jag en vacker aprildag skulle bli mer eller mindre ett kolli. Tvärtom. Jag har, vilket jag aldrig brukar, nästan skrattat när andra berättat om "väggen" och liknande, och jag har då bara tänkt att "va fan, slå näven i bordet och gaska upp dig", typ. Veklingar, vad är det föör ynkliga personer som hamnar där. Svaga stackare. Niklas har lärt mig en sak redan i början när vi träffades...att aldrig håna eller skratta åt nåt. Till exempel om nån har fått punka....man kan lätt tänka "haha, loser", men tio meter längre fram har man själv kört i diket......alltså, inte håna. Han är klok min man..... Jag kan nu, med facit i min egen hand säga, att jag är nu den där stackaren. Den där svaga, ynkliga människan. Det GÅR att hamna i en djup, äcklig avgrund där man inte vet vad som är upp eller ner.
I denna avgrund finns inte ens ett bord att slå näven i, det finns inte heller ork att lyfta armen för att just göra det. Jag har denna blogg för att skriva av mig och för att få utlopp för mina tankar och funderingar. Jag har också lovat att spegla mig själv, mitt tänkande, mitt humör och min själ så ärligt och rakt jag kan. Nu gör jag det, rolig läsning eller ej. Oftast skriver jag med ironi. Jag hatar nämligen att bara vara bitter, så även mina mörkaste dagar så försöker jag göra en "twist" av någonting.
För några veckor sedan började jag gå hos en psykolog, jag har valt att kalla henne Problemlösaren (PL), tycker att det låter roligare på nåt sätt.
Jag grät vid vårt första möte. Det kom så mycket tårar att PL säkert inte hade en chans att ens höra vad jag sa emellanåt. I det första mötet var det mest ventileringar om hur jag mådde och vad som har hänt, hur jag hamnat i det "svarta hålet". Jag fick rådet att jag skulle ta bort varenda "måste" och "ska" och bara göra det jag tyckte var kul. Fick också en hemläxa, att varje dag finna någon sorts glädje, suga åt mig lite energi nånstans ifrån. Detta kan nu tyckas som de enklaste sakerna i världen! Ha kul och hitta nåt glädjande. Piece of cake, liksom. Det är nu den nakna sanningen kommer. Man orkar inte. Det finns ingen kraft alls i kroppen. Kroppen säger "jag vill inte", hjärnan kanske vill, för ett ögonblick, innan kroppen tar över. Och....vad gör man om kroppen har tagit över??? Man lyssnar på den. För, det finns inget annat val. Vid mitt möte med PL senast försökte jag förklara just detta, att kroppen lever sitt eget liv och inte lyssnar på hjärnan. De är liksom osams just nu. Som två hundar som drar i varsitt koppel, eller Gollum om man hellre vill kalla det så, en vill och den andra vill inte. PL, som till och med är utbildad inom ämnet, hade till och med svårt att fatta detta. Jag bad henne då att tala med min man om hon inte skulle tro mig. Han vet. Han vet att jag knappt orkar röra mig ibland. Han vet vad jag orkar och inte, och han, min tappra riddare, är också den som får "sopa ihop resterna" av mig när dagen är slut och jag ligger i hans knä och gråter. Det är lika med tårarna. De bara kommer. Jag kan sitta och äta middag och Davíd berättar något, jag kan då hamna nästan som i trans och tårarna bara sprutar och jag blir galet ledsen, helt okontrollerat och helt utan orsak. Gissa om jag vid dessa tillfällen undrar NÄR de ska komma med tvågströjan..... Detta är inget ovanligt tydligen. Jag har pratat med flera som berättat just detta, kanske inte i alla lägen men i liknande fall. Sist hade jag bestämt mig för att inte gråta hos psykologen. Jag skulle vara stark. Jag skulle vara saklig. Jag skulle vara den "gamla vanliga" Annika. Se problemet och hitta lösningen på det. I helvete heller. Jag grät värre än värst, jag var helt knäckt. Så, så stark var jag.
Detta är vissa dagar, andra dagar kan jag känna mig nästan "normal", jag kan orka åka och handla och jag kan göra små saker. Jag har orkat att måla lite och jag har fått lite av lusten tillbaka, det är då man ska njuta, men icke. Jag kan ha en "bra dålig dag" för att nästa dag vara mer än tre steg tillbaka. Nästan som Fia med knuff. Man får en sexa, knatar fram, får slå om och blir puttad. Jävla skitliv. Jag fattar inte ens detta själv, hur jag ena minuten kan vara "glad" för att i nästa storgråta, sen går det över lika snabbt.....Ja, jag kan inte förklara det bättre ä så.
Det jag känner som ett av de största problemen är att det inte syns. Det syns inte att man har förfärligt ont i själen. Jag ligger inte i en sjuksäng (fast jag kanske borde?!), jag är inte gipsad, när nån ser mig ser jag normal, fast trött ut. Ingen kan veta vilka demoner som bor inuti mig, det syns ju inte.
För de som aldrig haft detta är det oerhört svårt att berätta, jag har ju själv inte trott ett ögonblick på det förut. Men jag ber er. Ha förståelse. Underskatta inte en sån här sjukdom.Jag och många med mig har det förjävligt och det är bara en underdrift. Låt oss njuta av de "bra" dagar, de dagar då vi kan vara ute och göra något eller umgås med någon, låt oss inte sluta att sminka oss, göra ioss fina för att se ännu mera "vrakiga" än vad vi redan är.
Jag ska nu, utan att jag för den delen blivit frisk åka på semester. Jag ska njuta, jag ska sminka mig. Jag skall publicera ett foto av mig när jag är fin och när jag inte ser ut som jag känner mig.Försök bara att förstå, det är det enda som vi begär, vi som är sjuka på insidan.
Döm inte en människa förräns du gått 1000 mil i hennes mockasiner, tänk på det.
I denna avgrund finns inte ens ett bord att slå näven i, det finns inte heller ork att lyfta armen för att just göra det. Jag har denna blogg för att skriva av mig och för att få utlopp för mina tankar och funderingar. Jag har också lovat att spegla mig själv, mitt tänkande, mitt humör och min själ så ärligt och rakt jag kan. Nu gör jag det, rolig läsning eller ej. Oftast skriver jag med ironi. Jag hatar nämligen att bara vara bitter, så även mina mörkaste dagar så försöker jag göra en "twist" av någonting.
För några veckor sedan började jag gå hos en psykolog, jag har valt att kalla henne Problemlösaren (PL), tycker att det låter roligare på nåt sätt.
Jag grät vid vårt första möte. Det kom så mycket tårar att PL säkert inte hade en chans att ens höra vad jag sa emellanåt. I det första mötet var det mest ventileringar om hur jag mådde och vad som har hänt, hur jag hamnat i det "svarta hålet". Jag fick rådet att jag skulle ta bort varenda "måste" och "ska" och bara göra det jag tyckte var kul. Fick också en hemläxa, att varje dag finna någon sorts glädje, suga åt mig lite energi nånstans ifrån. Detta kan nu tyckas som de enklaste sakerna i världen! Ha kul och hitta nåt glädjande. Piece of cake, liksom. Det är nu den nakna sanningen kommer. Man orkar inte. Det finns ingen kraft alls i kroppen. Kroppen säger "jag vill inte", hjärnan kanske vill, för ett ögonblick, innan kroppen tar över. Och....vad gör man om kroppen har tagit över??? Man lyssnar på den. För, det finns inget annat val. Vid mitt möte med PL senast försökte jag förklara just detta, att kroppen lever sitt eget liv och inte lyssnar på hjärnan. De är liksom osams just nu. Som två hundar som drar i varsitt koppel, eller Gollum om man hellre vill kalla det så, en vill och den andra vill inte. PL, som till och med är utbildad inom ämnet, hade till och med svårt att fatta detta. Jag bad henne då att tala med min man om hon inte skulle tro mig. Han vet. Han vet att jag knappt orkar röra mig ibland. Han vet vad jag orkar och inte, och han, min tappra riddare, är också den som får "sopa ihop resterna" av mig när dagen är slut och jag ligger i hans knä och gråter. Det är lika med tårarna. De bara kommer. Jag kan sitta och äta middag och Davíd berättar något, jag kan då hamna nästan som i trans och tårarna bara sprutar och jag blir galet ledsen, helt okontrollerat och helt utan orsak. Gissa om jag vid dessa tillfällen undrar NÄR de ska komma med tvågströjan..... Detta är inget ovanligt tydligen. Jag har pratat med flera som berättat just detta, kanske inte i alla lägen men i liknande fall. Sist hade jag bestämt mig för att inte gråta hos psykologen. Jag skulle vara stark. Jag skulle vara saklig. Jag skulle vara den "gamla vanliga" Annika. Se problemet och hitta lösningen på det. I helvete heller. Jag grät värre än värst, jag var helt knäckt. Så, så stark var jag.
Detta är vissa dagar, andra dagar kan jag känna mig nästan "normal", jag kan orka åka och handla och jag kan göra små saker. Jag har orkat att måla lite och jag har fått lite av lusten tillbaka, det är då man ska njuta, men icke. Jag kan ha en "bra dålig dag" för att nästa dag vara mer än tre steg tillbaka. Nästan som Fia med knuff. Man får en sexa, knatar fram, får slå om och blir puttad. Jävla skitliv. Jag fattar inte ens detta själv, hur jag ena minuten kan vara "glad" för att i nästa storgråta, sen går det över lika snabbt.....Ja, jag kan inte förklara det bättre ä så.
Det jag känner som ett av de största problemen är att det inte syns. Det syns inte att man har förfärligt ont i själen. Jag ligger inte i en sjuksäng (fast jag kanske borde?!), jag är inte gipsad, när nån ser mig ser jag normal, fast trött ut. Ingen kan veta vilka demoner som bor inuti mig, det syns ju inte.
För de som aldrig haft detta är det oerhört svårt att berätta, jag har ju själv inte trott ett ögonblick på det förut. Men jag ber er. Ha förståelse. Underskatta inte en sån här sjukdom.Jag och många med mig har det förjävligt och det är bara en underdrift. Låt oss njuta av de "bra" dagar, de dagar då vi kan vara ute och göra något eller umgås med någon, låt oss inte sluta att sminka oss, göra ioss fina för att se ännu mera "vrakiga" än vad vi redan är.
Jag ska nu, utan att jag för den delen blivit frisk åka på semester. Jag ska njuta, jag ska sminka mig. Jag skall publicera ett foto av mig när jag är fin och när jag inte ser ut som jag känner mig.Försök bara att förstå, det är det enda som vi begär, vi som är sjuka på insidan.
Döm inte en människa förräns du gått 1000 mil i hennes mockasiner, tänk på det.
torsdag 3 september 2009
Torsdag
Idag har jag inte varit ett föredöme, varken som mamma eller som person....och gissa om jag nu får lida för det. Har ilningar i tänderna efter att ha ätit glass.
Hoppas Sensodyne hjälper.....
Å andra sidan har jag varit och tagit prover så jag har faktiskt rätt att vara låg idag och till och med lägre än Glocalnet.
Godnatt, I morgon är en annan dag som Christer sa....
Hoppas Sensodyne hjälper.....
Å andra sidan har jag varit och tagit prover så jag har faktiskt rätt att vara låg idag och till och med lägre än Glocalnet.
Godnatt, I morgon är en annan dag som Christer sa....
onsdag 2 september 2009
3 dagar 8 timmar
Nu är det nära.
Ja, jag fick åka med på semestern. Hade inte vågat hoppas på det men har nu fått okej från två av mina läkare, de, liksom alla i min närhet tror att det gör mig gott.
Jag har ångest.
Jag har sån ångest att gränsen mellan att vara "normal" (eller vad jag nu ska kalla det...) och att gråta hysteriskt är hårfin.
Niklas säger att det kommer att gå bra. "Gumman, jag kör dig i rullstol om det behövs", han är fin min man. Så fin att man inte kan tro att det är sant. Jag lever i en dröm. Mina pojkar ÄR fantastiska. Kan inte fatta hur han står ut, ja Niklas alltså. Jag har inte lust, jag har inte ork, jag har ingenting just nu. Ändå måste jag säga att den nya medicinen funkar bättre. Jag har själv märkt att jag "känner igen mig" igen......men bara lite än så länge.
De dagarna jag orkar "vara vanlig" så har jag nyttjat mina talanger av skådespel.
En schysst fasad men som under ytan är värre än den värstaste av vulkaner.
Biverkningarna är svåra. Konsulterat med doktorerna nu om detta. Vi ska mixtra nu under denna ljuva semestervecka......
Jag får välja mellan att riskera att gråta eller att spy.
Jag riskerar att gråta, hellre det än att lägga en kräka på stranden......Mår så illa att det inte är sant. Men jag gamblar, hoppas att det ska gå vägen.
Vi har all inclusive. Jag har två böcker med mig. Vi har också svärmor med oss, så det kommer att bli bra.
Niklas kan gå iväg med sitt vrak (hahaha...ja, inte det som han ser när han snorklar!) om det skulle behövas. Jag kan sova när jag vill, äta när jag vill, BARA VARA.
Jag har två böcker, en engelsk som Hertiginnan av York skrivit och en faktabok om buddhismen.
Tror att båda är bra läsning.
Så, jag får åka, trodde inte det själv och trodde inte heller att jag skulle orka, men Niklas får väl göra en "sällskapsresa"......"Invalido"......ja, ni fattar.....fast jag kommer ju inte att vara full dårå...bara lugn av alla "små kompisar":)
Och, det är ju lugnare där än när jag är hemma....finns ju inget att göra mer än att bli servad och att slappa.
Idag har en fantastisk sak hänt!
Ja, inte nog med att Niklas kusin i Helsingfors fyller år, grattis, de har även blivit föräldrar till en liten pojke!
Pojken kommer att heta Cedric (pappa Christian är finsk/svensk och mamma Pamela är finsk/amerikanska)
Gissa vilka som blivit ärade att vara gudföräldrar????
VI!
Chris ringde och frågade oss vid 17 tiden idag, Niklas hann inte ens ringa och gratulera honom förräns han ringde om pappanyheten and "popped the question" (ja, inte friade då....)!
Storasyster Cherina (3 år) var stolt och vi, ja vi är otroooooligt ärade!
Inte för en sekund tvekade vi.
Otroligt roligt och ärofyllt.
Hoppas på att bli pigg och det kommer jag väl att bli, antar att det kommer att bli dop innan jul....måste ju orka med att ta oss över till Finland.
Ja, jag fick åka med på semestern. Hade inte vågat hoppas på det men har nu fått okej från två av mina läkare, de, liksom alla i min närhet tror att det gör mig gott.
Jag har ångest.
Jag har sån ångest att gränsen mellan att vara "normal" (eller vad jag nu ska kalla det...) och att gråta hysteriskt är hårfin.
Niklas säger att det kommer att gå bra. "Gumman, jag kör dig i rullstol om det behövs", han är fin min man. Så fin att man inte kan tro att det är sant. Jag lever i en dröm. Mina pojkar ÄR fantastiska. Kan inte fatta hur han står ut, ja Niklas alltså. Jag har inte lust, jag har inte ork, jag har ingenting just nu. Ändå måste jag säga att den nya medicinen funkar bättre. Jag har själv märkt att jag "känner igen mig" igen......men bara lite än så länge.
De dagarna jag orkar "vara vanlig" så har jag nyttjat mina talanger av skådespel.
En schysst fasad men som under ytan är värre än den värstaste av vulkaner.
Biverkningarna är svåra. Konsulterat med doktorerna nu om detta. Vi ska mixtra nu under denna ljuva semestervecka......
Jag får välja mellan att riskera att gråta eller att spy.
Jag riskerar att gråta, hellre det än att lägga en kräka på stranden......Mår så illa att det inte är sant. Men jag gamblar, hoppas att det ska gå vägen.
Vi har all inclusive. Jag har två böcker med mig. Vi har också svärmor med oss, så det kommer att bli bra.
Niklas kan gå iväg med sitt vrak (hahaha...ja, inte det som han ser när han snorklar!) om det skulle behövas. Jag kan sova när jag vill, äta när jag vill, BARA VARA.
Jag har två böcker, en engelsk som Hertiginnan av York skrivit och en faktabok om buddhismen.
Tror att båda är bra läsning.
Så, jag får åka, trodde inte det själv och trodde inte heller att jag skulle orka, men Niklas får väl göra en "sällskapsresa"......"Invalido"......ja, ni fattar.....fast jag kommer ju inte att vara full dårå...bara lugn av alla "små kompisar":)
Och, det är ju lugnare där än när jag är hemma....finns ju inget att göra mer än att bli servad och att slappa.
Idag har en fantastisk sak hänt!
Ja, inte nog med att Niklas kusin i Helsingfors fyller år, grattis, de har även blivit föräldrar till en liten pojke!
Pojken kommer att heta Cedric (pappa Christian är finsk/svensk och mamma Pamela är finsk/amerikanska)
Gissa vilka som blivit ärade att vara gudföräldrar????
VI!
Chris ringde och frågade oss vid 17 tiden idag, Niklas hann inte ens ringa och gratulera honom förräns han ringde om pappanyheten and "popped the question" (ja, inte friade då....)!
Storasyster Cherina (3 år) var stolt och vi, ja vi är otroooooligt ärade!
Inte för en sekund tvekade vi.
Otroligt roligt och ärofyllt.
Hoppas på att bli pigg och det kommer jag väl att bli, antar att det kommer att bli dop innan jul....måste ju orka med att ta oss över till Finland.
Det var en gång...
...en liten prins som bodde i det lilla kungariket Surahammar.
Prinsens bodde med sin mamma som var den snälla drottningen och med sin pappa, den stora kungen.
Den lilla prinsen hade det bra.
Han hade drottningen som påkläderska varje dag, han fick sin favortiyoghurt på morgonen framdukad och han gick på ett dagis bland andra prinsar och prinsessor - han trivdes.
En onsdagmorgon gjorde drottningen i ordning matsäck åt den lilla prinsen.
"Men mamma, det är bara de stora barnen som ska till skogen" sa den lilla prinsen.
Mamma drottningen log mot son son och svarade: "Nu är du en av de större prinsarna, så nu får du följa med ut i skogen"
Samma dag när kungen hämtade den lilla prinsen berättade han att han åkt sparkcykel!
Ögonen lyste på den lilla prinsen och mamma drottningen log.
Vilken lycka!
Från att ha varit en blyg liten prins var han nu den "stora polken" som kunde!
Ja, man kan nästan jämföra det som att han hade slagits med den största av drakar.
Den lilla prinsen hade vuxit som människa, han hade övervunnit sin rädsla av att inte kunna!
Prinsen somnade gott den kvällen.
Sen levde han lycklig i alla sina dagar........!!!
Prinsens bodde med sin mamma som var den snälla drottningen och med sin pappa, den stora kungen.
Den lilla prinsen hade det bra.
Han hade drottningen som påkläderska varje dag, han fick sin favortiyoghurt på morgonen framdukad och han gick på ett dagis bland andra prinsar och prinsessor - han trivdes.
En onsdagmorgon gjorde drottningen i ordning matsäck åt den lilla prinsen.
"Men mamma, det är bara de stora barnen som ska till skogen" sa den lilla prinsen.
Mamma drottningen log mot son son och svarade: "Nu är du en av de större prinsarna, så nu får du följa med ut i skogen"
Samma dag när kungen hämtade den lilla prinsen berättade han att han åkt sparkcykel!
Ögonen lyste på den lilla prinsen och mamma drottningen log.
Vilken lycka!
Från att ha varit en blyg liten prins var han nu den "stora polken" som kunde!
Ja, man kan nästan jämföra det som att han hade slagits med den största av drakar.
Den lilla prinsen hade vuxit som människa, han hade övervunnit sin rädsla av att inte kunna!
Prinsen somnade gott den kvällen.
Sen levde han lycklig i alla sina dagar........!!!
tisdag 1 september 2009
Roliga leksaker
Har nån hört ordspråket...."Om din ovän förargar dig, ge trumpeter till hans barn"......
Det har jag. Nu är det inte så i detta fallet i och för sig.
Igår kom min svärmor förbi. Hon hade med sig en rolig present till Davíd.
En hund.
Och inte vilken hund som helst utan en gällt skällande hund som surrar, går och pip-skäller!
Vilken kul grej!
Vi blev såklart jätteglada, eller vi och vi, farmor och Davíd.
Davíd är glad för att han kan ha den på nonstop och terrorisera sin omgivning (såklart är det inte terror i ett barns öron...) och farmor kunde ju vara glad som kunde åka härifrån.
Nu har han hunden som sin främsta leksak och när batterierna tar slut kommer det INTE att köpas nya, I guarantee.
Jag, som får huvudvärk av att bara tänka på en skällande hund är en SNÄLL mamma som låter sonen ha kvar sitt husdjur.
Hunden är ju trots allt gullig när den är tyst...
Det har jag. Nu är det inte så i detta fallet i och för sig.
Igår kom min svärmor förbi. Hon hade med sig en rolig present till Davíd.
En hund.
Och inte vilken hund som helst utan en gällt skällande hund som surrar, går och pip-skäller!
Vilken kul grej!
Vi blev såklart jätteglada, eller vi och vi, farmor och Davíd.
Davíd är glad för att han kan ha den på nonstop och terrorisera sin omgivning (såklart är det inte terror i ett barns öron...) och farmor kunde ju vara glad som kunde åka härifrån.
Nu har han hunden som sin främsta leksak och när batterierna tar slut kommer det INTE att köpas nya, I guarantee.
Jag, som får huvudvärk av att bara tänka på en skällande hund är en SNÄLL mamma som låter sonen ha kvar sitt husdjur.
Hunden är ju trots allt gullig när den är tyst...
måndag 31 augusti 2009
Sex laxar i en laxask...
...eller två stora människor i våtdräkt....
Båda är lika svåra att säga men det sistnämnda är mer roligt...
Jaaa, det är tillåtet att asgarva....
Måste jag säga att jag som redan är fet har gått upp ytterligare....vilket syns bra....
Eftermiddagen har varit omtumlande. Den lilla söta fyraåringen har iklädit sig ulv-kläder igen.
Eftersom vi inte är fotbollsnmänniskor så fick han inte rött kort men det blev först gulflagg (fara på banan i Formel 1) och sedan svartflagg för MR. Juan Montoya - diskvalificering,
denna gång för dåligt uppförande.
Ibland undrar jag om han är av modellen som saknar öron, eller i detta fall modellen som fullständigt skiter i att lyssna, nog närmare sanningen.
Jaaa, jag vet att han "bara är fyra år" men är det då tillåtet att totalt strunta i att lyssna?
Men när det lilla fåret ropar då ska minsann mamma hela tiden springa benen av sig.
No way, säger jag.
Jag säger som Patrick Swayze i den gamla filmen "Road House",
''It's my way or the highway''.
Jag har i hela mitt liv fått höra dåliga ursäkter som till exempel när jag var irriterad att aldrig Farmor ringde till mig...."Men hon är ju gammal", ja och?
Kan man inte slå numret för det då?
Eller varför min pappa, som hela tiden kan ringa till min bror aldrig ringer till mig...."Han är ju karl"......jaha....Godkänd orsak tydligen.
Eller....de som inte kommer i tid utan att ringa....."Ja, men du vet väl hur han/hon är".....
Men kom i tid, hur svårt kan det vara???!
Jag är så jävla trött på ursäkter!
Min fyraåring SKA lyssna.
Gamla KAN ringa (eller är det bara unga som ska få hög telefonräkning för de gamla ska spara sina "surt förärvade" pengar?)
Pappor/män KAN också ringa eller åtminstone vara närvarande!
Det hela slutade iallafall inte med att jag fick min fyraåring att använda öronen, jag slängde också grejerna han tjafsade om i soporna.
Pang! Rakt av bara!
Kan man kasta runt grejer kan jag kasta dem i soptunnan.
Lätt match.
Jag är en hård morsa och jag behöver inte ursäkta mig för det.
Jag står för det jag gör.
Båda är lika svåra att säga men det sistnämnda är mer roligt...
Jaaa, det är tillåtet att asgarva....
Måste jag säga att jag som redan är fet har gått upp ytterligare....vilket syns bra....
Eftermiddagen har varit omtumlande. Den lilla söta fyraåringen har iklädit sig ulv-kläder igen.
Eftersom vi inte är fotbollsnmänniskor så fick han inte rött kort men det blev först gulflagg (fara på banan i Formel 1) och sedan svartflagg för MR. Juan Montoya - diskvalificering,
denna gång för dåligt uppförande.
Ibland undrar jag om han är av modellen som saknar öron, eller i detta fall modellen som fullständigt skiter i att lyssna, nog närmare sanningen.
Jaaa, jag vet att han "bara är fyra år" men är det då tillåtet att totalt strunta i att lyssna?
Men när det lilla fåret ropar då ska minsann mamma hela tiden springa benen av sig.
No way, säger jag.
Jag säger som Patrick Swayze i den gamla filmen "Road House",
''It's my way or the highway''.
Jag har i hela mitt liv fått höra dåliga ursäkter som till exempel när jag var irriterad att aldrig Farmor ringde till mig...."Men hon är ju gammal", ja och?
Kan man inte slå numret för det då?
Eller varför min pappa, som hela tiden kan ringa till min bror aldrig ringer till mig...."Han är ju karl"......jaha....Godkänd orsak tydligen.
Eller....de som inte kommer i tid utan att ringa....."Ja, men du vet väl hur han/hon är".....
Men kom i tid, hur svårt kan det vara???!
Jag är så jävla trött på ursäkter!
Min fyraåring SKA lyssna.
Gamla KAN ringa (eller är det bara unga som ska få hög telefonräkning för de gamla ska spara sina "surt förärvade" pengar?)
Pappor/män KAN också ringa eller åtminstone vara närvarande!
Det hela slutade iallafall inte med att jag fick min fyraåring att använda öronen, jag slängde också grejerna han tjafsade om i soporna.
Pang! Rakt av bara!
Kan man kasta runt grejer kan jag kasta dem i soptunnan.
Lätt match.
Jag är en hård morsa och jag behöver inte ursäkta mig för det.
Jag står för det jag gör.
Roligt
Idag har jag en rolig dag.
Eller....jag gör den lite annorlunda.
Jag har till exempel klätt på mig...iallafall lite, det är bra!
Jag har också infört en för dagen lite roligare gångstil...jag dansar fram.
Inte för att jag är skitglad men det är tärande att vara nere så mycket så jag piggar upp mig själv lite.
Varje gång jag ska gå nånstans så måste jag dansa fram (jag åttitalsdansar....)
Det tar ju lite längre tid att ta mig ut till köket men vem har bråttom???
Det är rätt kul.
Kommer att köra på detta stuk tills pojkarna kommer hem....vill ju inte att nån ska veta detta så att folk tror att det slagit runt totalt!
Tur att detta är min privata dagbok.....
Eller....jag gör den lite annorlunda.
Jag har till exempel klätt på mig...iallafall lite, det är bra!
Jag har också infört en för dagen lite roligare gångstil...jag dansar fram.
Inte för att jag är skitglad men det är tärande att vara nere så mycket så jag piggar upp mig själv lite.
Varje gång jag ska gå nånstans så måste jag dansa fram (jag åttitalsdansar....)
Det tar ju lite längre tid att ta mig ut till köket men vem har bråttom???
Det är rätt kul.
Kommer att köra på detta stuk tills pojkarna kommer hem....vill ju inte att nån ska veta detta så att folk tror att det slagit runt totalt!
Tur att detta är min privata dagbok.....
lördag 29 augusti 2009
Tacksamhet
Skulle ha publicerat ett inlägg jag började med för några dagar sedan....har sparat det men inte orkat publicera det ännu, vi får se om det blir av....Nu sitter jag framför datorn med en spyhink bredvid mig. Mår så satans illa.
Har fått illamåendetabletter som inte hjälper alla gånger.....
Hur som helst...
Tack alla mina vänner som stöttar mig, både här på bloggen och de som jag har kontakt med!
Ni vet vilka ni är och jag är SÅ glad över energin som NI ger mig.
Tack.
Det är fantastiskt att ha vänner att lita på och som man kan vara sig själv med.
Tryggt och bra. Jag behöver inte låtsas att orka, jag kan vara den jag är med er.
Jag har inte så stort umgänge men de jag har som vänner kan jag lita på och ni ställer upp för mig jämt. Utan mina vänner och min familj hade jag varit någon annanstans idag.
Tack för styrkan och glädjen.
Tack Mamma, för att just Du är.....MIN Mamma.
Nu ska jag lägga mig i Niklas knä och titta på Formel 1 kval tills jag stupar.
Puss och godnatt.
Har fått illamåendetabletter som inte hjälper alla gånger.....
Hur som helst...
Tack alla mina vänner som stöttar mig, både här på bloggen och de som jag har kontakt med!
Ni vet vilka ni är och jag är SÅ glad över energin som NI ger mig.
Tack.
Det är fantastiskt att ha vänner att lita på och som man kan vara sig själv med.
Tryggt och bra. Jag behöver inte låtsas att orka, jag kan vara den jag är med er.
Jag har inte så stort umgänge men de jag har som vänner kan jag lita på och ni ställer upp för mig jämt. Utan mina vänner och min familj hade jag varit någon annanstans idag.
Tack för styrkan och glädjen.
Tack Mamma, för att just Du är.....MIN Mamma.
Nu ska jag lägga mig i Niklas knä och titta på Formel 1 kval tills jag stupar.
Puss och godnatt.
torsdag 27 augusti 2009
Den nakna sanningen
Detta skrev jag för en vecka sedan....har inte orkat skriva klart förräns nu.
Läs och "njut".....
Ja, nu skriver jag här igen då.
Mitt ämne för dagen är utbrändhetens vara eller icke vara.
Detta är ett av de svåraste och enligt mig, värsta inlägg jag har skrivit.
Det är inte lätt att lämna ut sig och blotta sig, men det är samtidigt skönt att berätta hur hjälplös och liten man är inför "naturen", eller vad man nu ska kalla det.
Det är tungt att skriva, jag gråter, men samtidigt är det skönt, som en befrielse att få ur mig allt som samlas. Inlägget har tagit tid. Jag har jobbat med detta i flera omgångar, för att orka dela med mig och jag vet ännu inte, i skrivandets stund om jag väljer att publicera det eller inte.
Förmodligen gör jag det, jag är ju sån. Gillar inte att mörklägga saker (mer än vad det redan är....)
Jag har alltid varit en människa med full energi, som varit glad i hågen och haft gasen i botten hela tiden, mitt motto har varit "Ingenting är omöjligt". Jag har aldrig tänkt tanken på att jag en vacker aprildag skulle bli mer eller mindre ett kolli.
Tvärtom.
Jag har, vilket jag aldrig brukar, nästan skrattat när andra berättat om "väggen" och liknande, och jag har då bara tänkt att "va fan, slå näven i bordet och gaska upp dig", typ.
Veklingar, vad är det föör ynkliga personer som hamnar där. Svaga stackare.
Niklas har lärt mig en sak redan i början när vi träffades...att aldrig håna eller skratta åt nåt. Till exempel om nån har fått punka....man kan lätt tänka "haha, loser", men tio meter längre fram har man själv kört i diket......alltså, inte håna. Han är klok min man.....
Jag kan nu, med facit i min egen hand säga, att jag är nu den där stackaren. Den där svaga, ynkliga människan. Det GÅR att hamna i en djup, äcklig avgrund där man inte vet vad som är upp eller ner.
Läs och "njut".....
Ja, nu skriver jag här igen då.
Mitt ämne för dagen är utbrändhetens vara eller icke vara.
Detta är ett av de svåraste och enligt mig, värsta inlägg jag har skrivit.
Det är inte lätt att lämna ut sig och blotta sig, men det är samtidigt skönt att berätta hur hjälplös och liten man är inför "naturen", eller vad man nu ska kalla det.
Det är tungt att skriva, jag gråter, men samtidigt är det skönt, som en befrielse att få ur mig allt som samlas. Inlägget har tagit tid. Jag har jobbat med detta i flera omgångar, för att orka dela med mig och jag vet ännu inte, i skrivandets stund om jag väljer att publicera det eller inte.
Förmodligen gör jag det, jag är ju sån. Gillar inte att mörklägga saker (mer än vad det redan är....)
Jag har alltid varit en människa med full energi, som varit glad i hågen och haft gasen i botten hela tiden, mitt motto har varit "Ingenting är omöjligt". Jag har aldrig tänkt tanken på att jag en vacker aprildag skulle bli mer eller mindre ett kolli.
Tvärtom.
Jag har, vilket jag aldrig brukar, nästan skrattat när andra berättat om "väggen" och liknande, och jag har då bara tänkt att "va fan, slå näven i bordet och gaska upp dig", typ.
Veklingar, vad är det föör ynkliga personer som hamnar där. Svaga stackare.
Niklas har lärt mig en sak redan i början när vi träffades...att aldrig håna eller skratta åt nåt. Till exempel om nån har fått punka....man kan lätt tänka "haha, loser", men tio meter längre fram har man själv kört i diket......alltså, inte håna. Han är klok min man.....
Jag kan nu, med facit i min egen hand säga, att jag är nu den där stackaren. Den där svaga, ynkliga människan. Det GÅR att hamna i en djup, äcklig avgrund där man inte vet vad som är upp eller ner.
I denna avgrund finns inte ens ett bord att slå näven i, det finns inte heller ork att lyfta armen för att just göra det. Jag har denna blogg för att skriva av mig och för att få utlopp för mina tankar och funderingar. Jag har också lovat att spegla mig själv, mitt tänkande, mitt humör och min själ så ärligt och rakt jag kan. Nu gör jag det, rolig läsning eller ej. Oftast skriver jag med ironi. Jag hatar nämligen att bara vara bitter, så även mina mörkaste dagar så försöker jag göra en "twist" av någonting.
För några veckor sedan började jag gå hos en psykolog, jag har valt att kalla henne Problemlösaren (PL), tycker att det låter roligare på nåt sätt.
Jag grät vid vårt första möte. Det kom så mycket tårar att PL säkert inte hade en chans att ens höra vad jag sa emellanåt. I det första mötet var det mest ventileringar om hur jag mådde och vad som har hänt, hur jag hamnat i det "svarta hålet".
Jag fick rådet att jag skulle ta bort varenda "måste" och "ska" och bara göra det jag tyckte var kul.
Fick också en hemläxa, att varje dag finna någon sorts glädje, suga åt mig lite energi nånstans ifrån.
Detta kan nu tyckas som de enklaste sakerna i världen!
Ha kul och hitta nåt glädjande. Piece of cake, liksom.
Det är nu den nakna sanningen kommer.
Man orkar inte.
Det finns ingen kraft alls i kroppen. Kroppen säger "jag vill inte", hjärnan kanske vill, för ett ögonblick, innan kroppen tar över.
Och....vad gör man om kroppen har tagit över???
Man lyssnar på den. För, det finns inget annat val.
Vid mitt möte med PL senast försökte jag förklara just detta, att kroppen lever sitt eget liv och inte lyssnar på hjärnan. De är liksom osams just nu. Som två hundar som drar i varsitt koppel, eller Gollum om man hellre vill kalla det så, en vill och den andra vill inte.
PL, som till och med är utbildad inom ämnet, hade till och med svårt att fatta detta.
Jag bad henne då att tala med min man om hon inte skulle tro mig. Han vet. Han vet att jag knappt orkar röra mig ibland. Han vet vad jag orkar och inte, och han, min tappra riddare, är också den som får "sopa ihop resterna" av mig när dagen är slut och jag ligger i hans knä och gråter.
Det är lika med tårarna. De bara kommer. Jag kan sitta och äta middag och Davíd berättar något, jag kan då hamna nästan som i trans och tårarna bara sprutar och jag blir galet ledsen, helt okontrollerat och helt utan orsak.
Gissa om jag vid dessa tillfällen undrar NÄR de ska komma med tvågströjan.....
Detta är inget ovanligt tydligen. Jag har pratat med flera som berättat just detta, kanske inte i alla lägen men i liknande fall.
Sist hade jag bestämt mig för att inte gråta hos psykologen. Jag skulle vara stark. Jag skulle vara saklig. Jag skulle vara den "gamla vanliga" Annika. Se problemet och hitta lösningen på det.
I helvete heller.
Jag grät värre än värst, jag var helt knäckt.
Så, så stark var jag.
Detta är vissa dagar, andra dagar kan jag känna mig nästan "normal", jag kan orka åka och handla och jag kan göra små saker. Jag har orkat att måla lite och jag har fått lite av lusten tillbaka, det är då man ska njuta, men icke. Jag kan ha en "bra dålig dag" för att nästa dag vara mer än tre steg tillbaka. Nästan som Fia med knuff. Man får en sexa, knatar fram, får slå om och blir puttad. Jävla skitliv. Jag fattar inte ens detta själv, hur jag ena minuten kan vara "glad" för att i nästa storgråta, sen går det över lika snabbt.....Ja, jag kan inte förklara det bättre ä så.
Det jag känner som ett av de största problemen är att det inte syns. Det syns inte att man har förfärligt ont i själen. Jag ligger inte i en sjuksäng (fast jag kanske borde?!), jag är inte gipsad, när nån ser mig ser jag normal, fast trött ut. Ingen kan veta vilka demoner som bor inuti mig, det syns ju inte.
För de som aldrig haft detta är det oerhört svårt att berätta, jag har ju själv inte trott ett ögonblick på det förut. Men jag ber er. Ha förståelse. Underskatta inte en sån här sjukdom.Jag och många med mig har det förjävligt och det är bara en underdrift. Låt oss njuta av de "bra" dagar, de dagar då vi kan vara ute och göra något eller umgås med någon, låt oss inte sluta att sminka oss, göra ioss fina för att se ännu mera "vrakiga" än vad vi redan är.
Jag ska nu, utan att jag för den delen blivit frisk åka på semester. Jag ska njuta, jag ska sminka mig. Jag skall publicera ett foto av mig när jag är fin och när jag inte ser ut som jag känner mig.Försök bara att förstå, det är det enda som vi begär, vi som är sjuka på insidan.
Döm inte en människa förräns du gått 1000 mil i hennes mockasiner, tänk på det.
onsdag 26 augusti 2009
tisdag 25 augusti 2009
Energi
Igår kväll hade Niklas och jag myskväll. Vi åt choklad och smörgås i ett mörkt kök, det var underbart. Vi hade inte ens tända ljus och ändå var det mysigt....bara lyset från gatlyktan utanför. Tänk egentligen vad lite det krävs för att man ska kunna mysa!
Mina pojkar är verkligen min energikälla just nu och det är ifrån dem jag tankar all energi.
Idag stod jag och tittade på Davíd när han gungade. Jag måste titta på honom i fönstret för ser han mig ute så slutar han gunga.
Han skrattade, ramlade av, skrattade och ramlade! Detta höll säkert på i en kvart. Helfint att titta på.
Jag hade på morgonen berättat att hans Gudfar med familj skulle komma och ta med honom till badhuset och efter att han gungat ett tag kom han in och sa....."Mamma, jag går ut igen och väntar på min gufa"
Han har ju inte en aning om vad det är men det lät såååå härligt!
Han är just nu inne i en fas där han ska poängtera att allt är "min".
MIN mamma, MIN pappa...det kan låta helfestligt när han i samma mening får in min framför både mamma, pappa och exempelvis Mormor.
Dessutom är hans gosegris 'Bamsen' numera hans "snutt".
"Mamma, vart är min Snutt?"
Ja, vad ska man säga om de små liven.....?!
Mina pojkar är verkligen min energikälla just nu och det är ifrån dem jag tankar all energi.
Idag stod jag och tittade på Davíd när han gungade. Jag måste titta på honom i fönstret för ser han mig ute så slutar han gunga.
Han skrattade, ramlade av, skrattade och ramlade! Detta höll säkert på i en kvart. Helfint att titta på.
Jag hade på morgonen berättat att hans Gudfar med familj skulle komma och ta med honom till badhuset och efter att han gungat ett tag kom han in och sa....."Mamma, jag går ut igen och väntar på min gufa"
Han har ju inte en aning om vad det är men det lät såååå härligt!
Han är just nu inne i en fas där han ska poängtera att allt är "min".
MIN mamma, MIN pappa...det kan låta helfestligt när han i samma mening får in min framför både mamma, pappa och exempelvis Mormor.
Dessutom är hans gosegris 'Bamsen' numera hans "snutt".
"Mamma, vart är min Snutt?"
Ja, vad ska man säga om de små liven.....?!
måndag 24 augusti 2009
Funderingar
För några veckor sedan var en av mina idoler på TV.
Mannen med guldtanden - Niklas Strömstedt.
Han pratade relationer med Carina Berg och sa några tänkvärda ord.
Antingen kan man vara kvar i en relation fast man lämnat den eller så kan man ha lämnat en relation fast man är kvar.....
Han syftade på huruvida man är närvarande i sitt förhållande eller inte.
Jag tror många har det så.
Är nog lätt att vara kvar i nåt fast tankarna är på något annat håll eller att man vill vara i något som inte längre finns.
Tåls att tänkas på. Lätt att bara ge upp när det blåser kring öronen.
Finns inte många "kärnfamiljer" kvar idag. Bara att gratulera till de som lyckas.
Våra grannar har varit gifta i över femtio år!
Bara en sån sak!
Mannen med guldtanden - Niklas Strömstedt.
Han pratade relationer med Carina Berg och sa några tänkvärda ord.
Antingen kan man vara kvar i en relation fast man lämnat den eller så kan man ha lämnat en relation fast man är kvar.....
Han syftade på huruvida man är närvarande i sitt förhållande eller inte.
Jag tror många har det så.
Är nog lätt att vara kvar i nåt fast tankarna är på något annat håll eller att man vill vara i något som inte längre finns.
Tåls att tänkas på. Lätt att bara ge upp när det blåser kring öronen.
Finns inte många "kärnfamiljer" kvar idag. Bara att gratulera till de som lyckas.
Våra grannar har varit gifta i över femtio år!
Bara en sån sak!
Filmrepliker
Vem minns inte filmrepliker som "Bond, James Bond" och klassikern
från Dirty Dancing..."Nobody put Baby in a corner"....
Fast.....Eddie Murphys repliker i "Snuten i Hollywood-"filmerna slår de mesta.....!!
I slutrepliken av film nummer två.....säger han till sina polare...."Next time you're gonna be like me, with afros and big dicks"....
Klockrent om ni frågar mig.
från Dirty Dancing..."Nobody put Baby in a corner"....
Fast.....Eddie Murphys repliker i "Snuten i Hollywood-"filmerna slår de mesta.....!!
I slutrepliken av film nummer två.....säger han till sina polare...."Next time you're gonna be like me, with afros and big dicks"....
Klockrent om ni frågar mig.
lördag 22 augusti 2009
Kväll
Expressen ikväll...."De sitter fast på Turkisk flygplats"...
Men herregud...hjälp dem loss då! Och VAD har det fastnat i? Har hört att de Turkiska rävsaxarna kan vara förödande......
Skämt åsido....jag måste ta till skämt ibland, helst astråkiga, för att överleva.
Ikväl har jag haft ett riktigt gråtsammanbrott...hatar att jag är så maktlös i denna sjukdom!
Nu har jag lindrat plågan med en liten tablett....Tur att mediciner finns ibland, skulle inte klara mig utan mina rogivande små vänner.
Vad ska jag säga, ältar detta hela tiden, tycker sååå galet synd om mig, men, det är ju min verklighet, mitt liv just nu, jaaa, då speglar jag det utifrån mitt perspektiv, my point of view.....
Det som är mest jobbigt är maktlösheten och att jag känner sig så fucking schizo.
Ena minuten sitter jag och skrattar till simpla skämt på 'Nöjesmassakern' på TV och andra minuten ligger jag i Niklas famn och gråter så jag skakar. Vad är detta????
Ja, jag fattar själv inget, det jag fattar är att det är SÅ JOBBIGT.
Mitt humör accelererar fortare än en Ferarri på Monzabanan,, inte klokt ju.
Men, det är därför jag är så rädd. Jag är rädd att inte orka, jag är rädd att gå ut, för tänk om jag bryter ihop om en minut, jag känner mig som ett vrak.
Ett vrak som dessutom har huvudvärk och mår vansinnigt illa hela tiden. Min läkare skulle skriva ut medicin mot illamående och huvudvärk. Jag får alltså äta två tabletter mot biverkningarna för den första tabletten. Katten på råttan, råttan på repet, eller nåt sånt......
Ångesten rycker och sliter i mig.
Det enda jag vill är att sova.
Sova, sova, sova.
Men herregud...hjälp dem loss då! Och VAD har det fastnat i? Har hört att de Turkiska rävsaxarna kan vara förödande......
Skämt åsido....jag måste ta till skämt ibland, helst astråkiga, för att överleva.
Ikväl har jag haft ett riktigt gråtsammanbrott...hatar att jag är så maktlös i denna sjukdom!
Nu har jag lindrat plågan med en liten tablett....Tur att mediciner finns ibland, skulle inte klara mig utan mina rogivande små vänner.
Vad ska jag säga, ältar detta hela tiden, tycker sååå galet synd om mig, men, det är ju min verklighet, mitt liv just nu, jaaa, då speglar jag det utifrån mitt perspektiv, my point of view.....
Det som är mest jobbigt är maktlösheten och att jag känner sig så fucking schizo.
Ena minuten sitter jag och skrattar till simpla skämt på 'Nöjesmassakern' på TV och andra minuten ligger jag i Niklas famn och gråter så jag skakar. Vad är detta????
Ja, jag fattar själv inget, det jag fattar är att det är SÅ JOBBIGT.
Mitt humör accelererar fortare än en Ferarri på Monzabanan,, inte klokt ju.
Men, det är därför jag är så rädd. Jag är rädd att inte orka, jag är rädd att gå ut, för tänk om jag bryter ihop om en minut, jag känner mig som ett vrak.
Ett vrak som dessutom har huvudvärk och mår vansinnigt illa hela tiden. Min läkare skulle skriva ut medicin mot illamående och huvudvärk. Jag får alltså äta två tabletter mot biverkningarna för den första tabletten. Katten på råttan, råttan på repet, eller nåt sånt......
Ångesten rycker och sliter i mig.
Det enda jag vill är att sova.
Sova, sova, sova.
fredag 21 augusti 2009
Burning Man
Niklas och jag fastnade framför "Packad och glad" igår (om det är nån som borde få vara packad och glad för en stund så vore det jag....en fet fylla är kanske det som saknas...?!)
Hur som helst, det handlade om en festival i USA som hette 'Burning Man'.
Kan säga att det var det absolut coolaste jag har sett!!!
Man byggde upp en hel stad i Nevadaöknen i en vecka, efter den veckan fanns inte ett spår av att någon ens varit där....!!
I den staden 'Black Rock City' fick man göra PRECIS vad man ville!
Var det varmt, ja då gick man näck. Ville man åka runt i en bil som såg ut som ett vildsvin, japp helt okej, och även okej att klä ut sig till vandrande pinnar och liknande!
Jag hade passat in där som handen i handsken!
Galet skönt att få göra saker utan att nån lägger sig i och "tycker".
I Norden är det en jäkla massa "tyckande". Jantelagar hit och dit och man får inte göra nåt som inte är "normalt" för då är man en knäppgök.
Jag gillar att vara ett freak. Jag gillar att vara udda. Jag kommer, när jag blir frisk, att vara ännu mera udda än vad jag är idag.
Säger bara "Burning Man"! (inslaget finns att se på Packat och Klarts hemsida)
Jag kommer att köra mitt race. Jag kommer att trotsa Jantelagen, jag kommer inte att följa något som helst mönster.
Jag kommer att vara den oberäkneliga kameleonten som man aldrig vet vart man har henne nånstans!
Ibland lite Pippi Långstrump och ibland lite Hedvig på postcykeln.
Jag kommer inte att vara en kopia, jag kommer att vara ett original.
Jag kommer att vara ANNIKA - fullt ut.
Hur som helst, det handlade om en festival i USA som hette 'Burning Man'.
Kan säga att det var det absolut coolaste jag har sett!!!
Man byggde upp en hel stad i Nevadaöknen i en vecka, efter den veckan fanns inte ett spår av att någon ens varit där....!!
I den staden 'Black Rock City' fick man göra PRECIS vad man ville!
Var det varmt, ja då gick man näck. Ville man åka runt i en bil som såg ut som ett vildsvin, japp helt okej, och även okej att klä ut sig till vandrande pinnar och liknande!
Jag hade passat in där som handen i handsken!
Galet skönt att få göra saker utan att nån lägger sig i och "tycker".
I Norden är det en jäkla massa "tyckande". Jantelagar hit och dit och man får inte göra nåt som inte är "normalt" för då är man en knäppgök.
Jag gillar att vara ett freak. Jag gillar att vara udda. Jag kommer, när jag blir frisk, att vara ännu mera udda än vad jag är idag.
Säger bara "Burning Man"! (inslaget finns att se på Packat och Klarts hemsida)
Jag kommer att köra mitt race. Jag kommer att trotsa Jantelagen, jag kommer inte att följa något som helst mönster.
Jag kommer att vara den oberäkneliga kameleonten som man aldrig vet vart man har henne nånstans!
Ibland lite Pippi Långstrump och ibland lite Hedvig på postcykeln.
Jag kommer inte att vara en kopia, jag kommer att vara ett original.
Jag kommer att vara ANNIKA - fullt ut.
Gårdagen
Igår var det en sån där dag som man kan ta bort ur almanackan.
Ett svart tomt hål bara.
Min dag började 17:08, då steg jag upp.
Med andra ord så åt jag en Vesuvio till frukost då vi inte orkade laga mat( eller för min del, frukost)
Hela dagen hade jag en FEEET migrän, som jag trodde var en hjärnblödning!
Har aldrig förr i mitt 23-åriga liv haft såååå jävla ont i huvudet som igår!
Mediciner.....funkade inte alls.......sov bort skiten istället......
Lindrades lite framåt kvällen så jag kunde iallafall vara uppe litegrann. Trots det
sov jag som en stock hela den här natten!
Ja, inte är jag förvånad.
Ett svart tomt hål bara.
Min dag började 17:08, då steg jag upp.
Med andra ord så åt jag en Vesuvio till frukost då vi inte orkade laga mat( eller för min del, frukost)
Hela dagen hade jag en FEEET migrän, som jag trodde var en hjärnblödning!
Har aldrig förr i mitt 23-åriga liv haft såååå jävla ont i huvudet som igår!
Mediciner.....funkade inte alls.......sov bort skiten istället......
Lindrades lite framåt kvällen så jag kunde iallafall vara uppe litegrann. Trots det
sov jag som en stock hela den här natten!
Ja, inte är jag förvånad.
onsdag 19 augusti 2009
Helkväll
Ikväll har jag varit lika slut som jag är alla kvällar efter att Davíd gått och lagt sig. Alla spänningar bara släpper. Jag har märkt att jag är lika gråtig oavsett om jag sovit hela dagen eller inte.....blir slut bara av att ha folk omkring mig.
Sagt och gjort.....gråter jag kan jag göra en helkväll av det....jag slog på min film om 'Världens prinsessor', gissa om jag går igång på sånt!
Och, som "icing on the cake" har jag spenderat två timmar framför youtube och kollat in kungliga bröllop och förlovningar, allt från Madeleines (som jag sett 10 gånger redan) till Maxíma och Prinsen av Oraniens presskonferrans på holländska (Och nä. Jag fattade inte ett skit)
Skönt att ha en anledning att gråta.....
Nu är det sängen som kallar.....givetvis med en ärta under madrassen...
Sagt och gjort.....gråter jag kan jag göra en helkväll av det....jag slog på min film om 'Världens prinsessor', gissa om jag går igång på sånt!
Och, som "icing on the cake" har jag spenderat två timmar framför youtube och kollat in kungliga bröllop och förlovningar, allt från Madeleines (som jag sett 10 gånger redan) till Maxíma och Prinsen av Oraniens presskonferrans på holländska (Och nä. Jag fattade inte ett skit)
Skönt att ha en anledning att gråta.....
Nu är det sängen som kallar.....givetvis med en ärta under madrassen...
Kompis
Min luftrenare har fått en kompis, en aircondition!
Så...nu är det iallafall slutgnällt över att det är varmt i sovrummet, har
äntligen nu även kallt i min fristad, både kyla och ren luft!
Nä....nu har jag annat att gnälla över...nu gnäller jag över mina biverkningar!
Har fått en ny medicin som gör att jag har hemska biverkningar.....och så ska jag öka dosen, vilket gör det hela ännu mer intressant och "kul".
Huvudvärk, illamående, torr i munnen, hallucinationer (jaaa, jag hörde att radion var på fastän den inte var det...!) och blåmärken är väl några av de biverkningar jag upptäckt hittills......
Funny life. Har ju inte lust ens att äta kan jag säga....(ingen nackdel för jag har ju gått upp ett ton sedan jag blev sjuk...)
Så nu kommer jag att prata om mitt liv i medicinska termer, typ, "Substansen i dagens middag var till 90% makaroner och till 10% korv", eller varför inte "Davíds mest vanliga biverkning just nu är "Jag kan!" (i fler än 1 av 100), mer sällsynta biverkningar från Davíd är "Mamma du är bäst"....kommer väldigt sällan......!
Så...nu är det iallafall slutgnällt över att det är varmt i sovrummet, har
äntligen nu även kallt i min fristad, både kyla och ren luft!
Nä....nu har jag annat att gnälla över...nu gnäller jag över mina biverkningar!
Har fått en ny medicin som gör att jag har hemska biverkningar.....och så ska jag öka dosen, vilket gör det hela ännu mer intressant och "kul".
Huvudvärk, illamående, torr i munnen, hallucinationer (jaaa, jag hörde att radion var på fastän den inte var det...!) och blåmärken är väl några av de biverkningar jag upptäckt hittills......
Funny life. Har ju inte lust ens att äta kan jag säga....(ingen nackdel för jag har ju gått upp ett ton sedan jag blev sjuk...)
Så nu kommer jag att prata om mitt liv i medicinska termer, typ, "Substansen i dagens middag var till 90% makaroner och till 10% korv", eller varför inte "Davíds mest vanliga biverkning just nu är "Jag kan!" (i fler än 1 av 100), mer sällsynta biverkningar från Davíd är "Mamma du är bäst"....kommer väldigt sällan......!
torsdag 13 augusti 2009
Bilder
Vad vore livet utan Tradera?
Tråkigt....
Dagens leverans nedan...
Även denna Spindelmannen solskyddsdräkt är inhandlad på Tradera....gissa om den satt
på när den väl provades...
Tråkigt....
Dagens leverans nedan...
Även denna Spindelmannen solskyddsdräkt är inhandlad på Tradera....gissa om den satt
på när den väl provades...
Nedan: Davíds nya swimcoachdräkt och dykskor.
Fast....plåstren var viktiga här....
Våran lilla groda som snart kan simma!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer