Frågan om man gör rätt eller fel har vi ställt oss många gånger sedan vi blev föräldrar. När kan vi göra si och när kan vi göra så, får det konsekvenser eller händer inget speciellt?
Flera av gångerna har vi haft tvärfel i vårt agerande saker har gått bättre än väntat, men många gånger har vi varit oförsiktiga, då när vi istället varit positiva och det gått år skogen. Vilket sedan fått konsekvenser efteråt.
Inskolningen på dagis är ingen lek.
Att skola in är inget jag har rutin på eller har läst mig till nåt speciellt. Jag har naturligtvis hört att det kan vara trassligt även för biologiska barn. Att skola in ett adopterat barn på drygt tre år är ingen lek.
Återigen får jag hela tiden påminna både mig själv och omgivningen att han bara haft familj, en mamma och pappa i sju månader. Före det har alla han litat på och fattat tycke för slitits ifrån honom. Det sätter sina spår i en liten treåring.
Även fast inte vi vet vad han kommer ihåg så är det jobbigt. Asjobbigt.
Vi märker, och då främst jag som är med honom hela tiden, att han mår dåligt nu och då.
Det är ingen höjdare att se sitt barn gråta för att han är rädd att inte mamma och pappa ska komma tillbaka.
Extra, extra försiktiga måste vi vara.
Det gäller att hela tiden övertyga honom om vi kommer tillbaka, att jag verkligen kommer och hämtar honom från dagis. Detta är ingen lätt grej, men med dagispersonalens hjälp ska det nog gå. De är fantastiska och vi har ett kanonbra samarbete. För deras del är det också viktigt med att hela tiden upprepa att mamma kommer tillbaka även fast jag lämnat dagis bara korta stunder.
Givetvis tär detta på mig som förälder och även på Niklas som ser det också.
För mig gäller det att vara överdrivet positiv när han är livrädd.
Vi vet ändå att det blir bättre för varje dag som går. Han får förtroende.
Jag är så himla glad att vi valde denna långa inskolning. Hoppas bara att tiden räcker till för att göra honom trygg, annars får det bli plan B.
Davíd är det viktigaste vi har.
Hans trygghet kommer i första hand, före allt annat.
Inlägg
2 kommentarer:
Du och Niklas är underbara glöm aldrig det!! Ni ger David all kärlek och det kommer att ge fina resultat även om det kan ta tid. Men vad är tid i en fråga om trygghet. Låt det ta den tid det tar. Men kom ihåg att ni gör det bästa ni kan för david och ni är UNDERBARA.
Stor kram från oss i norr *puss*
Säger som föregående, låt det ta den tid det tar.
Inskolning är jobbigt för alla, mina barn hade dock varandra och började samtidigt coh det gjorde det lite lättare, så ja ghar inga goda råd att ge dig, annat än låt det ta den tid som behövs.
Skickar en liten kram
Skicka en kommentar