Veckorna går fort....tack och lov, men känns som år.
Vissa dagar försöker man slå i från sig tankar och vissa dagar kommer de ändå.
Idag är en sån dag när man längtar extra.
Kan inte ens höra endel låtar....i bilen in till jobbet lyssnade jag på Jill Johnson som sjöng "Angel of the morning"...då var det kört.
Det pratas om värmerekord. Det känns.
I huvudet snurrar det mer än vanligt.
Hämtar korten till albumet på lunchen. Köper också det blå papperet som vi ska
ha till albumet som vi ska skicka ner till David.
Jag köpte gröna papper för att det ska symbolisera Davids rum, vi kom på att vi också ska ha ett papper i varje färg för Colombia, gul, blå och röd med i albumet.
När jag kom hem klippte Niklas gräset, jag förberedde för att grilla hamburgare, vilket jag också gjorde. Blä för att grilla.
Niklas är grillmästare här hemma, INTE jag.
Jaja, det blev gott iallafall.
Vi fortsatte lite med albumet innan vi kollade en stund på TV.
Skrattade så jag höll på att kikna åt "släktingen", Magnus Uggla i hans program. (ja, vi ÄR släkt, på lååångt håll)
Den killen är ju inte klok, chauffören var lite trött där. Ja, det var hur kul som helst!
Vi fortsatte med albumet ute på altanen. Mysigt att kunna sitta ute, ganska varmt fortfarande.
Vi knåpade ihop allt och skrev en fin hälsning till David, vår ängel.
Tungt.
Det blir många tårar.
Sånt här gör en verkligen sänkt, mycket känslor kommer fram, och man längtar något så vansinnigt. Det känns som om någon sliter ur hjärtat på en för att sedan lämna tillbaka det, halvtrasigt.
Vi får iallafall allt klart, med lamineringen och banden.
Skönt, men nu är det mest känslomässiga över.
För att summera allt så var detta det jobbigaste hittills.
Godnatt vid midnatt.
Nedan....Bamsen och albumet som tillsammans med en video ska skickas till vår David i Colombia.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar