Söndag - inte vilodag

Idag har jag verkligen gjort ett dagsverke (som jag säkert kommer att få "sota för" imorrn)
Har sågat på förmiddagen så nu är jag riktigt sams med bandsågen igen, det känns skönt. Vore väl fasen om jag inte skulle kunna få tillbaka förtroendet för den igen!
Nu har jag sågat ALLT och inser att jag KAN! Det känns otroligt skönt. Niklas hade en liten såg-lektion och det gav oerhört bra resultat!
Passar på att såga när det är någon hemma, skulle olyckan vara framme är det ju kanon om nån kan skjutsa...
Davíd och pappa har således fått en halv dag för sig själva, jag tror det är nyttigt att han inte bara får "mammatid". Jag å andra sidan har blivit serverad både kaffe och mat, känns lyxigt att inte ens behöva tänka!
Under tiden jag stod och sågade kände jag närvaro och såg en skugga bakom mig.
Nån som hade koll på mig. Jag är övertygad om att det var Farmor.
(Niklas tror INTE på "spöken") Jag tror på vissa väsen.
För några dagar sedan var jag nämligen till pappa och hämtade en låda med "Farmorgrejer", brev, betyg och sånt.
Som om jag inte haft nog dryga veckor med många känslor så har jag dessutom gått igenom detta, lite i taget. Det är tungt.
Saknar Farmor förskräckligt mycket.
Jag är övertygad om att hon håller koll på mig och speciellt nu när jag läst mycket om henne och sett alla hennes fantastiska betyg bland annat från utrikesministerfamiljen Sandler som Farmor jobbade åt. Fantastiska vitsord - men så var hon ju en underbar person också.
Hur som helst, jag tar lite i taget, men har snart betat mig igenom brev och annat.

Niklas gör rent akvarier och jag ska nu göra iordning lite fika.