Ingen mirakelkur direkt

Japp, hade ett snack med min läkare igår. Inga framsteg men ändå flera viktiga beslut togs.
Jag tog initiativet att minska ner på min medicin för jag lider så otroligt mycket av alla biverkningar, eller vad sägs om ständig diarré......det är ju roligt....om man gillar det.
Jag gillar INTE det.
Hoppas att magskrället ger sig lite.... Nog snackat skit nu.
Doktorn och jag beslutade att ligga lågt (har jag mått dåligt ett halvår så vad spelar då några dagar för roll...?) Ska till en annan läkare i slutet av denna månad.
Denna läkare är specialist och jag hoppas verkligen att hon kan få mig tillbaka till livet!
Idag har vi varit en sväng till min pappa. Skönt att träffa honom, det blir inte så ofta numera.
Till vår glädje lyckades jag få Phai att laga majsplättar! Niklas och jag har nu en kulinarisk höjdpunkt inför kvällen. Vem är egentligen bäst lämpad att göra thaimat....jo Phai såklart!
Var till min älskade Farmors grav. Det var ledsamt såklart men ändå kände jag mig stark och jag är nu på kvällskvisten ganska "glad" inom mig. En skön känsla av att få prata lite med henne på nära håll.
Jag tänder ljus varje dag och jag saknar min Farmor oerhört. Ibland är jag till och med lite arg.....egoistiskt, jag vet det men hon borde varit här nu när jag behöver hennes stöd som mest.....Vet ändå att hon tänker på mig och hon skänker säkert mig den styrka jag behöver för att klara detta ändå.......
Kanske det är så att jag måste klara mig ur detta på egen hand utan henne...?Har aldrig tänkt så, men så kanske det är?
Who knows.......