Söndag 10 augusti

Att vakna till orden "Du är så underbart vacker" en söndagmorgon är fantastiskt!
Helst när man känner sig som en rishög....
Kan inte säga det för ofta...Min man är bäst!

Gårdagen var en pärs!
Jag har (som jag skrivit tidigare) blivit väldigt blödig på senare tid.
Vi åkte tidigt till Farmor igår och spenderade större delen av dagen hemma hos pappa och umgicks med Farmor. (Farmor bor hos pappa och hans familj)
Hon var piggare än vi räknat med och var uppe hela tiden och fikade och åt!
Såklart tyckte hon Davíd var urgullig och det var skönt att de äntligen fick träffas och att jag fick vara med min underbara Farmor!!!
Att se henne dålig var jobbigare än jag trodde. Antar att det kommer att bli en av mitt livs jobbigaste förluster....Min Farmor betyder som sagt otroligt mycket för mig och har fungerat som en mentor för mig på flera plan.
Jag var tvungen att avvika flera gånger när jag inte kunde hålla mig från gråten...
Vet inte varför egentligen...men det var på nåt sätt känslan av att det KAN vara sista gången
och det är nästan en känsla som känns outhärdig. Man veet ju att åldern tar ut sin rätt men det är jobbigt ändå. Fy!
Min stora sten föll iallafall när jag fick ta kort på Davíd och Farmor tillsammans. Äntligen!
Humörmässigt är jag inne i en svacka nu och kommer nog att vara det ett tag som det känns
(ja, det är ju inte så att jag hoppas på det....) MEN det tar på "superkraften" att känna såhär.
"Supermamman/hustrun" Annika får sänka sina krav under den här perioden och bara vara "mamma/hustru" (kanske inte så dåligt att "bara" vara det...???)
Jag känner mig inte direkt kreativ med min son, som tur är så sköter han sig själv ganska mycket. Vi gör grejer på dagarna men inget sånt pyssel som jag skulle vilja. Fint att ha hösten till att göra sånt.
Det senaste han har att leka med är ett plast-tåg som jag fick för många år sedan.
Tydligen roligt att dra runt det i ett snöre!
Bra, det är lätt att ta med sig och tycker han att det är skoj är det ju bara bra,
inga stora krav här inte!
Niklas kan läsa av mig som en öppen bok och märker när jag mår taskigt. Skönt att ha en sån människa nära sig! Jag kan på så vis hålla på med målning m.m när Niklas kommer "hem" (till Sjöbacken) från jobbet på kvällarna och ändå även hinna med min man lite också (lite av superkraften där kanske;)
Det är inget dåligt samvete som pratar, jag känner bara att jag skulle vilja gömma mig under en sten i skogen ett tag och bara pyssla och måla alldeles själv.....
Hur det än är så ibland har jag fullt sjå att bara vara Annika (även fast jag är lycklig nu med min familj!)

Idag har flera nya citat "vaknat", eller vad sägs om "Haka fast din vagn på en stjärna"??
Det ska nog jag göra!

Nu är det dags att bege sig mot Sjöbacken och LUGNET där vi finner ro! (Stugan i Karlsborg)
Puss!