Tänk vad vår lila pojk är förståndig. "Mamma inte pata" och så accepterar han att jag inte får fram ett ljud. Idag har det verkligen varit av och till. De få gångerna jag har använt rösten har den antingen låtit som Darth Vader eller så har jag inte fått fram nåt ljud alls.
Mycket halsmedicin och astmaspray går det åt.
Vi spelade iallafall Bamsespelet imorse, utan att prata, ja ljudnivån här hemma kan man inte klaga på iallafall.
Mamma har sen haft honom hela dagen. Jag har vilat, vilat, sovit och vilat.
Är verkligen totalt slut.
Gnäll? Nej, bara fakta. Så fort jag rör mig svettas eller fryser jag.
Niklas kom hem och åkte sedan och hämtade Davíd.
Jag känner mig som en urusel fru och mamma som bara vill vara ifred, men jag orkar inte och jag kan inte prata!Det enda jag vill är att ligga under en filt, dricka te och lyssna på ljudbok.
Ska jag vara ärlig är det just det enda jag orkar...
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar