Mycket bättre

Nu börjar jag att komma i fas igen.
Gårdagen var kanonbra. En lagom solig dag och inte så stor djurpark.
Perfekt.
Davíd satt mest tyst men tyckte att "kokodil" var höjdpunkten!
När vi är ute sådär så säger han inte ett skvatt, han bara tar in intrycken.
Farmor Barbro var också med.
Nu känns det som om jag är påväg 'tillbaka till livet', saker och ting börjar kännas normala igen, även fast jag drömmer och tänker mycket.
Begravningar tär på en, oavsett.
Igår kväll tog jag mig tid (eller lust...?) att plocka bland Colombiapapper och sorterade upp lite.
Förmedlingen vill ha en sammanställning om vad saker och ting kostar.
Niklas kommentar var bara "Usch då", vi vill nästan inte veta.....

Idag har jag jobbat. Haft 'kontoret' och bokfört plus att jag även målat lite.
Hade kunder i butiken och det känns skönt.
Nu är vi på väg till Karlsborg för en ny jobbarvecka.
Vi ska imorrn fiska kräftor och Davíd ska få åka båt för första gången.

Ladda batterierna ordentligt.

Parken Zoo

Jaja, även jag kan ändra mig...
Vi har sagt att vi inte ska göra några större utsvävningar nu i början med Davíd men nu, efter alla tråkigheter så kom jag med det briljanta förslaget att åka till Eskilstuna en sväng.
Jag har varit sugen att se de vita tigrarna i flera år och nu har vi ju Davíd att "skylla på"...
Slugt.....
En rolig, solig dag!

En något bättre dag...

En bättre dag idag än igår helt klart.
Självklart sätter sorgen sina spår även fast man tycker att nu är det "bara att gå vidare"
som gäller.
Har varit rastlös idag.
Inte gjort nåt speciellt alls på dagen, nu på kvällen var jag iväg och sköt några serier på utomhus fältbanan.
Det gick ganska bra men det är jobbigt att behöva "vara trevlig", när man helst vill dra något gammalt över sig.
Nästa vecka börjar det i hallen igen, vi får väl se när jag kan vara med nästa gång.
Var förbi hos Mellansjölundarna med lite grejer och försökte muta förbi dem i stugan i nästa vecka.
Hoppas jag lyckades, det skulle vara så roligt!

Hemma hos mina älsklingar igen nu.
Imorgon är en annan dag.

Tung dag...

Äntligen över.
Begravning idag.
Har ingen kraft kvar alls, ska sova nu och fylla på energiförrådet.
Trodde att det skulle vara "otäckt", men det var bara fint.
Orkade inte hålla mitt "hemliga tal" på gudstjänsten, men hade en fin stund med Farmor
innan och läste det då.
Nöjd med det.

Huvudvärk.
Sovning nu.

Helgen

Lugnt och skönt, så kan man sammanfatta vår helg.
Igår var vi en sväng till Virsbo och åt hos Niklas föräldrar, sedan gick vi en sväng på "Virsbodagen" i sällskap med mamma.
Davíd ville inte rida på ponnyridningen utan satt tryggt i sin vagn.
Stolta "visade vi upp" vår son, och såklart är det många som är nyfikna!

Idag har vi gjort rent det stora akvariet och kollat på Formel 1.
Massa vann och Räikkönen bröt. Tråkigt lopp, på en ny, tyvärr tråkig bana (Valencia)
Två mysdagar helt enkelt.

Nu åker vi ner till stugan igen för en kortvecka (begravning på onsdag) så vi är hemma igen på tisdag kväll.

Hjälp

Idag har vi varit till banken Niklas och jag. Davíd har varit med mormor själv på stan!
Vi var lite nerviga, naturligtvis inte för att vi tvivlar på mormor (jag är ju väluppfostrad så...;)
men lite oroliga för att han skulle bli orolig och ledsen.
Vi sa hejdå och sen gick de iväg. Davíd bara satt tyst men sen hade det gått hur bra som helst!Han hade inte ens frågat efter oss........
Idag har det verkligen varit mormor som har varit nummer ett!
Bankbesöket gick bra och nu har vi mer koll på vart pengarna går och hur det ser ut framöver.
Mamma och jag var in på bokhandeln och köpte böcker till Davíd för pengarna han fick av Gamla Farmor. Det blev två Bamse böcker, en bok om en ko och en Pelle Svanslös plus en mjukis- Mamma Mu (Davíd älskar kossor!) Dessa böcker vet jag att Farmor hade valt. Jag är nöjd.
Var och köpte en våg för firmans räkning så nu kan jag väga och skicka paket!

Vi skulle behöva lite hjälp!
Barnläkaren ringde i dag och berättade om Davíds provsvar. Han är fullt frisk och allt såg bra ut.
Lungröntgen visade inget tecken på någon TBC (tuberkulos) heller.
I september kommer vi att få en remiss för att sätta sk PPD (tuberkulintest)
Detta gör ont (både Niklas och jag har gjort det och även på Barnkliniken säger de att det inte är smärtfritt)
Alla tester och sånt är ju frivilliga men nu rekommenderade doktorn oss att göra detta.
(vi sa nej till det igår men nu ringde hon idag igen)
Vi kommer också snart att bli kallade för att vaccinera honom mer.
Nu till undringen...
Vi anser att det är onödigt att "göra honom illa" varje gång man går till BVC eller Barnkliniken.
Hittills har det varit nånting varje gång och han är inte speciellt förtjust i att gå dit överhuvudtaget.
Någon som har nån erfarenhet???
Barnläkaren sa att det kunde finnas risk för TBC ändå, även fast han är fullt frisk nu.
Frågan är....hur stor är den risken?
Om nån vet, eller kan tipsa....maila gärna: annikaniklas@hotmail.com

Magen krånglar igen. Helrisig (alltså mer än vanligt...) Trodde att nu när jag är hemma och kan "vila" att den skulle bli bättre...men ICKE!

Nu ska vi mysa och äta ost och kex (det kan den ju inte må dåligt av...)
Tjingeling!

Babbel babbel

Hemkommen efter en regnig vecka i Karlsborg.
Blir alltid lika förundrad över hur det kan komma sig att när vi ska åka hem då minsann dyker solen upp.....!
Otroligt.
Denna vecka har varit full av gråt, förtvivlan, sorg och tankar.
Mitt tålamod har varit allt annat än bra och Davíd har tyvärr fått ha en mycket ostabil mamma
hela veckan. Det dåliga samvetet som alla pratar om är på väg smygande för mig även fast jag vet att jag kommer att må bättre snart.
Detta med Farmor har tagit hårdare än vad jag trodde, och ledsamheten verkar komma och gå som den vill. Skulle ju vara bra om man bara kunde gråta när det passar och när man har tid.....
Rackarns att det inte funkar på det viset...

Veckan har annars varit full av snack, mest spanska faktiskt.
Davíd är i sitt esse med pratet och vi hör nya saker hela tiden. Det har kommit en och annan lång mening, så, det går framåt.
Ibland blir jag ändå så ledsen när jag inte fattar vad han menar. Vi har lärt honom att han ska visa när vi inte förstår, men idag sa han "cho-cho" och jag fattade INGET. Niklas visste heller inte vad det var (vi trodde att det var hans tåg....)
När vi sen kom hem så sa han samma sak i källaren och då fattade Niklas!Det var mörker!!!
Det var därför han var uppe i natt!!!Han var kanske mörkrädd! Nu vet vi och kan då hantera situationen efter det.
Ibland är man lite hjälplös när man inte "förstår språket riktigt bra" som de säger i Lady och Lufsen.
För övrigt så sjunger vi på morgonen varje dag.
Davíd hänger med i "Imse", "Akta dig"(Lilla snigel) och i "Tomten i skogen" (i ett hus i skogens slut) Det är ungefär begränsningen på min reportoar och ska nu öva in flera sånger så han inte tröttnar.
Nu ska Niklas få smörja in min rygg. Har aldrig haft såhär ont förut (har klippt gräset i typ tre timmar....ehhh...otränad...NÄ, inte alls...) så nu har jag sagt det klassiska, som man säger när man haft en rejäl baksmälla....jag ska aldrig mer klippa gräs.......

(om nån undrar så har jag fått min första LILLA utbetalning från FK!!!!Otroligt men sant.
Dock inte Niklas ännu....)

Puss och kram

Superkraften...

har idag helt tagit slut.
Känner mig som en urlakad sill och kan inte tänka klart.
Har varit till pappa och hjälpt till att planera allt.
HUR lätt är det när man är så full av sorg?

Tack för allt stöd från nära och kära.
Även fast det var väntat och hon var gammal så är det ändå
en oerhörd förlust för oss!

Nu väntar lugnet i Karlsborg och tid att samla kraft.
Önskar det vore en månad fram i tiden......
Bloggar igen på torsdag.

Inga ord...

räcker till.
Vi har mist en av familjens mest klart lysande stjärnor.
Min älskade Farmor har idag somnat in.
Förjäkla tungt.
Bara att gratulera himlen, de har nu mottagit en fantastisk ängel.

Klockrent godnattande...

Nu funkar det med nattandet!
Ikväll var det "tack och godnatt" precis som vi är bortskämda med!
Ordningen återställd...

Klagomuren

Helg igen då...man är otroligt dagvill när man är hemma bara lite då och då bara.
Pratade med min Farmor i morse. Hon blir bara svagare och svagare. Det är tungt.
Fast man vet vad som kommer att hända är det så otroligt jobbigt!
Jag märker att jag är otroligt ofokuserad och lättstött....
Nu har jag också haft en ännu sämre mage än vanligt...kanske inte så konstigt, men
även det tär väl på humöret kanske.
Skönt att få umgås med min goda vän Anna och få lite "timeout" från andra tankar.
Det är alltid lika roligt för oss när hon kommer på besök. Skutsade henne till tåget igår och fick sedan en halvtimme själv på Panduro, DET kändes lyxigt!


Idag har jag fått tid hos kirurgen för att kolla upp allt med mina cystor i magen.
Skönt att äntligen få det kollat! Tiden är satt till i september. Hoppas att de kan göra något.
Jobbigt att både ha ont i magen och axeln......Tur att magen/cystorna bara krånglar inför ägglossning och mens (och det är ju som sagt var inte varje månad)
Har även bokat tid för Davíds dop.
Det är mest jag som är planeraren. Niklas är ingen "fixare", utan brukar bara instämma när jag tycker till. Han vet att jag tycker om att pyssla och låter mig göra det!
Kvinnan på församlingen trodde inte att det skulle stöta på patrull att Davíd redan är döpt i Colombia, men hon skulle anteckna det.
Vi (eller jag...) vill ha Davíd med i svenska kyrkan.

Man måste ju kunna byta tro!

Det skulle vara en ny präst i Sura som förättar dopet. Vi kommer bara att bjuda "närmast sörjande" (VARFÖR kallar man de så egentligen???), skulle hellre vilja kalla dem "närmast glädjande", så det blir ingen jätte-tillställning.

När jag känner mig såhär nere så är det så skönt att ha mina pojkar i närheten. Jag vet att ingen av dem mår speciellt bra när jag inte gör det men att se glädjen i Davíds ögon är en energikick utan dess like och man blir genast på bättre humör!!!
Att jag har världens bäste man är väl ingen överraskning.... Han är alltid mitt bästa stöd i alla
situationer.
Igår kollade jag för första gången på Colombia-filmerna!
Så kul att återblicka på det som varit!
Nu ska vi klippa gräset och ikväll ska vi kolla på en hyr-dvd.
Komedi och smågodis, DET är bra medicin det!!!!!!

Idag har bloggen mest fungerat som en klagomur och det känns skönt!
Jag är annars för det mesta glad....fast även solen har ju sina fläckar sägs det.....

Om ni undrar vad fredagsdrinken är så kan det nog bli ett eller annat glas Cola (spetsat med is och citron...)
Kram

Sovandet.....

Vår son har fått nåt för sig igen....att man ska gallskrika när man ska sova.
Tydligen nån grej han hittat på nu.
Han har varit hur duktig som helst och sover när vi lägger honom men nu så
både igår och idag skriker han hysteriskt!
Vi vet ju såklart att det inte är något fel på honom när vi både har fått puss och kram och
sagt godnatt och han är okej en minut innan han börjar gapa.
Tänk att man aldrig ska begripa sig på de små liven...........................................

Veckan....

...har varit lite si och så.
Davíd, vår ängel, förvandlas ibland till ett litet elakt troll som inte alls är så kul.
Jag kommer alltid att tycka att han är det bästa som finns men trots det är det vissa saker som helt enkelt inte kommer att få förekomma hemma hos oss, och det är barn som slåss.
Jag verkligen hatar det!
Såklart är det när han får ett nej, och det är när jag säger till som det är så.
Häromdagen var han så och Niklas och jag kom då överrens om att införa skamvrå-metoden.
(jaaa....vi har kollat på Supernanny)
Faktum är att det har faktiskt fungerat!
Man behöver inte skrika halsen av sig och man behöver heller inte göra andra bestraffningar (som jag inte är förtjust i...)
Han får helt enkelt bli "utvisad", eller som vi Formel1-nördar säger: han får ett "drive through-penalty"......
Man kan alltid ifrågasätta om vilka metoder hit och dit som är de bästa, men i vår värld är detta bra och det verkar funka, så...
Vi vill stävja "brotten" innan de begås och vi vill kunna vara stolta över vår son!
Det är ju vi som är hans ledare och vägvisare.
Nu kan jag tillägga att detta inte är vanligt, men som sagt var...världen är tuff och ett nej måste man tåla.
När jag nu håller på med detta om "rätt och fel" så kan man alltid undra om vi gör rätt eller fel i vissa situationer. Sedan vi kom hem har vi i måttliga mängder träffat folk men enligt alla adoptionshandlingar/böcker, så ska man nästan isolera sig. Vi har det inte så i våra liv och tyckte inte (enligt vår magkänsla) att det skulle funka.
Davíd har blivit van att det är folk runt i kring oss. NU märker man att det har gjort gott (iallafall så tror ju vi det...) han blir mer van och märker att det kan komma folk utan att de varken tar oss eller honom. Han har blivit mer öppen och vi har för länge sedan insett att han VET att det är vi som är mamma och pappa.
Blyg är han ju såklart och vi försöker att vara kloka i vårat beslut om när och hur mycket....
Släktkalas och allt för stora tillställningar undviker vi än så länge.
Vi vet såklart inte om detta är "rätt eller fel" men gör alltid så gott vi kan i våra beslut.
Man har alltid rumpan bak i slutändan........

Nu har vi besök av vår goda vän Anna och henne fann han direkt!
Han vet, liksom vi, att hon är underbar!
:)
Godnatt!

Irriterad...

Skulle ha skrivit om veckan som varit men gör det imorrn.
Nu blir det istället ett inlägg om den myndighet som har hand om föräldrapenningen, dvs 'duktiga' Försäkringskassan.....
Jag blir så förbannad rent ut sagt!
Redan innan vi åkte till Colombia så var jag i kontakt med dem om föräldrapenning och hur man skulle gå tillväga.
Såklart hänvisade de till att återkomma när vi kom hem. Sagt och gjort så kontaktade jag dem vid ett FLERTAL gånger direkt efter hemkomst och även nu varje vecka och de har även kontaktat mig för att få fram dokument (som vi såklart inte hade men skaffade fram) och lik förbannat så ska de krångla!
Sist jag pratade med dem så blev jag kopplad till 3 olika handläggare för de "hade ingen koll på adoption", men herregud, anställ sådana som har koll då!!!!
Jag kan skriva hur långt som helst om detta men de har definitivt INGEN koll på vad deras kollegor gör kan jag berätta!!!
Droppen var idag när det kom ett brev om att jag skulle bli utan föräldrapenning, TROTS att jag skickat in samtliga dokument!!!!
Jag ringde såklart och efter att jag skällt (jag som är så lugn..........) så hittade de dokumenten i Niklas "fil".
Vi har ju faktiskt barnet tillsammans!!!!!!!!!
Hon bad iallafall om ursäkt att de inte hade någon koll och att de inte kollade INNAN det skickades ut papper i onödan. (det fanns en vettig människa iallafall tydligen....)
Nu drar jag såklart alla under samma kam, men faktum är att jag trodde inte på alla som redan "varnat" mig utan hade faktiskt förhoppningar av att de skulle vara bättre och kunnigare......

Nu är jag glad och snäll igen.....
:)

Söndag 10 augusti

Att vakna till orden "Du är så underbart vacker" en söndagmorgon är fantastiskt!
Helst när man känner sig som en rishög....
Kan inte säga det för ofta...Min man är bäst!

Gårdagen var en pärs!
Jag har (som jag skrivit tidigare) blivit väldigt blödig på senare tid.
Vi åkte tidigt till Farmor igår och spenderade större delen av dagen hemma hos pappa och umgicks med Farmor. (Farmor bor hos pappa och hans familj)
Hon var piggare än vi räknat med och var uppe hela tiden och fikade och åt!
Såklart tyckte hon Davíd var urgullig och det var skönt att de äntligen fick träffas och att jag fick vara med min underbara Farmor!!!
Att se henne dålig var jobbigare än jag trodde. Antar att det kommer att bli en av mitt livs jobbigaste förluster....Min Farmor betyder som sagt otroligt mycket för mig och har fungerat som en mentor för mig på flera plan.
Jag var tvungen att avvika flera gånger när jag inte kunde hålla mig från gråten...
Vet inte varför egentligen...men det var på nåt sätt känslan av att det KAN vara sista gången
och det är nästan en känsla som känns outhärdig. Man veet ju att åldern tar ut sin rätt men det är jobbigt ändå. Fy!
Min stora sten föll iallafall när jag fick ta kort på Davíd och Farmor tillsammans. Äntligen!
Humörmässigt är jag inne i en svacka nu och kommer nog att vara det ett tag som det känns
(ja, det är ju inte så att jag hoppas på det....) MEN det tar på "superkraften" att känna såhär.
"Supermamman/hustrun" Annika får sänka sina krav under den här perioden och bara vara "mamma/hustru" (kanske inte så dåligt att "bara" vara det...???)
Jag känner mig inte direkt kreativ med min son, som tur är så sköter han sig själv ganska mycket. Vi gör grejer på dagarna men inget sånt pyssel som jag skulle vilja. Fint att ha hösten till att göra sånt.
Det senaste han har att leka med är ett plast-tåg som jag fick för många år sedan.
Tydligen roligt att dra runt det i ett snöre!
Bra, det är lätt att ta med sig och tycker han att det är skoj är det ju bara bra,
inga stora krav här inte!
Niklas kan läsa av mig som en öppen bok och märker när jag mår taskigt. Skönt att ha en sån människa nära sig! Jag kan på så vis hålla på med målning m.m när Niklas kommer "hem" (till Sjöbacken) från jobbet på kvällarna och ändå även hinna med min man lite också (lite av superkraften där kanske;)
Det är inget dåligt samvete som pratar, jag känner bara att jag skulle vilja gömma mig under en sten i skogen ett tag och bara pyssla och måla alldeles själv.....
Hur det än är så ibland har jag fullt sjå att bara vara Annika (även fast jag är lycklig nu med min familj!)

Idag har flera nya citat "vaknat", eller vad sägs om "Haka fast din vagn på en stjärna"??
Det ska nog jag göra!

Nu är det dags att bege sig mot Sjöbacken och LUGNET där vi finner ro! (Stugan i Karlsborg)
Puss!

Kräftmånaden augusti

Otroligt vad tiden går fort!Redan augusti!
Niklas och jag funderar på att fiska lite kräftor nu i nästa vecka i Västergötland.
Bra när man har tillgång till "egen kräftsjö".

Veckan som gått har varit rolig, tråkig och gått fort!
Niklas har jobbat på bra nog och Davíd och jag har fördrivit tiden med bland annat
att umgås med Kusinfamiljen från Tylla som varit på besök med husvagnen.
Jag älskar verkligen mina "favoritkusiner" och det är alltid så avslappnat,
spontant och roligt med dem.
Även fast vi inte ses så ofta så har vi kontakt och ännu mer har det blivit.
Både Niklas och jag är så glada över att ha förmånen att umgås med dem nu och då!
Det blir alltid en massa "tok" och skratt, det går inte att ha tråkigt med dem!
Davíd har varit en gullunge den här veckan, helt annorlunda mot hur han var i förra veckan!
Det känns som om han har "gillat läget" med att vi är i Pele och att Niklas jobbar.
Han har lekt bra och lyssnat på mig utan protester.
När vi åkte ner till stugan i söndags så pratade vi om det, Niklas och jag, HUR jag ska göra för att han ska "få öron" och lyssna på mig.
Jag anser mig själv som en person som kan säga ifrån och kan sätta gränser men hittills har det väl inte gått så bra... Vi kom fram till att det nog inte bara var Davíds trots som det handlar om utan även mammas 34 års trots också.........
(även mammor kan erkänna att de har fel, även fast det är svårt....;)
Jag har märkt att i vissa situationer när han har trotsat så har det helt varit mitt fel.........tur att man själv märker sånt... Nu har jag gjort på ett annat sätt och då funkar det galant!
Man ska kanske inte kasta sten i glashus........
;)
Jaja....

Veckan har även varit jobbig.
Min gamla Farmor är sjuk. Pappa meddelade det i veckan och jag har varit helt ur spel och sänkt.
Flera kvällar har jag bara funderat och grubblat, kanske har det märks på mig att jag varit nere, naturligtvis märker även Davíd att nåt inte är som det ska.
Vi ska iallafall åka till Ludvika i morrn och hälsa på henne. Mitt mål i livet har alltid varit att Farmor ska få se sitt lilla barnbarn och det har legat som ett svart moln över den tanken fram tills nu. Jobbigt när åren går och man inte får någon solstråle att visa upp....
Farmor har alltid haft en stor del i mitt liv. Hon har lärt mig "allt jag kan" som Baloo sa, och bara det att veta att "gamla Farmor på höga berget" mår dåligt gör att man nästan går sönder inuti.
Min Farmor har alltid stöttat mig och haft tid att lyssna så jag är så otroligt glad att hon nu ska få träffa oss efter Colombiaresan och träffa vår lilla ängel!
Niklas har stöttat mig och han är verkligen otrolig. Han kan läsa av mig när jag är ledsen och när jag behöver närhet. Han är mitt allt. Jag kan inte ha haft mer tur än så över att få en sån fantastisk familj!

Idag har vi varit på Barnkliniken. Jag var nog mest nervös, det är inte kul att se paniken i Davíds ögon när doktorn ska undersöka honom. Han är van med doktorer men blir alldeles slut efter att ha gjort en undersökning. Lungröntgen tyckte han däremot var roligt. Han är ju en linslus så......:)
Mer prover ska tas och vi får se om vi utsätter honom för vissa av dem. Allt beror på hur provsvaren på de vi tog nu ser ut.

Stooort grattis till Karlssons!

Nu är det nattgott!

Ny blogg, ny månad och nybliven MAMMA!

Japp, det är samma blogg som förut, men nu i "mammaskepnad".
Livet har förändrats och så också bloggen.
Detta är mitt första inlägg som MAMMA.
Sjukt.
Det uttrycket har jag använt många gånger, men nu är det "sjuka" verklighet.
Ett tag hade jag verkligen gett upp hoppet innan DET telefonsamtalet vände
upp och ner på vårt liv. Kanske man gör det för att skydda sig, kanske för att
man inte tror att det verkligen ska hända, eller helt enkelt för att man tror att man inte ska klara av det.
För mig var det nog en mix av allt, men kanske mest för att jag tyckte
att vi hade det bra som det var. Som man brukar säga "varför förstöra ett vinnande koncept".....
Blev det "förstört" då?
Nä.......vårt "vinnande koncept", alltså Niklas och jag, har ju funnits i snart 9 år.
Det är en lång tid och vi har hunnit med allt vi ville göra "innan man får barn och man blir låst" (som många uttrycker det....)
Hittills har vi varken blivit låsta eller annat. Såklart är det en massa omställningar, men så här långt har vi inte gjort avkall
på något alls. Givetvis får mycket av det man förut gjort mindre plats,
men inget har strukits ur listan än så länge.

Oavsett vad man säger om treåringar och trots så när man sitter och äter "korv och majonnäs"
och Davíd vänder sig om och säger "Godnatt fiskarna", då smälter man.....
......Våran gullunge!
:)