Anknytning

Jag grubblar mycket över vissa saker.
Just nu är det för att Davíd har varit oerhört pappig under "jullovet" och det är inte för att missunna Niklas något utan för att jag är "inte" hela tiden.
Vissa dagar har jag gjort test och tar inte jag i honom så kommer han heller inte till mig
och sånt finner jag väldigt jobbigt.
För mig kan påklädningen på morgonen vara den enda gång jag får hålla i honom meddans
Niklas låter honom klä på sig själv (han klänger ju på honom hela tiden)
Självklart så vill han då inte heller att jag ska hjälpa honom med kläderna, han är ju i en "kan själv" ålder.
Jag vill nog FÖR mycket, men jag är van att vara en känslomänniska och jag tycker om närhet
och när inte Davíd vill ha min närhet så får min "bekräftelse-del" sig en törn såklart.
Niklas är en hjälte. Från dag 1 så har Davíd varit oerhört stolt över att ha en pappa.
Vi är jätteglada för att det är så och tror att allt kommer att gå bra framöver.
Jag hoppas att sånt här löser sig nu med att han ska börja inskolas på dagis, där är han inte nummer ett hela tiden (antar att man kan skämma bort barn med kärlek också...)
Åldern är ju ett annat problem nu (att vara 3 år är ingen höjdare har vi märkt), men för varje dag så blir han äldre och trotsen växer väl bort (får vi hoppas.....)
(För er som ännu inte har treåringar så är det bara att säga grattis. Ni har det "bästa" framför er....;)

Nu har jag satt in alla foton från Colombia!
Det blev fem och ett halvt album!
Vi har pysslat hela familjen och nu ska det bara skrivas (det kan jag öra i sängen eller vart som helst) Skönt att få allt insatt iallafall!
Nu ska vi kolla på Emil en stund!
:)