Glömde....

...skriva om första lämningen.
Jag gick när han skulle äta. Han satt och åt när jag gick och när jag kom tillbaka så gick jag till personalrummet. Efter tio minuter kom en Fröken och hämtade mig då han blivit "orolig".
(han hade sett min jacka och mina skor när han skulle hämta Bamsen ur Kånken inför vilan efter maten)
När jag kom tillbaka in på avdelningen satt han i hallen med ett krampaktigt tag om Bamsen och var gråtfärdig. Han hade sett mina kläder och sagt "Min Mamma"........
När han såg mig svämmade tårarna över.
Hjärtskärande att vara mamma i en sån situation!!!
Jag fick hålla om honom och han grät lite och sen så släppte han mig inte ur sikte.
Hela eftermiddagen har han varit väldigt "föräldrig", kramat mig och Niklas i massor.
Jag tog ett "allvarligt prat" med honom och förklarade att mammor och pappor lämnar och hämtar på dagis, övertygade honom att mamma och pappa alltid finns kvar. Tror att han förstod vad jag menade med det. Vi får se imorrn om det blir lika traumatiskt för honom.
Hoppas INTE det. Både för hans och min skull.