En dag av observation. Inget särskilt händer.
Funderar hur det är att vara under observation. Igår när jag kom var jag under observation var 20 minut, idag är det ca 1 gång i timmen. Någon som tittar till en. Kan vara lite stressande faktiskt, men samtidigt skönt!
Idag har jag fått känslan över att inte vara så ensam. För första gången känner jag att det finns fler ”som jag”, i samma båt.
Jag är inte den enda att må dåligt.
Känslan är som att vara på kollo. 3 girls i samma rum. Blev faktiskt lite fniss mellan varven. Tur att ha det att se fram emot mellan gråtattackerna.
Idag har jag gråtit OCH pratat.
Ett fall framåt.
Inget samtal med läkaren.
Preliminärt imorgon.
Har ännu inte fattat att jag är på sjukhus.
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar