Igår var den värsta dagen hittills i mitt liv. Jag mår återigen skit efter att jag har haft en skaplig jul där jag till och med har kostat på mig fler en ett leende.
Dagen idag känns lite bättre än igår men jag har en tomhet som känns helt svart.
Nåt fattas.
Bara att bita ihop och försöka att gå vidare fastän det känns jävligt mörkt.
Tack alla som skänkt mig glädje och tack för uppmuntran.
Ärlig som jag är så erkänner jag här och nu att jag tänkte strunta i livet igår, tack och lov så har jag andra tankar idag. Till och med min psykiater hade säkert varit orolig över mina tankar igår kväll.
Vette fasen hur jag kan sjunka så lågt i mina svackor, jag känner mig helt schitzo....ena dagen skaplig och andra dagen vill jag mer än gärna dra nåt gammalt över mig.
Skumt och för mig jäkligt skrämmande. Tur att medicinen hjälper mig att vara flytande.
Nu ska jag försöka att samla ny kraft och imorrn åker vi ner till stugan. Kommer hem några dagar inpå det nya året. Vi kommer att fira Niklas födelsedag där iallafall.
Gott Nytt År alla.
Jag hoppas att 2010 ska bli ett bättre år. Sämre än pissåret 2009 kan det ju knappast bli.
Kram
2009 års mesta pessimist
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
2 kommentarer:
Kram på dig! Önskar så jag kunde göra något för dig. Hoppas det inte blir några fler dagar som igår. Hoppas det var botten och att du nu klättrar upp igen.
Ha det så bra i er stuga!
Kramar från Lisa
Jag kan som oftast bara hålla med dig i dina kommentarer Lisa.
Hoppas verkligen att det var botten du nådde i går och att du bara klättrar uppåt nu sakta men säkert.........
Många många tusen styrkekramar.
Pernilla
Skicka en kommentar