Varför ska det ta så lång tid att "få tid" att sätta in foton?
Började igår med Colombiafoton och har fortsatt idag.
Läser mycket ur Resdagboken och alla kommentarer som är fantastiska!
Tårarna bara rinner och Niklas undrar ju såklart vad jag pysslar med.
När man läser och minns tillbaks, kollar på foton och minnessaker, då är det som igår.
Känslan av varje dag sitter kvar och jag som annars är ganska tankspridd, kommer ihåg både ansikten och dofter.
Nu är jag framme på Dagen D och ska fortsätta imorgon. Har bara framkallat dit och ska ta det i etapper. Etapp ett är snart klar. Det blir kanonbra!
"Han kommer mer spontant idag till oss och fixar olika grejer och tar på oss. Vi tränger oss inte på utan tar den tid det tar för honom att komma själv"
Midsommarafton 2008, taget ut min personliga dagbok
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar