Jag är en fåntratt. Iallafall när det gäller mitt hantverk, mitt terapiarbete.
När jag målar nåt eller pysslar med något ger jag det "liv". Jag vet att jag har berättat detta förr men det är lika härligt varje gång, och allra helst när man inte är full av liv själv.
Idag har jag gett liv åt ett par saker och det känns bra. Det är liksom när nåt blir klart, eller i ett visst stadie som de "får livet".
Helt nördigt, jag vet, och det är nog därför jag aldrig blir någon fullfjädrad affärskvinna, jag behåller ju sakerna själv, de som lever och ger mig mest.
Egentligen skulle jag ju sälja det för en himla massa pengar istället, men är man blödig så är man.
Mitt hantverk ÄR hantverk.
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar