Luciatåget

Luciafirandet som gick av stapeln på dagis igår gick över förväntan. Först och främst var jag med, det var ju utomhus så det kändes okej. Sen var ju vår lilla pojke pepparkaksgubbe.
Han kom ungefär i mitten av tåget och såg moloken ut, sen stod han och frös i de tio minuter som uppvisningen varade. Han sjöng lite men stod mest och såg vettskrämd ut (inte undra på, det var ju en masssssssa folk)
Direkt efter när vi hade applåderat kom han gråtande springande emot oss, han var stelfrusen den stackaren. Han grät och grät, Niklas bar in honom och han fick på sig varma kläder.
På kvällen frågade jag honom varför han hade blivit ledsen och han sa att han var kall om händerna.
Vi är iallafall stolta över att han vågade vara med!