Har åkt Vasalopp, varit på Kungabröllop 1976 och idag har jag tagit det lugnt och sovit.
Igår vara jag dessutom till läkaren två gånger (jag hinner mycket på en dag)
Skallröntgen och urinvägsinfektion. En schysst kombination.
Hopppas att jag är "normal" på det ena stället åtminstone.
Jag försöker att finna ro.
"Du måste leva" säger min kloka Mamma. Kruxet är att jag vet inte hur.
Hur gör man, och hur finner man vägen tillbaka till ljuset. Våren är på väg och allt jag kan tänka på är om min allergi kommer att slå till i full kraft?
Jag har liksom inga positiva tankar alls.
Jag är ingen vanlig Annika.
Jag är en pessimist som bara väntar på det värsta.
Nu ska jag lägga mig under filten och läsa en bok. Försöka att stressa ner.....kropp och nerver går på högtryck.
Idag går mina tankar till Anna, en tjej som jag inte ens känner personligen men som berör mig så mycket.
Hoppas sa att slutet blir lungt och att resan inte är för lång.
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
1 kommentar:
Å, ett sånt fruktansvärt öde. Läste senaste inlägget i Anna-bloggen, vet inte om jag klarar mer...
Skicka en kommentar