Söndag

Jag känner mig hängig (som om det var våt nytt...) men det känns nästan som om jag är på väg att bli förkyld. Niklas hade huvudvärk igår så det kanske är nåt på G.
Igår hade vi en sååå bra dag. Kusinfamiljen var här och ungarna lekte som aldrig förr.Man får alltid skratta mycket och de ger otroligt mycket energi. DEssa dagar är alltid härliga.
Dagen efter däremot, är jag så slut så jag bara sover. Det blir inte effekten "medaljens baksida" ,men jag blir oerhört,ohjälpligt trött. Jag vet inte varför, det är ju verkligen roligt när vi har våra nära gäster här, men det är lika varje gång har jag märkt. Det är som om kraften bara försvinner, bara pyser ur mig.
Men summa summarum är att jag lever för dessa dagar. De ger mig verkligen mer än vad det tar och det flera dagar efter:)

Idag har vi slappat på förmiddagen och efter lunch ringde en av Davíds dagiskompisar och ville komma hit och leka!
Självklart ville vi ha hit honom och nu leker de så fint så.
Jag däremot, känner mig som en fejk. Vad är jag för en person? Davíds mamma? Jag har nog inte vant mig än vid att vara det, i och med att vår anknytning fortfarande håller på. Niklas däremot, han är pappan som håller koll, bestämmer, pratar med föräldrar i telefon osv. och jag är bara en vålnad som bara flyter med.
Jag vet inte hur jag ska förklara utan att det låter allt för knasigt.......
Vi har liksom ansvar för en till....och det känns kul med liv och rörelse.
Men, vad ska man göra, vi är ju inte direkt med och leker, de klarar de så fint själva, men nu hör jag att Niklas satt stopp för TV spelandet....nu får de leka lite igen, på riktigt.
Nu ska mammam, alltså jag!:) duka fram fika!
Det är min lott, jag är fikamamman!!!!
:))