Självkänsla och otillräcklighet

Sedan jag blev mamma har mitt liv förändrats drastiskt.
Mina värderingar och min självkänsla har ändrats och stärkts.
Nu kan jag stå för vad jag tycker och vem jag är. Detta är mycket tack vare att
vi på jobbet fått mycket coaching. Företaget har satsat oerhört mycket på detta och för mig har det varit oerhört värdefullt. Jag har som det heter "funnit mig själv" (låter vansinnigt klyschigt...)
Ett av ledorden i vår värdegrund är: ANSVAR 'Jag ansvarar alltid själv för mitt beteende och mina handlingar, samt står för dem'
Detta vågar jag nu. Jag vågar stå för vad jag tycker. Jag känner mig ärlig och rak och drar
mig inte undan konflikter så som jag gjort förut (att vara mamma till en treåring innebär ju konflikthantering hela dagarna!)
Mina regler och min fostran för Davíd gäller oavsett om jag är på ICA eller bland folk, då gäller det att vara stark och våga stå för sina åsikter och kunna säga nej.
Under tiden innan vi fick Davíd har jag även plöjt igenom flera självkänslaböcker och jag hade flera med mig till Colombia.

Det som jag däremot har kämpat mot i hela mitt liv är min prestationsångest.
Jag känner mig aldrig nöjd, vet att jag kan bättre och tycker aldrig att jag är bra nog.
Det är en av de sakerna som jag jobbar på. Hårt.
På så vis är det jobbigt att vara hemmamamma. Man måste "göra" saker hela tiden.
Jobbar man så "gör" man något och sedan behöver man inte göra nåt mer den dagen (men då är man ju inte tillräcklig på jobbet så då är det problemet istället......)
Nu tänker jag ofta på vad mamma alltid har sagt, att man måste kunna ha "tråkigt". Min tolkning av det är att inte aktivera barnet hela tiden utan att låta det vara så att det kan aktivera sig själv.
Davíd är oerhört duktig på detta. Han kräver inte att vi hela tiden skall göra något utan leker för sig själv. Jag tycker att lek och fritid är oerhört viktigt och jag är glad så länge vi slipper ha aktiviteter för att han ska känna sig nöjd.
Jag blir bättre och bättre på att inte ställa för höga krav på mig själv, även fast jag har en låååååång väg framför mig fortfarande.