Mitt i veckan

Veckan går fort. Jag har avverkat veckans läkarbesök och kan konstatera att jag är sönderstucken och blå men vid liv iallafall.
Nä, riktigt så illa är det inte men jag har, som ett brev på posten, nu efter min antibiotikakur fått en rejäl svampinfektion. Jaaa, jag vet att jag delar med mig av en hel del men va fasen, kan jag "prata" urinvägsinfektioner så finns det väl inget som hindrar.
Idag har jag dansat. Nä, jag har inte blivit tokigare men jag lyssnar på lite nya dansanta låtar och då är det ju trevligt med en svängom, även utan danspartner.
Mina tankar går annars till HUR jag skall ta mig ur detta. Försöker att sitta ute, lapa sol och få styrka men ändå är förrådet på minus. Fattar inte vad som skall få det att ändra sig. Jag känner mig likgiltig, för allt. Jag bryr mig inte liksom.
Idag har jag glömt att äta, kan gå en hel dag utan att jag är hungrig, ändå går jag bara upp i vikt. Medicinerna säger doktorn. Ja, jag kan ju instämma, jag har ju faktiskt även nästan slutat att äta godis.
Idag ska jag försöka måla lite. Inspriationen är på noll, likaså viljan, och ändå har jag köpt nytt material att jobba med. Jag KAN inte och det är jag rädd för. Jag är fruktansvärt rädd för att jag inte skall kunna skapa mer!
Min identitet ÄR ju skapa. Vet inte vad jag ska göra. Idag har jag tvingat mig att måla lite, jag testar tvångstekniken för att komma framåt.
Går dåligt vill jag påstå. Att måla och skapa under tvång är som att äta surströmming i ett skyddsrum. Det går bara inte.
Jaja, varför klaga. Solen skiner ju idag också,