Hormoner

Ja, vad det kan hända saker i ens kropp. Jag är en sån som verkligen känner av att jag ska ha mens tillexempel.
Inte så att jag nödvändigtvis måste bli skitsur eller så men jag blir otålig och lätt ledsen.
Själv har jag utnämnt mig till att vara expert på att dölja saker (vilket inte är bra enligt "folk")
Jag tycker att andra inte ska behöva lida för att jag ibland mår som skit....
Den som oftast ändå får ta del av en liten del, även om han är snäll och säger att det inte är så farligt, är min älskade man.
HAN har tålamod.
Jag kan känna mig som att jag inte borde ha stigit upp ur sängen, men när jag väl går in genom dörren på jobbet så bara "swwwooop", då byter jag skepnad!
Skulle nog aldrig kunna ha "en dålig dag", iallafall inte så att jag har det hela dagen....
Dåliga minuter, visst, skit händer ju vissa dagar, men inte så att det ska drabba andra.
Jag mår oftast bra över att skärpa till mig på jobbet. Tänker inte lika mycket på vart jag har ont eller om det är något annat som tynger mig. Man måste vara proffissionell!
VEM vill prata med en som låter/ser sur ut?
Så, jag försöker oftast vara på ett strålande humör (så vill jag ju alltid att det ska vara)
Men, så kommer dessa dagar när hormoner (eller demoner...?) spökar. Då rasar allt!
Oftast sker detta i bilen hem. Ingen jävel förutom jag kan köra bil och så är jag hungrig och det är varmt, kallas för 34-års trotsen.....
Niklas är den som oftast får se mig sån, och mamma.
Jag tror att de är de enda som ofta ställer frågan:Är du ledsen?
Skulle inte tippa att nån på jobbet skulle fråga det..........
Ja, ibland känner jag mig ledsen och frustrerad.
Ofta är det jobbgrejer, många gånger är det andra saker.
Ibland tar jag tag i det och ibland struntar jag i det. Orkar inte helt enkelt.
Så även jag kan vara på dåligt humör.....konstigt....;)
Men som de säger....Även solen har sina fläckar....