Socialtanter och döda katter

Ja, jag gillar inte katter. Men inte så mycket att jag önskar dem livet.
Imorse var det färdigt för vår "matrumsgäst"...han hade helt enkelt "trillat omkull", som Davíd säger.
Vet inte vad som hänt men den låg död vid trottoaren vid granne.
Och nej, det var inte vi. Vi har bara ihjäl råttor i vårt kök:)
Tragiskt men sant.

Idag har det hänt en hel del.
Jag har haft ett givande samtal på jobbet. Är glad att jag numera helt och fullt står för vad jag gör och säger- fullt ut!
Ingen ska kunna komma och säga att jag inte är ärlig.
Känns skönt att ta ansvar över min situation, vart jag än är.
På eftermiddagen var Socialutredarna här. Rapporten för april skall skrivas och vi hade ett möte på nästan två timmar.
Vi var totalärliga där med. Till och med så ärliga att de inte ansåg det viktigt att ta med allt i rapporten. Nu är vi där igen...vi vet hur vår son funkar och vad som är bäst (enligt vårat synsätt...) och nu är tydligen inte min idol, Supernannyn Jo Frost inne.
Nu ska man fostra och göra på ett helt annat sätt.
Tänk att på dagis sa de samma sak. "Så fort vi lärt in en "pedagogisk" sak så ska det vara en annan"
Var ju lika med spädbarn förut. Då skulle barnen ligga på mage och sova, ett år senare skulle de ligga på rygg....
Jaja, jag litar på att vårat omdöme och våra metoder funkar, sen får väl alla andra ha sina åsikter. Som en kollega till mig sa idag..."få vet nåt om adoptionssituationen", jag instämmer!
Vi har jättebra utredare så jag är så tacksam för dem, kanske därför det blir så lätt att prata, känns inte som om det är nån myndighet som knackar på.
En sak till.
Vi berättade att Davíd inte tjatade (inne på leksaksaffären t.ex) De sa då att "Det kommer".
Fel, anser jag.
Varför borde det bli det om man inte vet att man kan tjata....?Det man inte vet borde man heller inte kunna utöva???Har jag fel eller har jag?
Davíd har heller aldrig, hittills protesterat om dagis, klängt sig kvar eller så (och det kanske kommer....?) men varför egentligen? Han vet ju att han måste vara där. På så vis har vi särskilda föräldrar "fördelar". Barnen anpassar sig oerhört lätt till situationer, de finner sig.
De har ju inte haft nåt val tidigare och det "hjälper" väl oss nu.
Godnattkram, nu ska jag sova.