Här igen

Nu sitter jag här igen efter några dagars riktig lugn och ro.
Davíd och jag har varit i stugan och tagit det mer än lugnt meddans Niklas har hamrat och spikat och fixat med vårat nya tak!
Det blev jättefint, men nu har han ont överrallt....
Nu känner jag mig som en mamma - på riktigt.
Davíd och jag har haft fyra dagar för oss själva och jag har inte höjt rösten en enda gång, han har inte gråtit eller tjatat (gör han ju inte annars heller....) Det har varit fyra av de bästa dagarna i mitt liv. Vi har blivit mor och son. Underbart.
Davíd är en sällsynt skatt. Vilket barn!
Somliga kan fundera om jag är riktigt klok som åker ensam till en stuga där det "inte finns nåt att göra" med en fyraåring, samtidigt som att jag går igenom mitt livs kris och är sjuk....
Jag kan bara säga.....han är ingen "vanlig" fyraåring (och med det menar jag högt och lågt....) Han är unik. Jag funderar ibland om han har tullat på mina lugnande mediciner....men det har han ju givetvis inte.
Det som är unikt är att han finner sig i allt och att vi har fullständigt förtroende och numera respekt för varandra.
Naturligtvis inte till 100% men väl till 99%.
Vi skulle handla häromdagen och då stod han på trottoaren vid en av de mest trafikerade lederna i stan....jag letade efter min väska och var såklart nervös över att han skulle gå ut i vägen....Jag ropar...och han rynkar på ögonbrynen och svarar "men Mamma, jag står ju bara här och tittar på bilarna".
Det är min unge det!
:)
Ja, jag vet inte mer vad jag ska säga...jag kan lovorda honom hur mycket som helst. Det som varit jobbigt förut med honom har numera blivit allt mer sällsynt.
Han är lugn, harmonisk.
Ofta säger man "det var bättre förr". Jag säger det ofta...."När jag var liten då lekte man minsann med kottar".....
Davíd gör det.
Han har aldrig tråkigt.
Häromdagen lekten han med min Klövervaselinburk i över en timme......tydligen HUR kul som helst.
Går vi förbi en lekpark tycker han att det är roligare att jaga fåglar än att leka och härja.
Självklart vill han ju det ibland också...
Så......vi har ömsesidigt respekt för varandra. När han då ber om en glass eller nåt så får han ju det. Han ger mig nåt att vara stolt över!
Jag är så stolt över att vara hans Mamma!
Våran Colombiaängel.