Stayin alive

Tack Finaste vänner för era omankar.
Mina dagar går ut på att hålla mig vid liv. Ja, det låter dramatiskt. Men, så är det.
Jag har fortfarande ett helvete med andningen. Nån timme på dagen har det varit bättre
och jag har ständig kontakt med min läkare och har en färdigpackad akutväska i hallen.
Kul? Inte speciellt.
Härom morgonen vaknade jag i panik av att inte få luft alls. Numera sover jag sittandes.
Detta tär på mig. Hatar att vara isolerad och maktlös.
Vill jobba, vara kreativ, allt som jag brukar!Nu är jag ett kolli, ett vrak.
Jag brukar annars gnälla över smärta. Det kan man ta tabletter mot.
Nu tar jag tabletter, för att överhuvudtaget få i mig luft.
Enligt läkarna lider jag av svår astma och allergi samtidigt som att jag har en fet
infektion i hela "luftsystemet" (det som de trodde var en propp)
Jag orkar inget annat än att vila och andas. Blir helt slut av att inte göra nåt alls.
Kan inte gå ut. Mår dåligt av luften och hoppas vid Gud att det ska komma "bättre väder" dvs regn, som gör att det blir lite renare att andas.
Nej, jag har aldrig lidit av detta såhär mycket och jag hoppas inte att jag kommer göra det igen.
Idag har jag fått nya mediciner igen och läkaren ville lägga in mig. Det ville inte jag.
Är hemma så länge jag kan men gör inget dumdristigt.
Har orkat skjutsa Davíd till dagis (med telefonen i handen), har hela tiden svimkänslor och tar det väldigt lugnt.
Kommer snart att vara på benen ingen och då blir det blogga av. Nu är jag inget rolig och jag har heller ingen ork att ens skriva. Blir knapert här innan jag är bättre.
Jobbigt för övriga familjen men jag har en underbar man som förstår allvaret.
Bara att härda ut alltså, för oss alla.
Blir bara så ledsen att inte "fungera" normalt.
Trevlig Valborg och Grattis Kungen!