Varje dag känns långa, men idag har jag haft "ledigt" från tankarna. Skönt. Det är mycket lätt att vara ofokuserad på jobbet, eller vart man nu är. Naturligtvis försöker man prestera (som vanligt) men tankar spelar oftast spratt och man svävar iväg....
Davíd finns ju alltid nära oss ändå, skönt att det inte gör ont i hjärtat hela tiden av längtan.
Men, det är lättare sagt än gjort att "stänga av".
Gjorde färdigt tredje Barbapappatavlan nu på kvällen och målade listerna som skall sitta runt.
En ska naturligtvis hänga i Davíds rum och de andra två kommer jag att sälja.
Skrev igår om tid och att ta sig tid.
Pratade med en god vän i telefon idag. Vi kom att prata om att ta sig tid med sina barn. Det pratas ju en hel del om att göra si och så, man ska vara hemma och inte skicka på dagis och vara där för barnen när det är små och bla bla bla.
Men, det pratas inget om att vara hemma när de är större och kanske behöver mer stöd än någonsin. Jag kan erkänna att jag har inte tänkt så själv ens. Man tänker bara på att då kan man ju passa på och jobba heltid för då "klarar" sig barnen och då är de stora.
Det kanske är då de behöver en förälder som mest!
En stor kram till min väninna för klokheten och omtänksamheten. SÅ ska en förälder tänka.
Bamsen...har förmodligen kommit fram!
I morgon är han definitivt framme, och visas det inte för Davíd imorgon så görs det garanterat på måndag. Vet att de skulle ta tag i det på en gång, med förberedelserna.
Bamsen har ett tufft jobb att utföra, men jag tror att han klarar det galant bara jetlagen lagt sig.
Hoppas bara att han håller vad han lovade...
Nattikram
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar