Nu är det kväller...

Mätt i magen och nöjd och glad.
Prästen var här för en stund sen. Vi bjöd på munk, fyndigt värre:)
Alla mina (förlåt, våra) ideér gick igenom, det kommer att bli KANON!
Min idé om hur en präst ska vara och hur de ska se ut sprack helt kan jag lova.
Vår präst, Klas, ser mer ut som en skogshuggare än som jag hade tänkt mig, en "stel" präst.
Skitrolig kille och verkligen i vår nivå på både skämt och annat. HUR bra som helst. Han var verkligen nytänkande och öppen för förslag, en kanonkille!
Vi pratade om vi skulle ha Trosbekännelsen eller Trospsalm (detta har absolut inget med underkläder att göra;) Jag funderade på att ha texten, då tog han ton och sjöng. Kan säga såhär, Idol - släng er i väggen! Den killen hade röst. Davíd och jag satt som två fågelholkar.

En annan grej som är rätt skojsig är vår sons beteende.
Nu låter man ju som en första klassens Pinoccio, ljug så långt näsan räcker, men när vi är själva så tycker vi att han är väluppfostrad och ordentlig.
Nu när Klas kom var han mer än stollig. Pinsamt att då säga "han är aldrig såhär annars"....Jo tjenare......:)
Han låg över bordet, kastade papper och skrek.....Ja, inte visade han upp sin bättre sida direkt....
Efter en stund fick jag ta ett allvarligt snack med honom i enrum och efter det blev det bättre.
Övertrött eller bara allmänt stollig?
Hur som helst så visade han också upp den mer välsnidade sidan och det kändes bra (iallafall för mamma, antar att han inte brydde sig speciellt mycket....)

Nu är det nattinatti för gossen och sen mer fixande med kvällsbestyr.