Mumien

Så trött nu.
Har varit hos en av mina läkare under förmiddagen.
Ett intressant möte.
Hon är specialist, det betvivlar jag inte på. MEN hon är ingen psykolog what so ever......
Vi samtalade en stund om mina allergier och om min depression/panikångest och hon kommenterade då att "jag tycker inte att du ser depremerad ut"......
Jag svarade "nä, kanske inte just i denna minuten när jag sitter här" (med huvudet väl på skaft och förberedd för att berätta om de senaste veckans utslag och svällda tungor...)
Min fråga är...HUR ser man ut när man lider av depression/panikångest och har ont i själen??????
Sitter man ensam på golvet, hålögd i en kal lägenhet och huttrar, ligger man i en säng och gråter hela tiden, kan man vara sminkad?kan man överhuvudtaget skratta åt sin lilla son som gungar?
HUR ska man se ut?
Jag tycker inte att det är konstigt att man blir ännu knäppare av denna sjukdom än vad man är.
Man måste tydligen vara halvt hysterisk eller nåt för att bli tagen på allvar.
Jag sa till min Syster häromdagen att jag hade tagit foto på mina allergiska besvär så att folk ska tro mig när jag berättar....hon frågade då vilka som inte skulle tro på mig....jag svarade: Folk.....
med det kanske jag menar läkare...eller andra människor med för den delen?
Vet inte vad som krävs....ska jag linda en gasbinda runt huvudet eller???????????
Jag kan ärligt säga att, ja.....vissa dagar orkar jag gå ut till postlådan, vissa dagar orkar jag åka och handla utan att få panik, men oftast, merparten av dagarna på en vecka har jag panikångest, tror att jag ska dö, att andningen skall upphöra....jag får utslag och svälld tunga (inte varje vecka) och kan knappt vistas ute....jag tappar rösten oförklarigt....jag blöder näsblod om jag anstränger mig, jag har nästan ständig diarré ca 5 gånger om dagen, jag äter hur mycket medicin som helst, jag gråter hejdlöst för ingenting varje dag!!(denna vecka har jag gråtit alla dagar när Niklas kommit hem från jobbet...hur kul har han det????)
Har mani på vissa saker....det måste vara på ett speciellt sätt annars hyperventilerar jag.....
(De dagar jag har lust med nåt eller orkar prata med någon i telefon är lätträknade men känns bra för min del och för familjens.)

Kan bara ställa nästa fråga?!!!
VEM VILL BYTA LIV MED MIG?????????

Nä....då finns det folk som har mage att ifrågasätta min depression....den jävla depressionen som sakta men säkert håller på att äta upp mig inifrån...och inte nog med det....kan heller inte byta medicin förräns min andra läkare är tillbaka från semestern....va liksom????
Jag kan bara sammanfatta detta.
Ja, jag har allergi, det kom både jag och läkaren överrrens om. Jag har heller inget immunförsvar, jag har infektioner i kroppen som vi inte vet vart de kommer ifrån. Jag har tagit en massa prover på gud vet vad.
Jag är sjuk. Det sa till och med Specialisten.
Vi vet inte vad. Vi vet inte vad vi ska göra åt det.
Jag vet iallafall hur jag mår. Jag mår skit, jag är helt slut.
Den som tvivlar på det, (oavsett om jag är sminkad och har en glad minut eller ligger på sängen och gråter) är dum i huvudet.
Funderar allvarligt på att linda in hela mig i toapapper så att "folk" fattar.