Jag tror man aldrig kan vara nog förberedd på folks reaktioner i olika situationer.
Jag har nyss fått erfara det på fler än ett sätt.
Inte för att jag är någon expert på hur man skall bete sig men ibland har jag lite svårt att veta vad folk menar....jag är kanske extra känslig just nu eller så feltolkar jag bara situationer.
Vet faktiskt inte.
Niklas och jag hämtade mat häromdagen, då kom den första kommentaren från en kille, som i och för sig var berusad...
"Är han köpt på E-bay?
Vad svarar man? Är det elakt eller nyfiket?
Jag vet då inte om man skall skratta eller gråta.
Att sedan få frågan, i det första man pratar om när de ser att vår fina son är född i ett annat land är vad det kostar, ja, jag vet inte....är folk klumpiga eller är det bara nyfikenhet?
Jag HOPPAS att det är av välvilja och nyfikenhet, men som sagt, det är nog varken första eller sista gången man får vakta sitt barn med moderskänslor.
Vi gör ju ingen hemlighet i att vi inte är biologiska föräldrar till Davíd men jag tycker (som jag skrivit förr) att ibland klampar folk på som om de har rätt i att fråga om allt och förväntar sig ett svar på allt också.
Fenomenet frågor har kommit på sista tiden och jag kan säga att iallafall jag är den som mest är förvånad.
Givetvis svarar vi på det vi kan (och det vi vill) men i det stora hela är det vår sons integritet och bakgrund det handlar om och det vill vi inte svara på.
Jaja....d.et är väl bara att vänja sig. Men, det är svårt att ha "färdiga svar" på sådana frågor.
(och ja, det ÄR skillnad på frågor och frågor....)Självklart får man fråga, men det kan ju finnas en värme bakom eller åtminstone lite förståelse......
Stor kram i höstrusket.
Inlägg
3 kommentarer:
Hej!
Tydligen finns det folk till allting... jag förstår inte hur vissa bara "går på"?!?!?!? Men många är så "dumnyfikna" och tänker nog inte ens innan dom frågar nåt. Själv har jag fått frågan många gånger eftersom barnen är tätt, "var det planerat?" DET ska väl alla skita i om vi nu är jätteglada kan dom inte bara nöja sig med det?! Nu har ju våra barn varit både önskade och planerade(så gott det går) men ändå, jag hatar den frågan! (egentligen en skitsak MEN) Många kan inte hålla tyst och bara tänka och säga GRATTIS!
Och i erat fall... va fan spelar det för roll för andra vad det kostat? Ni har ju fått världens finaste kille som inte går att mäta med pengar!
Åhh vad irriterad jag blir på sånt här....
Nu godnatt!! Kram fru G
Jag förstår precis vad du menar.De värsta kommentarerna har vi tyvärr fått på Barnmottagningen när vi haft vår dotter med som varit 5-6 år de gånger detta inträffat.
Det var vår nya doktor som uttryckte sig mycket plumpt. Han tyckte att vår dotter var lång för att vara Colombianska och sa i samma andetag att man vet ju aldrig vem de har haft i hop det med och åsyftade då på mamman. Detta inför vår dotter.
Vi blev mållösa och jag var ursinning på mig själv för det. Vi bad att adlrig mer få den doktorn och de skrev in det i hennes journal att vi inte ville ha honom igen.
När vi kom hem med sonen tänkte vi inte på detta utan tog förgivet att vi aldrig mer skulle få denna doktor utan tänkte att vi får samma som till dottern. Tyvärr fick vi inte detta utan såklart stolpskottet till läkare igen. Denna gången dristade han sig till att fråga om våra barn var syskon och släkt med varandra............ Jag vet ju att han menade om de var biologiska syskon MEN för HELVETE (ursäkta språkbruket) det frågar man inte inför den 6-åriga dottern när man är en barnläkare inte annars heller för den delen. Har man nu dumma frågor att ställa kan man ju åtminstone vara lite mer finkänslig och ställa dem när barnen inte hör på....
Tyvärr hade jag inget att säga denna gången heller för jag blev så paff.
När vi tog prover på lilleman och pratade men en yngre sköterska frågade hon om det var dyrt att adoptera och om barnen kostade något............... Självklart var vår 6-åring med. Men denna gången sa jag att man inte får lov att köpa barn i Sverige, det är förbjudet.
Jag påpekade allt detta för en av de sjuksköterskor som vi känner sedan tidigare och sa att jag faktiskt har underlag för att anmäla dessa incidenter men att vi inte kommer att göra detta med hänsyn till våra barn i fall det blir offentliga handlingar. Hon sa att hon skulle ta upp detta med dem.
Nu har båda barnen en fantastisk läkare som är född i utlandet och älskar barn. Han ställer aldrig några dumma frågor om deras ursprung etc.
Ja dumma och krokade människor kommer vi alltid att stöta på och jag önskar att jag hade ett batteri med bra svar inför dessa frågor när de kommer men jag blir verkligen helt mållös speciellt när de kommer från håll där det inte borde komma sådana frågor.
Jag kan inte annat än att hålla med. Plumpa och korkade kommentarer och frågor kommer av dem man minst skulle tro. Hör inte folk hur illa det låter?? "Är han egen eller import?" fick jag höra i affären av en okänd tant. Jag grämer mmig fortfarande, 6,5 år senare, att jag inte hade ett bra svar att komma med. Varför undrar folk så mycket? Om de frågar om adoption i allmänhet så svarar jag gladeligen, men då får de faktiskt ställa frågan på ett bra sätt. Okunniga om adoption eller ej så borde de faktiskt kunna fråga trevligt.
Kram till dig!
Skicka en kommentar