Jag tycker att jag läser om detta hela tiden. Alla nyheter baseras på tragedier, inklusive mina egna då såklart.
Hur ska man då ställa sig till alla sådana eländigheter och ledsamheter?
Jag anser att ALLA har sin sorg/sitt elände på jorden. Man kan leva lycklig men ändå ha nåt moln som ligger över en. Det behöver inte vara stort för någon annan, det kan till och med vara en skitsak, men för just DIG är det DIN tragedi.
Jag tänker mycker på det jag läser och ser på TV, hur folk kan gå vidare efter olika saker.Man kan hamna i en kronisk sjukdom själv, närstående kan bli sjuka eller rent av dö och andra kan ha sina större eller mindre problem.
Det man skall komma ihåg är att en tragedi är just vad man själv gör den till om jag nu kan uttrycka mig så att någon fattar. MIn tragedi är min sjukdom, vilket kanske nån annan tycker är en skitsak jämfört med nåt annat. Men I MIN VÄRLD är de det värsta som kan hända. Shå kanske det inte ser ut hos DIG?DIN tragedi kan vara av en helt annan karaktär, vad vet jag.
Det enda jag vet med säkerhet är att Vi måste få tid att bearbeta saker i våran egen takt. Ingen kan säga åt mig hur länge jag skall sörja min Farmor, en förlorad vän, en skilsmässa eller ett svek eller vad det nu kan vara. Det avgör jag själv eller i de flesta fall ens hjärta och hjärna.
Jag menar, jag VILL ju inte vara sjuk, men jag kan inte göra nåt åt det. Inte just nu. Saker och ting får lov att få sin tid.
Min mindfulnesslärare säger OBSERVERA istället för att KRITISERA och det har jag verkligen tagit fasta på.
För vem kan egentligen avgöra vem som är lyckligast/olyckligast och vem som har det största respektive minsta problemet?
Dags att tänka till.
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
2 kommentarer:
Du har helt rätt min vän, man kan inte säga att någons olycka, depression eller sjukdom är värre än någon annans. Det måste man komma ihåg. Man kan aldrig neka någon till den känslan som dom har inom sig och hur dom mår. Jag har själv varit med om att få höra: " det var väl inte så farligt" eller "så var det inte". Hur kan man säga så? Det är väl min upplevelse som är viktig om det är jag som har varit med om något?! Eller?
Kämpa på min vän! Du klarar det, men det kanske tar tid och det måste det få göra. :)) Huvudsaken att det blir bra till slut. :))
STOR KRAM FRÅN MIG
Först och främst ett stort GRATTIS i efterskott på bröllopsdagen..... Maldiverna så otroligt romantiskt. Skulle jag gifta mig i dag skulle jag göra så barfota på en vacker strand bara jag och maken.
När det gäller detta inlägg så är det otroligt klokt skrivit. Var sak har sin tid. Nu vill lilleman har gröt.... han är hemma med ögoninfektion...
Kram
Pernilla
Skicka en kommentar