Japp, det är samma blogg som förut, men nu i "mammaskepnad".
Livet har förändrats och så också bloggen.
Detta är mitt första inlägg som MAMMA.
Sjukt.
Det uttrycket har jag använt många gånger, men nu är det "sjuka" verklighet.
Ett tag hade jag verkligen gett upp hoppet innan DET telefonsamtalet vände
upp och ner på vårt liv. Kanske man gör det för att skydda sig, kanske för att
man inte tror att det verkligen ska hända, eller helt enkelt för att man tror att man inte ska klara av det.
För mig var det nog en mix av allt, men kanske mest för att jag tyckte
att vi hade det bra som det var. Som man brukar säga "varför förstöra ett vinnande koncept".....
Blev det "förstört" då?
Nä.......vårt "vinnande koncept", alltså Niklas och jag, har ju funnits i snart 9 år.
Det är en lång tid och vi har hunnit med allt vi ville göra "innan man får barn och man blir låst" (som många uttrycker det....)
Hittills har vi varken blivit låsta eller annat. Såklart är det en massa omställningar, men så här långt har vi inte gjort avkall
på något alls. Givetvis får mycket av det man förut gjort mindre plats,
men inget har strukits ur listan än så länge.
Oavsett vad man säger om treåringar och trots så när man sitter och äter "korv och majonnäs"
och Davíd vänder sig om och säger "Godnatt fiskarna", då smälter man.....
......Våran gullunge!
:)
Inlägg
4 kommentarer:
Korv och majonäs lät som en udda blandning?
Förstår exakt vad du menar!!! Och det är konstigt att det kan vända så snabbt, först kan dom trotsa så man blir tokig och sen i nästa sekund så är dom världens underbaraste!!! :-)) Ses snart, kramkram!!! //Anna
Heeej! Välkomna hem(sent om sider)!Jisses vad mycket som hänt under min semester. Hade en diger läsning och bilder att komma ikapp med. :-) Har varit borta i princip hela juli... (Rundresa i Finland och hemma i lappland hos mor o far, ca 260mil...) Ni har i allafall hunnit komma hem och finna er till rätta. Hääärligt!!
Ni har verkligen en sockersöt liten kille. Rena svärmorsdrömmen! Hmmm hmmm, Leija är kär i en kille på dagis men jag tror jag ställer henne i giftaskön till Davíd istället! Det skiljer ju bara ett år. ;-)
Jodu... Trotsåldern den ligger som ett dallrande moln kring Leija. Phu! Vilka duster vi får ha med henne. Det är ju tur att de små liven är som änglar i andra sekunden och är urgulliga så att man härdar ut. Föräldralivet är en barfotadans på rosor där taggarna sticks då och då... ;-) Lovar att du trots dusterna är en supermamma. Davíd skulle inte kunnat få någon bättre! :-)
Har du någon privat mailadress? Skulle vilja ha den så att jag kan vara lite mer o-offentlig. Är ju en "liten, blyg norrlänning"!
Tänker på dig och kommer att fortsätta följa ert liv tillsammans här på bloggen. Sköt om er!!
Bamsekramar!!/Ullis
Ulrica!!
Min mail är:
annikaniklas@hotmail.com
Puss!
/Annika
Skicka en kommentar