Kär - i kärleken

Jag är verkligen kär. Jämt.
Låter säkert helknäppt (vilket jag ju är...) men jag har alltid varit en drömmare.
I drömmarnas värld är allt rosaskimmer och allt slutar verkligen lyckligt.
När jag är sjuk blir jag sentimental. Jag har lätt för att gråta, och speciellt när man varit tyst i 4 dagar, man känner sig lite ensam.
Davíd och jag satt och tittade i Colombiaalbum (Ko omba, som Davíd säger) idag.
Satt bland annat och läste atlla fantastiska kommentarer vi fick. Vilken kärlek!
Tårarna rann och när jag nu skriver stockar det sig i halsen på mig igen.
Man kan faktiskt vara kär, i en massa saker. Idag var det våra vänner som var kärlek för mig.
En annan sak jag kom fram till är hur mycket min man och barn betyder för mig. Niklas har varit fantastisk och servat mig hur mycket som helst. Davíd, vår lilla ängel, har förstått och låtit mig vara när jag har vilat, fantastiska lilla barn.
Hur kan man älska några så mycket som jag älskar dessa två?
Har frågat Niklas om hur man kan känna en så himla stark kärlek till någon man inte är kär i, för kär är man ju inte i ens barn, på det sättet....
Han hade inte svar på det men känner ju lika som jag.
Det är en fantastisk upplevelse, som bara blir starkare för varje dag.
Vår Colombiaängel är det bästa som har hänt oss. Blir kär i den kärleken bara jag tänker
tanken.
För övrigt så är det vår i luften....och just nu är jag faktsikt kär i.....
Robbie Williams!
:)