På väg hem....den 12 juli förra året landade vi i Paris jetlaggade och asatrötta......
Davíd somnade och Niklas fick bära honom genom både passkontroll och annat.
Jag kan säga såhär....kan man sova i sin pappas armar på ett högljutt Charles de Gaulle, så då kan man sova vartsomhelst!
Nedan....sista bilden innan vi landar på "Swedish soil"......
Ett tvångsbeteende som jag har är att jag alltid klappar flygplanet när jag går ombors....så även denna gång och, ja....vi kom hem!


Bilden ovan...en nervös mormor....kan säga såhär...Niklas och jag var ännu mer nervösa. Ska sanningen fram tänkte vi strunta i att gå ut.
Mötet med nära och kära var ändå inte så jobbigt som vi trodde.....
Skönt att vara på svensk mark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar