Tisdag 9 januari 2010

En jävla dagjävel.
Trött.
”Samtal”= monolog med puckoläkaren.
Han pratade och pratade. Jag fick sagt det jag ville säga men alla verkar rädda för honom. Jag ser mig absolut inte som rädd, han är ju ett arsel av stora mått mätt. FY.
Jag fick byta rum idag.
När jag ville tillbaka efter a fått en ny nervig rumskamrat fick jag inte. Jag ser det som en principsak från deras sida. ”För mycket jobb” enligt sköterskorna.
Det visade sig senare att det var bra att jag bytt i och med att de fick magsjuka senare…
Detta har verkligen varit psyk idag. Folk har sprungit, gråtit, härjat och haft sig. Rena rama dårhuset.
Ikväll är första kvällen jag haft rejäl hemlängtan. Tror själv att det beror på att inget händer och att jag är trött på att vara inlåst. Samtidigt är det tryggt att vara i denna ”bubbla”.
Samtidigt är jag livrädd för att åka hem. Livrädd för att inte klara av ”livet”, och ska jag vara ärlig
Så tror jag inte att jag gör det heller.
Vad gör man då? Åker tillbaka?
Min plan nu är att vänta på att bli behandlad av min öppen-läkare istället, låta henne fixa ECT, CT och medicinera mig med tyngre saker. Nu får det vara nog.
Jag orkar snart inte mera. Asjobbigt att falla och falla och knappt orka resa sig igen.
Inget kortison trots ordination.