Idag har varit en riktigt rutten dag. Jag känner mig otroligt känslig just nu, kan kanske bero på att jag nu inte har haft/fått mens ännu. Det dröjer väl en sisådär 105 dagar den här gången med....Ganska skönt i och för sig, men kroppen/psyket spelar fula spratt med en när man minst anar det.
Det är ju inte så att jag VILL vara ledsen, men jag kan säga såhär att detta "tillstånd" är värre än tortyr.
När vi inte visste nånting alls tyckte man att det var jobbigt, men hanterbart. Man visste ju att man väntade men kunde fokusera på annat. Våra liv var ju som de alltid har varit, man lunkade på i samma takt som man alltid hade gjort.
När beskedet kom för 6 veckor sedan (tiden går fort ändå...) så började den lindriga varianten av tortyren. Mycket pappersarbete och så...
Nu, när vi vet att han VET, är det fullkomligt olidligt.
Vi, som är vuxna, ska ju kunna hanskas med känslor och längtan.....Vad ska då snurra i Davíds lilla huvud?
Jag FÖRSÖKER verkligen att fokusera på annat (nu vet jag att det inte räcker med att försöka, man måste bestämma sig, men det går inte alls)
Som Amy Diamond sjunger "I know it hurts, for what its worth, it could only get better"..
Såklart gör det väl det men det är frätande skit, detta.
Jag hoppas att det är normala känslor och att flera a-föräldrar känner som jag.
Det jag har behövt och behöver är en kram. Många kramar behöver jag.
Hursomhelst, vi har vaccinerat oss idag. Ska tillbaka precis innan avresa för en till spruta, och vi har även fått drickvaccin för magen (eller fått och fått.......)
Gula Febern och Malaria finns också, men vi är inte i direkta riskområden så vi hoppade över det. Vi får ta Amazonas vid ett annat tillfälle.
Väl hemma så kom det en liten krabat och hälsade på. Jag ville gosa med den men Niklas tyckte inte att det var något att sova bredvid....Jag är väl tillräckligt taggig antar jag.....
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar