Attityder och bemötanden

"Möt alltid en person så som du själv vill bli bemött", vem har inte hört det förut?
Jag har det och jag vet att det fasen inte är lätt att bemöta folk på ett sätt som kanske skulle vara välförtjänt.
Jag tänker på när man svarar i telefonen. Hur låter man då? Blir personen som ringer vänligt bemött eller är det en grinig som svarar?
Det är klurigt det där, men ack så viktigt. Jag pratar ibland med folk (kanske inte nu då...) som har ett ganska taskigt bemötande. Det kan vara när man ringer och får höra nån som svarar surt eller stressat. Jag kan då tänka att varför svarar man så och HUR kan jag veta om att personen i andra ändan håller i fem matkassar, en snorig unge och en husnyckel i handen?
Jag har fått lära mig att det är okej att säga till att man inte har tid, eller varför inte strunta i att svara och ringa upp senare, eller svara, vänligt, och tala om att man inte kan prata och ringa tillbaka senare. Typ så.
Varför tar jag då upp detta idag?
Jo för jag har varit till gynekologen (eller slaktaren som jag gärna vill kalla dem för)
och jag har aldrig nånsin blivit så bra bemött som jag blev idag.
Riktigt omhändertagen verkligen!
Vet inte om jag märker det särskilt nu när jag är i denna fas i livet men det var nåt speciellt idag.
Sköterskan tog på mig, alltså hälsade mig välkommen. Läkaren frågade vänliga frågor och förklarade ALLT. Så nu vet jag allt om livmoder, tappar och urinblåsor.....
Det var helt enkelt ett möte som jag ofta mår dåligt av men som idag var en ren fröjd.
Skulle alla läkare och sköterskor vara som dem skulle jag kunna klä av mig varje dag!
De gav mer energi än vad de tog och det känns bra.
Jag har det som ett mål, att bara göra saker/umgås med de som GER och inte tar energi.
På en kick off med jobbet för nåt år sedan fick vi varsin spegel med orden om att vi skulle titta i den varje gång vi svarade i telefonen för att den som ringer ser en glad person som svarar i telefonen.
Något att tänka på (speciellt för mig nu som ser det mesta i svart) och ta till sig.
Vad har vi för attityd, hur bemöter vi våra medmänniskor?