19 juni 2008 - idag fast förra året

Förra året vaknade vi spända på hur dagen skulle bli. Skulle vår son skrika sig genom dagen eller hur skulle det gå?
Vi väckte honom vid 07 och han bara låg och tittade på oss.
Han fick lite yoghurt och det märktes att det är en helt annan fostran i Colombia än hemma. Vi satte på honom en haklapp.....han blängde surt och undrade vad det var för något, så efter att ha lagt en handduk i knät på honom åt han drickyoghurt med sked utan att spilla!!!
Niklas och jag såg ut som fågelholkar och bara gapade. Äta utan att spilla!Va?!!!

På morgonen åkte vi till ett köpcentrum med Jorge och Martha och köpte pyjamas, skor, yoghurt, juice, kex m.m
Denna dag var supervarm verkligen!
Vi åkte vidare till domstolen där vi skulle skriva på de första dokumenten.
Rocio, vår underbara advokat mötte upp oss.

Bamsen bar han med sig överrallt och den var verkligen skitig!
På eftermiddagen somnade han utmattad och vi fick pusta ut. Jag kan säga såhär, Niklas och jag var ju på helspänn hela tiden så när han väl sov så uppdaterade jag Resdagboken och Niklas vilade.

Det viktiga var ju att vi båda fanns på plats om han vaknade. Han hade verkligen full koll på vart vi var och pratade en hel del som vi inte fattade nåt av....
Denna dag var det inga problem med att "chi-chi" (kissa) och popo (bajsa)
Han var blöjfri från före två års ålder.
På kvällen gick han runt med badringen. Han hade ingen aning om vad det var...
Vi fick Davíd att sova vid 20, då hade han skrikit sig till sömns.
Sliter och drar i oss att se all denna ångest.
Annars var denna dag bättre känslomässigt.
På kvällen åkte även Martha tillbaka till Bogotá och vi fick klara oss själva....
Spooky!
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;

Ur Resdagboken 19 juni 2008

Från: Anna
Hej på er!!!! Skönt att höra nåt från er...och ett stort GRATTIS till er lille Davíd!! Jag tycker att det är bra att han reagerar på vad som händer, det visar att han inte "går med på vadsomhelst" direkt, han lär snart känna er och vet vilka ni är, att ni är mamma och pappa och inte kommer att försvinna och att det är ni som gäller...
Lycka till och ta det lugnt!!!massor av kramar!!//kusinfamiljen