Fenomenet katter

Ja, jag hatar katter.
Falska, håriga äckel.
Okej då, jag ber kattägarna om ursäkt...de är ju gulliga när de är små...som alla andra små krokodilungar också är....
Jag är inte bara otroligt allergisk, jag ogillar även när de stryker sig på allt och alla och när de tassar på rentvättade bilar.
Katter får gärna finnas, bara de inte är på min tomt eller ännu värre I MITT HEM!
Flera gånger har vi fått jaga ut dessa falska typer som hunnit smita in när vi vädrat, det är inte kul att få in dessa katthår när man redan har svårt att andas.
Som imorse. När en av dessa kommer IN!
Davíd var HELT HYSTERISK och hyperventilerade och skrek!
Jag slet upp dörren til badrummet och föste in honom där meddans Niklas bokstavligen talat kastade ut djuret ur vårt matrum!
Varför får dessa falska djur ströva fritt? Hundar får ju inte det.
Jag vill inte ha kattskit på min gård!
De senaste dagarna har det luktat piss i vår källare. Jag frågade Niklas om det varit en skunk där, så illa luktade det, men nä, en katt såklart. Värre än en skunk. Skunkar går inte in i andras hus.
Grannens katt hade till och med bitit en annan granne...say no more.
Summan av detta är att Davíd undrar om katter kan klättra in genom stängda dörrar och fönster, han vågar heller inte gå ut och jag får gråa hår av att förklara att de inte vill någon illa.
Vi har ju givetvis inte påverkat honom att tycka si eller så, men eftersom han är rädd för alla djur gör ju inte detta saken bättre av att de kommer in och tränger sig på.
Nä, på med koppel på katter, låt de vara inne eller åtminstone låt de bajsa i sina egna sandlådor.
Ska seriöst köpa en "kattbortjagare" (ljuddosa nu)....borde även skicka räkningen till grannarna...men det är väl att ta i....
:)