Snöig måndag

Idag fyller "Moster Kinina" år!
Grattis!
Snön vräker ner!
Idag har dagisinskolningen gått in i en ny fas. Junioren blev lämnad en kort stund.
Kan tänkas fånigt att vi inte vill lämna honom ännu men det är otroligt lätt (när det "går bra") att tro att han är trygg i alla situationer. Det är han INTE.
Han har ju faktiskt bara haft en mamma och en pappa i ett halvår.
I många fall där vi tror att han är trygg så är han inte det och vice versa. Det är jättesvårt att veta när det är dags för saker och ting.
Många gånger under detta halvår så har vi varit alldeles för ivriga och tyckt att han varit redo för både det ena och det andra, sedan har det visat sig att det inte alls var så.
Det kan visa sig på humöret, på sömnen och på en massa saker.
Nu har vi lärt oss att vara ytterst försiktiga, allt för att Davíd ska få den stabila grund vi vill att han ska ha.
Naturligtvis har vårat tänk om vissa saker fått ändras från hur det var i början, vi har läst en massa också och tar åt oss av det som vi vill och tycker är bra, det som stärker vår tro på hur saker och ting ska vara.
Vissa saker får man backa på och annat kan man utveckla ytterligare.
Det är ju faktiskt inte bara för Davíd som allt är nytt. För oss är ju allt nytt också. Det är inte "bara bara" att bli förälder (till en treårig dessutom) För mig är det en känslomässig berg och dalbana fler än vid ett tillfälle i månaden, det är trixigt att "hinna med" själv.
Ibland måste man tillåta sig själv att stanna upp och reflektera.