Victoriadagen 2009

Idag fyller Kronprinsessan år. Grattis!
Kul att hon får ha Daniel med sig denna gång. Äntligen.

Jag har idag mest gruvat mig för ingreppet i magen, men det gick bättre än förväntat.
Har fått nya mediciner och de kunde väl varken bekräfta eller annat om vad det var i magen...
Säkert en alien eller nåt.
Ganska okej ändå...jag har ju ont och så men.....ja, just det...sen hade jag urinvägsinfektion igen, så det blev ännu en penicillinkur......har känt att det varit på G igen men trodde väl inte tat jag skulle få det två gånger på en månad.....
Ja, jag är van...ska sluta gnälla...bara gilla läget att må som en gammal sjuk pensionär.
Fast...det är skönt att gnälla! Jag gillar det just nu....och i och med att jag just nu inte är "den gamla vanliga" Annika så tänker jag gnälla!
Fy fan vad båring detta är!
Jag ser annars ljust på allt...nu ser jag bara mörkt och jag tillåter mig att göra det. För första gången i mitt liv ska jag lyssna på min kropp. Jag har inget val. Jag är tvungen. Den lyder ju inte!
Inte ens ridpiskan som Niklas hade igår kväll i sovrummet hjälpte.....:)
Såklart skojjar jag.
Jag har inte lust med att ha lust ens ju.
Men jag vill ha offerkoftan på mig, jag vill vara tre år, jag vill vara liten och gråta, jag vill klaga, jag vill tycka synd om mig själv... för att sen kunna vara den jag är, fast ändå inte.
Det jag inser är att jag måste omprioritera mitt liv.
Jag orkar bara inte ta itu med det nu. Det tar ett tag.
Är fortfarande i gråtfasen. För att inte tala om min skygghet....Agnetha Fältskog är mer social än vad jag är kan jag säga.....
Orkar inte ens med de närmaste utan att halvt ha panik.
Jag säger som Magdalena Graaf...Jag är en kackerlacka - jag överlever allt i slutändan
Nu ska jag göra det jag just nu är bäst på.....vila.