Poletten har trillat ned

Idag har jag insett en sak.
Jag är förälder.
Bättre sent än aldrig kanske nån tycker....
Mmmm...så är det.
Det är först när maken kommer hem med lappar om utvecklingssamtal, där det
står "du som förälder kan tänka på..."
Shit!Vem?Jag ?Förälder?
Otäckt!
Ja, bara att inse, man är inte själv barnet i familjen.
En annan sak är att man ju faktiskt har ansvar.....jaha, han måste ha stövlar på dagis..(kom hem megadyngsur igår)....hm...semesterlappen ska fyllas i....kunde vi ha tagit med några "galonisar".....?!
Jaha, det är inte bara att skjutsa och hämta alltså.....?..nähä.
Tur att vi är två om detta virrvarr och tur att vi har ett barn att hålla reda på.
Kan säga. Det räcker gott och väl. Nummer två hade väl förmodligen blivit kvarglömd nånstans....i torkskåpet...
:)