Mamma är hemma

Som jag längtat!
Nu har mamma varit här och vi har alla tre fått vår beskärda del av kramar och kärlek.
Vi är ikväll en nöjd familj.
Niklas är jätteförkyld och orkar knappt hålla sig vaken, men man som han är så är han dels jätte sjuk och dels så sjuk så att han inte vill sova bort hela sjukan.
När jag är förkyld så sover jag nonstop för att bli av med skiten, men vi gör alla olika.
Jag har fått det fetaste största munsåret man kan tänka sig så nåt hångel blir det inte i det här hemmet direkt. Hoppas på att det ger sig så att vi kan så lite kärleksstunder under lovet. Niklas jobbar imorrn sen har vi lov. Stugan hägrar nästa vecka, det ska bli underbart skönt att komma sit, förhoppningsvis har snön smält bort lite.
Vi lånar pappas fyrhjulsdrivna bil för att vara på den säkre sidan iallafall.

Nu är det läsa för Junior som gäller. Han villl ha sin mammatid nu och den bjuder jag ju gärna på såklart!

Tisdag

Ikväll/natt kommer mamma hem. Äntligen.
Jag har aldrig förr längtat efter mamma som jag har gjort denna gång. Sjukt mycket faktiskt.
Ska bli skönt att krama henne imorgon!

Idag har jag besiktigat bilen. Jag var skitnervös, värre än tandläkaren. Niklas lugnade mig igår med att det faktiskt inte skulle skälla på mig och jag trodde honom naturligtvis inte ett skvatt....
De skällde inte men jag fick en tvåa. Den får käre maken ta hand om.
Eller bilverkstan...kanske är bäst så.

Killarna snart hemma nu, vi ska åka till Virsbo. Jag lovade att handla hem frukost åt semesterfirarna och vi passar på och äter "ute-mat" då också, det blir kebab eller nåt.
Sa jag att min bästa Carina var här igår?Tack för besöket, alltid en energikick.Tack.

Bonzo

Luktar illa eller doftar gott, det är frågan.
Igår när jag duschade doftade håret som en sommaräng och idag när jag släppte ut håret (från gummisnodden) luktade det illa. Typ kattpiss.
HUR kan ett schampoo ha den förmågan?

Idag har jag pratat med min läkare i telefonen. I 40 minuter!
Japp, sant.
Det är fördelen med privatläkare, man får en rejäl portion av service och personlig omtanke.
Sa till henne att den nya medicinen inte är så bra. Hon blev lite arg. Med all rätt. Jag är för ivrig. Medicinen har som vanligt en verkningstid på 4-6 veckor, jag har ätit den i fyra dagar....
Hon talade sakligt om att kroppen inte ens hinner ställa om sig till medicinen på dessa få dagar.
Nu ska jag öka på dosen, låter ju galet men biverkningarna kan vara värre vid låg dos än vid normaldos. Nu ska jag äta 2 mg istället för 0,5, man kan ta ända upp till 6 mg/dag, men då ska man vara extremt schitzofren, och det är jag väl inte ännu får jag hoppas.

Nu håller jag på med en söndagsstek, på en måndag, det ska bli kanon.Portersåsen går inte av för hackor.
Min man kommer att bli överlycklig, och kanske min son också som mer och mer tycker om sk svensk mat (typ kött)
Hasta luego

Kväller

Dagen har gått i en rasande fart. Jag lider enormt av denna jetlag. Och jag som inte varit ut på nån resa, än mindre gått över tomtgränsen idag.
Pappa kom hit i morse. Formel 1 säsongen har ju kommit igång och vi är såklart bänkade.
Jag sov visserligen under loppet idag, galet trött.
Sommartid är underbart. Ljust än vid den här tiden.Det kanske är ljuset i mitt liv som är på väg. Hoppas det.
Såsen blev bra igår, men kan bli bättre.
Nu ska jag ta mig en kopp te och mysa med min bästa man.
Kram

Läser andras bloggar

Ja, fick lite kraft att skriva en rad igen. Jag läser ju som sagt var andras bloggar när jag hinner. Hinner? Som om jag hade annat än fri tid nuförtiden?
Kanske borde skriva, "när jag har lust", då kanske det stämmer överrens med sanningen iallafall...
Hur som helst, jag har börjat (idag) att läsa 'Ensamma pappan', om en skilsmässa, eller rättare sagt jag snubblade över den när jag kollade in fina tårtor på expressen/allt om barn.
Snacka om kreativa alster!Konst kan sannorligen visas på många sätt!
Tillbaka till ämnet.
Denna pappa (har läst bara lite, skall fördjupa mig senare) skrev om hur han och hans exhustru hade förstört sitt äktenskap genom att dra fram gammalt skit i dagsljuset.
Ja, nu är jag ju inte världsbäst på förhållanden men Niklas och jag är ju inne på vårt 11 år tillsammans varav 6 år som gifta, så...
Vårat knep är att PRATA och att från början ha bestämt att det som varit har varit. Varför dra upp gamla förhållanden i det nya?
Vi har aldrig gjort det och vi är lyckliga fortfarande!
Gammal skåpmat skall förbli gammal skåpmat. Släng det gamla åt helvette för att tala klarspråk!
"Ring in det nya" som Malmsjö säger på nyår!
Jag tycker att det är ett kanonbra tips, prata om det som man har i det nya, skit i gammalt (det var ju inte ett vinnande koncept ändå ju...)
Vad vill man få ut av livet? Sträva framåt, inte bakåt.
(Herreguuuud vad positiv jag är nu då.......)
Jaja, det var ett tips på om hur man kan ha (eller inte ha det iallafall)
Kram!

Lördag

Helg igen.
Idag ska vi laga mat tillsammans. Niklas och jag ska göra EGEN Bearnaise sås!
Ska tydligen vara enkelt sålänge den inte spricker.Jag vet inte, jag har aldrig gjort någon sån sås förut, förresten jag är skitdålig på att göra sås överhuvudtaget.
Min medicin funkar inget bra. Har biverkningar så det står härliga till men det är en billig fylla, man blir liksom fnissig när man tagit den. Jaja, baksmällan är väl huvudvärken då...
Annars gör vi "ingenting" idag. Niklas har städat förrådet och jag och Junior har vilat och vi går fortfarande i slapparkläder, skönt.
Våran övertalning om att få honom att byta sovrum med oss går inget vidare, men jag är jäkligt trött att höra på 'Musses Klubbus' nu så det blir väl så att han får en egen TV ändå på nåt sätt. Det ska tilläggas att vår TV har en central plats mitt i huset så man kan inte göra nåt för att undvika TVn när den står på.
Kan bara inte fatta att han kan se om och om på samma film, men han klappar händerna och skrattar så, det är väl bra då:)
Nu längtar jag rejält efter min mamma som är på Teneriffa. Skönt att de kommer hem snart. Hennes stöd är ovärdeligt.
Nu ska jag vara en bra hustru och servera min man en fin whisky!

Grejer

Nu händer det saker. Jag skall få ECT, elchocksbehandling.
Äntligen.
Niklas var idag med mig till läkaren och han insåg nog likasom hon nu att jag inte orkar mer.
Jag har inte varit tydlig nog, kämpat emot, för att vara "stark" och inte erkänt hur jag egentligen mått.
Nu blir det ECT, även fast jag tar det den långa vägen. Jag vill nämligen inte bli inlagd igen, eller även fast jag kanske vill, för att det ska gå snabbare, så vill verkligen inte Niklas det. Hes worst nightmare, tydligen.
Det gick upp för mig om att han mår ju pissigt och drabbas minst lika mycket som jag i detta. Vad händer om han klappar ihop????
När jag talade om att jag var "suicidal", självmordsbenägen, då först fattar folk att det är på riktigt.
Det var skönt att ha honom med dit iallafall.
Alla prover är klara och psykiatikern har kollat med medicinläkaren så att det inte stöter på patrull i mina andra, parallella utredningar. Det gjorde det inte.
Jag fick också två nya mediciner i utbyte mot andra. Tvivlar på dessa men värt att testa meddans jag väntar på ECTn.

Idag har deklarationen kommit. Jag får tillbaka tre papp innan avdragen, har redan fixat ihop alla papper så det är bara att skicka dem vidare till dom som kan nu. Jag gör ju inte den själv direkt, men jag kan stolt säga att ja, jag har deklarerat idag. Klart Krylbo.

Nu väntar jag på lill-Acke som skall bli hemskjutsad av Farmor. Hoppas de kommer snart, jag gillar inte att vara själv på kvällen när det är mörkt.
Niklas är iväg med hens polers på middag. Kul!
Davíd är förresten en fena på Super Mario Bros (det gamla, anno 1985) efter att bara ha spelat en dag!Den rackaren kommer att bli duktig, så lättlärd som han är.
Är övertygad om att jag får dyngtorsk av honom snart!

Ångest

Jag säger som Bergman. Jag har sån ångest.
Det är ett skit att ha ångest och jag vet inte varför jag har det eller varför. Det bara sitter i min kropp. Ångest, oro och depression. Helst av allt skulle jag vilja fly från min egen kropp. Det är den närmaste beskrviningen jag kan komma på.Nåt kliar och det vill man till varje pris få stopp på, det kliar på ryggen, men når inte och men har ingen som kan hjälpa till. Hur mycket men skriker eller springer så finns det där.I sin egen kropp. Fast liksom.
Tankarna förr var hur jag skulle få allt att funka och hur jag skall hantera denna sjuksom, tankarna nu är mer inriktade på - ingenting.
Jag vill inte, jag kan inte, jag tycker inget är kul, jag känner mig likgiltig och tom. Jag finns här men ändå inte.
I och med alla turer har jag flera gånger undrat vad som får mig att stanna. Just nu överväger livet men jag har fler och fler dagar där andra sidan är mer värt, för att slippa, för att göra det enklare för många.
Tankar än så länge, och jag antar att ingen kan klandra mig. Jag är trött, mycket trött.

Niklas har det skitjobbigt just nu med mig. Jag bara ÄR och kan ligga apatisk och stirra i taket när han kommer hem, jag orkar liksom inget annat.
Dav+id märker inget mer än att jag alltid är trött, även fast han förstår mer än vad vi tror så är han en glad unge ändå.
Jag önskar bara att Niklas hade nån att prata med, att han fick ventilera och prata.Framförallt att han gör saker, imorrn ska han ut med jobbet. Kul och nyttigt för honom.JAg önskar honom gott i detta, jag hopppas att han ser SIG i denna kris, men tyvärr inget jag mer kan påverka.

Fasader

Jag tror jag har världens segaste dator just nu.
Niklas har hjälp mig med sladden (nej vi har inte trådlöst...)så nu sitter jag i sängen och bloggar.Skönt, men som sagt var en seeeeg bärbar dator.
Men, det var inte det jag skulle blogga om idag.
Dagens ämne är fasader.
Hur man på ett enkelt sätt kan skaffa sig en snygg fasad som ser oerhört bra ut utåt.
Många känner nog igen sig, inte minst jag. Jag kan känna mig och se "jättesjuk" ut, men med lite smink ser man helt plötslig "normal" ut igen. En fasad helt enkelt.
I vår familj har fasaden alltid varit viktig. Hur det än är/har varit så skall en schysst fasad visas utåt.Pappa kan ha supit i flera dagar men ända är "allt bra".
Så är det lite nu med, ja förutom att vi dricker sprit då. I vår familj har vi en bra fasad som faktiskt är lika bra om man skrapar lite på den också.Vi har ett stabilt förhållande alla tre och det är skönt.Vår fasad är oftast lika stabil som den också är men nu när jag är sjuk visar sig även vår svaghet, att inte orka.
Vi är alla tre trötta och slutkörda av min sjuksom så lite svajigt är det, trots att vi ändå är stabila.
Jag själv däremot är värre än Svaj-Harry. Jag är bara en illusion.Skrapas det lite på min yta faller fasaden i bitar. Jag känner mig som ett pussel som inte är fullt. Det fattas bitar och skrapas det så faller bitar av, färgen flagar lite skulle man säga.
Jag gillar det inte. Jag har alltid varit emot fasader och ytor.Bara ett snyggt skal och sen tomt liksom.Jag är mer för äkthet. Skit samma om man visar sin sårbarhet, bara visa vem du är. Vad kan hända?Jo, man får se den osminkade sanningen och för att visa den krävs en massa mod.Min fasad är inget att skryta om, inte min insida heller men jag hoppas att jag har mer insida än utsida iallafall.
Jag hoppas själv att jag någon gång skall vara så modig att jag törs visa mitt hela JAG. Utan fasader, utan att göra mig till.OCH att bli älskad för den jag är.

Upp och ner.....

ner och opp...grisen gal i granens topp.
Mina dagar har varit upp och ner. Igår var jag skapligt pigg och vi tog en vända till kusinfamiljen för att gratulera Anna och för att spana in lilla Wille, nykomlingen som bara är fem dagar gammal.
Kul att se dem och få lite distans till vardagen. Jag hade en fruktansvärd huvudvärk när vi åkte hem och sov i bilen.Kvällen gick i rastlöshetens tecken som alla andra kvällar.
Jag är oerhört rastlös på kvällarna, då har jag det som absolut jobbigast.
Idag har vi handlat och jag har ätit tårta. Min mammas man fyller 60 idag och jag passade på att hinka i mig lite tårta. Gott.
Niklas har städat av altanen för att njuta av de +11 grader som varit idag.
Jag har tagit reda på en beställning. Det gör ont. Ont för att jag inte har någon lust alls. Funderar på att backa lite, "lägga mig på is" ett tag. Vi får se.
Nu är det dags för middagsmat.Niklas lagar, jag är en sidekick dagen till ära.
Sköööönt.

Headlines

Inte direkt men......
Här händer inte mycket förutom att jag tänker en hel del.
Min psykiater har sagt att jag ska försöka att skingra tankarna så att jag inte hamnar i ett "paniksyndrom".
När jag mår (bättre eller sämre) ska jag fylla i ett papper, en sk skattningsskala;
MADRS Självskattning
Man kryssar i hur man mår och HUR jobbigt saker och ting är. Jag fyllde i en igår och då på förmiddagen hade jag 47p. det är HÖGT.Fyller jag i en nu kanske jag har gått ner några poäng. Detta är hur man har mått de senaste tre dagarna.Ganska intressant, och så är man ärlig också, mot sig själv.
Denna skattningsskala jobbar vi utifrån, läkaren och jag.Det är ju den enda värderingen som finns och den som vet hur jag mår bäst är ju jag själv.
Jag bad min mamma fylla i en sån en dag, hon hade under tio..........men så är ju hon frisk också.
Det händer inte mycket runt om mig annars just nu. Davíd mår bra och är på bra humör, Niklas likaså fast ganska trött. Jag vet att det beror på mig.
Hoppas bara att han kan tänka bort mig lite nu och då för att avlasta sig.
Nu ska jag äta lunch, idag blir det paj.

Mitt i veckan

Veckan går fort. Jag har avverkat veckans läkarbesök och kan konstatera att jag är sönderstucken och blå men vid liv iallafall.
Nä, riktigt så illa är det inte men jag har, som ett brev på posten, nu efter min antibiotikakur fått en rejäl svampinfektion. Jaaa, jag vet att jag delar med mig av en hel del men va fasen, kan jag "prata" urinvägsinfektioner så finns det väl inget som hindrar.
Idag har jag dansat. Nä, jag har inte blivit tokigare men jag lyssnar på lite nya dansanta låtar och då är det ju trevligt med en svängom, även utan danspartner.
Mina tankar går annars till HUR jag skall ta mig ur detta. Försöker att sitta ute, lapa sol och få styrka men ändå är förrådet på minus. Fattar inte vad som skall få det att ändra sig. Jag känner mig likgiltig, för allt. Jag bryr mig inte liksom.
Idag har jag glömt att äta, kan gå en hel dag utan att jag är hungrig, ändå går jag bara upp i vikt. Medicinerna säger doktorn. Ja, jag kan ju instämma, jag har ju faktiskt även nästan slutat att äta godis.
Idag ska jag försöka måla lite. Inspriationen är på noll, likaså viljan, och ändå har jag köpt nytt material att jobba med. Jag KAN inte och det är jag rädd för. Jag är fruktansvärt rädd för att jag inte skall kunna skapa mer!
Min identitet ÄR ju skapa. Vet inte vad jag ska göra. Idag har jag tvingat mig att måla lite, jag testar tvångstekniken för att komma framåt.
Går dåligt vill jag påstå. Att måla och skapa under tvång är som att äta surströmming i ett skyddsrum. Det går bara inte.
Jaja, varför klaga. Solen skiner ju idag också,

Astrött

Min dator har kraschat. På riktigt.
Jag känner mig mer än handikappad och iner plötsligt att det finns ett liv utanför bloggar, web och mail.
"Det" finns, liksom!
Jaja, jag lånar makens dator (vi slåss om den...) och jag hoppas på att den bärbara datorn kommer fram nu, om inte annat så att jag kan skriva lite på boken.
'Vänner'-kväll.Fint.
Grattis till Wille som kom till världen igår!

************************************************************
************************************************************

Anna - som jag nämnt tidigare har nu blivit en ängel.
Tänk att en människa man inte känner gör ett sånt avtryck.
Jag har fått mig en rejäl tankeställare om hur livet snabbt kan ändras.
Nu tror jag att hon fikar med min Farmor i himmelen.

Lördag

Idag har mamma tagit med sig Davíd och kusinen Sebastian till badhuset. Jag är förtfarande asförkyld och hängig som bara den och har sovit på dagen. Niklas har fixat tak i Virsbo.
En skön dag med många barnskratt ekande mellan väggarna.
Ungarna jagade varandra hela tiden och lekte hur fint som helst efter badet.
Nu är det dags för mig och mina regler i melodifestivalen. Niklas bara suckar och konstaterar att han samtidigt hinner vika tvätt tillsammans med låtlyssnandet.
Jag kom precis på att jag är 36 år.
Dagens händelse.

Dator funkar igen

Åhh, en fredagkväll med dator. Vad är väl en bal på slottet....?
Tysta fredagar, det är nåt det.
Det blir en tidig kväll för en sjuk(are) Annika

Kanske FÖR ärlig

Här kommer ett helt ärligt inlägg. För de som inte tål ärlighet, läs inte vidare.
Japp, gårdagens saltupplevelse var en häftig grej. Ännu häftaigare var den slempropp som kom ur min näsa några timmar senare.
Jag kan bara säga UÄCK och konstatera att näsan (ena sidan) är TOM. Rensad kanske man skall tillägga.
Kommer varje saltrum att medföra detta så är jag fri från allt efter några gånger. Kan man våga hoppas?
Vem vet, allergin kanske försvinner helt?
Lucky me isåfall.
Idag däremot känner jag mig hängigare än nånsin och febern har tilltagit från och till, pratade med doktorn (jag snittar på 3 ggr/vecka nu som jag har någon kontakt med nån läkare) Fick lite nya mediciner och hostmedicin.
Nu vill jag bli av med min förkylning.
Behöver jag säga att min dator kraschat(trots hjälpen igår, TACK) och att stolen i bilen har pajat? Har nästan suttit på golvet och kört idag.
Och HUR ska det bli med en fredagkväll och BARA EN dator????
Katastrofy!
Idag ÄR det mer än motigt.

Sjuk men salt

Jag är lite piggare idag men har fortfarande feber och är sjuk.
Värdelöst verkligen, men men, det är ingen total däckning så jag är glad att det "bara" är en förkylning.
Dagens pass i saltrummet gjorde gott!
Det kommer att bli fler sånna tillfällen och jag tror att det är kanon när jag inte är förkyld i näsan.
Nu känner jag mig väldigt salt och smakar salt också.
Jag hade bara underkläder på mig så hela jag är salt, vilket är bra för både kropp och kanske för själen.
Allt man kan göra för att må bra ska man ju unna sig och detta var ett sånt tillfälle. Jag känner mig tillfreds idag, avstressad liksom. Bara det gör det hela bättre.
Bara att konstatera, det mesta med salt är underbart (och bevisat gör nytta!!!!!)

Feber

Värdo. Jag är sjukare. Jag har feber och feta infektioner.
Imorrn hoppas jag att jag är så osvettig att mamma och jag kan fullfölja vårt inplanerade.
Ett pass i saltrummet.
Saltrum, vad är det?
Jo, man sitter i ett rum, som en bastu ungefär fast utan värme och så är det fullt med salt, ser ut som en igloo.
Där sitter man och andas in saltet i 40 minuter och det sägs skall hjälpa mot flera av mina sjukdomar, b la astma.
Ska bli kul att testa det iallafall.
Nu är det nattning av bästa och finaste pojken och sen blir det en tidig kväll för mig och maken. Vi är båda aströtta. (trots att min dag började 15:15)
Kram

Dagarna går

Har åkt Vasalopp, varit på Kungabröllop 1976 och idag har jag tagit det lugnt och sovit.
Igår vara jag dessutom till läkaren två gånger (jag hinner mycket på en dag)
Skallröntgen och urinvägsinfektion. En schysst kombination.
Hopppas att jag är "normal" på det ena stället åtminstone.
Jag försöker att finna ro.
"Du måste leva" säger min kloka Mamma. Kruxet är att jag vet inte hur.
Hur gör man, och hur finner man vägen tillbaka till ljuset. Våren är på väg och allt jag kan tänka på är om min allergi kommer att slå till i full kraft?
Jag har liksom inga positiva tankar alls.
Jag är ingen vanlig Annika.
Jag är en pessimist som bara väntar på det värsta.
Nu ska jag lägga mig under filten och läsa en bok. Försöka att stressa ner.....kropp och nerver går på högtryck.

Idag går mina tankar till Anna, en tjej som jag inte ens känner personligen men som berör mig så mycket.
Hoppas sa att slutet blir lungt och att resan inte är för lång.

Utanpå

...syns inte hur man är inuti.
Man kan inte resa bort från sig själv.
Mycket kan sägas om själens spratt.
Jag kan tyckas se "normal" ut(hur ser man ut då?)på utsidan meddans mitt inre är mer kaos än vanligt.
Det är det som är så läskigt, att ingen kan se själen.
Tänk om vi kunde läsa av själen hos varandra, vad mycket mer medkänsla, empati, förståelse och kunskap vi skulle ha då.
Kanske kunde vi hindra självmorden, kanske kunde vi "se" mer, både det vi tycker är bra och det som vi känner oss obekväma med.
Detta är ingen bekväm sjukdom. Den är pissig. Folk lider, jag lider. Mina vänner vet inte hur de skall göra, min familj är maktlös och jag står som en åsna mellan att gå min "egen väg" eller att vara "bekväm".
Det ÄR jobbigt att ha folk omkriing sig i denna sjukdom, man vill bara vara själv.
Niklas hatar detta.
Detta gör mig inte friskare, men jag förstår honom fullt ut. Jag är ju också trött på detta.
Än så länge har jag provat 17 olika mediciner parallellt och samtliga har verkningstid mellan 3-8 veckor och inget hjälper.
What to do?
Kan jag säga att vi är mer än maktlösa......OCH jäkligt trötta på allt....
Är det konstigt att man tröttnat?

Jag är...

...förbannad!
HUR kan Neo åka ur Melodifestivalen?
I-lands problem,jag vet, men sur är jag.

Egenskaper

Jamen det har vi väl alla, och tro det eller ej så är vi VÄLDIGT bra på att tala om våra negativa egenskaper för talar vi om något positivt så skryter man ju....Ja, ni vet hur det är!
Jag har iallafall en bra/dålig egenskap.
Jag är förbannat envis och kan vara långsur....eller inte sur heller...lång-vrång. Trotsig liksom.
Tänker inte på nåt speciellt bara på att min Farmor också var likadan. När min Farfar hade sågat bort grenarna på en gran (så att den såg ut som en tall, detta var en rkitig "Disneygran") så pratade hon inte med Farfar på sex veckor.
Jag är likadan. Jag kan vara extreeeemt vrång.
Har många gånger försökt att ändra det till en positiv egenskap, att sluta äta godis m.m, men tyvärr så funkar den magiska formeln inte då......
Besviken....jag som ÄR en riktig trollpacka....hm...borde ju funka ju.

Insnöade

Japp, bokstavligen talat.
Ja, vi är hemma igen och hade vi inte varit hemma nu hade vi inte kommit hem förräns till våren, när snön smält.
Jag har aldrig varit med om så mycket snö!
Vi var inne i stugan, kunde inte gå ut, eller ville inte i det busvädret som var
Så, sportlovet blev inte alls vad vi väntat oss.
Jag mår superdåligt och har varit hos läkaren igen.
Niklas är trött, och jag kan inte annat än att hålla med honom.
Svårt att ha en fru som är sjuk i huvudet.