Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag tycker att allt är tråkigt och att jag inte har lust.
Jamen det är ju sjukdomens fel!
Jag vill ju ha lust att göra saker, jag vill ha bättre tålamod och inte vara otåligare än min underbara 4 åring.
Jag vill må bra.
Jag får höra väldigt ofta om folk som hamnat "här", här där jag är nu. Inne i en nattsvart depression och som hela tiden säger "jag trodde inte att det skulle hända mig".
Då är frågan. Vem TROR man att det ska hända? Och nästa fråga, vem önskar man att hamna i detta helvete som det är?
Jag tror inte att man måste vara på ett visst sätt, "hon har så många järn i elden" osv. Jag tror att det kan drabba någon, närsomhelst och vemsomhelst.
Frågan är bara hur bra man är att lyssna på sin kropp.
Jag skulle ha "stannat upp" när jag började få dålig mage, eller så skulle jag ha stannat upp när jag började få migrän ofta, ofta, eller NÄR skulle jag ha stannat upp?
Och varför har inte alla andra som gått "in i väggen" inte stannat upp?
Vad beror det på?
Varför lyssnar man inte på sig själv?
En sak vi lärde oss på coachingen (genom jobbet) var att vara sams med sig själv.
Mår man själv inte bra kan ingen annan heller må bra som är en närmast.
Det är ju sant så sant, men varför lyssnar man inte på det då?
Nä, man är hela tiden för fet, törs inte det och det för vad ska "folk" säga och såntdär.
NÄR ska man börja lyssna till sig själv och sin kropp?
Jo, förmodligen när det redan är för sent och man hamnar i träsket.
Jag för min del är ju mest inne på att bli frisk. Självklart.
Jag vill också ha ett datum på när jag är "mig själv" igen.
Det jag är livrädd för är att vakna upp och inse att jag är någon annan än jag var förut och inte den spralliga person som jag är van att vara.
Jag är rädd för att ha en annan identitet än den jag brukar ha.
Jag är rädd för det okända.
Det jag tror är att jag måste gå ur detta med helt andra värderingar och prioriteringar än vad jag hade innan depressionen.
Vad är viktigt, vad kan jag/kan jag inte göra, nåt sånt.
Det är skrämmande, och som jag insett nu.....en jäkligt lång väg tillbaka till livet.
Inlägg
1 kommentar:
Skickar den här till dig:
Majonnäsburken och två koppar kaffe.
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med
småsten och hällde dem i burken.
Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats
för det som är viktigt för dig.
Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om 'golfbollarna' först -
sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän!
Kanske har du hört den förut men den är så bra att den tål att upprepas många gånger.
Kram och trevlig helg!
PR
Betrakta denna berättelse och ta den till er.
Skicka den gärna vidare till en vän eller nära anhörig
som betyder mycket för er.
Skicka en kommentar