söndag 28 juni 2009

26 juni förra året


Avresedag mot Bogotá.
Vi vaknade i god tid, fixade pckningen och på väg till fruskoten lämnade vi över "en större summa pengar" ( i deras mått mätt) till vår städerska Maria.
Vi var så otroligt tacksamma för henne!
Varje dag kom hon och städade...ja, det var ju hennes jobb, men hon tog sig tid att prata med Davíd. På slutet var de riktiga kompisar och man såg hur han levde upp när hon kom!
Jag skrev ett brev att hon förgyllt vår sons dagar i Medellín och så gav vi henne pengar. Hon blev såklart jätteglad!
Alla andra i personalen pussade på Davíd och flera var ledsna, många gav korstecknet och välsignade honom.
Både Niklas och jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna.
Jorge hämtade upp oss för att ta oss till flygplatsen.

San Diego Flygplatsen i Medellín ligger ca 3 mil utanför och för att ta sig dit måste man stiga upp från 1500 m till 2200m över havet. Jag hade Davíd i knäet, det var varmt och jag började må dåligt.

Självklart var vi nervösa över att flyga med honom, han blev mäkta imponerad över alla "aviones" på flygplatsen....och han frågade hundra gånger "Vamos avion?", när vi skulle åka......
Min huvudvärk ökade.....

Vi tar det lugnt innan det är dags för ombordstigning.
I Colombia går alltid barn först, aldrig att man behöver köa...nånstans!
Kungligt!

Flygresan gick bra, det enda han knorrade över var att han var tvungen att vara bältad.
De förklarade och sen var den saken ur världen....
Väl framme i Bogotá (den högra bilden) hade jag sån migrän att jag knappt visste vart jag var....
Tabletterna låg i resväskan och jag tog direkt när vi kom fram.
Martha och hennes dotter hämtade oss och jag var såååå illamående.
Till Zuetana (hotellet)var det en halvtimme med bil och med Davíd i knäet, varmt så blev det värre.
När vi sen stannade i en preccession, en polisbegravning, med hundraförtielva bilar i kortege
kunde jag inte hålla mig. Jag slängde mig ut ur bilen och spydde....bredvid preccessionen.....
Folk tittade.....
Resten av den kvällen kräktes jag nonstop.
Davíd och Niklas fick roa sig på egen hand.

Inga kommentarer:

Ängeln

Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig

Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig