Söndag 14 juni

För ett år sedan idag hade vi landat i Colombia.
Nervösa och med spänd förväntan om att bli en familj!
Nu, ett år senare sitter vi här och är tre!
Helt ofattbart!

Niklas och jag har pratat om det idag, om hur vi gjorde, hur det kändes osv....
Vi trodde ju till exempel att det bara var båg detta med "höjdsjuka", men ack vad vi bedrog oss!
När vi landade sa vi båda att det inte var någon match....vi sa detta direkt åt Martha och hon sa bara "Wait....you have to take it easy a couple of days"
Vikingarna från Sverige trodde inte ett skit på det....förräns vi installerat oss på hotellet...Då kom det. Vi trodde vi åkte båt, var skitfulla och att det satt en översminkad finska i baren....
Det var höjdsjukan och inget annat. Huvudvärken kom sen.
Jag mådde allt annat än bra i Bogotá, men å andra sidan är jag "sjuk jämt" enligt min man (som aldrig är det...)

På torsdag firar vi vår ettårsdag!
Vi kommer göra det utan mycket pompa och ståt men vi pratar om det och Davíd frågar hela tiden om när tårtan kommer...och då äter han inte ens tårta....:)
Vi försöker hålla Colombiatiden vid liv och jag pratar även så mycket spanska jag kan med honom hemma....så att han inte tappar orden han hade. Vi tycker att det är viktigt med Davìds ursprung och har även tagit upp detta på dagis så att de ska få in det i deras tänk också.

Jag tycker det är skönt att blicka tillbaka. Just nu har jag svårt med närminne...Kommer inte ihåg vilken dag det är eller vad jag gjorde igår, för en timme sedan och liknande. Glömmer hela tiden bort. Enligt läkaren är det helt normalt att jag är så här....(jaha, okej?)
Känner mig också irriterad på mig själv för detta. Jag är lite av en kontrollmänniska och får nu bara gilla läget att jag glömmer det mesta.
Lappar överrallt för att veta vad, när och hur och varför.

Idag är vi sjuka. Niklas har ont i ryggen, jag är som jag är plus förkyld och den lilla krabaten har legat hela dagen, dunderförkyld och hostar.
Man skulle kunna sammanfatta detta blogginlägg med ett ord jag använde mycket förra året
i samband med att allt var så overkligt...
Det är sjukt - bokstavligt talat.