Vaknade imorse 06:20 av att Davíd sa:
"Davíd också älskar dig, mamma"
Hela jag ler!
fredag 31 oktober 2008
Ett första möte!
Mamma: "Titta - snö!"
Davíd: "Va?!"
Mamma: "Kom, nu ska vi titta på snön"
Davíd vill inte. Undrar vad det är för otäckt. Har samma reaktion som när han såg
sand för första gången.
Han vägrar att gå ut.
Mamma: "Jo, kom! Mamma hämtar snö till dig"
Med viss misstänksamhet...mamma håller ju ändå i 'det otäcka' som kallas snö...
Davíd vågar sig fram försiktigt och känner.
Davíd: "Mamma hämta snö"
Mamma hämtar och lägger på mattan. Mamma får tillslut ta bort det läskiga och vi går in.
Otäck morgon.........................................
Davíd: "Va?!"
Mamma: "Kom, nu ska vi titta på snön"
Davíd vill inte. Undrar vad det är för otäckt. Har samma reaktion som när han såg
sand för första gången.
Han vägrar att gå ut.
Mamma: "Jo, kom! Mamma hämtar snö till dig"
Med viss misstänksamhet...mamma håller ju ändå i 'det otäcka' som kallas snö...
Davíd vågar sig fram försiktigt och känner.
Davíd: "Mamma hämta snö"
Mamma hämtar och lägger på mattan. Mamma får tillslut ta bort det läskiga och vi går in.
Otäck morgon.........................................
torsdag 30 oktober 2008
Nu är det kväller...
Dagen idag:
Rännande på stan.
3-åring som gjort "debut" av skrikande/ligga på golvet på MAXI.
Vid 17-tiden...emottagande av en stycke folkdräkt som min far och bror svängde förbi med. För att förtydliga, så hade till och med stela Horace Engdahl garvat sig fördärvad när jag optimistiskt provade den...
Kan säga såhär...en tutte fick plats i den! Då kan man undra vad man ska göra av den andra?!
Sen att kjolen slutade strax under knäet är ju också en rolig historia. Jag höll själv på att flabba ihjäl mig och hoppades verkligen att ingen såg mig...
Jag är hur som helst mycket stolt att iallafall äga en dräkt, oavsett om den kommer att bli använd eller inte...
:)
Så, det blir inte den klädseln på dopet. Inte ens en banan/vatten-bantning skulle hjälpa...
Har idag köpt en nu tunika som jag kände mig fin i, den blir det!
Nu på kvällen sedan Junioren dunat in har jag putsat sju fönster och hängt upp nya gardiner.
Det blev HUR fint som helst!Sååå nöjd!
(Köket och matrummet)
Nu är det bara till att städa resten imorrn och "piffa" lite. Det får bli fredagmorgon som blir städdag istället för torsdag denna vecka.
Känner mig nöjd med dagens insatser och kan gå och lägga mig med gott samvete!
Godnatt.
Rännande på stan.
3-åring som gjort "debut" av skrikande/ligga på golvet på MAXI.
Vid 17-tiden...emottagande av en stycke folkdräkt som min far och bror svängde förbi med. För att förtydliga, så hade till och med stela Horace Engdahl garvat sig fördärvad när jag optimistiskt provade den...
Kan säga såhär...en tutte fick plats i den! Då kan man undra vad man ska göra av den andra?!
Sen att kjolen slutade strax under knäet är ju också en rolig historia. Jag höll själv på att flabba ihjäl mig och hoppades verkligen att ingen såg mig...
Jag är hur som helst mycket stolt att iallafall äga en dräkt, oavsett om den kommer att bli använd eller inte...
:)
Så, det blir inte den klädseln på dopet. Inte ens en banan/vatten-bantning skulle hjälpa...
Har idag köpt en nu tunika som jag kände mig fin i, den blir det!
Nu på kvällen sedan Junioren dunat in har jag putsat sju fönster och hängt upp nya gardiner.
Det blev HUR fint som helst!Sååå nöjd!
(Köket och matrummet)
Nu är det bara till att städa resten imorrn och "piffa" lite. Det får bli fredagmorgon som blir städdag istället för torsdag denna vecka.
Känner mig nöjd med dagens insatser och kan gå och lägga mig med gott samvete!
Godnatt.
Stolt ägare...
...av en stycke Ludvikadräkt!
Jag trodde aldrig att jag skulle titulera mig 'Folkdräktsägare' men nu
fick jag ärva dräkten som Farmor sydde och den tar jag ju naturligtvis emot
med stor stolthet.
Det krävs bara några armhävningar innan jag kommer i den....en sisådär tre-fyra stycken...
;)
Det här trodde ni inte va, Tylla???!
Nästa projekt tror ni säkert blir inköp av en 'Termos', men icke.
Där går gränsen.
Jag trodde aldrig att jag skulle titulera mig 'Folkdräktsägare' men nu
fick jag ärva dräkten som Farmor sydde och den tar jag ju naturligtvis emot
med stor stolthet.
Det krävs bara några armhävningar innan jag kommer i den....en sisådär tre-fyra stycken...
;)
Det här trodde ni inte va, Tylla???!
Nästa projekt tror ni säkert blir inköp av en 'Termos', men icke.
Där går gränsen.
onsdag 29 oktober 2008
Skål!
Japp, inte nog med att det är "lill-lördag", den första av fyra Colombiarapporter är inskickade idag!!!
Var nyss till posten och skickade rekommenderat.
Har kommit på mig själv att när vi har papper som ska iväg (viktiga så som rapporter och annat som gäller adoption) så har jag varit som ett vrak innan. Oftast har man en deadline att följa och även denna gång, innan sista oktober, två dagar tillgodo (om rapporten skall vara i Colombia innan oktober är slut förtäljer inte historien...)
Hur god tid vi än är ute i så är det som om tiden inte räcker till för allt som skall göras. Vi hade möte med Soc den tredje, sen ska de skriva rapporten och skicka den till oss, vi har en massa andra papper som vi ska fixa (som oftast är fel papper...) plus alla foton som ska tas på "rätt sätt" (ska spegla vissa situationer bla bla bla) Sedan skall hela bunten stämplas av advokat som tar VÄLDIGT bra betalt....
Inte helt lätt att vara förälder...............................
Hur som helst, nu är det 6 månader kvar tills nästa rapportering.
Idag har varit en "upp och ner-dag".
Har duschat tre gånger, har herkaperka-ont i magen och kan inte vara många steg från en toalett "tack vare" den trevliga mensen. Mår skit av detta men känner ändå att det var bra att den kom. Det är bara det att jag får definitivt sota för att jag "stått över" alla dessa dagar.
Skulle ju hellre vilja ha normalt än att ha det såhär. URK. Tur att den "älskvärda blödningen"/Niagarafallet/Stockholms blodbad snart är slut.
Till råga på allt så har Junioren sett att jag har mens (i och med att han är hack i häl så kan jag inte undvika honom när det blöder som ett såll)och undrar såklart vad det är.
Hur lätt är det att förklara att det blöder men inte är "ajajaj"........................
Vi var till BVC idag. Han har gått upp ett hekto sedan vi var där sist.
Vi pratade kost och nu har jag kläm på hur vi ska göra med matfrågan. (Junioren äter mest kolhydrater och undviker protein...)
Fick många bra tips som jag köper rakt av.
Dagens musiktips förutom den underbara låten i förra inlägget är musikgeniet Sonja Aldén.
Hennes nya skiva "Under mitt tak" är HELT suverän! (hennes gamla skiva med för den delen...) Var tvungen att skala lite lök när jag lyssnade på "Välkommen hem", annars hade Junioren undrat varför mamma grät........
Den kommer att vara med på dopet i en eller annan skepnad, förmodligen som bakgrundsbrus någonstans.
Var nyss till posten och skickade rekommenderat.
Har kommit på mig själv att när vi har papper som ska iväg (viktiga så som rapporter och annat som gäller adoption) så har jag varit som ett vrak innan. Oftast har man en deadline att följa och även denna gång, innan sista oktober, två dagar tillgodo (om rapporten skall vara i Colombia innan oktober är slut förtäljer inte historien...)
Hur god tid vi än är ute i så är det som om tiden inte räcker till för allt som skall göras. Vi hade möte med Soc den tredje, sen ska de skriva rapporten och skicka den till oss, vi har en massa andra papper som vi ska fixa (som oftast är fel papper...) plus alla foton som ska tas på "rätt sätt" (ska spegla vissa situationer bla bla bla) Sedan skall hela bunten stämplas av advokat som tar VÄLDIGT bra betalt....
Inte helt lätt att vara förälder...............................
Hur som helst, nu är det 6 månader kvar tills nästa rapportering.
Idag har varit en "upp och ner-dag".
Har duschat tre gånger, har herkaperka-ont i magen och kan inte vara många steg från en toalett "tack vare" den trevliga mensen. Mår skit av detta men känner ändå att det var bra att den kom. Det är bara det att jag får definitivt sota för att jag "stått över" alla dessa dagar.
Skulle ju hellre vilja ha normalt än att ha det såhär. URK. Tur att den "älskvärda blödningen"/Niagarafallet/Stockholms blodbad snart är slut.
Till råga på allt så har Junioren sett att jag har mens (i och med att han är hack i häl så kan jag inte undvika honom när det blöder som ett såll)och undrar såklart vad det är.
Hur lätt är det att förklara att det blöder men inte är "ajajaj"........................
Vi var till BVC idag. Han har gått upp ett hekto sedan vi var där sist.
Vi pratade kost och nu har jag kläm på hur vi ska göra med matfrågan. (Junioren äter mest kolhydrater och undviker protein...)
Fick många bra tips som jag köper rakt av.
Dagens musiktips förutom den underbara låten i förra inlägget är musikgeniet Sonja Aldén.
Hennes nya skiva "Under mitt tak" är HELT suverän! (hennes gamla skiva med för den delen...) Var tvungen att skala lite lök när jag lyssnade på "Välkommen hem", annars hade Junioren undrat varför mamma grät........
Den kommer att vara med på dopet i en eller annan skepnad, förmodligen som bakgrundsbrus någonstans.
Bäst just nu!
Hörde denna låt på radion och föll som en fura för några veckor sedan.
Nu kan jag inte lyssna mig trött, sen jag sett videon är den ännu bättre!
Lyssna och njut!
http://www.youtube.com/watch?v=ApTfaFyut2Q
Nu kan jag inte lyssna mig trött, sen jag sett videon är den ännu bättre!
Lyssna och njut!
http://www.youtube.com/watch?v=ApTfaFyut2Q
tisdag 28 oktober 2008
Trendig!
Läste i senaste numret av tidningen 'Mama' att man som mamma nu är "inne"/poppis.
I och för sig mest ensamstående då, men annat var det förr. Då ansågs ensamstående som förbrukade fattiglappar boendes i någon förort.
Nu är det poppis att dejta mammor, de är tydligen mer pang på rödbetan än de utan barn.
Mammor är mer "klara med saker och har landat" än de utan enligt artikeln.
Fränt att ha stigt i graderna bara sådär!
Inte undra på att både brevbäraren och sotarn knackat på här på sistone...............
I och för sig mest ensamstående då, men annat var det förr. Då ansågs ensamstående som förbrukade fattiglappar boendes i någon förort.
Nu är det poppis att dejta mammor, de är tydligen mer pang på rödbetan än de utan barn.
Mammor är mer "klara med saker och har landat" än de utan enligt artikeln.
Fränt att ha stigt i graderna bara sådär!
Inte undra på att både brevbäraren och sotarn knackat på här på sistone...............
måndag 27 oktober 2008
Grattis!
Till mig själv!
Jag har äntligen - efter 137 dagar fått min mens! Hade jag fått välja mellan en stor summa pengar och mens hade jag valt mens - lätt.
I flera dagar har jag haft asont i magen och igår och idag är det värre än nånsin, men jag är GLADARE än nånsin också. Kan inte begripa HUR man kan längta efter detta elände egentligen...
Men, jag tror att man behöver ha det kvar. Jag är ju ändå bara 34 år.
Grejen är att när jag numera får mens så mår jag riktigt tjyvens och har nästan kramper (typ som krystverkar sa barnmorskan...skumt!)
Ja, ja, shit happens.
Dagen idag.
Vissa dagar kan man bara hålla sig för skratt. Det ena efter det andra är helflummigt.
Davíd och jag skulle in till MAXI för att handla till kakorna vi skulle baka. Alltså, bara fram och tillbaka. När kom vi hem.....Nu.
5 timmar senare...... en snabbis. Icke!
Pratade med Niklas på vägen in, vi kom överrens om att jag skulle ta Davíd med mig och kolla på en ny bilbarnstol, en som vi sett ut redan (så att vi har en i var bil)
Sagt och gjort. Vi åkte till bilfirman och gick in. Väl därinne vägrade personalen sälja den för att inte Davíd väger 20 kg.
En säljare som inte vill sälja?Vad är det frågan om?!
Till och med jag som annars har mål i mun gick därifrån, paff, sa inte ett ord. När jag kom ut i bilhallen frågade en säljare om jag hittade stolarna. När jag då sa att han vägrade sälja en till mig så blev han grymt förvånad. Ja, vad var då jag?!
Jag ringde Niklas som blev lika rålös och sa då att jag skulle åka till bilfirma 2. Sagt och gjort. Åkte vidare.
Där påstod de att den bara fanns i en färg och att man spänner fast den med bältet. I broschyren som vi har så är det speciella fästen man sätter fast den med. (givetvis är stolen vi planerar att köpa till för Davíd, vi köper ju inte en stol till honom som inte vi anser är säker...)
Borde personalen på 2 bilfirmor i Staden få utbildning??? Jo, det skulle nog vara på sin plats.
Efter detta pajade AC:n i Seaten så det bara vrålade.
När vi väl kom till MAXI så ringde Niklas och sa att papprena vi lämnat till advokaten för stämpling inte var godkända. Jaha, då fick Davíd och jag åka till Skattemyndigheten och hämta nya dokument. Det tog en timme. (Hade vi varit i Colombia hade jag fått gå före i kön, när man har små barn med sig......)
SEN åkte vi till Mc Donalds där Junioren satt som ett ljus bredvid mig när alla de andra ungarna härjar och får skäll.
Jag var stolt som en tupp!!! (eller höna då....)
(kan tillägga att Davíd tog sin polett till lilla vagnen, fick både loss den och satt tillbaka vagnen själv. Samtidigt som han går bredvid mig och handlar) DÅ är man också lagomt stolt...
:)
Nu är vi äntligen hemma, antar att inget mer kan strula.......
:)
Jag har äntligen - efter 137 dagar fått min mens! Hade jag fått välja mellan en stor summa pengar och mens hade jag valt mens - lätt.
I flera dagar har jag haft asont i magen och igår och idag är det värre än nånsin, men jag är GLADARE än nånsin också. Kan inte begripa HUR man kan längta efter detta elände egentligen...
Men, jag tror att man behöver ha det kvar. Jag är ju ändå bara 34 år.
Grejen är att när jag numera får mens så mår jag riktigt tjyvens och har nästan kramper (typ som krystverkar sa barnmorskan...skumt!)
Ja, ja, shit happens.
Dagen idag.
Vissa dagar kan man bara hålla sig för skratt. Det ena efter det andra är helflummigt.
Davíd och jag skulle in till MAXI för att handla till kakorna vi skulle baka. Alltså, bara fram och tillbaka. När kom vi hem.....Nu.
5 timmar senare...... en snabbis. Icke!
Pratade med Niklas på vägen in, vi kom överrens om att jag skulle ta Davíd med mig och kolla på en ny bilbarnstol, en som vi sett ut redan (så att vi har en i var bil)
Sagt och gjort. Vi åkte till bilfirman och gick in. Väl därinne vägrade personalen sälja den för att inte Davíd väger 20 kg.
En säljare som inte vill sälja?Vad är det frågan om?!
Till och med jag som annars har mål i mun gick därifrån, paff, sa inte ett ord. När jag kom ut i bilhallen frågade en säljare om jag hittade stolarna. När jag då sa att han vägrade sälja en till mig så blev han grymt förvånad. Ja, vad var då jag?!
Jag ringde Niklas som blev lika rålös och sa då att jag skulle åka till bilfirma 2. Sagt och gjort. Åkte vidare.
Där påstod de att den bara fanns i en färg och att man spänner fast den med bältet. I broschyren som vi har så är det speciella fästen man sätter fast den med. (givetvis är stolen vi planerar att köpa till för Davíd, vi köper ju inte en stol till honom som inte vi anser är säker...)
Borde personalen på 2 bilfirmor i Staden få utbildning??? Jo, det skulle nog vara på sin plats.
Efter detta pajade AC:n i Seaten så det bara vrålade.
När vi väl kom till MAXI så ringde Niklas och sa att papprena vi lämnat till advokaten för stämpling inte var godkända. Jaha, då fick Davíd och jag åka till Skattemyndigheten och hämta nya dokument. Det tog en timme. (Hade vi varit i Colombia hade jag fått gå före i kön, när man har små barn med sig......)
SEN åkte vi till Mc Donalds där Junioren satt som ett ljus bredvid mig när alla de andra ungarna härjar och får skäll.
Jag var stolt som en tupp!!! (eller höna då....)
(kan tillägga att Davíd tog sin polett till lilla vagnen, fick både loss den och satt tillbaka vagnen själv. Samtidigt som han går bredvid mig och handlar) DÅ är man också lagomt stolt...
:)
Nu är vi äntligen hemma, antar att inget mer kan strula.......
:)
söndag 26 oktober 2008
Söndag
Söndag igen. Helgerna går så fort.
Niklas håller just nu på att steka älgfilé för här ska frossas!
Vi har säkert frusit in över 50 kg älg så nu har vi kött i långa banor.
Idag har vi äntligen varit till Peter och Josy och gratulerat till deras bebis som de fick på sensommaren (faktiskt på samma dag som Farmor gick bort)
Bättre sent än aldrig. Men det känns otroligt skönt att äntligen ha varit där. (vi har ju varit förkylda och inte velat smitta)
Fick recept på en Brasiliansk "kaksort", mer som godis faktiskt (en sydamerikansk variant på negerbollar...) Ska försöka mig på den och ha det till dopet!
Hoppas att jag fixar det!
Nu är det middagsdax!
:)
Niklas håller just nu på att steka älgfilé för här ska frossas!
Vi har säkert frusit in över 50 kg älg så nu har vi kött i långa banor.
Idag har vi äntligen varit till Peter och Josy och gratulerat till deras bebis som de fick på sensommaren (faktiskt på samma dag som Farmor gick bort)
Bättre sent än aldrig. Men det känns otroligt skönt att äntligen ha varit där. (vi har ju varit förkylda och inte velat smitta)
Fick recept på en Brasiliansk "kaksort", mer som godis faktiskt (en sydamerikansk variant på negerbollar...) Ska försöka mig på den och ha det till dopet!
Hoppas att jag fixar det!
Nu är det middagsdax!
:)
lördag 25 oktober 2008
Saturday night
Lördag kväll. Skittrött. 
Idag har Niklas styckat älg och Davíd och jag har varit hemma och grejat.
Såg faktiskt på 'Trolltyg' tillsammans idag!
Av en händelse så råkade jag få tag på den! Lika bra nu som då och jag tröttnar verkligen inte på den. Vet inte om Junioren var lika impad...
Eftermidagen och kvällen har vi spenderat i Fagersta för att fira kompisen Måns.
Davíd är lite tråkig och vill inte sjunga med när mamma tar ton i "Cumpleanos", men jag antar att det kommer...
Vi tackar för den SUPERGODA maten och trevliga sällskapet. Det är alltid ett nöje att träffas.
Davíd badade badkar för första gången! Han gillade inte skummet någe vidare, men roligt tyckte han att det var iallafall.
Nu sover han gott.
Lite bilder från senaste tiden.
Tvättstugemålning! 'Minikusinen' Linnea och Davíd
Kompisen Måns och Davíd åker Bobbycar i lika tröjor!
Davíd premiär badar i badkar
fredag 24 oktober 2008
Gudars vad jag bloggar idag!
Många inlägg blir det!
Som svar på "Åtta Bubar" så är det såklart "Hotta Brudar".
Ledtrådar till mina kluriga frågor brukar oftast komma från Ugglas reportoar....
Nu har vi ätit 'Fredagspizza' som idag blev varsin sallad. Niklas och davíd duschar och jag har jobbat häcken av mig i källaren. Höll på att slita mitt hår när jag upptäckte att jag stavat fel på en krans. Finska efternamn ÄR krångliga!
Bara att måla nytt! Tålamod krävs även i yrket!
Apropå Finland. Niklas kusin med familj kanske kommer till dopet. Vi hoppas ju såklart!!!!
De har en dotter på drygt två som vi inte sett ännu live, så det skulle vara skitkul!
Nu är det nattning av Junioren.
Som svar på "Åtta Bubar" så är det såklart "Hotta Brudar".
Ledtrådar till mina kluriga frågor brukar oftast komma från Ugglas reportoar....
Nu har vi ätit 'Fredagspizza' som idag blev varsin sallad. Niklas och davíd duschar och jag har jobbat häcken av mig i källaren. Höll på att slita mitt hår när jag upptäckte att jag stavat fel på en krans. Finska efternamn ÄR krångliga!
Bara att måla nytt! Tålamod krävs även i yrket!
Apropå Finland. Niklas kusin med familj kanske kommer till dopet. Vi hoppas ju såklart!!!!
De har en dotter på drygt två som vi inte sett ännu live, så det skulle vara skitkul!
Nu är det nattning av Junioren.
Trolltyg
Denna kultförklarade julklassiker!
'' Var är Fjant? -Här mamma''
''Bränn, bränn, bränn''
"En hel tomtearmé''
Klockren!
Ska försöka få tag på den till Davíd. Den är ju minst lika helig som Julmust, skinka och pepparkakor!
Tur att det är fredag och fredagspizza...
...för just nu ser det ut såhär i matrummet...
"En hel tomtearmé" (citat ut den kultförklarade 'Trolltyg i tomteskogen'
Annat var det häromdagen...
Då såg det ut såhär...Scones!!!!
"En hel tomtearmé" (citat ut den kultförklarade 'Trolltyg i tomteskogen'
Annat var det häromdagen...
Då såg det ut såhär...Scones!!!!
Davíd och jag....
...lyssnar på "Åtta bubar" på full volym!
Vår favvo, eller är det mammas...?
Bara att gissa vilken kanonlåt det är!
:)
Vår favvo, eller är det mammas...?
Bara att gissa vilken kanonlåt det är!
:)
torsdag 23 oktober 2008
Torsdag - städdag tydligen...
I ett svagt ögonblick har jag utsett torsdagar till städdag. Så otroligt klumpigt,
ungefär som ärtsoppan och pannkakorna på torsdagar. Man kan ju faktiskt både äta ärtsoppa och städa på andra dagar än just torsdagar...
Nåväl, nog för att torsdagarna känns långa men de lider ju också mot sitt slut. Sagt och gjort, snabeldraken skulle vallas.
Jag har alltid varit "smart" nog att slingra mig från städningen, det är en av de saker jag skulle avskaffa om jag vore Gud. Man kan ju för att slippa städa till exempel åka till posten och posta ett mycket viktigt brev (dra till OK och köpa en korv), göra klart en mycket viktig beställning (som inte behöver vara klar förräns till jul) eller helt enkelt hålla på med den mycket viktiga bokföringen (kolla på Greys Anatomy utan ljud på datorn)
Tyvärr är min make smart nog att veta om att jag verkligen inte vill städa så han köper inget av dem...........................................
Skulle lätt, utan tvekan, kunna betala för att nån kom och städade så att jag själv kunde göra andra, roligare saker.
Inget skjut idag heller, är för trött. Vaknade av en mardröm i morse 04:15 och kunde inte somna om.
Ska nu hålla på med den bökiga rapporten som måste skickas till Colombia innan oktober är slut.
Jobbigt, men skönt när den är ivägskickad.
ungefär som ärtsoppan och pannkakorna på torsdagar. Man kan ju faktiskt både äta ärtsoppa och städa på andra dagar än just torsdagar...
Nåväl, nog för att torsdagarna känns långa men de lider ju också mot sitt slut. Sagt och gjort, snabeldraken skulle vallas.
Jag har alltid varit "smart" nog att slingra mig från städningen, det är en av de saker jag skulle avskaffa om jag vore Gud. Man kan ju för att slippa städa till exempel åka till posten och posta ett mycket viktigt brev (dra till OK och köpa en korv), göra klart en mycket viktig beställning (som inte behöver vara klar förräns till jul) eller helt enkelt hålla på med den mycket viktiga bokföringen (kolla på Greys Anatomy utan ljud på datorn)
Tyvärr är min make smart nog att veta om att jag verkligen inte vill städa så han köper inget av dem...........................................
Skulle lätt, utan tvekan, kunna betala för att nån kom och städade så att jag själv kunde göra andra, roligare saker.
Inget skjut idag heller, är för trött. Vaknade av en mardröm i morse 04:15 och kunde inte somna om.
Ska nu hålla på med den bökiga rapporten som måste skickas till Colombia innan oktober är slut.
Jobbigt, men skönt när den är ivägskickad.
onsdag 22 oktober 2008
Det är jobbigt att ha barn...
...och med det menar jag ju förstås allt krångel runt ikring.
Bara en sån sak som att gå på stan. Är affärerna barnanpassade? Nejdå. Allt ligger i "ta-höjd" för små tassar. Godis, pennor, ja allt sånt "barnkul" som barn så gärna river i och gnäller om att de vill ha. Sen är de ju varken breda gångar eller annat heller!
Hur är det tänkt att vi som är barnlediga ska kunna handla?
Inga dörröppnare finns det heller! Man vill ju inte bara handla på Apoteket...
När man sen äntligen har tagit sig ifrån 'stan' till MAXI så nyper en gammal gubbe Familjeparkeringen! (de som är anpassade för barnfamiljer och som är bredare än vanliga, just för att barn lätt kan slå upp dörrarna mot andra bilar) Man kan ju då fråga sig vart fan han har barnstolen?
Det var nog ett antal decennier sedan han hade någon barnstol! Förresten så stod man ju på den tiden mellan säterna bak....
För att summera:
Våran pojk sitter som ett ljus i vagnen under 'stan'-rundan. Gnäller, tjatar och krånglar inte, bara glider med. Han somnar när han har tråkigt.
Mamma kan i lugn och ro gå på alla roliga affärer och charmig som hon är så får hon ju hjälp med vagnen upp för trappor och med att öppna stängda dörrar.
Bråttom har hon ju inte heller, mammaledigheten varar ju än flera månader...
Det är drygt att vara förälder...
:)
Bara en sån sak som att gå på stan. Är affärerna barnanpassade? Nejdå. Allt ligger i "ta-höjd" för små tassar. Godis, pennor, ja allt sånt "barnkul" som barn så gärna river i och gnäller om att de vill ha. Sen är de ju varken breda gångar eller annat heller!
Hur är det tänkt att vi som är barnlediga ska kunna handla?
Inga dörröppnare finns det heller! Man vill ju inte bara handla på Apoteket...
Idag när jag hämtade ut foton så fick jag krångla och åka en långsam hiss upp med vagnen när jag bara hade kunnat springa upp för trappan på två minuter!
En annan grej som i och för sig är positiv är att man inte behöver springa på gym. Man blir ju svettig som bara den av allt lyftande, springande och stuvande med kassar under vagnen.När man sen äntligen har tagit sig ifrån 'stan' till MAXI så nyper en gammal gubbe Familjeparkeringen! (de som är anpassade för barnfamiljer och som är bredare än vanliga, just för att barn lätt kan slå upp dörrarna mot andra bilar) Man kan ju då fråga sig vart fan han har barnstolen?
Det var nog ett antal decennier sedan han hade någon barnstol! Förresten så stod man ju på den tiden mellan säterna bak....
För att summera:
Våran pojk sitter som ett ljus i vagnen under 'stan'-rundan. Gnäller, tjatar och krånglar inte, bara glider med. Han somnar när han har tråkigt.
Mamma kan i lugn och ro gå på alla roliga affärer och charmig som hon är så får hon ju hjälp med vagnen upp för trappor och med att öppna stängda dörrar.
Bråttom har hon ju inte heller, mammaledigheten varar ju än flera månader...
Det är drygt att vara förälder...
:)
tisdag 21 oktober 2008
Reflexer
VARFÖR har inte folk på sig reflexer?
Att vuxna som gärna vill bli överkörda kan strunta i det kan jag förstå, men när vuxna har sina barn med sig har jag svårare att fatta att man skiter i det!
Man ser absolut INGET som bilförare!
Morr.
Att vuxna som gärna vill bli överkörda kan strunta i det kan jag förstå, men när vuxna har sina barn med sig har jag svårare att fatta att man skiter i det!
Man ser absolut INGET som bilförare!
Morr.
Inget skjut- inget kalas
Junioren har feber och har varit otroligt hängig idag.
Nu på eftermiddagen så har våra magar rasat, både för mig och Davíd.
Vi åker inte på kalas och jag har valt att heller inte åka och skjuta (det blir inte någon koncentration om man har ont i magen)
Vi säger 'Cumpleanos Feliz' och Grattis till vår lilla kompis Måns och hoppas på att komma senare i veckan!!!
Nu på eftermiddagen så har våra magar rasat, både för mig och Davíd.
Vi åker inte på kalas och jag har valt att heller inte åka och skjuta (det blir inte någon koncentration om man har ont i magen)
Vi säger 'Cumpleanos Feliz' och Grattis till vår lilla kompis Måns och hoppas på att komma senare i veckan!!!
måndag 20 oktober 2008
Kväll
Tack för all uppmuntran i samband med det förra blogginlägget.
Det värmer.
Junioren och jag har varit och gungat. Vi träffade på en tjej och hennes lille son där som vi pratade med en stund. Hoppas att vi ses fler gånger, hon var trevlig!
Skönt med frisk luft.
Davíd har mest haft huvudbry idag om att en fisk "ramlat omkull" och att mamma varit ledsen, annars har vi haft en lugn och skön dag.
Nu ska jag greja med lite beställningar.
Imorgon är en annan dag.
Det värmer.
Junioren och jag har varit och gungat. Vi träffade på en tjej och hennes lille son där som vi pratade med en stund. Hoppas att vi ses fler gånger, hon var trevlig!
Skönt med frisk luft.
Davíd har mest haft huvudbry idag om att en fisk "ramlat omkull" och att mamma varit ledsen, annars har vi haft en lugn och skön dag.
Nu ska jag greja med lite beställningar.
Imorgon är en annan dag.
Ledsen
Idag är en riktig skitdag. Jag kan börja med att säga att självklart skriver jag inte om allt som händer hemma hos oss här på bloggen. Om jag säger att jag haft en oerhört dålig morgon kan det bero på många saker. Det kan vara att Davíd skrikit och härjat och man inte fått sova sedan 04, det kan bero på att man sagt nej om att man inte vill att han ska cykla 06:30 på morgonen eller så kan det vara så att han helt enkelt har skallat sin mamma för att han ska få som han vill.
Självklart redovisar vi inte om sånt.
Jag önskar bara att folk inte analyserar allt när man säger att det är skit. Är det skit så är det skit oavsett vems "fel" det är.
Niklas och jag har varit tillsammans i mer än 9 år.
Sedan vi träffades har vi kommit överrens om flera saker, om vad vi har för mål och hur vi ska nå dem tillsammans. Vi har inte varit osams en enda gång på riktigt under dessa år. Såklart tycker vi inte lika jämt men vi är aldrig osams, tro det eller ej.
Vi är otroligt harmoniska tillsammans och vi har hjälpt varandra på olika plan. Han har fått mig lugnare och jag har fått Niklas att vara mer spontan till olika saker.
En sak har vi kommit fram till som ingen kan rubba oss på.
Vi är ett team. Inget eller ingen kan få oss att ta någon annans parti. Vi är en familj och nu är vi dessutom tre.
För några år sedan hade vi ett par goda vänner som vi tyvärr nu inte har kontakt med.
Detta på grund av att vi inte köpte deras åsikter om vårt framtida barn. Vi hade såklart väntat oss en ursäkt men den kom aldrig. Vi bröt helt enkelt med dem.
Det har varit en förlust som hängt efter i flera år och den gör ont fortfarande då vi inte har så många vänner.
Jag minns en gång när vi var där på ett födelsedagskalas. Frun i huset fyllde år.
Våra vänner hade kommit överrens om att inte alla i familjen fyllde år varje gång utan att den som verkligen fyllde endast skulle ha presenter (ganska logiskt tycker jag, annars kan man ju fylla år ca 3 gånger per år...)
Detta sket helt enkelt fruns föräldrar i utan tyckte att det var okej ändå varpå mannen i huset vägrade att ta emot sakerna och kastade ut dem. Detta var ju inte för att han inte ville att familjen skulle få saker utan helt enkelt för att det var fruns dag och ingen annans. och för att de dessutom kommit överrens om det.
Detta resulterade i att mannen i huset rök i hop med sin svärfar som tyckte att det var fördjävligt. Samtidigt anklagade han mannen för "farscist-fasoner" i hans uppfostran gentemot barnen (som han gjort till fina små människor om nån frågar mig)
Detta i sin tur, resulterade i att mannen och frun rök i hop på kalaset då hon tog föräldrarnas parti. Det höll på att bli skilsmässa, seriöst.
Jag fick övertala henne om att inte ta barnen, skilja sig och flytta hem till sina föräldrar.
Sjukt.
Jag sa åt henne att det är ju de som är ett lag. Man är inte team med sådana som inte bor hemma inom ens fyra väggar. Det är sin egen familj som är ett lag och som håller ihop.
Det jag lärde henne då har vi sedan fått tillbaka. Det var på grund av att de valde att hålla samman (helt rätt) i våra skilda åsikter som gör att vi inte har någon kontakt idag. Mannen hade inte alls samma åsikt som sin fru men stöttade henne fullt ut.
Det jag vill få ut med detta jag skrivit är att man gör kanske inte alltid rätt saker, tar rätt beslut eller tänker logiskt. Det som är poängen är att man håller ihop vad som än händer.
Ett oerhört dåligt samvete har vi ofta, både Niklas och jag.
Det inte så konstigt att man mår helskumt och är spänd hela tiden. Sedan vi kom hem har vi blivit granskade. I allt vi gör så blir vi iakttagna, granskade och lästa med lupp.
Jag har nämnt det förut och jag nämner det igen: DET ÄR VI SOM VET VILKEN BAKGRUND, FOSTRAN OCH VAD VÅR SON HAR I BAGAGET, INGEN ANNAN.
Vi vet vad han kan, fattar och inte fattar.
Självklart förstår vi inte varandra hela tiden i och med språkförväxlingar, och det är ett problem men ingen mer än vi vet vad han kan och inte kan, och speciellt jag som är med honom mest.
Ibland begär vi för mycket av honom , ibland begär vi lagom och ibland för lite. Det jag vill att folk skall förstå är att Davíd är flera olika Davíd. Han är en Davíd med mig, där vi gör saker på mitt sätt men där jag ser att han inte lyssnar på enkla saker som blir självklara bara Niklas visar sig. När Niklas är med honom själv är han på ett annat sätt. (hur vet ju inte jag eftersom jag inte ser det)
När vi båda är hemma är han på ett helt annat sätt, då lyssnar han mer på Niklas än vad han gör med mig.
Om vi är ute bland folk är han en blyg Davíd som inte säger ett ljud. När vi får gäster hem så är han på ytterligare ett sätt och på ett sätt som just nu inte är bra. Han blir klängig på andra och lyssnar varken på mig eller Niklas (som han gör annars) Han blir dessutom svårhanterlig för oss efter att besöket åkt, vi vet inte om det har med separation att göra. eller vad det är.
Nu med facit i hand vet vi inte om det varit så smart att ha besök så som vi haft det?
Vi kanske skulle ha väntat helt. Istället har vi låtit honom träffa de närmaste för att han ska vänja sig och för att det har kännts rätt för oss.
På senaste tiden har ingen av oss mått bra i hur Davíd blir när vi får besök och vi har heller inte haft något bra sätt att hantera situationen på. Det kan ha hänt vad som helst innan också som besöket inte har en aning om. Det som är samma, samma, är ändå att vi gör lika jämt med vår fostran oavsett om det är Soc, vänner eller familj här och på så vis är det inte förvirrande för vår son.
Om gästerna blir besvärade, tycker att vi gör rätt eller fel får stå för dem. Vi gör det vi anser vara bäst och vi kan inte rätta oss efter allas åsikter om fostran.
Vi gör ofta fel och tro mig, både Niklas och jag mår oerhört dåligt ibland för nåt man sagt eller gjort under dagen. Vi är heller inte överrens alla gånger om hur den ena eller den andra hanterar vissa situationer. Detta diskutterar vi sen när inte Junioren hör, "nu var du för hård" eller "nu var du för konflikträdd för att säga till". Det vi däremot har bestämt står fast även fast man själv tycker att det var idiotiskt (till viss mån, givetvis backar vi ibland och vi säger ofta förlåt för att vi tog fel beslut)
Fosterföräldrarna gav oss ett ord. TÅLAMOD.
Jag antar att det gäller både för oss och för honom.
Om folk tycker att vi är hårda så kan jag bara tala om att vi är ingenting om man jämför hur uppfostran ser ut i Colombia.
Jag kan lova att även fast vi anses "hårda" så är det inget mot vad hans första tre år har varit.
Det kanske är det svenska synsättet det är fel på och inte vårt sätt att agera......
Igår hade vi en skitdag tyckte vi. Ändå är det första gången som vår son säger till oss att han älskar oss. Tänkvärt är att även fast vi har våra åsikter så klättrar han mer än nånsin på oss och allra helst på Niklas. Vi har kommit in i en kritisk period av uppfostransfasen och det är inte enkelt.
Jag har idag mått så dåligt att jag i fortsättningen ett tag framöver ber om tystnad. Det är jag (vi) som är adoptivförälder, som har "specialkunskaper" inom detta och vet vilka behov just vår Davíd har.
Bara för att vår son är adopterad så betyder det inte att det är så synd om honom att man inte kan ta tag i honom. Han kan ha haft det tufft på flera sätt, som vi inte har berättat om.
HA FÖRSTÅELSE FÖR DETTA.
Vi har nu satt stopp för allt besök för ett par veckor framöver. Vi måste få ordning på vår familj.
Detta gäller lika för alla och vi hoppas att ingen tar illa upp. (vi gjorde ju lika i somras när vi inte orkade)
Vi mår inte bra när det gäller just detta och inte Junioren heller (som för övrigt klänger på mig just nu även fast jag nyss har skällt på honom då han för tredje gången sprang ut i blötan utan skor, sen jag förklarat två gånger att man blir blöt och sjuk)
Vill bara skriva vad Soc skrev i senaste rapporten:
"Föräldrarna ger intryck av att vara lugna och stabila. Under utredarnas besök i familjen finns Davíd med på ett naturligt sätt, föräldrarna är uppmärksamma och läser av pojkens signaler. Utredarnas sammanfattande bedömning är att Davíd finner trygghet i föräldrarna och att de har förmåga att tillgodose Davíds grundläggande behov av vård och omsorg"
"Ja ä inte bitter"- jag är bara ledsen och trött efter en jobbig morgon.
(tack till min livlina för rådet jag fick, jag tror att du vet vad jag menar om jag säger att jag raderat massor...)
Puss och kram
Självklart redovisar vi inte om sånt.
Jag önskar bara att folk inte analyserar allt när man säger att det är skit. Är det skit så är det skit oavsett vems "fel" det är.
Niklas och jag har varit tillsammans i mer än 9 år.
Sedan vi träffades har vi kommit överrens om flera saker, om vad vi har för mål och hur vi ska nå dem tillsammans. Vi har inte varit osams en enda gång på riktigt under dessa år. Såklart tycker vi inte lika jämt men vi är aldrig osams, tro det eller ej.
Vi är otroligt harmoniska tillsammans och vi har hjälpt varandra på olika plan. Han har fått mig lugnare och jag har fått Niklas att vara mer spontan till olika saker.
En sak har vi kommit fram till som ingen kan rubba oss på.
Vi är ett team. Inget eller ingen kan få oss att ta någon annans parti. Vi är en familj och nu är vi dessutom tre.
För några år sedan hade vi ett par goda vänner som vi tyvärr nu inte har kontakt med.
Detta på grund av att vi inte köpte deras åsikter om vårt framtida barn. Vi hade såklart väntat oss en ursäkt men den kom aldrig. Vi bröt helt enkelt med dem.
Det har varit en förlust som hängt efter i flera år och den gör ont fortfarande då vi inte har så många vänner.
Jag minns en gång när vi var där på ett födelsedagskalas. Frun i huset fyllde år.
Våra vänner hade kommit överrens om att inte alla i familjen fyllde år varje gång utan att den som verkligen fyllde endast skulle ha presenter (ganska logiskt tycker jag, annars kan man ju fylla år ca 3 gånger per år...)
Detta sket helt enkelt fruns föräldrar i utan tyckte att det var okej ändå varpå mannen i huset vägrade att ta emot sakerna och kastade ut dem. Detta var ju inte för att han inte ville att familjen skulle få saker utan helt enkelt för att det var fruns dag och ingen annans. och för att de dessutom kommit överrens om det.
Detta resulterade i att mannen i huset rök i hop med sin svärfar som tyckte att det var fördjävligt. Samtidigt anklagade han mannen för "farscist-fasoner" i hans uppfostran gentemot barnen (som han gjort till fina små människor om nån frågar mig)
Detta i sin tur, resulterade i att mannen och frun rök i hop på kalaset då hon tog föräldrarnas parti. Det höll på att bli skilsmässa, seriöst.
Jag fick övertala henne om att inte ta barnen, skilja sig och flytta hem till sina föräldrar.
Sjukt.
Jag sa åt henne att det är ju de som är ett lag. Man är inte team med sådana som inte bor hemma inom ens fyra väggar. Det är sin egen familj som är ett lag och som håller ihop.
Det jag lärde henne då har vi sedan fått tillbaka. Det var på grund av att de valde att hålla samman (helt rätt) i våra skilda åsikter som gör att vi inte har någon kontakt idag. Mannen hade inte alls samma åsikt som sin fru men stöttade henne fullt ut.
Det jag vill få ut med detta jag skrivit är att man gör kanske inte alltid rätt saker, tar rätt beslut eller tänker logiskt. Det som är poängen är att man håller ihop vad som än händer.
Ett oerhört dåligt samvete har vi ofta, både Niklas och jag.
Det inte så konstigt att man mår helskumt och är spänd hela tiden. Sedan vi kom hem har vi blivit granskade. I allt vi gör så blir vi iakttagna, granskade och lästa med lupp.
Jag har nämnt det förut och jag nämner det igen: DET ÄR VI SOM VET VILKEN BAKGRUND, FOSTRAN OCH VAD VÅR SON HAR I BAGAGET, INGEN ANNAN.
Vi vet vad han kan, fattar och inte fattar.
Självklart förstår vi inte varandra hela tiden i och med språkförväxlingar, och det är ett problem men ingen mer än vi vet vad han kan och inte kan, och speciellt jag som är med honom mest.
Ibland begär vi för mycket av honom , ibland begär vi lagom och ibland för lite. Det jag vill att folk skall förstå är att Davíd är flera olika Davíd. Han är en Davíd med mig, där vi gör saker på mitt sätt men där jag ser att han inte lyssnar på enkla saker som blir självklara bara Niklas visar sig. När Niklas är med honom själv är han på ett annat sätt. (hur vet ju inte jag eftersom jag inte ser det)
När vi båda är hemma är han på ett helt annat sätt, då lyssnar han mer på Niklas än vad han gör med mig.
Om vi är ute bland folk är han en blyg Davíd som inte säger ett ljud. När vi får gäster hem så är han på ytterligare ett sätt och på ett sätt som just nu inte är bra. Han blir klängig på andra och lyssnar varken på mig eller Niklas (som han gör annars) Han blir dessutom svårhanterlig för oss efter att besöket åkt, vi vet inte om det har med separation att göra. eller vad det är.
Nu med facit i hand vet vi inte om det varit så smart att ha besök så som vi haft det?
Vi kanske skulle ha väntat helt. Istället har vi låtit honom träffa de närmaste för att han ska vänja sig och för att det har kännts rätt för oss.
På senaste tiden har ingen av oss mått bra i hur Davíd blir när vi får besök och vi har heller inte haft något bra sätt att hantera situationen på. Det kan ha hänt vad som helst innan också som besöket inte har en aning om. Det som är samma, samma, är ändå att vi gör lika jämt med vår fostran oavsett om det är Soc, vänner eller familj här och på så vis är det inte förvirrande för vår son.
Om gästerna blir besvärade, tycker att vi gör rätt eller fel får stå för dem. Vi gör det vi anser vara bäst och vi kan inte rätta oss efter allas åsikter om fostran.
Vi gör ofta fel och tro mig, både Niklas och jag mår oerhört dåligt ibland för nåt man sagt eller gjort under dagen. Vi är heller inte överrens alla gånger om hur den ena eller den andra hanterar vissa situationer. Detta diskutterar vi sen när inte Junioren hör, "nu var du för hård" eller "nu var du för konflikträdd för att säga till". Det vi däremot har bestämt står fast även fast man själv tycker att det var idiotiskt (till viss mån, givetvis backar vi ibland och vi säger ofta förlåt för att vi tog fel beslut)
Fosterföräldrarna gav oss ett ord. TÅLAMOD.
Jag antar att det gäller både för oss och för honom.
Om folk tycker att vi är hårda så kan jag bara tala om att vi är ingenting om man jämför hur uppfostran ser ut i Colombia.
Jag kan lova att även fast vi anses "hårda" så är det inget mot vad hans första tre år har varit.
Det kanske är det svenska synsättet det är fel på och inte vårt sätt att agera......
Igår hade vi en skitdag tyckte vi. Ändå är det första gången som vår son säger till oss att han älskar oss. Tänkvärt är att även fast vi har våra åsikter så klättrar han mer än nånsin på oss och allra helst på Niklas. Vi har kommit in i en kritisk period av uppfostransfasen och det är inte enkelt.
Jag har idag mått så dåligt att jag i fortsättningen ett tag framöver ber om tystnad. Det är jag (vi) som är adoptivförälder, som har "specialkunskaper" inom detta och vet vilka behov just vår Davíd har.
Bara för att vår son är adopterad så betyder det inte att det är så synd om honom att man inte kan ta tag i honom. Han kan ha haft det tufft på flera sätt, som vi inte har berättat om.
HA FÖRSTÅELSE FÖR DETTA.
Vi har nu satt stopp för allt besök för ett par veckor framöver. Vi måste få ordning på vår familj.
Detta gäller lika för alla och vi hoppas att ingen tar illa upp. (vi gjorde ju lika i somras när vi inte orkade)
Vi mår inte bra när det gäller just detta och inte Junioren heller (som för övrigt klänger på mig just nu även fast jag nyss har skällt på honom då han för tredje gången sprang ut i blötan utan skor, sen jag förklarat två gånger att man blir blöt och sjuk)
Vill bara skriva vad Soc skrev i senaste rapporten:
"Föräldrarna ger intryck av att vara lugna och stabila. Under utredarnas besök i familjen finns Davíd med på ett naturligt sätt, föräldrarna är uppmärksamma och läser av pojkens signaler. Utredarnas sammanfattande bedömning är att Davíd finner trygghet i föräldrarna och att de har förmåga att tillgodose Davíds grundläggande behov av vård och omsorg"
"Ja ä inte bitter"- jag är bara ledsen och trött efter en jobbig morgon.
(tack till min livlina för rådet jag fick, jag tror att du vet vad jag menar om jag säger att jag raderat massor...)
Puss och kram
söndag 19 oktober 2008
Helgen
Vi har sannerligen fått mycket gjort!
Tvättstugan är färdig!Det blev hur bra som helst!Ska fota och lägga ut bilder.
Jag har målat och fixat med en massa beställningar, det är verkligen superkul!
I helgen kom jag till ett beslut. Jag har bestämt mig. Jag kommer att satsa mer på min firma, eller snarare förenkla det för mig och firman. Har varit i kontakt med min "supportavdelning" som försöker hitta en bra lösning på mina önskemål. Jag hoppas verkligen att mina planer går i lås!
Jobbet med firman kommer att bli så mycket enklare både för mig och för mina kunder (hoppas jag....) Det är fortfarande vissa frågetecken som behöver modifieras just för mig.
Junioren är fortfarande hängig. Just när man tror att han repat sig så hamnar han i en svacka igen. Jobbigt när han blir på ett så pissigt humör. Davíd har även varit oerhört pappig hela helgen, jag har inte fått tagit i honom alls. I början var detta ett stort problem för mig, men nu har jag vant mig att i veckorna klänger han på mig och på helgerna på pappa, men såklart är det tråkigt att inte få kramar.
Han har alldeles för lite pappa i veckorna (och för mycket mamma......)
Det är lätt att bli avis i dessa situationer men nu tycker jag att det är bra att pappa får sin del av kramar på helgerna och jag får mer "space".
En annan grej som är trixigt är vissa delar med språket.....
Köttbullar....Bullar
Pannkakor....Kakor
Inte samma sak direkt......:)
Nu ska vi baka kakor...då säger han 'åh, pannkakor'.....hm.
Lite mer målning nu, sen singelmammorna på 3.an
Tvättstugan är färdig!Det blev hur bra som helst!Ska fota och lägga ut bilder.
Jag har målat och fixat med en massa beställningar, det är verkligen superkul!
I helgen kom jag till ett beslut. Jag har bestämt mig. Jag kommer att satsa mer på min firma, eller snarare förenkla det för mig och firman. Har varit i kontakt med min "supportavdelning" som försöker hitta en bra lösning på mina önskemål. Jag hoppas verkligen att mina planer går i lås!
Jobbet med firman kommer att bli så mycket enklare både för mig och för mina kunder (hoppas jag....) Det är fortfarande vissa frågetecken som behöver modifieras just för mig.
Junioren är fortfarande hängig. Just när man tror att han repat sig så hamnar han i en svacka igen. Jobbigt när han blir på ett så pissigt humör. Davíd har även varit oerhört pappig hela helgen, jag har inte fått tagit i honom alls. I början var detta ett stort problem för mig, men nu har jag vant mig att i veckorna klänger han på mig och på helgerna på pappa, men såklart är det tråkigt att inte få kramar.
Han har alldeles för lite pappa i veckorna (och för mycket mamma......)
Det är lätt att bli avis i dessa situationer men nu tycker jag att det är bra att pappa får sin del av kramar på helgerna och jag får mer "space".
En annan grej som är trixigt är vissa delar med språket.....
Köttbullar....Bullar
Pannkakor....Kakor
Inte samma sak direkt......:)
Nu ska vi baka kakor...då säger han 'åh, pannkakor'.....hm.
Lite mer målning nu, sen singelmammorna på 3.an
lördag 18 oktober 2008
Julmust!
Äntligen har det kommit Julmust i butikerna!!!
Niklas och jag bara jublade igår på MAXI, vi ÄLSKAR Julmust!'
Nu gäller det bara att kolla vilken man blir att tycka mest om. Förr om åren har det varit
Apotekarnes, men efter att de ändrat till 1,4 liter istället för 1,5 liter så bojkottade vi dem!
En deciliter mindre för samma pris!
Skamligt!
Nu ska vi bara tuta i Junioren att det är 'Rico' (gott) också.....Han tycker iallafall att det är roligt när det heter Tomtedricka (även fast han inte direkt har en aning om vad en tomte är...)
Niklas och jag bara jublade igår på MAXI, vi ÄLSKAR Julmust!'
Nu gäller det bara att kolla vilken man blir att tycka mest om. Förr om åren har det varit
Apotekarnes, men efter att de ändrat till 1,4 liter istället för 1,5 liter så bojkottade vi dem!
En deciliter mindre för samma pris!
Skamligt!
Nu ska vi bara tuta i Junioren att det är 'Rico' (gott) också.....Han tycker iallafall att det är roligt när det heter Tomtedricka (även fast han inte direkt har en aning om vad en tomte är...)
fredag 17 oktober 2008
Malta - twele points, Malta - douce point
Kevin är bäst i Idol. Maltesen är verkligen helglad och vet hur man ska bete sig på scen.
Min favvo hittills (ja, jag erkänner, jag kollar trots att min tidigare favorit åkte ut....)
Davíd är krasslig men jag tror inte han blev sämre av en timme i Västerås, han hoppade och skuttade iallafall, men blev såklart hängig igen. Nu hostar han hela tiden. Hoppas bara att vi får sova inatt (har varit två sämre nätter med sömn så vi är trötta allihopa)
Fredagspizza blev en Pia Special utan salami, plus jalapenos. Vanessagänget är som vanligt ett säkert kort. De sitter säkert varje fredag....
Det har varit en skitbra dag idag.
Godnatt.
Min favvo hittills (ja, jag erkänner, jag kollar trots att min tidigare favorit åkte ut....)
Davíd är krasslig men jag tror inte han blev sämre av en timme i Västerås, han hoppade och skuttade iallafall, men blev såklart hängig igen. Nu hostar han hela tiden. Hoppas bara att vi får sova inatt (har varit två sämre nätter med sömn så vi är trötta allihopa)
Fredagspizza blev en Pia Special utan salami, plus jalapenos. Vanessagänget är som vanligt ett säkert kort. De sitter säkert varje fredag....
Det har varit en skitbra dag idag.
Godnatt.
En bra fredag
Äntligen helg!
Jag älskar fredagar. Det betyder att man har lugn och ro och familjen samlad ett par dagar.
Idag är Davíd sjuk. Kan hända att det har varit det som spökat hela veckan? Är man inte van förälder kanske man inte ser de signalerna....han har iallafall hostat hela förra natten och natten till idag så han är trött, hostig, snorig och varm. Junioren sov faktiskt till och med en stund idag på lunchen och jag kunde i lugn och ro ta mig an Greys Anatomy....:)
Antar att både han och jag har längtat.
Han hade frågat efter mig en sisådär 30 gånger igår och Niklas fick förklara att jag var borta en sväng. Han lyckades ändå att somna (rutinerna har vi som vanligt) och Niklas övertygade honom att jag skulle finnas till hands vid frukost.
I natt när jag gav honom hostmedecin så höll han krampaktigt tag i mig.
Idag har han gosat och tytt sig till mig, bra för både mor och son att ha ett litet break tydligen.
Nu ska vi, trots förkylning, åka in till stan för en snabbvända och handla och hämta hostmedicin.
Ska även springa in på Barnens Hus för att inhandla present till den lilla kompisen som har "Cumpleanos Feliz" på tisdag.
Ikväll fredagspizza!
Yummie!
Jag älskar fredagar. Det betyder att man har lugn och ro och familjen samlad ett par dagar.
Idag är Davíd sjuk. Kan hända att det har varit det som spökat hela veckan? Är man inte van förälder kanske man inte ser de signalerna....han har iallafall hostat hela förra natten och natten till idag så han är trött, hostig, snorig och varm. Junioren sov faktiskt till och med en stund idag på lunchen och jag kunde i lugn och ro ta mig an Greys Anatomy....:)
Antar att både han och jag har längtat.
Han hade frågat efter mig en sisådär 30 gånger igår och Niklas fick förklara att jag var borta en sväng. Han lyckades ändå att somna (rutinerna har vi som vanligt) och Niklas övertygade honom att jag skulle finnas till hands vid frukost.
I natt när jag gav honom hostmedecin så höll han krampaktigt tag i mig.
Idag har han gosat och tytt sig till mig, bra för både mor och son att ha ett litet break tydligen.
Nu ska vi, trots förkylning, åka in till stan för en snabbvända och handla och hämta hostmedicin.
Ska även springa in på Barnens Hus för att inhandla present till den lilla kompisen som har "Cumpleanos Feliz" på tisdag.
Ikväll fredagspizza!
Yummie!
torsdag 16 oktober 2008
Torsdag kväll
Vilken vitamininjektion!
Tack till mamma, min "Syster" och Davíds gudmor (Mini, Zandra...kärt barn har många namn:) för att ni får mig på bättre tankar.
Jag har kommit på en grej i dag.
Jag har glömt att ha kul.
När man mår halvdassigt, det är regnigt och grått osv. så glömmer jag helt enkelt bort att leva och vara glad. Mitt fokus har legat på att vara nervös för allt omkring Davíd att jag glömmer bort mig själv helt och att ha kul i det jag gör.
Kan garantera att Junioren vaknar upp med en MYCKET gladare mamma imorrn!!!!!
Eftermiddagen har varit toppen och alldeles för kort. Jag behöver verkligen dessa break för att orka fokusera på annat. Fikat var toppen och skjutningen gick ganska bra. Med tanke på att jag inte skjutit sedan i somras så kommer jag ha en fet träningsvärk imorrn....Jag sköt iallafall en serie på 43 trots uppehållet...:)
Mitt stora problem i livet har varit min prestationsångest.
Jag vill vara bäst, eller åtminstone kunna allt.
Jag har OERHÖRT STORA KRAV på mig själv och jag vet om det också. Mina försök att släppa det/jobba bort det har väl gått sådär, och för att citera min kära mor "du måste göra nåt åt det innan du går under", hon har ju rätt, som vanligt....(SURT att erkänna det...)
Vissa dagar hamnar jag verkligen med näsan under vattenytan och vet inte hur fasen jag ska ta mig upp igen.
Tur att jag sådana gånger har mina livlinor.
Jag vill kunna vara mamma på en gång. Jag vill alltid kunna allt jag tar för mig på en gång, det var lika med skyttet. Min skjutlärare sa åt mig att sänka kraven och ha roligt, då gick det ju såklart bättre och jag sköt guld (men naturligtvis med klubbens sämsta vapen...det MÅSTE ju gå när ingen annan klarar det...hahaha)
Nu är jag uppe igen efter min lilla svacka. Hoppas bara att någon är där med kudden nästa gång jag halkar på en isfläck.
"Man mår bättre, när man lärt sig att eliminera oväsentligheter"
Citat ur boken Må Bättre som jag fick i present av min livlina idag, I love you.
Tack till mamma, min "Syster" och Davíds gudmor (Mini, Zandra...kärt barn har många namn:) för att ni får mig på bättre tankar.
Jag har kommit på en grej i dag.
Jag har glömt att ha kul.
När man mår halvdassigt, det är regnigt och grått osv. så glömmer jag helt enkelt bort att leva och vara glad. Mitt fokus har legat på att vara nervös för allt omkring Davíd att jag glömmer bort mig själv helt och att ha kul i det jag gör.
Kan garantera att Junioren vaknar upp med en MYCKET gladare mamma imorrn!!!!!
Eftermiddagen har varit toppen och alldeles för kort. Jag behöver verkligen dessa break för att orka fokusera på annat. Fikat var toppen och skjutningen gick ganska bra. Med tanke på att jag inte skjutit sedan i somras så kommer jag ha en fet träningsvärk imorrn....Jag sköt iallafall en serie på 43 trots uppehållet...:)
Mitt stora problem i livet har varit min prestationsångest.
Jag vill vara bäst, eller åtminstone kunna allt.
Jag har OERHÖRT STORA KRAV på mig själv och jag vet om det också. Mina försök att släppa det/jobba bort det har väl gått sådär, och för att citera min kära mor "du måste göra nåt åt det innan du går under", hon har ju rätt, som vanligt....(SURT att erkänna det...)
Vissa dagar hamnar jag verkligen med näsan under vattenytan och vet inte hur fasen jag ska ta mig upp igen.
Tur att jag sådana gånger har mina livlinor.
Jag vill kunna vara mamma på en gång. Jag vill alltid kunna allt jag tar för mig på en gång, det var lika med skyttet. Min skjutlärare sa åt mig att sänka kraven och ha roligt, då gick det ju såklart bättre och jag sköt guld (men naturligtvis med klubbens sämsta vapen...det MÅSTE ju gå när ingen annan klarar det...hahaha)
Nu är jag uppe igen efter min lilla svacka. Hoppas bara att någon är där med kudden nästa gång jag halkar på en isfläck.
"Man mår bättre, när man lärt sig att eliminera oväsentligheter"
Citat ur boken Må Bättre som jag fick i present av min livlina idag, I love you.
Torsdag igen
Jaha så var det torsdag igen, ytterligare en vecka att lägga till handlingarna snart.
Jag har funderat och funderat. Det KAN ju faktiskt vara så "enkelt" att Davíd har "hemlängtan".
Vi innehar ju inte hans "bo-rekord" ännu, han har ju sina rötter i varma Colombia och kanske helt enkelt tror att han är på semester här. Medveten är han iallafall om saker och ting.
Jag minns själv vissa grejer från den delen av mitt liv så såklart gör han det också, och för Junioren är det dessutom nyligen och kombinerat med trauma. Det är ju naturligt att han har det tufft emellanåt, men som "superförälder" glömmer man även det.....
Dags att börja använda de få hjärnceller man äger till att tänka sig in i hans situation.
Nu har jag nyss kompat ut från mammajobbet och skall ha "ledigt" på eftermiddagen och kvällen. Fika och skjutning står på programmet. Det ska bli hur kul som helst att få bara vara och att få skjuta igen!
Nu kommer det att bli kontinuitet på det (tisdagkvällar) och Niklas får lägga Davíd själv.
Spännande.
Vi sa faktiskt att jag skulle åka och skjuta. Han vet ju inte vad det är så ibland är det lättare att säga att man ska jobba.
Nu ska jag fixa till mig lite i den ljuva tystheten som råder!
Egenvård. Yummie!!!!
Jag har funderat och funderat. Det KAN ju faktiskt vara så "enkelt" att Davíd har "hemlängtan".
Vi innehar ju inte hans "bo-rekord" ännu, han har ju sina rötter i varma Colombia och kanske helt enkelt tror att han är på semester här. Medveten är han iallafall om saker och ting.
Jag minns själv vissa grejer från den delen av mitt liv så såklart gör han det också, och för Junioren är det dessutom nyligen och kombinerat med trauma. Det är ju naturligt att han har det tufft emellanåt, men som "superförälder" glömmer man även det.....
Dags att börja använda de få hjärnceller man äger till att tänka sig in i hans situation.
Nu har jag nyss kompat ut från mammajobbet och skall ha "ledigt" på eftermiddagen och kvällen. Fika och skjutning står på programmet. Det ska bli hur kul som helst att få bara vara och att få skjuta igen!
Nu kommer det att bli kontinuitet på det (tisdagkvällar) och Niklas får lägga Davíd själv.
Spännande.
Vi sa faktiskt att jag skulle åka och skjuta. Han vet ju inte vad det är så ibland är det lättare att säga att man ska jobba.
Nu ska jag fixa till mig lite i den ljuva tystheten som råder!
Egenvård. Yummie!!!!
onsdag 15 oktober 2008
0-3 år på en dag
Man glömmer bort mycket som förälder till en Colombiaängel.
Man glömmer bort att vi hux flux på en dag blev föräldrar till en treåring från en annan kontinent, med ett ursprung och från annan kultur.
Man glömmer bort när det "går bra" att det kan finnas dagar som det är mer surt än rosaskimmer, tack och lov har vi varit lyckligt lottade från alltför många av dessa berg-och dalbanor.
Man glömmer lätt bort att vi faktiskt bara varit föräldrar i knappt 4 månader och ändå förväntas veta vad som är rätt och fel och hit och dit.
Hur många föräldrar vet vad som är det med ett barn på 4 månader??
Oftast ligger ju det barnet mest stilla och sover och äter och behöver inte fostras.
Jag kan säga såhär efter att summera dessa 4 månader som förälder. Det är inte lätt.
Man blir inkastad i nåt som man inte har en aning om eller har erfarenhet om. Vi tyckte ändå att vi var väl förberedda för vår uppgift med kurser och allt men man kan ändå inte vara helt förberedd.
Inget barn är det andra likt och detta rosaskimmer som förälder kommer inte fram varje dag kan jag lova. Kan hända att det isåfall gör det med ett barn som man har hos sig från början, men det gör sannorligen inte det med ett barn på 3 år.
Idag har varit en sån dag då jag inte kommer att lägga mig att sova med ett leende. Man får påminna sig om att man inte är världsbäst för att inte bli ledsen och ha för stora krav på sig. Man KAN inte veta allt (fastän man nu vill det...)
Tålamod, tålamod.
It ain't easy beeing a Mum...
Imorgon är en annan dag.
Man glömmer bort att vi hux flux på en dag blev föräldrar till en treåring från en annan kontinent, med ett ursprung och från annan kultur.
Man glömmer bort när det "går bra" att det kan finnas dagar som det är mer surt än rosaskimmer, tack och lov har vi varit lyckligt lottade från alltför många av dessa berg-och dalbanor.
Man glömmer lätt bort att vi faktiskt bara varit föräldrar i knappt 4 månader och ändå förväntas veta vad som är rätt och fel och hit och dit.
Hur många föräldrar vet vad som är det med ett barn på 4 månader??
Oftast ligger ju det barnet mest stilla och sover och äter och behöver inte fostras.
Jag kan säga såhär efter att summera dessa 4 månader som förälder. Det är inte lätt.
Man blir inkastad i nåt som man inte har en aning om eller har erfarenhet om. Vi tyckte ändå att vi var väl förberedda för vår uppgift med kurser och allt men man kan ändå inte vara helt förberedd.
Inget barn är det andra likt och detta rosaskimmer som förälder kommer inte fram varje dag kan jag lova. Kan hända att det isåfall gör det med ett barn som man har hos sig från början, men det gör sannorligen inte det med ett barn på 3 år.
Idag har varit en sån dag då jag inte kommer att lägga mig att sova med ett leende. Man får påminna sig om att man inte är världsbäst för att inte bli ledsen och ha för stora krav på sig. Man KAN inte veta allt (fastän man nu vill det...)
Tålamod, tålamod.
It ain't easy beeing a Mum...
Imorgon är en annan dag.
Pangkaka
Pannkaksätning avklarad. Davíd säger Pangkaka och det går ju lika bra det med.
Gott är det iallafall och Junioren trycker i sig hela 4 stycken. Ibland är han bottenlös.
Nu har vi alternerat "Imse Vimse"-skivan med Ugglas samlingsskiva. Davíd sjunger med i 'Pärlor åt svin' (Fin, svin...ungefär de orden...) Jag är otroligt glad att vi just nu inte lyssnar på 'Pissfitter'.............................
För övrigt har Juniorens passerkort tilll vårat arbetsrum/datarum gått ut. Han får nu stå utanför tröskeln eftersom han inte kan hålla fingrarna i styr.
Funkar inte det blir det taggtråd och elstängsel......
(Ja, det ÄR ett skämt....)
Idag har det varit en skitdag ur mor/son synpunkt.
Junioren har varit allt annat än snäll och glad som han brukar....och hans mamma har haft oerhört dåligt tålamod.
Antar att det är okej med att ha en "Inte-världens-bästa mamma-dag" emellanåt. Idag har jag verkligen fått spel och gnällt/skällt mer än vad jag varit snäll. Hatar verkligen att behöva vara så.
Men ibland är det öronlösa gangstrar man har att göra med, eller hur Tylla.....?!
Tack för samtalet idag, jag behövde verkligen det.
Nu ska vi läsa bok och försöka att vila lite.
Gott är det iallafall och Junioren trycker i sig hela 4 stycken. Ibland är han bottenlös.
Nu har vi alternerat "Imse Vimse"-skivan med Ugglas samlingsskiva. Davíd sjunger med i 'Pärlor åt svin' (Fin, svin...ungefär de orden...) Jag är otroligt glad att vi just nu inte lyssnar på 'Pissfitter'.............................
För övrigt har Juniorens passerkort tilll vårat arbetsrum/datarum gått ut. Han får nu stå utanför tröskeln eftersom han inte kan hålla fingrarna i styr.
Funkar inte det blir det taggtråd och elstängsel......
(Ja, det ÄR ett skämt....)
Idag har det varit en skitdag ur mor/son synpunkt.
Junioren har varit allt annat än snäll och glad som han brukar....och hans mamma har haft oerhört dåligt tålamod.
Antar att det är okej med att ha en "Inte-världens-bästa mamma-dag" emellanåt. Idag har jag verkligen fått spel och gnällt/skällt mer än vad jag varit snäll. Hatar verkligen att behöva vara så.
Men ibland är det öronlösa gangstrar man har att göra med, eller hur Tylla.....?!
Tack för samtalet idag, jag behövde verkligen det.
Nu ska vi läsa bok och försöka att vila lite.
125...Nytt Rekord
Så många dagar har det idag gått sedan jag hade mens senast. Är det konstigt att man ibland mår tjyvens...?
Min mage är ond och jag har mått halvskumt i ett par dagar. Vill inte heller gå till doktorn och få
obehagliga hormoner som jag fick senast, vilket resulterade i sängliggande och sjukskrivning i flera veckor.
Är bara så trött på detta och hoppas att de snart kommer fram till vad som spökar med mig egentligen. Jag tror att min migrän som ofta är återkommande har med saken att göra.
Jaja, shit happens...:)
En underbar dag har tagit form!
Vad skall denna dag bringa för roligheter?
Har iallafall lite praktiska grejer att ta itu med. Kort skall beställas för att skicka första rapporten till Colombia. Dagarna bara springer iväg och den ska vara inlämnad i oktober.
Ett måste idag.
Min mage är ond och jag har mått halvskumt i ett par dagar. Vill inte heller gå till doktorn och få
obehagliga hormoner som jag fick senast, vilket resulterade i sängliggande och sjukskrivning i flera veckor.
Är bara så trött på detta och hoppas att de snart kommer fram till vad som spökar med mig egentligen. Jag tror att min migrän som ofta är återkommande har med saken att göra.
Jaja, shit happens...:)
En underbar dag har tagit form!
Vad skall denna dag bringa för roligheter?
Har iallafall lite praktiska grejer att ta itu med. Kort skall beställas för att skicka första rapporten till Colombia. Dagarna bara springer iväg och den ska vara inlämnad i oktober.
Ett måste idag.
tisdag 14 oktober 2008
Färg
Ny färg på skutan idag igen. Måste ju förnya sig.
Både bloggen och tvättstugan har således fått sig en uppfräschning.
Magen har pajat idag totalt. Både jag och Davíd har sprungtit och "popo:at" flera gånger. (Davíds namn för bajsa är POPO) Struntade därför att åka och skjuta, man blir ju onekligen rätt så slut av allt spring.
För övrigt har jag statuerat exempel. Min son och jag har inte kommit speciellt mycket överrens idag, han är en treårig trotsare och jag är en 34-årig trotsare...
Det hela slutade med att jag själv har bakat 3 sorters kakor och han har för en gångs skull inte fått cykla. Jag tänkte såklart att jag var smart som inte lät honom att få ha sin cykel, att han skulle få ha tråkigt för en gångs skull. Davíd kontrade då med att leka med bilar och ha skitkul ändå med diverse annat hela dagen. Så gick det med det och jag blev lurad upp på läktaren som vanligt.
1-1 till Junior....
Både bloggen och tvättstugan har således fått sig en uppfräschning.
Magen har pajat idag totalt. Både jag och Davíd har sprungtit och "popo:at" flera gånger. (Davíds namn för bajsa är POPO) Struntade därför att åka och skjuta, man blir ju onekligen rätt så slut av allt spring.
För övrigt har jag statuerat exempel. Min son och jag har inte kommit speciellt mycket överrens idag, han är en treårig trotsare och jag är en 34-årig trotsare...
Det hela slutade med att jag själv har bakat 3 sorters kakor och han har för en gångs skull inte fått cykla. Jag tänkte såklart att jag var smart som inte lät honom att få ha sin cykel, att han skulle få ha tråkigt för en gångs skull. Davíd kontrade då med att leka med bilar och ha skitkul ändå med diverse annat hela dagen. Så gick det med det och jag blev lurad upp på läktaren som vanligt.
1-1 till Junior....
07:01
Var klockan idag när Junior hoppade ur bingen. 1-0 till föräldrarna!
Såg igår programmet Matakuten.
Jösses.
Jag är inte ett stort fan av Melker, men han hade ju onekligen en poäng.
Vart är glädjen till matlagning?
"Mat-tanternas" enda uppgift nu för tiden är tydligen att öppna kartonger av halvfabrikat som vi sen ska fylla våra barns magar med.
Att de inte ha tid att grädda plättar till vart och ett barn kan man ju ha förståelse för men andra enkla saker?
Annat var det när jag gick i skolan. "Det var bättre förr"...;)
I och för sig har jag ju haft förmånen att ha haft en matlagande Farmor som varit chef för bespisningen som då LAGADE mat fortfarande.
När jag sedan bytte skola i högstadiet kom jag till ytterligare en KANON bra skola, där gick eleverna med glada steg till matsalen och åt. Maten var lagad OCH god!
(sen kanske man inte tyckte om allt men det är ju en annan sak...)
Tillbaka till "Matakuten", jag skulle rekommendera tanterna där att tänka om eller ta pension eller liknande.
Jag kan inte förstå hur man kan gå till ett arbete och tycka att det liknar skit?!!! Iallafall framstår var och en som sådan i TV. Allt verkar supertråkigt och så skyller man bara på annat runt i kring. Naturligtvis så är det smidigare att öppna en påse köttbullar, det gör ju jag också, men 8 av 10 gånger lagar jag faktiskt mat.
Vojne. Hoppas det blir bättre när Davíd ska ut i det "offentliga", annars är jag rädd för att jag blir en ny "Bert"...
Såg igår programmet Matakuten.
Jösses.
Jag är inte ett stort fan av Melker, men han hade ju onekligen en poäng.
Vart är glädjen till matlagning?
"Mat-tanternas" enda uppgift nu för tiden är tydligen att öppna kartonger av halvfabrikat som vi sen ska fylla våra barns magar med.
Att de inte ha tid att grädda plättar till vart och ett barn kan man ju ha förståelse för men andra enkla saker?
Annat var det när jag gick i skolan. "Det var bättre förr"...;)
I och för sig har jag ju haft förmånen att ha haft en matlagande Farmor som varit chef för bespisningen som då LAGADE mat fortfarande.
När jag sedan bytte skola i högstadiet kom jag till ytterligare en KANON bra skola, där gick eleverna med glada steg till matsalen och åt. Maten var lagad OCH god!
(sen kanske man inte tyckte om allt men det är ju en annan sak...)
Tillbaka till "Matakuten", jag skulle rekommendera tanterna där att tänka om eller ta pension eller liknande.
Jag kan inte förstå hur man kan gå till ett arbete och tycka att det liknar skit?!!! Iallafall framstår var och en som sådan i TV. Allt verkar supertråkigt och så skyller man bara på annat runt i kring. Naturligtvis så är det smidigare att öppna en påse köttbullar, det gör ju jag också, men 8 av 10 gånger lagar jag faktiskt mat.
Vojne. Hoppas det blir bättre när Davíd ska ut i det "offentliga", annars är jag rädd för att jag blir en ny "Bert"...
måndag 13 oktober 2008
Nobelpris...
i smarthet...
Är inte barn smarta så säg?!
Jag slutar aldrig att förvånas över barns slughet, förmåga att hitta på och linda oss
runt sina fingrar, och vi fattar naturligtvis ingenting.
Sedan ett tag tillbaka har jag "loggat" Davíds vakningstid för att vi ska ha lite koll på hur han "funkar" (och om/när han sover middag har någon påverkan.)
Från att vi kom hem från Colombia har han sovit i sin säng och endast kommit till oss när vi ska morgonkramas.
Nu, sedan vi kom hem och Niklas har börjat jobba på ordinarie arbete har Davíd fått komma till vår säng när han har kissat på morgonen (detta har skett direkt efter Niklas har åkt och han åker strax före 06)
Alldeles i början när vi var hemma sov han faktiskt till halv sju, sju men sedan har det så att säga "gått utför"...
Det gör ju inget så länge man inte ska nånstans, men ska man jobba så är det inte kul att ha en treåring bredvid som sprattlar och sjunger före 06 på morgonen, oavsett vardag eller helg.
På senare veckor har trenden ändrat sig. Tidigare och tidigare har han "tassat". I helgen var det redan 05:43 och vi trodde då att han druckit för mycket lite för sent på kvällen.
I morse var det 05:14, DÅ är det på tok för tidigt!!!!
HUR sluga är de egentligen:)
Såklart är det ett medvetet drag och jag, min korkade nöt, har inte fattat något alls.
Naturligtvis är det mitt fel och nu har vi ett par dagar av "avvänjning" framför oss.
Är inte barn smarta så säg?!
Jag slutar aldrig att förvånas över barns slughet, förmåga att hitta på och linda oss
runt sina fingrar, och vi fattar naturligtvis ingenting.
Sedan ett tag tillbaka har jag "loggat" Davíds vakningstid för att vi ska ha lite koll på hur han "funkar" (och om/när han sover middag har någon påverkan.)
Från att vi kom hem från Colombia har han sovit i sin säng och endast kommit till oss när vi ska morgonkramas.
Nu, sedan vi kom hem och Niklas har börjat jobba på ordinarie arbete har Davíd fått komma till vår säng när han har kissat på morgonen (detta har skett direkt efter Niklas har åkt och han åker strax före 06)
Alldeles i början när vi var hemma sov han faktiskt till halv sju, sju men sedan har det så att säga "gått utför"...
Det gör ju inget så länge man inte ska nånstans, men ska man jobba så är det inte kul att ha en treåring bredvid som sprattlar och sjunger före 06 på morgonen, oavsett vardag eller helg.
På senare veckor har trenden ändrat sig. Tidigare och tidigare har han "tassat". I helgen var det redan 05:43 och vi trodde då att han druckit för mycket lite för sent på kvällen.
I morse var det 05:14, DÅ är det på tok för tidigt!!!!
HUR sluga är de egentligen:)
Såklart är det ett medvetet drag och jag, min korkade nöt, har inte fattat något alls.
Naturligtvis är det mitt fel och nu har vi ett par dagar av "avvänjning" framför oss.
Hur ska man kunna motivera att han ska tillbaka till sin säng om han vaknar 03 när han är van att få tassa till oss efter kissningen?
Att han kunde tassa när han vaknade 07 är ju en helt annan sak än 05.......
Jaja, även den bästa föräldern kan ha fel, som bekant, även solen har sina fläckar....
;)hehe
söndag 12 oktober 2008
Två kristna, en katolik
Nu är det de sista dagarna för Davíd att vara katolik.
Han är döpt förra året ( i Colombia)och nu inför dopet fick vi reda på att han inte kan döpas igen, utan att det blir en välsignelsegudstjänst istället (vi kallar det dop iallafall...)
Vi har nu bytit kyrka (eller tro eller vad man nu ska kalla det...) Först funderade jag om det var rätt, men i och med att vi är medlemmar av den Svenska Kyrkan så ville vi att även Davíd skulle vara en del av vår tro. Bebisar blir ju också "påtvingade" en tro så vad är skillnaden....:)
Han har alltså nu snart medlemsskap i den Svenska kyrkan (förmodligen nu i veckan) och kan vinka adjö till Benedictus XVI
För övrigt har jag beställt den coolaste av doppresenter till honom.
Sååååååå nöjd.
Strålande!
I helgen har det varit strålande höstväder! Gud vad inspirerande det är med fint väder!!!
En gungbild från igår, hela familjen i lekparken!
Lördagen var kanon!
Dagen idag har gått åt till att måla om i tvättstugan. Äntligen har vi grejer hemma att börja fixa iordning. Tänk vad man drar på saker hela tiden!
Bilden här nedan är en Före-målning-bild
Jag var för ett par veckor sedan och köpte en fin BRUN färg att måla om allt med...det blev denna BRUNA fina färg som matchar golvet jättefint....
Bilden nedan är en Efter-målning-bild.
Frågan man ställer sig är HUR fel kan man ha och HUR nära den andra färgen är detta. Svar: jättenära
Niklas och jag är överrens om att det enda bra med detta är att det iallafall blir nymålat och fräscht. Om nån undrar så, ja, vi kommer att bryta ny färg och måla det BRUNT.
By the way.
Vår son räknade till fem imorse.....
Är han bäst eller är han!?
fredag 10 oktober 2008
Det cyklande paraplyet...
Davíd fick ett paraply igår av sin gudfar med familj. Gissa om han gillar det?
Bilderna är tagna nyss och han ser inget framåt utan bara cyklar....:)
Två kärlekar
Tänk att jag har fått uppleva kärleken i stor skala för två personer.
Innan vi "skaffade barn" (gillar inte det uttrycket, barn får man, man kan inte skaffa dem...) så visste jag inte hur man älskade på ett annat sätt än att älska sin man och vänner.
Nu vet jag. Det är en känsla som gör ont.
Det är en så fantastisk känsla av att bara se vår lille son. Varje dag förundras jag över hur underbar denna lilla varelse är och har jag dessutom chansen att snusa lite på honom på morgonen så gör jag det såklart(oftast sprattlar han bara...)
Vi har verkligen fått världens bästa gåva!
Kärleken till min man är ju helt annorlunda. Efter nio år får jag fortfarande fjärilar i magen när han kommer gående. Inte samma fjärilar som när man är nykär men andra, lite mer "stabilare" fjärilar...hehe
Att han sen är en snygg byggjobbare gör inte saken sämre...
Innan vi "skaffade barn" (gillar inte det uttrycket, barn får man, man kan inte skaffa dem...) så visste jag inte hur man älskade på ett annat sätt än att älska sin man och vänner.
Nu vet jag. Det är en känsla som gör ont.
Det är en så fantastisk känsla av att bara se vår lille son. Varje dag förundras jag över hur underbar denna lilla varelse är och har jag dessutom chansen att snusa lite på honom på morgonen så gör jag det såklart(oftast sprattlar han bara...)
Vi har verkligen fått världens bästa gåva!
Kärleken till min man är ju helt annorlunda. Efter nio år får jag fortfarande fjärilar i magen när han kommer gående. Inte samma fjärilar som när man är nykär men andra, lite mer "stabilare" fjärilar...hehe
Att han sen är en snygg byggjobbare gör inte saken sämre...
torsdag 9 oktober 2008
Nu är det kväller...
Mätt i magen och nöjd och glad.
Prästen var här för en stund sen. Vi bjöd på munk, fyndigt värre:)
Alla mina (förlåt, våra) ideér gick igenom, det kommer att bli KANON!
Min idé om hur en präst ska vara och hur de ska se ut sprack helt kan jag lova.
Vår präst, Klas, ser mer ut som en skogshuggare än som jag hade tänkt mig, en "stel" präst.
Skitrolig kille och verkligen i vår nivå på både skämt och annat. HUR bra som helst. Han var verkligen nytänkande och öppen för förslag, en kanonkille!
Vi pratade om vi skulle ha Trosbekännelsen eller Trospsalm (detta har absolut inget med underkläder att göra;) Jag funderade på att ha texten, då tog han ton och sjöng. Kan säga såhär, Idol - släng er i väggen! Den killen hade röst. Davíd och jag satt som två fågelholkar.
En annan grej som är rätt skojsig är vår sons beteende.
Nu låter man ju som en första klassens Pinoccio, ljug så långt näsan räcker, men när vi är själva så tycker vi att han är väluppfostrad och ordentlig.
Nu när Klas kom var han mer än stollig. Pinsamt att då säga "han är aldrig såhär annars"....Jo tjenare......:)
Han låg över bordet, kastade papper och skrek.....Ja, inte visade han upp sin bättre sida direkt....
Efter en stund fick jag ta ett allvarligt snack med honom i enrum och efter det blev det bättre.
Övertrött eller bara allmänt stollig?
Hur som helst så visade han också upp den mer välsnidade sidan och det kändes bra (iallafall för mamma, antar att han inte brydde sig speciellt mycket....)
Nu är det nattinatti för gossen och sen mer fixande med kvällsbestyr.
Prästen var här för en stund sen. Vi bjöd på munk, fyndigt värre:)
Alla mina (förlåt, våra) ideér gick igenom, det kommer att bli KANON!
Min idé om hur en präst ska vara och hur de ska se ut sprack helt kan jag lova.
Vår präst, Klas, ser mer ut som en skogshuggare än som jag hade tänkt mig, en "stel" präst.
Skitrolig kille och verkligen i vår nivå på både skämt och annat. HUR bra som helst. Han var verkligen nytänkande och öppen för förslag, en kanonkille!
Vi pratade om vi skulle ha Trosbekännelsen eller Trospsalm (detta har absolut inget med underkläder att göra;) Jag funderade på att ha texten, då tog han ton och sjöng. Kan säga såhär, Idol - släng er i väggen! Den killen hade röst. Davíd och jag satt som två fågelholkar.
En annan grej som är rätt skojsig är vår sons beteende.
Nu låter man ju som en första klassens Pinoccio, ljug så långt näsan räcker, men när vi är själva så tycker vi att han är väluppfostrad och ordentlig.
Nu när Klas kom var han mer än stollig. Pinsamt att då säga "han är aldrig såhär annars"....Jo tjenare......:)
Han låg över bordet, kastade papper och skrek.....Ja, inte visade han upp sin bättre sida direkt....
Efter en stund fick jag ta ett allvarligt snack med honom i enrum och efter det blev det bättre.
Övertrött eller bara allmänt stollig?
Hur som helst så visade han också upp den mer välsnidade sidan och det kändes bra (iallafall för mamma, antar att han inte brydde sig speciellt mycket....)
Nu är det nattinatti för gossen och sen mer fixande med kvällsbestyr.
Full fart mot helgen
Kom just på att det är torsdag - igen.
Veckorna går i rasande fart!
Vi har nyss ätit frukost och nu sitter Davíd och leker med kontakter!
Vet inte hur många gånger jag sagt att kontakter/ström är farligt, hur gör man för att en treåring ska fatta det?
Har provat med "Doktorn-aj aj aj" men utan resultat...
Dagens övningar. Vi ska åka förbi stallet och kolla på hästarna. Han är nog mest rädd för att "Katten Jansson" ska komma. Alla katter är ju som bekant, just Katten Jansson (likasom att alla glassar kommer från glassbilen, men de gör de ju i och för sig...;)
Vår dop-präst kommer hit på eftermiddagen och jag ska gå igenom alla mina vansinniga ideér om vad som ska hända på dopet/välsignelsegudstjänsten.
Det kommer att bli annorlunda, minst sagt. Men det är det som är så bra!I vårt fall finns ingen given mall på hur det skall vara. Därför kan kreativa-jag sväva ut ordentligt. Niklas sliter sitt hår kan jag lova....:)
Till min stora glädje har Magnus "Släktingen" Uggla börjat blogga igen!
Jag älskar verkligen den mannen, och det är inte bara för att vi på mycket långt håll är släkt (12 led, han står med i min släktforskning!) utan för att han är en mästare på musik!
Missade inte ett avsnitt av hans TV-produktion "Var fan är mitt band" och hoppas att han snart dyker upp igen i rutan.
Läs hans blogg på www.magnusuggla.nu
Veckorna går i rasande fart!
Vi har nyss ätit frukost och nu sitter Davíd och leker med kontakter!
Vet inte hur många gånger jag sagt att kontakter/ström är farligt, hur gör man för att en treåring ska fatta det?
Har provat med "Doktorn-aj aj aj" men utan resultat...
Dagens övningar. Vi ska åka förbi stallet och kolla på hästarna. Han är nog mest rädd för att "Katten Jansson" ska komma. Alla katter är ju som bekant, just Katten Jansson (likasom att alla glassar kommer från glassbilen, men de gör de ju i och för sig...;)
Vår dop-präst kommer hit på eftermiddagen och jag ska gå igenom alla mina vansinniga ideér om vad som ska hända på dopet/välsignelsegudstjänsten.
Det kommer att bli annorlunda, minst sagt. Men det är det som är så bra!I vårt fall finns ingen given mall på hur det skall vara. Därför kan kreativa-jag sväva ut ordentligt. Niklas sliter sitt hår kan jag lova....:)
Till min stora glädje har Magnus "Släktingen" Uggla börjat blogga igen!
Jag älskar verkligen den mannen, och det är inte bara för att vi på mycket långt håll är släkt (12 led, han står med i min släktforskning!) utan för att han är en mästare på musik!
Missade inte ett avsnitt av hans TV-produktion "Var fan är mitt band" och hoppas att han snart dyker upp igen i rutan.
Läs hans blogg på www.magnusuggla.nu
tisdag 7 oktober 2008
Sjuk igen
Satan i gatan vad trött jag är på att vara förkyld!
Antar att det är en sak att vänja sig vid när man är småbarnsförälder...:)
Idag har jag haft feber och en sjujäkla huvudvärk, tråkigt när man inte orkar något och är svettig hela tiden. Missar skjutningen idag igen.
Trots det har Davíd och jag bakat kakor.
Kan säga såhär. Det är inte lätt med en treåring...
Man får ha en stor portion tålamod och så är det bakning i hela köket, men kul är det.
Han log med hela ansiktet och det är härligt att se!
Annars har vi mest tagit det lugnt. Igår var vi en kortvända till öppna förskolan.
Antar att det är en sak att vänja sig vid när man är småbarnsförälder...:)
Idag har jag haft feber och en sjujäkla huvudvärk, tråkigt när man inte orkar något och är svettig hela tiden. Missar skjutningen idag igen.
Trots det har Davíd och jag bakat kakor.
Kan säga såhär. Det är inte lätt med en treåring...
Man får ha en stor portion tålamod och så är det bakning i hela köket, men kul är det.
Han log med hela ansiktet och det är härligt att se!
Annars har vi mest tagit det lugnt. Igår var vi en kortvända till öppna förskolan.
Mina "lediga" stunder går nu annars åt att planera dopet. Jag tycker att planering är en av det roligaste grejer man kan hålla på med och nu håller jag på att sätta ihop ett snyggt program. Kommer även att ta hjälp av lite "datatekniker" för att fixa lite annat skoj!
Planerat in i minsta detalj och blir det som jag tänkt det så blir det ett dop sent att glömma!!!
Apropå ledig, kan ju köpa att det heter "mammaledigt" från jobbet, men direkt ledig är man ju inte;)
I och för sig så tror jag att jag ställer för mycket krav på mig själv med att vara den pedagogiska mamman, jag vet med mig att jag har svårt att bara göra "vardagsgrejor" och tro att han är nöjd med det, vilket han såklart är för det mesta.
Davíd är delaktig i det mesta jag gör, han städar och grejar och hjälper Niklas med tvätten, han är så duktig vår lilla hjälpreda! Även fast han, liksom jag är förkyld och hängig så cyklar han hela tiden.
Nyss var pappa förbi en sväng, gissa om att Davíd blev förvånad när Morfar tittade in i duschen!
Kul att se honom, det är inte så ofta.
Nu ska jag dricka en god kopp te!
söndag 5 oktober 2008
Inställd marknad!
Ett snabbt inlägg.
Niklas, jag och Davíd var ner till marknadsplatsen och började packa upp.
Efter att vi märkte att regnet ökade ringde vi till SMHI och fick direktprognos -
ihållande regn och byig vind under hela dagen.
Surt sa räven, men jag tog beslutet att ställa in, vi packade ihop snabbt.
Mina grejer blir förstörda och allt tar evigheter att torka.
Davíd satt som ett ljus i bilen och tittade på folk, han är underbar våran unge!!!!!!!!!!
Nu ska vi torka sen ska vi klä på oss och spendera pengar istället för att tjäna dem.....
Ångrar mig ändå inte för vi alla tre är bra nog förkylda, men surt när jag jobbat hårt
med alla grejer..
Jaja, shit happens...
:)
Niklas, jag och Davíd var ner till marknadsplatsen och började packa upp.
Efter att vi märkte att regnet ökade ringde vi till SMHI och fick direktprognos -
ihållande regn och byig vind under hela dagen.
Surt sa räven, men jag tog beslutet att ställa in, vi packade ihop snabbt.
Mina grejer blir förstörda och allt tar evigheter att torka.
Davíd satt som ett ljus i bilen och tittade på folk, han är underbar våran unge!!!!!!!!!!
Nu ska vi torka sen ska vi klä på oss och spendera pengar istället för att tjäna dem.....
Ångrar mig ändå inte för vi alla tre är bra nog förkylda, men surt när jag jobbat hårt
med alla grejer..
Jaja, shit happens...
:)
lördag 4 oktober 2008
Dåligt med blogg tid...
Börjar bli förkyld och har marknad imorrn. Bloggar igen på måndag.
Idag är det dags att ta picket och packet och åka till Örsundsbro.
Ska bli skitväder. Burr....
Idag är det dags att ta picket och packet och åka till Örsundsbro.
Ska bli skitväder. Burr....
torsdag 2 oktober 2008
Första torsdagen i oktober
Usch vad kallt det är ute, burr!
Testade min onda fot idag och jag kunde faktiskt gå längre än vad jag trodde.
Davíd och jag tog en 'powerwalk' (jag gick och han åkte i sin Carro, vagnen) Under en stor lönn stannade vi och jag röjde runt i löven!Tvingade ur den stackars sonen (som trodde mamma hade blivit tokig...) och kastade löv på honom. Han måste ju härja lite!
Vi har även läst och byggt koja under bordet så idag har det varit en riktig lekdag!
Nu ska barnet i säng (19 som vanligt) sedan ska jag laga en god trerätters middag till maken. Vi firar 9 år på söndag och i och med att jag har marknad och så hinner vi inte fira då.
Ska bli mysigt!
Imorgon ska jag till kirurgen. Få se om de kan göra något. Risken är väl att de opererar bort hela mig, jag som är sjuk jämt.....:)
Våra utredare kommer också imorgon och ska skriva den första rapporten som skall skickas till Colombia (det ska göras var tredje månad)
Nu är det nattning av pöjken!
Testade min onda fot idag och jag kunde faktiskt gå längre än vad jag trodde.
Davíd och jag tog en 'powerwalk' (jag gick och han åkte i sin Carro, vagnen) Under en stor lönn stannade vi och jag röjde runt i löven!Tvingade ur den stackars sonen (som trodde mamma hade blivit tokig...) och kastade löv på honom. Han måste ju härja lite!
Vi har även läst och byggt koja under bordet så idag har det varit en riktig lekdag!
Nu ska barnet i säng (19 som vanligt) sedan ska jag laga en god trerätters middag till maken. Vi firar 9 år på söndag och i och med att jag har marknad och så hinner vi inte fira då.
Ska bli mysigt!
Imorgon ska jag till kirurgen. Få se om de kan göra något. Risken är väl att de opererar bort hela mig, jag som är sjuk jämt.....:)
Våra utredare kommer också imorgon och ska skriva den första rapporten som skall skickas till Colombia (det ska göras var tredje månad)
Nu är det nattning av pöjken!
Skandal!
HUR kunde Linda åka ut i IDOL?
Nu är jag så irriterad så jag inte tänker kolla mer!
Låt för fasen juryn ha ett finger med i spelet än att bara låta tondöva rösta.
Man ska ju inte bli upprörd över ett TV program, men ibland kan man inte låta bli...
Nu är jag så irriterad så jag inte tänker kolla mer!
Låt för fasen juryn ha ett finger med i spelet än att bara låta tondöva rösta.
Man ska ju inte bli upprörd över ett TV program, men ibland kan man inte låta bli...
onsdag 1 oktober 2008
Lite av varje...
Idag har vi varit till Farfar och fikat och till Mormor och ätit pannkakor.
Vissa dagar går så himla fort!
En bra dag helt enkelt.
Davíd gör otroliga framsteg med talet för varje dag som går. Det är så roligt ibland när han härmar mig, just nu är "Kör försiktigt" det som han säger mest.
Han har också bytit namn igen. När vi frågar vad han heter så är hans namn nio av tio gånger: "Davíd Parkerar Bilen", nu har han bytt till "Ko Parkerar Bilen", hoppas att det är tillfälligt...
Här kommer några härliga bastubilder från Davíds bastupremiär för ett par veckor sedan. Han gillade det skarpt!
I söndags klagade jag över att vi inte har ett enda gos-kort på mig och Davíd så Niklas hämtade kameran när jag hade lagt mig framför TVn för att se Formel 1 osminkad, men ändå...
Idag kom det väggord med posten! Jag handlade dessa på Tradera och vi blev så himla nöjda!!!!
Det var lite pillrigt men väl på plats blev det kanon!
Det sitter nu över Davíds säng.
Vissa dagar går så himla fort!
En bra dag helt enkelt.
Davíd gör otroliga framsteg med talet för varje dag som går. Det är så roligt ibland när han härmar mig, just nu är "Kör försiktigt" det som han säger mest.
Han har också bytit namn igen. När vi frågar vad han heter så är hans namn nio av tio gånger: "Davíd Parkerar Bilen", nu har han bytt till "Ko Parkerar Bilen", hoppas att det är tillfälligt...
Här kommer några härliga bastubilder från Davíds bastupremiär för ett par veckor sedan. Han gillade det skarpt!
I söndags klagade jag över att vi inte har ett enda gos-kort på mig och Davíd så Niklas hämtade kameran när jag hade lagt mig framför TVn för att se Formel 1 osminkad, men ändå...
Idag kom det väggord med posten! Jag handlade dessa på Tradera och vi blev så himla nöjda!!!!
Det var lite pillrigt men väl på plats blev det kanon!
Det sitter nu över Davíds säng.
Igår, tisdag...
...gjorde vi premiär på Öppna Förskolan!
Davíd var som vanligt på mig som ett frimärke men sen (när han var själv i rummet) vågade han sig i bollhavet och åkte rutchkana.
Vi var kvar på sångstunden och även fast han inte sjöng så var vi med i gemenskapen.
Det kommer nog att bli bra att gå där en gång i veckan eller så. Han var helt slut när vi kom hem.
Annars en lugn och fin kväll, vi har sovit dåligt så Niklas lade sig tidigt.
Davíd var som vanligt på mig som ett frimärke men sen (när han var själv i rummet) vågade han sig i bollhavet och åkte rutchkana.
Vi var kvar på sångstunden och även fast han inte sjöng så var vi med i gemenskapen.
Det kommer nog att bli bra att gå där en gång i veckan eller så. Han var helt slut när vi kom hem.
Annars en lugn och fin kväll, vi har sovit dåligt så Niklas lade sig tidigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer