Hemkommen efter en regnig vecka i Karlsborg.
Blir alltid lika förundrad över hur det kan komma sig att när vi ska åka hem då minsann dyker solen upp.....!
Otroligt.
Denna vecka har varit full av gråt, förtvivlan, sorg och tankar.
Mitt tålamod har varit allt annat än bra och Davíd har tyvärr fått ha en mycket ostabil mamma
hela veckan. Det dåliga samvetet som alla pratar om är på väg smygande för mig även fast jag vet att jag kommer att må bättre snart.
Detta med Farmor har tagit hårdare än vad jag trodde, och ledsamheten verkar komma och gå som den vill. Skulle ju vara bra om man bara kunde gråta när det passar och när man har tid.....
Rackarns att det inte funkar på det viset...
Veckan har annars varit full av snack, mest spanska faktiskt.
Davíd är i sitt esse med pratet och vi hör nya saker hela tiden. Det har kommit en och annan lång mening, så, det går framåt.
Ibland blir jag ändå så ledsen när jag inte fattar vad han menar. Vi har lärt honom att han ska visa när vi inte förstår, men idag sa han "cho-cho" och jag fattade INGET. Niklas visste heller inte vad det var (vi trodde att det var hans tåg....)
När vi sen kom hem så sa han samma sak i källaren och då fattade Niklas!Det var mörker!!!
Det var därför han var uppe i natt!!!Han var kanske mörkrädd! Nu vet vi och kan då hantera situationen efter det.
Ibland är man lite hjälplös när man inte "förstår språket riktigt bra" som de säger i Lady och Lufsen.
För övrigt så sjunger vi på morgonen varje dag.
Davíd hänger med i "Imse", "Akta dig"(Lilla snigel) och i "Tomten i skogen" (i ett hus i skogens slut) Det är ungefär begränsningen på min reportoar och ska nu öva in flera sånger så han inte tröttnar.
Nu ska Niklas få smörja in min rygg. Har aldrig haft såhär ont förut (har klippt gräset i typ tre timmar....ehhh...otränad...NÄ, inte alls...) så nu har jag sagt det klassiska, som man säger när man haft en rejäl baksmälla....jag ska aldrig mer klippa gräs.......
(om nån undrar så har jag fått min första LILLA utbetalning från FK!!!!Otroligt men sant.
Dock inte Niklas ännu....)
Puss och kram
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
1 kommentar:
Men grattis =)
Det var ju ett litet steg i rätt riktining när det gäller FK i alla fall.
När det gäller språket är det inte lätt alla gånger. Förstår inte heller min sambo jämt ;)
Fast det är alltid kul att höra om era framsteg och händelser.
Här är vi förkylda just nu men hoppas på bättring.
Ha det bra!
Stor kram
Familjen Karlsson
Skicka en kommentar